Jag har en son som troligen är asperger (har gjort 3 utredningar som är svårbedömda) + att han har en språkstörning. Han går i sexan och ska få sina först betyg till jul.

Problemet är att det nya sättet att sätta betyg på, sk "förmågor" i stället för kunskaper, gör att han nästan inte är godkänt i nåt ämne. Skolan försöker hjälpa men de vet inte hur. De försöker träna förmågor som diskutera, analysera, resonera, reflektera mfl men det ger inget resultat. Hans språkstörningsproblem blir inte heller mindre utan han utvecklas knappt inom det området. Specialpedagogen är väldigt ambitiös men vet inte hur de ska hjälpa honom. Från BUP har vi (föräldrar och skola) aldrig fått några verkyg för hur man ska hjälpa honom utvecklas. Är det någon här som kan något om detta? Han riskerar ju att bli utan betyg och vad händer då? Jag är en förtvivlad och orolig mor.

Låter som urusel flumpedagogik om du frågar mig.

Är man aspergare vill man ha bestämda uppgifter och raka svar - inte svävande flumsnack och oklara arbetsuppgifter fram och tillbaka.

Linja: det låter jättejobbigt! finns mycket okunskap i skolorna! Har du varit i kontakt med föreningen Attention,
där brukar dom ha mycket erfarenhet av såna här problem och där kan du träffa andra föräldrar med samma problem. Tror du kan hitta stöd och tips där.

Jag tänker som så att det nya bedömnings-/betygssystemet nog speglar de krav som ställs i arbetslivet idag på ett bättre sätt än de äldre betygssystemen. Förr var det vanligare med arbetsuppgifter som i första hand krävde kunskap. Då var det ofta inte så nödvändigt att vara t.ex. flexibel, självgående och kreativ. Detta har förändrats.

I dagens samhälle är massor av kunskap relativt lätt-tillgänglig. Därmed är det inte särskilt viktigt att ha så mycket inlärd kunskap utan andra egenskaper, som att kunna resonera, samarbeta, förstå komplexa sammanhang, kunna motivera sig själv o.s.v, blir viktigare i arbetslivet. Detta är naturligtvis ett problem för många av oss aspergare. Många av oss är grymma på just att lära in kunskap, men sämre på andra saker.

Jag har själv en son med diagnosen asperger. Jag tror att om han ska ha en chans i arbetslivet så behöver han verkligen träna på allt det där "luddiga" - men han måste få träna på rätt nivå. Han har extremt lätt för sig när det gäller ren inlärning och ibland måste vi som föräldrar påminna hans lärare om att han behöver träna teori på en hög nivå (annars blir det tråkigt) men social förmåga (grupparbeten etc.) och kreativa förmågor på en mycket lägre nivå, annars blir det bara omöjligt och frustrerande.

Det låter tråkigt att skolan är så dålig på att hjälpa er son. Han måste ju få en skolsituation där han (och ni) märker att han gör framsteg och utvecklas. Kanske ni kan kalla till ett möte med skolan och begära en handlingsplan, d.v.s. ni förklarar situationen och beskriver sonens behov, och fråga skolan hur de tänker sig att möta de behoven?

@Linja, Har du provat att diskutera aktuella saker och ge olika infallsvinklar osv på dessa med sonen hemma t.ex vid frukostbordet?

(mat tenderar att göra folk på gott humör)

Jag har själv en dotter som också precis börjat i sexan så jag kan verkligen relatera till din oro. Det ställs stora krav på ungarna med det omgjorda betygssystemet.

Vet inte om detta är till någon hjälp i just din sons situation men rent konkret kan man hemma öva på resonemang och logiska tankekedjor mm. genom att ta upp ett ämne - vilket som helst egentligen men gärna något som sonen är intresserad av - och vägleda honom igenom ett flerledsresonemang och förklara led för led vilket betyg varje "nivå" av resonemanget skulle kunna motsvara. Ju fler led och djupare penetrering av ämnet, desto högre betyg.
Om han lyckas ge ett flerledsresonemang så säger du att "det här var ett svar som skulle kunna ge dig ett A (eller B/C/D/E) i betyg". Det kanske kan göra det mer konkret och begripbart för honom?

Övar man på detta hemma utan press och stress, kanske genom att göra det till en lek på något sätt (varför inte skriva enkla ord eller företeelser på papperslappar som man plockar upp ur en burk och försöker, i tur och ordning eller tillsammans, ge flerledsresonemang kring) så kanske det lossnar så småningom?

Sedan undrar jag hur det är med hans motorik? Jag har för mig att språkstörningar och -förseningar ibland kan hänga samman med den motoriska utvecklingen, balanssinnet osv. Man kanske kan aktivera barnet på något sätt - kanske med regelbundna besök på simhall eller träning av något slag.
Men det kanske redan är gjort och inte alls aktuellt i din sons fall.

Lite flummigare för våra svenska öron men mycket viktigt och användbart:
Hjälp barnet att aktivera båda hjärnhalvorna som en sorts hjärngympa genom att korsa kroppens diagonaler eller att simultant göra två olika rörelser med händerna (klappa bröstkorgen på ett och samma ställe med ena handen samtidigt som andra handen och armen förs upp och ner längs bröstkorgens andra sida...blev det där begripligt? ).
Äsch - det är för snårigt att förklara så jag länkar till en engelskspråkig sida istället med bra tips i ämnet:
http://nspt4kids.com/parenting/help-your-child-develop-the-crossing-the-midline-skill/

Välkommen till forumet.

LILITH_ skrev:Sedan undrar jag hur det är med hans motorik? Jag har för mig att språkstörningar och -förseningar ibland kan hänga samman med den motoriska utvecklingen, balanssinnet osv. Man kanske kan aktivera barnet på något sätt - kanske med regelbundna besök på simhall eller träning av något slag.

Prova dans..

Det här med resonemang och förklaring av betygssystem är ju precis så som jag hade tänkt att jag skulle angripa problemet. Men eftersom hans språkstörning avsevärt försvårar sådant avanserat samtal så åker jag tillbaka till ruta 1. Har väntat på att han ska utvecklas inom det området. Vi har inte pratat om att han är annorlunda än. Det är också något jag skulle behöva tips om - hur berättar man? Egentligen så är det språkstörningen som förhindrar att jag kan nå till de delar av hans AS som vi försöker bearbeta hjälpa honom med.
Du som frågade om motorik så har du helt rätt. Han är klumpig och tafatt. Vi simmar en gång i veckan och han har ett pass egen idrott i veckan där de tränar på sånt och han har nu godkänt i idrott. Han har också enskild träslöjd nu och det verkar vara enda vägen för att han ska förstå och bli tvingad att försöka. Han har flera pass svenska i liten grupp så skolan försöker verkligen. Men har kört fast.
Han är normalbegåvad, men han är väldigt motivationsstyrd och har svårt att lära in det han inte är intresserad av. Det han är intresserad av kan han allt. Men har även där svårt att uttrycka sig och berätta med en röd tråd.

Är särskola det enda alternativet? Är det bra om man är normalbegåvad men har språkliga problem?

Normalbegåvad är egentligen helt fel uttryck i sammanhanget. Använd istället ojämn begåvningsprofil vilket nog gäller alla oss med Asperger.

Vi är ofta superduktiga inom ett eller ett par områden men nästan efterblivna inom andra där vi måste kämpa som tokar för att komma ifatt. De flesta av oss har nog hört i skolan "Du som är så duktig ska väl klara det här" men nej, vi är inte lika duktiga inom alla områden, en del områden kan vi klara om vi är tillräckligt motiverade, en del andra så är vi långt efter alla andra, faktiskt handikappade och det är därför vi får diagnos och vi behöver hjälp, många gånger mycket hjälp.

Hur yttrar sig denna språkstörning?

Har du testat om han är normalbegåvad? dels kan skenet bedra och dels så kan det vara så att begåvningsprofilen är väldigt ojämn. Om man har förmåga så kan personen med asperger ibland också sätta annan tillämpning av den intelligens som ändå finns.

Kanske finns det något han gärna vill ha som du kan motivera med. Så att om du klarar X så lovar jag att ordna Y.

Vi har gjort 3 utredningar och han är normalbegåvad enligt psykologen men har en väldigt ojämn begåvningsprofil. Jag kan inte de olika begreppen men det som handlar om språk var väldigt låga och "det andra" högt.
Språkstörningen yttrar sig i att han inte kan ta in flera kommandon på en gång. Man får ta en mening i taget. Han klarar inte av allmän instruktion ifrån läraren utan det måste följas upp av en direkt kommunikation med honom så att men vet att han uppfattat rätt.
Han har mycket svårt att berätta med ett sammanhang så att man förstår vad han menar. Ofta ger han upp och säger bara "jag vet inte". Att förklara betygskriterierna känns väldigt svårt. Att ord kan betyda olika saker i olika sammanhang är också besvärligt.

Du får väl försöka att begränsa takten när du pratar med honom och bekräfta varje överföring. Samt förklara detta med kontextmodifikation.

Oj, vad ni kämpar för er son! En stor eloge för det.


Särskolor har jag ingen inblick i riktigt så har inget att säga om det.
Finns det någon skola med Aspergerinriktning där ni bor? Det kanske är ett alternativ. Här i Stockholm finns ju Luna-skolan och den har jag hört mycket gott om.

För iaf normalbegåvade skulle det vara rent destruktivt att placera sådan person i särskola.

Lunaskolan är ju en resursskola, det finns väl förhoppnngsvis sådana i hela landet. Även om kommunerna försöker spara in överallt. Det låter som han behöver lärare som har djupa kunskaper i AS och kommer ihåg hur de ska säga och göra. Tror det är lätt att vanliga lärare glömmer det, att det som funkar med övriga elever i klassen (typ flera kommanden i rad) inte fungerar för barnet med AS, språkstörning etc.

Här är en tråd om språkstörning: pragmatisk-sprakstorning-t17541.html

Och en om resursskolor: for-dyrt-med-stod-till-svaga-barn-resursskolor-etc-t29535.html

Linja skrev:han är normalbegåvad enligt psykologen

Tänk på att en psykolog inte alltid vet vad hen pratar om, ganska många verkar tyvärr rätt obildade när det gäller många diagnoser.

Det kanske är värt att be om en second opinion eftersom just "normalbegåvad" känns lite irrelevant i sammanhanget.

Instämmer i ovan sagda.

Hej igen!

Skolan har nu skickat en remiss till BUP med vårt (föräldrarnas) godkännande. Remissen skulle uttryckligen fokuseras på verktyg i hur man kan hjälpa honom till en godkänd skolgång, men jag är lite luttrad på det området. Vår kontakt hittills med BUP har enbart gått ut på att ställa diagnos eller inte, och inte HUR hjälpa honom. BUP hänvisar bara tillbaka allt till specialpedagogen. Och det är ju hon som inte vet hur hon ska nå fram. Hur som helst så lär han inte hinna komma ikapp till betygen vid jul och jag fruktar att det kommer att fullständigt krossa honom. Han är väldigt känslig och vill inte göra fel så det kommer att bli väldigt jobbigt för honom. Att han dessutom inte förstår vad han ska göra för att han ska bli gk gör ju inte saken lättare. Vet inte vart jag ska vända mig för att få hjälp till honom. Vi bor på en liten stad i norrland.....

Finns det ingen barnhabilitering där ni bor, där borde finnas folk som känner till både AS och språkstörnking och har idéer om den hjälp han kan få.

Det är ju sorgligt att han ska känna att det är honom det är fel på och att han är dålig. Det är ju skolan som saknar verktygen (och BUP också tycks det) att ge honom det han behöver. Man kan jämföra med dyslexi, nuförtiden vet man vad det är men ändå får inte alla barn tillräckligt stöd.

Linja skrev:Vi bor på en liten stad i norrland.....

En idé kan ju vara att flytta söderut eller till någon av de lite större städerna längs norrlandskusten?

Inte till Sundsvall dock. De gjorde klart för mig att habiliteringen var till för barn och vuxna med svårare handikapp (fysiska eller förståndshandikapp t.ex) än Aspergers.

SPSM (Specialpedagogiska skolmyndigheten) kan skolan kontakta för handledning. Det är gratis för skolan. Det ger förmodligen mer än BUP. Tyvärr kan inte du som förälder kontakta dem, men det låter ju som om skolan vill hjälpa till men inte vet hur, så be dem begära handledning.

Misstänker att det är få skolor som känner till den möjligheten...