Idag hade jag ett möte på förmiddagen. Sen pratade jag med en person efteråt och det drog ut på tiden, men jag behövde verkligen prata. Jaja, det var ju bara ett tåg senare. Jag skulle ju till Ystad och vara där vid 13-tiden. Så jag messade och frågade om det gick bra att vi lunchade en timme senare istället eller om jag skulle äta innan? Han skrev att det gick bra. Men så la telefonen av! Jag hade inte laddaren med så jag var tvungen att gå hem. Måste lära mig att ha laddaren med så jag kan ladda den på tåget hädanefter. Jag missade två tåg till pga. att telefonen skulle laddas. (I förmiddags gick jag runt och letade efter nycklarna i en kvart.) Jag skrev att de fick äta som kom jag senare. Men när jag gått tillbaka till stationen missade jag ändå det tåget också. Då det skulle ta två timmar att ta sig dit bara för att åka hem igen en timme senare så kände jag att gränsen var nådd. Jag hade verkligen behövt träffa folk; jag mår ofta inte så bra psykiskt när jag inte kommer ut på nåt socialt under dagen.

Men jag skulle ju kolla mina tågkort. Jag tog en kölapp och och gick och satte mig och väntade. Nummer 43 och jag hade nummer 117. Efter en stund kollade jag (igen). Nummer 80. Ok, en god stund till. Men när jag gick tillbaka var det nummer 138! Jag hade missat! Jag hade när jag väntade fantiserat lite om att missa det faktiskt och berätta det sen, vilekt känns lite lustigt. Fattar inte hur min hjärna fungerar ibland.

Men så kom jag på att jag inte hade behövt vänta i 45 minuter. Jag gick bort till automaten och kollade hur mycket det var kvar på korten. Så jag hade inte alls behövt stå i kö!

Typiskt mig! Jag skall i alla fall se Pang i bygget ikväll och sen skall jag in på Malmöfestivalen en sväng och ta sista tåget inatt hem. Imorgon förmiddag skall jag till Motala på en träff (ej Aspergerträff, nej.)

Hoppas allt är bra med er - vilka som nu har lust att bli tilltalade av mig, haha - och att vi kan ses nån gång igen!

(igen)

Du vågade inte åka iväg utan mobil?

Vissa dagar känns det som allt är emot en.

Alien skrev:Du vågade inte åka iväg utan mobil?

Vissa dagar känns det som allt är emot en.

Vi hade inte träffat varandra tidigare och hade inte bestämt var vi skulle träffas exakt. Och nästan två timmars resa dit så jag ville inte rätt gärna chansa.

Ja, precis. Dagen därpå missade jag anslutningen till Hässleholm och var tvungen att köpa en ny, mycket dyrare biljett. Sen fick jag en bagagelucka över ögat av en taxichaufför. Det var även en hel rad saker som inträffade när jag var iväg som inte blev riktigt lyckat. Men ibland är det ju så, som du säger.

Men, men... Jag mår tiotusen gånger bättre nu efter att ha varit iväg lite. Och det var jättetrevligt med gruppen i Motala. Kan knappt tro att jag börjar få "öga-mot-öga-vänner"! det är oerhört skönt. På Malmöfestivalen var det en kvinna som ville göra mig sällskap, även om jag var tvungen att tacka nej då jag hade ett tåg att passa. Och en tjej gillade min tröja! I Linköping regnade det hela tiden och nästan allt var ju stängt, eftersom det var söndag, men jag ångrar ändå inte att jag åkte dit och fick se mig om lite.

Vad gäller att vara sent ute upprepade gånger - vilket ju är en typisk Aspergersvårighet - så tänker jag prova strategin att planera som vanligt, men lägga till 10-15 minuters extra tid. Så får vi se hur det går.

Jag har redan lärt mig att ha laddaren med och ladda på tåget.

Tidsuppfattningen är en bitch! Men jag antar det bästa sättet att förbättra den är att lära av sina misstag. Och lyssna på magen så klart. (Borde jag inte vara någonstans nu?)