Min utredning börjar snart, har blivit rätt skrämd, skulle vela folk kunde skriva lite om den hur den går till och speciellt första besöket va händer då? massa prover som blodprov eller vadå? vet inget, va som väntar mig, är mest rädd för mina gamla journaler får de tag i allt de där kommer de börja läsa upp gamla saker? :/ ställa dumma frågor? nån som kan berätta mer, gärna flera personer så man får en liten syn på de hela funkar.

tack för er hjälp.

Jag har inte varit med om några blodprov så det behöver du nog inte oroa dig alls för.
Däremot kommer dom fråga dig massor med saker, om hur ditt liv ser ut, hur det var i skolan etc. Sedan kommer dom också fråga massor med saker till din familj om samma saker...

du kommer även få göra lite tester där du får tex kolla på symboler osv och sedan ska du försöka komma ihåg dem efter du gjort andra saker typ.

Det är inga farliga test så att säga, det är mer minne/kognitiva Det tog ca en vecka för min fästman att göra sin utredning

en vecka? :/ hm... min familj? :/ har ingen familj.. den är särad på sig.. finns ingen de kan fråga.. :/
så om jag säger allt är skit får man asperger då? :/ eller måste man vara dålig på annat med..? tar de hänsyn på hur andra gjort ens liv o så hur det är.. mitt liv jag ej styrt så är de dåligt ej mitt fel typ..

Om du säger att allt är skit får du förmodligen en depressionsdiagnos.

Vilsen86 skrev:en vecka? :/ hm... min familj? :/ har ingen familj.. den är särad på sig.. finns ingen de kan fråga.. :/
så om jag säger allt är skit får man asperger då? :/ eller måste man vara dålig på annat med..? tar de hänsyn på hur andra gjort ens liv o så hur det är.. mitt liv jag ej styrt så är de dåligt ej mitt fel typ..

Dom kommer nog göra sott bästa genom att fråga familj eller andra personer som står dig nära / umgås med dig ofta. Detta är så att dom ska kunna få en helhetsbild för att se om du har just AS.
Precis som Myrkr säger så blir det mer troligen något i den stilen, svara bara så ärligt som du kan på deras frågor etc.

Och jag förstår inte riktigt vad du menar med " eller måste man vara dålig på annat med..? tar de hänsyn på hur andra gjort ens liv o så hur det är.. mitt liv jag ej styrt så är de dåligt ej mitt fel typ.. "

Man är inte en dålig människa för att man har aspergers syndrom, det är bara något som beskriver det du kan ha svårt med och genom det kan du få mer hjälp.

Myrkr skrev:Om du säger att allt är skit får du förmodligen en depressionsdiagnos.

nej mrn jag ska säga dom allt är bra nu.. men de står säkert i min jourbal allt är såligt i mitt liv..

Vilsen86 skrev:

Myrkr skrev:Om du säger att allt är skit får du förmodligen en depressionsdiagnos.

nej mrn jag ska säga dom allt är bra nu.. men de står säkert i min jourbal allt är såligt i mitt liv..

Är det fortfarande som i förra tråden att du inte vill genomgå en diagnos?

Sadistic skrev:

Vilsen86 skrev:en vecka? :/ hm... min familj? :/ har ingen familj.. den är särad på sig.. finns ingen de kan fråga.. :/
så om jag säger allt är skit får man asperger då? :/ eller måste man vara dålig på annat med..? tar de hänsyn på hur andra gjort ens liv o så hur det är.. mitt liv jag ej styrt så är de dåligt ej mitt fel typ..

Dom kommer nog göra sott bästa genom att fråga familj eller andra personer som står dig nära / umgås med dig ofta. Detta är så att dom ska kunna få en helhetsbild för att se om du har just AS.
Precis som Myrkr säger så blir det mer troligen något i den stilen, svara bara så ärligt som du kan på deras frågor etc.

Och jag förstår inte riktigt vad du menar med " eller måste man vara dålig på annat med..? tar de hänsyn på hur andra gjort ens liv o så hur det är.. mitt liv jag ej styrt så är de dåligt ej mitt fel typ.. "

Man är inte en dålig människa för att man har aspergers syndrom, det är bara något som beskriver det du kan ha svårt med och genom det kan du få mer hjälp.

nå.. de finns nästan ingen på jorden som känner mig o har inga direkta vänner :/ de finns ingen att fråga inte ens min mamma känner mig... den som känner mig bäst är pojkvän som haft i 9 månader..

nå de är för där jag går nu så tar de ej.. va de nu heter.. asså saker som hänt i mitt liv hoppar de över så de tror jag har asperger då bara så undrar om sån här utredning lika oseriös o ej tar de som hänt med i bilden? gud jag dålig på svenska :$

Vilsen86 skrev:

Sadistic skrev:

Vilsen86 skrev:en vecka? :/ hm... min familj? :/ har ingen familj.. den är särad på sig.. finns ingen de kan fråga.. :/
så om jag säger allt är skit får man asperger då? :/ eller måste man vara dålig på annat med..? tar de hänsyn på hur andra gjort ens liv o så hur det är.. mitt liv jag ej styrt så är de dåligt ej mitt fel typ..

Dom kommer nog göra sott bästa genom att fråga familj eller andra personer som står dig nära / umgås med dig ofta. Detta är så att dom ska kunna få en helhetsbild för att se om du har just AS.
Precis som Myrkr säger så blir det mer troligen något i den stilen, svara bara så ärligt som du kan på deras frågor etc.

Och jag förstår inte riktigt vad du menar med " eller måste man vara dålig på annat med..? tar de hänsyn på hur andra gjort ens liv o så hur det är.. mitt liv jag ej styrt så är de dåligt ej mitt fel typ.. "

Man är inte en dålig människa för att man har aspergers syndrom, det är bara något som beskriver det du kan ha svårt med och genom det kan du få mer hjälp.

nå.. de finns nästan ingen på jorden som känner mig o har inga direkta vänner :/ de finns ingen att fråga inte ens min mamma känner mig... den som känner mig bäst är pojkvän som haft i 9 månader..

nå de är för där jag går nu så tar de ej.. va de nu heter.. asså saker som hänt i mitt liv hoppar de över så de tror jag har asperger då bara så undrar om sån här utredning lika oseriös o ej tar de som hänt med i bilden? gud jag dålig på svenska :$

Även om dom inte känner dig enligt dig själv så kommer dom vilja prata med dom som umgåtts med dig mest, jag och min fästman har varit tillsammans i fyra år och då fick jag och min mamma berätta om hur vi uppfattade honom.

Dom ska ju som sagt ta allt som har hänt runt dig och se, det är därför dom gör en utredning. Vissa saker kan bero på din uppväxt, andra på att du har svårigheter som lett till att du har haft tex svårt att skaffa vänner i din ålder etc.

Kom bara ihåg att i slutändan är detta bara ett papper, du kommer inte förändras som person bara för detta.

Sadistic skrev:

Vilsen86 skrev:

Myrkr skrev:Om du säger att allt är skit får du förmodligen en depressionsdiagnos.

nej mrn jag ska säga dom allt är bra nu.. men de står säkert i min jourbal allt är såligt i mitt liv..

Är det fortfarande som i förra tråden att du inte vill genomgå en diagnos?

jaaa precis tycker det är för tidigt... tycker de borde vänta några år så jag kan hitta mig själv så jag vet vem jag är o så... kanske jag kommer på några fel jag har.. men just nu vet jag ej vem jag är..

Sadistic skrev:

Vilsen86 skrev:

Sadistic skrev:
Dom kommer nog göra sott bästa genom att fråga familj eller andra personer som står dig nära / umgås med dig ofta. Detta är så att dom ska kunna få en helhetsbild för att se om du har just AS.
Precis som Myrkr säger så blir det mer troligen något i den stilen, svara bara så ärligt som du kan på deras frågor etc.

Och jag förstår inte riktigt vad du menar med " eller måste man vara dålig på annat med..? tar de hänsyn på hur andra gjort ens liv o så hur det är.. mitt liv jag ej styrt så är de dåligt ej mitt fel typ.. "

Man är inte en dålig människa för att man har aspergers syndrom, det är bara något som beskriver det du kan ha svårt med och genom det kan du få mer hjälp.

nå.. de finns nästan ingen på jorden som känner mig o har inga direkta vänner :/ de finns ingen att fråga inte ens min mamma känner mig... den som känner mig bäst är pojkvän som haft i 9 månader..

nå de är för där jag går nu så tar de ej.. va de nu heter.. asså saker som hänt i mitt liv hoppar de över så de tror jag har asperger då bara så undrar om sån här utredning lika oseriös o ej tar de som hänt med i bilden? gud jag dålig på svenska :$

Även om dom inte känner dig enligt dig själv så kommer dom vilja prata med dom som umgåtts med dig mest, jag och min fästman har varit tillsammans i fyra år och då fick jag och min mamma berätta om hur vi uppfattade honom.

Dom ska ju som sagt ta allt som har hänt runt dig och se, det är därför dom gör en utredning. Vissa saker kan bero på din uppväxt, andra på att du har svårigheter som lett till att du har haft tex svårt att skaffa vänner i din ålder etc.

Kom bara ihåg att i slutändan är detta bara ett papper, du kommer inte förändras som person bara för detta.

okej men om de kommer fram till jag har AS tvingar de hjälp på mig då? för jag vill verklign inte ha någon hjälp med något.. klarar mig själv... typ

...kommer bara bli skit av detta :/

Vilsen86 skrev:

Sadistic skrev:

Vilsen86 skrev:
nå.. de finns nästan ingen på jorden som känner mig o har inga direkta vänner :/ de finns ingen att fråga inte ens min mamma känner mig... den som känner mig bäst är pojkvän som haft i 9 månader..

nå de är för där jag går nu så tar de ej.. va de nu heter.. asså saker som hänt i mitt liv hoppar de över så de tror jag har asperger då bara så undrar om sån här utredning lika oseriös o ej tar de som hänt med i bilden? gud jag dålig på svenska :$

Även om dom inte känner dig enligt dig själv så kommer dom vilja prata med dom som umgåtts med dig mest, jag och min fästman har varit tillsammans i fyra år och då fick jag och min mamma berätta om hur vi uppfattade honom.

Dom ska ju som sagt ta allt som har hänt runt dig och se, det är därför dom gör en utredning. Vissa saker kan bero på din uppväxt, andra på att du har svårigheter som lett till att du har haft tex svårt att skaffa vänner i din ålder etc.

Kom bara ihåg att i slutändan är detta bara ett papper, du kommer inte förändras som person bara för detta.

okej men om de kommer fram till jag har AS tvingar de hjälp på mig då? för jag vill verklign inte ha någon hjälp med något.. klarar mig själv... typ

Förlåt men jag tar nästan illa upp då jag har diagnosen själv, du får det verkligen att låta som att det värsta som finns är att ha AS och att man inte har några friheter...

Nej dom kan inte tvinga på dig hjälp, det enda som händer är att du får resurserna. Det är lite som att jag ställer fram en godispåse, jag kommer inte tvångsmata dig karameller men du får gärna be om att få godis. Och då är det inte ens säkert att jag kommer låta dig ta av godiset heller! vilket är den stora problematiken anser jag med att få diagnos. Visst du har rätten att få hjälp men det är ändå inte säkert att du får den.

Däremot om du har andra problem, som att du skadar dig själv, eller har djup depression, eller liknande så kan dom sakerna bidra till att dom kan tvångs omhänderta dig - MEN det handlar endast om det är så att dom tror du är i riskzonen att skada dig själv eller andra - INGET med aspergers syndrom att göra.

Och angående om att finna dig själv, tänk såhär istället...
varje dag i ditt liv tvingar du springa, medan alla andra går långsamt och kanske sitter ner. Du har knappt tid att ta hand om dig själv eller 'hitta dig själv'. Men med hjälpen som du kan erbjudas, så kan du få chans att stanna upp, andas, och 'hitta dig själv'. Ingen kommer ta ifrån din identitet genom att ge dig en diagnos, det är bara ett papper som ger dig tillstånd att ansöka om hjälp. Det kommer inte ändra din personlighet, du kommer inte komma ut ur ett rum och helt plötsligt bli rainman. Du kommer fortfarande vara du, och du måste inte göra en utredning om du inte vill.

Och allt blir vad man gör det till, om du förväntar dig att allt ska bli skit och ingen bryr sig/fattar/etc så kommer det bli serverat så.. för det är det enda sättet du bestämt att det ska vara. hjälp dig själv på sättet att ' jamen, jag kan prova iafl.. vad kan bli sämre? ' och snart ser du säkert att det kan bli bättre

Eller så har vederbörande inte asperger och vi bör inte uppmuntra vederbörande att få en felaktig diagnos bara för att få hjälp, hjälp som vederbörande inte vill ha.

Myrkr skrev:Eller så har vederbörande inte asperger och vi bör inte uppmuntra vederbörande att få en felaktig diagnos bara för att få hjälp, hjälp som vederbörande inte vill ha.

Har sagt det i förra tråden TS skapade också, men hon verkar vara insatt att läkaren ska tvinga henne till en diagnos. Och vad jag vet går det inte att bli tvingad till sådant.

kanske var fel skriva på så sätt.. men när jag träffade min läkare första gången sörbehandlade de mig extremt som jag var helt dum i huvudet.. så då tänker man ju att när de gör så.. va händer då om de får mer bevis om sin tro man har AS.. dålig behandling :/ mena inget illa..

Du vet väl om att man kan byta läkare om man inte tycker om den man har?

Sadistic skrev:Du vet väl om att man kan byta läkare om man inte tycker om den man har?

jo, finns bara en läkare i hela kommunen.. så då måste jag åka till annan kommun o då jag ej prata i en telefon måste nån annan göra det åt mig så ej blivit av.. sen ska jag flytta ifrån sverige nu så :/

va händer om jag går dit o när de frågar frågor så säger jag bara "har inget att säga dig" o sen vägrar fylla i papper eller göra uppgifter.. va händer då??? :/

va skulle hända om man ej hörde av sig o bara struntade komma??? försätter de skicka kallelse eller slutar de???

är fortfarande livrädd :/

varit med om övervåld i vården.. haft hela jag med blåmärken... har ej vågat polisanmäla...

Vilsen86 skrev:va händer om jag går dit o när de frågar frågor så säger jag bara "har inget att säga dig" o sen vägrar fylla i papper eller göra uppgifter.. va händer då??? :/

va skulle hända om man ej hörde av sig o bara struntade komma??? försätter de skicka kallelse eller slutar de???

är fortfarande livrädd :/

varit med om övervåld i vården.. haft hela jag med blåmärken... har ej vågat polisanmäla...

Du verkar ha det väldigt tragiskt, vet inte vad råd man skulle kunna ge dig, men tror nog ändå att det inte behöver vara världens ände att få en diagnos i ditt fall, men jag är ingen psykolog, hoppas verkligen att det på ngt sätt kan ordna sig för dig...

Vet inte vad jag ska skriva egentligen, men vill säga att jag bara har bra erfarenheter av utredning och att den hjälpte mig att mer hitta mig själv (inte för att jag har gjort det men jag är på god väg). För mig kändes utredningen helt nödvändig, jag behövde få en diagnos eller inte få en diagnos för att gå vidare, så som jag höll på att älta sönder mig själv då.

Sedan så får man inte nödvändigtvis hjälp även om man får en diagnos, som jag trodde. Jag hamnade lite mellan stolarna där, för välfungerande för att få hjälp från habiliteringen men för dåligt fungerande för att få mig att må bra och fungerande (och inte hela tiden bli utmattad) på egen hand. Jag har dock fått en arbetsterapeut att prata med några gånger, och sedan har även kommunen en npf-mottagning som kan ge tillfälligt stöd. Om du inte vill ha hjälp så lär de inte tvinga den på dig!

Om du verkligen inte vill göra någon utredning så kan ingen tvinga dig och jag tycker inte att du ska göra det mot din vilja, men samtidigt vore det synd om det handlar om rädslor, att de ska hindra dig från att eventuellt få viktiga pusselbitar om dig själv?

(Och det är inte fel att ta emot hjälp! Ibland kan man behöva det).