I sökandet efter förhållanden, har ni någon gång haft hjälp av en bra wingman/wingwomen? Folk med Asperger är ju inte direkt kända för att vara de allra bästa på sådana lägen och skulle kanske vara ett bra "ess i ärmen"...

Tycker det är mest pinsamt med wingman. Bästa är väl om man dricker 1-2 bärs så man vågar gå fram till tjejen man vill snacka med.

antonius skrev:I sökandet efter förhållanden, har ni någon gång haft hjälp av en bra wingman/wingwomen?

Nix.

Hettan skrev:Bästa är väl om man dricker 1-2 bärs så man vågar gå fram till tjejen man vill snacka med.

Det är trots allt bättre att vara sig själv. Om den tilltänkte attraheras av dig som onykter men inte nykter så ser framtiden inte speciellt ljus ut.

Senast så bjöd jag ut personen ifråga på middag, hon accepterade och uppskattade mig för den jag är, ärlig och omtänksam. Vi har det väldigt bra tillsammans.

"Wingman"? Tills kort förklaring erbjuds för oss som inte vet så gissar jag att det är en boss i ett MegaMan-spel jag inte spelat.

KNSNNTR skrev:

Termen är tagen från hur en stridspilot flyger med en wingman som ger stöd åt honom/henne i strid. I sociala sammanhang betyder wingman en bra kompis som hjälper till på olika vis. Från början var det nog dock endast när en kille var ute på krogen för att ragga tjejer som man började använda ordet wingman, i detta fallet en vän som hjälpte en att ragga.

T.ex. att ens wingman skulle börja stöta på den "fula" tjejen i ett gäng för att man sedan då själv skulle ha fritt fram med den "snygga". Och tjejernas motsvarighet var/är en kompis som avlägsnade oattraktiva ragg från sin tjejkompis då antar jag.

Kan tänka mig att denna slangterm myntades och började användas av sådana här människor:

http://theoctopushamstring.files.wordpr ... .jpg?w=620

KNSNNTR skrev:"Wingman"? Tills kort förklaring erbjuds för oss som inte vet så gissar jag att det är en boss i ett MegaMan-spel jag inte spelat.

Det är kort förklarat, helt enkelt en "sidekick" som hänger med på krogen eller dans, och ser till att prata väl om en innför eventuella tjejer/killar, medan man är på muggen t ex, ett moraliskt stöd kan man säga, de ska så att säga "curla" lite grann, framställa en bättre än man kanske är, i nödfall...

Miche skrev:

antonius skrev:I sökandet efter förhållanden, har ni någon gång haft hjälp av en bra wingman/wingwomen?

Nix.

Hettan skrev:Bästa är väl om man dricker 1-2 bärs så man vågar gå fram till tjejen man vill snacka med.

Det är trots allt bättre att vara sig själv. Om den tilltänkte attraheras av dig som onykter men inte nykter så ser framtiden inte speciellt ljus ut.

Senast så bjöd jag ut personen ifråga på middag, hon accepterade och uppskattade mig för den jag är, ärlig och omtänksam. Vi har det väldigt bra tillsammans.

Klart det är bäst att vara sig själv, problemet är att som aspie har man mycket svårt för nya människor och då kan det vara lite svårt att ge ett charmigt första intryck.

Jag tycker det här med wingman/woman verkar vara en hel del manipulation, vilket jag ogillar.

Kan man inte snarare vara två för att ge varandra moraliskt stöd. Typ att det är lättare för två killar att slå sig ned vid ett bord med två tjejer än en ensam kille. Och då är det lättare att ett samtal kommer igång.

Betr tjejer så har jag trott att det snarare är en oskriven regel att tjejer alltid är minst två. Om det nu är för att ge varann stöd för att ragga el för att undslippa vissa "uppraggare".

Japp. Men den impulsiva wingmannen gav upphov till nya problem i mitt liv istället.

Man kanske skulle ha en lesbisk väninna? Så kunde man sitta på café och spana på tjejer tillsammans. Och besöka lokaler där folk träffas.

Zero. Misstänker att man blir besviken på sin polare om man tycker de försäger sig.

Sen att bygga ett förhållande på hörsägen låter riktigt dumt.

Alien skrev:Kan man inte snarare vara två för att ge varandra moraliskt stöd. Typ att det är lättare för två killar att slå sig ned vid ett bord med två tjejer än en ensam kille. Och då är det lättare att ett samtal kommer igång.

Det är väl så det oftast blir, en kamrat som hänger med helt enkelt, väl på krogen så kanske man i förbigående säger, "var nu min wingman", vid ngt tillfälle, det behöver kanske inte, vara som i Amerikanska sitcom såpor, typ Howard och Raj i BBT, dom lyckas ju snarare sabotera för varann, haha ...

Äh, barnsligt och ovärdigt.

Då klarar jag mig utan. Jag vill visa mig ur min egen synvinkel än att någon ska prata gott om mig. Då pratar jag hellre med en kille direkt, likaså om en "wingman" kommer fram till mig (om det händer ber jag honom hålla truten och hämta killen han pratar om istället så han gör nytta, jag har inte tid med larv och feghet, kan han inte komma fram själv kan han troligtvis påvisa jobbiga exempel om det går vidare till mer än detta).

Jag tror att just krogragg generellt är något som aspergare inte är särskilt bra på. Jag skulle tro att de flesta av oss har lättare att hitta partners i andra, mindre ytliga och stimmiga, sammanhang.

Att ragga på krogen med hjälp av wingman/wingwoman tror jag inte är till någon hjälp för den som känner sig lite socialt bortkommen. Tvärtom så tror jag att det kräver en hel del smidighet för att kunna göra sånt utan att det blir larvigt/pinsamt.

Om man vill träffa partners med hjälp av sina kompisar är det nog bättre att helt enkelt säga till dem att man gärna skulle vilja träffa någon och fråga om de känner någon lämplig person. I så fall kan de ju fixa så att man får träffas.

När man gör något som man inte är jättebra på (som att ragga som aspie t.ex.) så tror jag att nyckeln till framgång är "keeping it simple" och överlåta mera avancerade tekniker åt dem som kan sånt. Dessutom tror jag att en majoritet av alla kvinnor hellre tar emot en klumpig men ärlig invit från en intresserad kille, än att utsättas för ett raggningsproffs alla slimiga tricks, och raggning med hjälp av wingman hör definitivt dit.

Aldrig haft en wingman, fast polare har tipsat om folk jag borde dejta eller bli ihop med, var ett bra längesen nu dock och har funkat sådär

Egentligen är väl vem som helst som följer med till t ex läkaren, gymmet, bio:n, eller what ever ett slags wingwomen/wingman. Även om syftet är annorlunda, inte leda till kopulerande, utan stödja en i livet? Eller...?

Det skulle väl vara bra. Själv har jag bara erfarenhet av en bror som snarare lade beslag på den som jag var intresserad av... Två gånger t.o.m.

Jag gillar förresten din Avar från "Half Life 2" , spelar fortfarande det ibland.

lar66 skrev:Jag gillar förresten din Avar från "Half Life 2" , spelar fortfarande det ibland.

Säg det inte till någon men det är jag som är Dr Gordon Freeman egentligen...

Min kompis brukade mer världsvant vifta efter kyparen dom åren som jag hade Social Fobi.

Jag har nog aldrig haft en wingman/wingwoman, utan dejtat på i perioder och sökt lyckan eller / och kärleken själv, med viss framgång, en del tjejer var inget, andra blev det lite längre period med haha

Det är bättre att stå upp för sig själv. Tycker inte om när andra försöker trixa ihop mig med någon och skapar konstig stämning. Om det ens ska kunna bli någonting måste man ändå klara av det ensam i slutänden - den personen vill jag visa av mig själv, från början!

Jag förstår inte frågan.
Borde man det?

Flawed skrev:Jag förstår inte frågan.
Borde man det?

Det är väl mest ett amerikanskt fenomen, som kan vara till onytta om det går galet, i Sverige har vi väl mer bara en kompis som följer med utan att det behöver bli att hen agerar som wingman/wingwoman...