Dags för 3 avsnitt av Öarnas folk. Idag kl 21 på Kunskapskanalen .

Fransk dokumentärserie från 2011. Avsnitt 3 av 6. Mayotte ligger i Indiska oceanen mellan Madagaskar och Afrikas kust. Ön har uppstått av undervattensvulkaner. I dag bor 200 000 människor på ön och medelåldern är 22 år. Livsstilen är influerad av många olika kulturer: Afrika, Persien, Madagaskar, Europa och Arabvärlden. Även 11/8 och 13/8.

Programledare: Christian Karembeu.

Mayottes inofficiella flagga :

Juste flagga.

Apropå ön Mayotte . Ett bröllp där kan stå dyrt för en brudgum . Han måste nämligen först betala ( i euro ! ) för att kunna träffa bruden på bröllopsdagen .

Idag handlar fjärde avsnitt om Wallis- och Futunaöarna . Kunskapskanalen , kl 21 .

Fransk dokumentärserie från 2011. Avsnitt 4 av 6. I dag handlar det om Walli och Futuna. Även 18/8 och 20/8.

Programledare: Christian Karembeu.

Öarna ligger " i mitten ".



Wallis och Futunaöarnas flagga .

Väldigt vackra , exotiska öar . Wallis och Futuna . De ligger ca 280 km ifrån varandra . De första iinvånarna på öarna var kannibaler . Dagens ungdomar på Wallis har det tufft och många av de reser till Frankrike för att studera .
Futuna är rik på fågelliv .

Idag kl 16 på Kunskapskanalen visas " Galapagosöarna " .

Dagens avsnitt handlar om Sumba . Idag kl 21 i Kunskapskanalen .

Fransk dokumentärserie från 2011. Avsnitt 5 av 6. Ön Sumba. I södra Indonesien ligger ön Sumba helt ensam i Indiska oceanen. Christian Karembeu besöker ön där människor fortfarande lever enligt Marapu-kulten som är mycket gåtfull. Döden är närvarande överallt och de döda släktingarna lämnar aldrig byn, utan lever "tillsammans" med de levande och skyddar

Den vackra ön Sumba :



Sumba ligger där :

I dokumentären gjorde invånarna ett dystert och nästan barbariskt intryck. De hyllar döden och de döda förfäder som gudar .

Begravningsplatser ligger tät nära bebodda byar .

Invånarna är rädda för de döda och havet .

De brukar äta en måltid om dagen , ofta en risrätt .

Själva ön ligger vackert vid kusten .

Idag sista delen av Öarnas folk . , på Kunskapskanalen kl. 21.

Fransk dokumentärserie från 2011. Avsnitt 6 av 6. Haida Gwaii (Folkets öar) är en skärgård som ligger utanför Kanadasnorra kust utanför British Columbia. Under kolonialtiden på 1700-talet kallades ögruppenQueen Charlotte Islands. Men på 1980-taletbörjade man använda namnet Haida Gwaiiför att hedra indianstammen Haida som sedan urminnestider bott här. Programledare: Christian Karembeu. 

Haida Gwaii är en ögrupp i Kanada . Omkring 5000 människor bor där .

Den brittiska kapten George Dixon kom till öarna 1786. Ögruppen fick namnet Queen Charlotte Islands av kapten Dixon efter ett av hans fartyg, Queen Charlotte, i sin tur uppkallat efter drottning Charlotte, kung Georg III:s hustru. Den 3 juni 2010 bytte ögruppen officiellt namn till Haida Gwaii som en del av en överenskommelse mellan provinsen British Columbia och Haida Nation. 

http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Haida_Gwaii

Jag vet inte om följande intresserar någon - jag läste någonstans förut om en ö med Svenskt inslag:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Runo

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ormso

Osäker på: Rickul

http://en.wikipedia.org/wiki/Riguldi

Möja röstades nyligen (av Språktidningens läsare) fram som Sveriges vackraste ö-namn. Jag vet inte om jag tycker det är så himla fint.
De här tycker jag är fina:
Blomskär
Blå Jungfrun
Hallonstenarna
Understen

Vilka ö-namn tycker ni är fina?

Jag tyckte nog "Möja" är ganska fint faktiskt. Helt okej vinnare.

Huggorm skrev:Jag tyckte nog "Möja" är ganska fint faktiskt. Helt okej vinnare.

Det ligger ju i Stockholmsskärgård och majoriteten utav Sveriges invånare bor ju i krokarna så inte så konstigt, många människor har egna erfarenheter utav ön eller skärgården.

När jag var riktigt liten (typ fyra) var jag på en liten ö i Norrtälje skärgård som heter Sötholmen. Det är ett ganska fint namn, tycker jag.


https://en.wikipedia.org/wiki/Piss_Pot_Island
Det här tar kanske priset för fulaste ö-namn? Iofs i USA, men ändå.

Favoritön, jag har besökt är nog Aitutaki.

Mountain_lion skrev:Favoritön, jag har besökt är nog Aitutaki.

Det kan jag förstå, hur kom det sig att du hamnade där utav alla ställen?

slackern skrev:

Mountain_lion skrev:Favoritön, jag har besökt är nog Aitutaki.

Det kan jag förstå, hur kom det sig att du hamnade där utav alla ställen?

Jag reste runt till olika ögrupper i Stilla havet.

Från början var målet önBora Bora. Men den kändes inte så fantastisk när jag väl kom dit. Men då hade jag kanske vant mig genom alla andra öar innan.

Mountain_lion skrev:

slackern skrev:

Mountain_lion skrev:Favoritön, jag har besökt är nog Aitutaki.

Det kan jag förstå, hur kom det sig att du hamnade där utav alla ställen?

Jag reste runt till olika ögrupper i Stilla havet.

Från början var målet önBora Bora. Men den kändes inte så fantastisk när jag väl kom dit. Men då hade jag kanske vant mig genom alla andra öar innan.

Fan vad häftigt, det är verkligen en del utav världen jag är sugen på att resa till. Seglade ni runt där eller hur tog ni er runt?

Flög mellan ögrupperna. Men danska personer berättade att det fanns skolvägar där de beställt att segla en viss sträcka. Då var de en del av besättningen. Troligen mindre dyrt än att hyra en kabyss på en båt som seglar turister, ifall man vill segla mellan ögrupper.

Vad kul att Skellig Michael togs upp, för nu vet jag var jag kan posta nästa översatta text från Listverse!

10 coola och närmast okända öar i Atlanten
(översättning K. Katt efter Top 10 Fascinating Atlantic Islands You Probably Haven't Heard Of av Kirk Ingwall på Listverse 8 april 2017.)

Rockall


Egentligen är det inte en ö utan snarare en 18 meter hög, guanotäckt klippa mitt ute i havet, men Rockall är tekniskt sett Storbritanniens västligaste punkt. Den ligger 465 km från Storbritanniens kust och 710 km söder om Island, nästan bokstavligen "mitt ute i ingenstans."

Trots att den ligger så isolerat, kände fornnordiska sjömän till den lilla klippholmen och kallade den "Rocal", vilket förmodligen betydde "blåsig flintskalle". Namnet passar bra på en ö som är så öde som Rockall. Brittiske politikern Lord Kennet har sagt: "Ingen plats kan vara mer öde, tröstlös och förfärlig."
Rockall kallas ibland "Rocabarraigh" på skotsk gaeliska. En skotsk myt beskriver Rocabarraigh som en ö eller klippa som kommer att visa sig tre gånger och sista gången blir vid jordens undergång.
1955, när atomkrigs-apokalypsen var ett stort hot, gjorde British Admiralty (ungf. motsvarande flottan, övs. anm.) anspråk på Rockall, på uppdrag av Kronan. Detta förhindrade att Sovjetunionen kunde använda den lilla ön som observationsplats när Storbritannien utförde sina första nukleärmissilprover i Nordatlanten.


Admin
Flyttad från Den stora faktatråden

Foula



Foula är en av Shetlandsöarna och en av de mest isolerade, permanent bebodda platserna i Europa. Trots att det bara bor 38 personer där, har Foula en historia som sträcker sig tillbaka ända till 3000 f.Kr.
En stencirkel på norra delen av ön har undersökts av arkeologer, som kommit fram till att den uppfördes före 1000 f.Kr. Den är ganska elliptisk i sin form. Dess axel pekar mot vintersolståndet, vilket möjligen indikerar att den har använts i religiösa syften.

Foula har bevarat en ökultur fylld med fornnordiska element. Öns namn, liksom många andra skotska öars, kommer från de nordiska människor som erövrade och bosatte den på vikingatiden.
Invånarna följer fortfarande den julianska kalendern och firar jul 6 januari. En lokalinvånare har beskrivit julen på Foula så här: "Alla familjer öppnar julklapparna i sina egna hem, men framåt kvällen brukar alla samlas i ett hus."

Foula var ett av de sista ställena där det nu utdöda språket norn talades till vardags. Norn, som härstammade från fornnordiskan, pratades på alla öarna norr om Skottland ända till slutet av 1700-talet. Det började dö ut när den norska kronan skänkte öarna till Skottland i slutet av 1400-talet.

St Kilda



St Kilda är en liten ögrupp långt väster om Skottlands kust. Hirta är gruppens största och enda bebodda ö. St Kilda-öarna är kanske de mest kända av de mer avlägsna skotska öarna, tack vare sin isolering, historia och fantastiska natur.
Öarna är en imponerande syn, med branta klippor som reser sig högt upp ur havet. Det finns få ställen på St Kilda där man kan stiga iland och t.o.m. då måste vädret vara idealiskt.

Öarna har varit kontinuerligt bebodda i 2000 år och det finns t.o.m. rester efter stenåldersboplatser. Isländska skrifter talar om att män från Norden erövrade ön och assimilerade sig till ökulturen under vikingatiden, något som styrks av de många fornnordiska ortsnamnen på öarna.

Det dominerande temat i St. Kildas historia är att dess invånare var så totalt isolerade. De utövade en religion som var en blandning av druidism och kristendom. Det fanns druidaltare på öarna ända in på 1700-talet, trots många försök att få invånarna att anta en renare form av kristendom.
Ett verkligt bevis på öbornas brist på intresse för världen utanför kom när de i mitten av 1700-talet fick besök av soldater som letade efter prins Charles Edward Stuart, en pretendent till tronen. Öborna hade aldrig hört talas om vare sig honom eller kungen, George II.




Kahlokatt tillägger: Den här texten var rätt dålig. Här står inget om att St. Kilda sedan 1930-talet är avfolkat p.g.a. isolering och sjukdom. Det bor tidvis militär personal på Hirta och man har noga bevarat de gamla husen på ön (det finns t.o.m. ett litet museum).
Den sista inhemska St Kilda-bon, en kvinna som evakuerades som åttaåring, dog förra sommaren, så nu är detta folk helt utdött.
Någon Sankt Kilda har f.ö. aldrig funnits; namnet är förmodligen en förvanskning av fornnordiskans sunt kelda, söt källa.

Drangey



Drangey är en ö belägen mitt i Skagafjördur, en stor fjord på norra Island. Ön är en rest efter en 700 000 år gammal vulkan som har eroderat och lämnat efter sig ett naturligt ö-fort, skyddat på alla sidor av branta klippor.

På 1000-talet flydde en isländsk folkhjälte, Grettir den Starke, till Drangey med sin bror och en slav och bodde där i några år. Grettir hade skickats i exil, det grymmaste straff man kunde få på Island under vikingatiden.
Enligt historien slocknade elden på Drangey och männen kunde inte göra upp någon ny. Eftersom de inte hade någon båt på ön, simmade Grettir 6 km över öppet hav till fastlandet och hämtade eld i Reykir. Till slut dödades Grettir av sina fiender när han redan låg för döden i en infektion.

På Drangey finns miljontals sjöfåglar. De jagades av så många som 200 bönder från närbelägna områden varje sommar och 200 000 fåglar ansågs vara en god säsongsfångst.
Fåglarna jagades ofta med hjälp av tre flottar som man band ihop med rep och täckte med snaror av hästtagel. Denna metod var en gång vanlig på Island, men anses nu inhuman, eftersom flottarna ibland drev iväg, så att fåglarna som fångats i snarorna svalt ihjäl många dagar senare.

Surtsey



Surtsey är en ö precis utanför Islands sydkust. Den är det allra senaste bidraget till ögruppen Vestmannaöarna och steg ur havet 14 november 1963 som ett resultat av ett vulkanutbrott under havsnivå.
Utbrotten pågick i fyra år och skapade den 2,6 kvadratkilometer stora ön. Erosionen har sedan dess reducerat ön till nästan hälften av originalstorleken. Ön är högintressant för forskare inom många områden, speciellt geologer och biologer, och endast forskare tillåts komma till ön.

Andra öar av det här slaget har ibland dykt upp i havet utanför Island, men de har snabbt eroderats bort, eftersom de var sandbankar som bestod av det råa vulkaniska grus som uppstår när smält lava möter kallt havsvatten och exploderar. Vulkanutbrottet på Surtsey var speciellt eftersom det nådde en kritisk punkt då havsvattnet inte längre flödade in i vulkanens utlopp, så magman fick flyta fritt.
Växtlivet hade redan etablerats på Surtsey innan utbrottet var över. Nu är ön täckt av mossa. Fåglar koloniserade snart ön och 1998 började den första busken växa på Surtsey.

1977 såg forskare till sin förvåning hur det hade börjat växa potatis på Surtsey, men det upptäcktes snart att den planterats som ett pojkstreck av några tonåringar som hade rott över från närbelägna Hemön.
En kort tid senare gjorde en forskare sina behov utomhus och ur avföringen växte en tomatplanta upp...
Potatisen och tomaten revs upp med rötterna och de ansvariga fick reprimander för att de infört arter utifrån.

Jag är nyfiken på Luleås stora skärgård.

Flinta skrev:Jag är nyfiken på Luleås stora skärgård.

Har varit där bla på Sandön för att spana efter ryska ubåtar.