Nilale skrev:Jag tycker att det är fult att fråga "vad gör du på lördag" om man har en baktanke som att be om flytthjälp. Hade jag behövt flytthjälp hade jag nog snarare sagt: Jag ska flytta på lördag, och all flytthjälp är välkommet, men kan du inte så är det lugnt, då löser jag det på annat sätt.

En sådan fråga besvarar man lämpligen med "hurså?" eller någon annan motfråga, så man tvingar motparten att tala om syftet med frågan.

Alien skrev:- Hur kommer man in i konversationen? Så fort en slutar börjar nästa, man får ingen chans. Och börjar man prata innan den pratande slutar så har man avbrutit och alltså begått ett socialt felsteg. Jag brukade grubbla över detta på den tiden jag jobbade och det var dagliga fikaraster. Jag kom fram till att det berodde på rangordningen. Den med hög rang blev aldrig avbruten men hade själv rätt att avbryta andra. Lägre rankade fick inte avbryta men däremot finna sig i att bli avbrutna av högrankade. Riktigt lågrankade som jag fick hålla tyst, såvida vi inte var bara två el tre.

Det där är besvärligt. Jag har nog alltid haft problem med att jag avbryter folk utan att mena det. Förr förstod jag inte ens att jag gjorde det. Så småningom började jag förstå att det ofta uppfattades som att jag avbröt folk och jag började försöka anstränga mig att inte göra det. Bättre har jag blivit på att förstå när man kan prata, men bra är jag inte. Däremot brukar jag numera i alla fall inse när jag börjar prata samtidigt som någon annan och brukar då be om ursäkt för att jag kanske avbröt. Någon direkt rangordning eller annan ordning vet jag inte om det finns däremot, eller så undviker jag att umgås i grupper där det finns en sådan, och har kanske varit ganska befriad från sådana även på jobbet.

- Vem bestämmer när man får bryta samtalsämne, det är ju inte så att alla pratar om samma ämne hela middagen/fikarasten? Det beror nog också på rangordningen.

Jag tycker snarare problemet är det motsatta, att folk byter samtalsämne innan ett ämne är färdigdiskuterat, och vill man prata färdigt så är de inte intresserade längre. Speciellt märkligt är det om det gäller möten på jobbet och liknande situationer, där samtalsämnet i sig bör förmodas vara det viktiga, men där det ibland verkar vara viktigare att alla får prata i någon demokratisk tågordning än att mötet mynnar ut i något relevant.

Den här serien bekräftar hur flummigt begreppet "sociala koder" är. Inte ens de vet.

Amen to that!

Har ni problem med sånt här, är det så djävla självklart igentligen?


Moderator: Slog ihop två trådar om serien "Det sociala spelet".

Att man inte får låna grannens porche till att åka folkrace känns rätt så självklart. Men att bjuda någon man känner på öl utan att bestämma när, tycker jag är dålig stil. Det blir nog så ibland när det är många idioter som inte kan låta bli att hålla munhålet stängt.

Lögnerna är enkla att identifiera, vilket är positivt om man vill undvika dem.

Haha *skrattar åt klippen*. Den i mitten med flytten blir jag nästan lack på. Den killen är ju helt fel ute. Där tycker jag att svarsalternativ 1 är på sin plats faktiskt. Klipp 1 är rätt roligt med. Igenkänning där. Man kommer ibland överens om saker med gamla bekanta man möter men så blir det inget av det. Men de situationerna är inte lika självklara som flytten tycker jag. Porce-frågan var som sagt överdriven. Låna grejer av folk, grannar och dyl. är ok men där finns klart gränser som man inte bör överskrida. Det är fina gränser ibland i vissa sociala situationer och nej det är inte så självklart alltid hur man "ska och inte ska" göra.

Men det är ju sånt dom säger att asperger har problem med sociala koder o sånt? Vad menar dom med sociala koder?? Jag tycker att jag fattar dom om det är att man inte ska göra sig i pinsama situationer för det gör jag inte!

Som om en granne kommer med mat o ringer på o frågar "vill du ha lite mat?" då säger jag ju inte "nej" och stänger dörren även om jag inte vill ha. Så dum i huvet är man ju inte. Klart att man säger "ja tack vad snällt du är" även om man tänker att man inte vill ha.

kakmonstret skrev:Haha *skrattar åt klippen*. Den i mitten med flytten blir jag nästan lack på. Den killen är ju helt fel ute. Där tycker jag att svarsalternativ 1 är på sin plats faktiskt. Klipp 1 är rätt roligt med. Igenkänning där. Man kommer ibland överens om saker med gamla bekanta man möter men så blir det inget av det.

Jag kan inte skratta åt den där med ölen, det är bara sorgligt och pinsamt. Kunde inte se på Fawlty towers och en massa annan komedi heller, av samma anledning.

Jag tycker själv att jag har AS-drag. Men jag har ingen diagnos, och skulle nog inte få någon heller, eftersom jag inte har några direkta problem av min personlighet. Men jag tycker ändå att "vi måste ta en öl"="hej då" är helt sjukt!!!! När folk säger så tycker jag att de är falska och krånglar till det, och jag vägrar oftast att spela med. Jag svarar oftast sanningsenligt, fast vänligt, att jag inte är så intresserad av det.

Jag har svårt för att ens be nära vänner om t ex flytthjälp, så jag skulle aldrig be en ytligt bekannt om en sådan tjänst. Men om jag var den som blev tillfrågad skulle jag välja alternativ 1, fast lite snällare/vänligare. Jag skulle inte offra min tid för att slippa säga nej, och jag skulle verkligen inte stå och hitta på lögner. Det märks ju! Och det leder bara till en dålig känsla hos båda två.

Det kanske är självklart att man ljuger lite hit och dit bara för att verka trevlig, men bara för att det är allmänt förekommande behöver det ju inte betyda att det är bra/sunt/rätt, eller?

Människor som står bredvid mig i liknande situationer skrattar ofta åt min ärlighet, men säger samtidigt att egentligen är det ju rätt. Fast de spelar med eller ställer upp (fast de inte vill) för att det blir smidigast.

Jag tyckte filmerna var jättebra och har glott på alla. Det finns många fler delar av Det Sociala Spelet på youtube än de som ufo länkade ovan. Bra småtips som hur man ska hälsa på halvfrämlingar t.ex.