Hallå folket. Jag vänder mig nu till er som fått diagnos men är så kallade högfunktionerande.
Tänkte beskriva en situation och höra ifall ni tycker det är "aspigt". Går ej hos psykolog i dagsläget, så därför tar jag upp det här.

Jag har börjat på ett nytt jobb för några månader sedan, som innebär mycket pack och rutiner kring detta, bland annat så packar vi godis, chips osv.
I just den här situationen höll jag på att packa pringlesburkar, enkelt, ett paket pringles(24pack av två sorter) i varje låda.
När jag hade börjat packa och kommit halvvägs genom paketeringen (packar 20 lådor) kom chefen och på ett överrumplande sätt och berättade att det var fel antal, och att det nu ska packas fler av den ena sorten pga att köparen ville ändra det.
Min första reaktion var att han jävlades med mig, sedan förstod jag att han menade allvar, då fick jag panik, tappade fokus och fick verkligen inte ihop hur jag skulle lösa situationen på ett bra sätt och så snabbt som möjligt utan att det stör min tidsplan.

Det låter barnsligt nu när jag läser det men jag fick verkligen hålla frustrationen inom mig för att inte "explodera"". Det kan ju ha haft med stress och göra men det känns inte som att jag reagerade som majoriteten skulle gjort.

Blev lite haffsigt.. men låter detta aspigt eller?



Moderator atoms - modifierade rubriken.

Ja det är Aspigt. Plötsliga förändringar kan driva mig till vansinne också.
Jobbade i en butikskedja förut och den konstanta förändringar i schemat för att hoppa in när nån var sjuk eller det behövdes mer folk tog knäcken på mig. Visst kan man säga nej men det förväntas såklart av en att man inte gör det speciellt ofta. Arbetsuppgifterna var inte speciellt strukturerade heller så jag fick fråga vad jag skulle göra hela tiden.

Nu har jag istället lönebidrag med fast schema vilket funkar bättre när det är fasta tider och exakta rutiner samt vilka tider vad ska göras. Jag känner mig även mindre stressad då jag vet att jag pga. lönebidraget inte har samma press på mig då dom vet om mina svårigheter. Vissa moment gör jag långsammare än andra men behöver inte känna att nån kommer tvinga mig att öka takten vilket hände på tidigare jobb.

ångest deluxe. samma med oförutsedda händelser, eller - värst av allt - när det inte finns några planer att bryta.

Ja, jag känner igen mig.
För mig låter det "aspigt" ja.

Känner igen mig även jag, plötsliga ändringar då brinner det för mig, tills jag sansat mig, då är det ju inte så farligt och jag får ångest för jag brusade upp istället hehe

Okey.. värt att nämna är att det tog 2-3 månader för mig att komma in i rutinerna innan jag kände att jag kunde sluta känna mig stressad inför/under en arbetsdag.
Känns detta igen?? vet att det tar tid för en average aspie att komma in i nya rutiner,
men är "symptomen" för detta stress/ångest inför arbetsdagen exempelvis?

Känner att det är dags för ett nytt försök att förklara mina misstankar för en terapeut/psykolog..
Hur kan man egentligen lägga upp det för att inte riskera att hamna i "självdiagnostiserad, nej du inbillar dig"-facket???

känns igen... nu flyter jag på på jobbet.

MsTibbs skrev:känns igen... nu flyter jag på på jobbet.

Det är fint när det flyter på..

Askorbin skrev:

MsTibbs skrev:känns igen... nu flyter jag på på jobbet.

Det är fint när det flyter på..

Arbetar ni en en simhall?

slackern skrev:

Askorbin skrev:

MsTibbs skrev:känns igen... nu flyter jag på på jobbet.

Det är fint när det flyter på..

Arbetar ni en en simhall?

Nä på jobbet surfar jag. På nätet. Fiskenät?

När jag gick i skolan kunde jag helt sonika ta mitt pick och pack och gå hem igen om det hände att läraren var försenad. Eller om jag själv kom sent till en lektion, prov, examen. Det var inte av lathet eller ovilja att gå på lektion utan handlade mer om den outhärdliga paniken som uppstod. Var alltid väl förberedd inför prov och sådant också. Idag förstår jag bättre och skulle inte göra samma sak.

Jag kan få rabiata anfall på morgonen om någon ätit upp något jag köpt och planerat att äta samma morgon. Jag HATAR verkligen när folk sabbar min planering, oavsett över hur små saker det än är! xD

@BloodyPirate, Igenkänningsfaktor

Tyvärr så händer det att det börjar ösregna när man laddat för att motionera osv. Så det kan vara bra att hitta strategier för att hantera motgångar. Inte minst att hantera de snabbt så att man kan göra något användbart istället.

BloodyPirate skrev:Jag kan få rabiata anfall på morgonen om någon ätit upp något jag köpt och planerat att äta samma morgon. Jag HATAR verkligen när folk sabbar min planering, oavsett över hur små saker det än är! xD

Jag har väldigt svårt för folk som ska smaka av min mat på det sättet att man börjar stoppa sina giriga och flottiga fingrar i min talrik. Min syster som är 30+ är den enda i familjen som har det beteendet att hon bara kan ta för sig och sätta fingrarna i min talrik och "smaka". Hon är också den enda som kan börja äta utan att alla är vid bordet. Det här ett par av få saker jag inte tycker om med min syster.

Sedan kan hon förvänta sig att jag ska smaka av hennes mat genom att äta från hennes gaffel! Jag är inte så pigg på att dela saliv eller andra kroppsvätskor med min syster.

En gång när vi beställt pizza hann jag inte ta en slice av min egen pizza (alla hade ju beställt varsin) förrän hon lagt beslag på nästan hela pizzan med försvaret att hennes son tyckte den såg godare ut än sin egen pizza. Jag var väl på toa eller nåt två minuter efter pizzan kom, och när jag sen anlände i köket var det bara en slice kvar i kartongen och på hennes egen och systersonens talrik kunde jag beskåda min stackars Husets special. "Mer, mamma!" hörde man från en liten pojkmun överfull av oxfilé, och jag kände hur ådran i pannan höll på att brista.

Kan dela med mig och så då jag är uppfostrad till det. Men man måste ju fråga först, och det ska inte handla om en hel måltid.

adddd skrev:En gång när vi beställt pizza hann jag inte ta en slice av min egen pizza (alla hade ju beställt varsin) förrän hon lagt beslag på nästan hela pizzan med försvaret att hennes son tyckte den såg godare ut än sin egen pizza. Jag var väl på toa eller nåt två minuter efter pizzan kom, och när jag sen anlände i köket var det bara en slice kvar i kartongen och på hennes egen och systersonens talrik kunde jag beskåda min stackars Husets special. "Mer, mamma!" hörde man från en liten pojkmun överfull av oxfilé, och jag kände hur ådran i pannan höll på att brista.

Låter snarare som rent ohyfs från din syster. Har du satt gränser? Fortsätter hon att trampa över dina gränser ändå isf? För att hon tar dig för given måntro?

I detta fall låter det mer som att HON är socialt klumpig.

plåtmonster skrev:@BloodyPirate, Igenkänningsfaktor

Tyvärr så händer det att det börjar ösregna när man laddat för att motionera osv. Så det kan vara bra att hitta strategier för att hantera motgångar. Inte minst att hantera de snabbt så att man kan göra något användbart istället.

Såna grejer är det ju ingen som medvetet kan styra över. Men när folk inte respekterar "ditt och mitt" eller med flit saboterar ens planering blir jag skvatt galen! Förstår verkligen inte hur människor kan ha en sådan bristande respekt...

För @BloodyPirate och @adddd kan jag tipsa om studentkorridorstricket. Man kryddar maten i sitt kylfack med tabasco och kräkmedel. Sedan får man ha resten av maten ifred. Det är inget problem för en själv för man vet ju vad som är "can't touch this" ..

plåtmonster skrev:För @BloodyPirate och @adddd kan jag tipsa om studentkorridorstricket. Man kryddar maten i sitt kylfack med tabasco och kräkmedel. Sedan får man ha resten av maten ifred. Det är inget problem för en själv för man vet ju vad som är "can't touch this" ..

Det var ett bra tag sedan vi skrev om detta. Men din idé var faktiskt helt klockren!

Fast hmm... bara jag verkligen "har med mig hjärnan" och inte råkar ta den själv ändå.

Blir arg och ledsen när det händer.

Ett sätt att "lura" sig själv är att säga att kunden har alltid rätt och rätten att ändra sig också så det är del av jobbet precis som det man redan gjort. Det är ju inte du som gjort fel utan som sagt kunden som ändrat sig. Om du får betalt för att packa det kunden beställer första gången eller det kunden vill ha andra gången och du måste ändra ingår ju i arbetsuppgifterna. Kan dock hålla med om att jag blir grymt irriterad när jag måste göra om något jag kanske nästan är färdig med.

@BloodyPirate, Kaka med inkluderar påminnelse till dig själv..


Kan med fördel konserveras med massiva mängder salt..


Apropå jobb så får väl arbetsgivaren ordna jobbet bäst de vill så länge pengarna tickar in.

Det låter aspigt och även lite småtöntigt - så där pass små ändringar i rutinen/planen måste man kunna hantera, annars kommer du få jävligt svårt med arbetslivet. Själv hade jag bara blivit lite småirriterad (jag är grymt flexibel för att vara aspie).
Det var ju inte alltid så enkelt faktiskt, utan jag var mycket mer rutinbunden när jag var yngre. Rådet är iaf att bita i det sura äpplet och försöka träna bort det här så gott det går.

Skulle du säga att en autistisk person som klöser sig blodig till följd av att någon serverade mat som var skuren i trekanter istället för fyrkanter, är töntig?
Vi ligger på samma spektrum. Att du inte haft större problem med mindre förändringar är bara att gratulera.
Tyvärr är inte alla på spektrat lika lyckligt lottade som du.

Heh, kommer att tänka på den kommentar en läkare på psyk fällde till min anhöriga som var med mig efter att jag i vilt raseri rusat ut ur rummet och smällt igen dörren efter mig då jag inte fick utskrivet den medicin jag hade som sömnmedicin.

- Men men.. man måste ju kunna BETE sig!