Jag har börjat föreläsa om just om asperger syndrom om kunskapen och hur man ska bemöta människor med AS, på bästa sätt eftersom jag har gått vård och omsorgsprogramet på gymnasiet.så skulle jag vilja ha åsikter av er vad ni tycker det är viktigt att få fram till samhället som jag ska förmedla??? Tacksam för svar :):)

Mvh: Lars K

Första kunskapen är att inse att man vet väldigt lite och att personer är väldigt olika. Det är ett asperger-spektrum. Om det är någon som vet allt så beror det på att de just inte vet speciellt mycket.. Alltså måste man vara lyhörd för att varje situation är unik och alltid ifrågasätta sina egna och andras föreställningar.

Många personer med asperger kan vara socialt kapabla men ointresserade och finna det sociala samspelet vara ett heltidsjobb. I andra sammanhang behöver man på ett konkret och sakligt sätt få reda på och öva sociala självklarheter som just inte är självklart. Var rak och tydlig i kommunikationen. Många är också betydligt intelligentare än de flesta och ev social okunskap skall inte förväxlas med låg förmåga. Ett fatalt misstag många begår.

Någonting jag har mött ofta är den vridna bilden av att "människor med asperger känner mindre än normala människor". Jag skulle tydligt vilja stryka under att det INTE är så. Vad jag upplever om mej själv och många andra med aspergers är snarare tvärtom, jag känner fruktansvärt starka känslor. De blir så intensiva att det är tröttsamt. Däremot hur andra känner kan för mej vara svårt att avgöra.
Sedan vill jag att man kanske suddar ut bilden av den typiska asperger-personen som en Sheldon (Big Bang Theory), för det är långt ifrån alla som är sådär. Att ha asperger betyder inte att man är som Wikipedia säger, utan det finns massor av olika personligheter med diverse svårigheter som gömmer sej i varje individ.
För övrigt roligt att du ska föreläsa om det. Nu antog jag att du själv inte har AS?

Det jag upplever som absolut jobbigast med min Asperger är att människor läser mig utifrån mitt "kroppsspråk" som inte alls är som kroppsspråk "ska" vara. De kan alltså tro att jag är arg när jag är glad osv vilket givetvis skapar missuppfattningar och irritation, inte minst när de envisas med att påstå att jag är arg när jag inte är det.

Tonlägen kan vara problematiskt på samma sätt som Miche säger om kroppsspråk. Har själv närstående med diagnos som kan låta som om de är irriterade men de varken hör det själv eller upplever sig vara irriterade.

Cerasifera: jag har fått diagnosen as men en lindrig funktionshinder. Jag är tacksam över era åsikter, som jag ska tänka på vad jag ska förmedla information :)

larskan95 skrev:Cerasifera: jag har fått diagnosen as men en lindrig funktionshinder. Jag är tacksam över era åsikter, som jag ska tänka på vad jag ska förmedla information :)

Lycka till det behövs absolut mer kunskap.

Kolla in www.andet.se och www.aspi.se
Torbjörn, som grundat de båda företagen, är utbildad psykolog och aspergare, han har många bra idéer och mycket kunskap om föreläsningar om AS.

Jag vill inte bli bemött, jag vill mötas.

Ingen som helst särbehandling, tack. Det brukar jag alltid poängtera.

Skillnaden mellan empati (eller om man så vill "kognitiv empati") som vi inte har så mycket av och sympati ("emotionell empati" och det man ofta tar för givet att empati betyder) som vi ofta har mer av än normalt. Att inte förstå hur någon känner är inte detsamma som att sakna medkänsla.

Försök inte "läsa" en aspergare, försök framför allt inte läsa mellan raderna - det kan bli som när Basil Fawlty försöker förstå tyskarna som "wollen auto mieten" och tror att de "are volunteering to get out to get some meat"... Att de inte talar engelska anser han för övrigt vara deras problem!

gadas skrev:Skillnaden mellan empati (eller om man så vill "kognitiv empati") som vi inte har så mycket av och sympati ("emotionell empati" och det man ofta tar för givet att empati betyder) som vi ofta har mer av än normalt. Att inte förstå hur någon känner är inte detsamma som att sakna medkänsla.

Bra poäng. Det bör betonas särskilt.

Jag vill nog bli särbehandlad, när det finns saklig grund för det. Alltför många försöker desperat få det till att funktionshindrade är precis som alla andra - i så fall vore det inga funktionshinder. 'Jasså, du har AS, ja, det gör mig ingenting' - då har man inte fattat ett skvatt! Det är jag som är drabbad, det är inte jag som drabbar! Ta bara detta med ljud - det kräver ofta mer än vanlig hänsyn.

Jag lånar tråden med tanke på trådens rubrik.

Jill Carlberg Söderlund - lägg det namnet på minnet (ni som ännu inte känner till henne).

För ett par timmar sedan var jag på föredraget och (på sätt och vis) föreläsningen Aspergers syndrom – en introduktion vid S:t Eriksplan i Stockholm (http://habilitering.se/kalendarium/aspe ... troduktion).

Ett intressant tvåtimmarsföredrag med SvenOlof Dahlgren, fil.dr och leg. psykolog, sakkunnig på Autismforum, samt aspergarna Jill Carlberg Söderlund och Patrik Lindberg.

Mycket var välbekant av det som berättades, men det var ändå givande att få det återberättat. Salen var ganska fullsatt med folk. Rätt hög medelålder (ingen under 20 år vad jag kunde se). Olika kategorier av (grupper av) människor på plats. Målgruppen var också så pass bred som: närstående, personer med funktionsnedsättning, yrkesverksamma och övriga intresserade.
Min bedömning är att aspergare var i minoritet i församlingen och närstående eller yrkesverksamma var i majoritet. Jag var där under andra upplagan, 18–20.00 (första var 15–17).

Alla tre var intressanta att höra och de tillförde föredraget på sina sätt. Den som stack ut klart mest var ändå en ny bekantskap för mig: Jill Carlberg Söderlund. En föreläsningsstjärna på sitt sätt! Väldigt personlig och karismatisk. Framför allt var hon extremt tydlig och konkret (sätter orden i fetstil: extremt tydlig och konkret). Hon hade också en stark närvaro på scenen, med blicken och det språkliga hela tiden ut mot oss åhörare på ett påtagligt sätt. Kanske den mest kommunikativt tydliga aspergare jag någonsin hört (jag behöver knappast nämna att hon därigenom också var mer bokstavligt/språkligt tydlig än de flesta NT-personer jag mött).

Nu var det ett tag sedan jag var på ett föredrag/någon föreläsning om asperger, men vad jag minns har alla jag tidigare sett/hört inte varit i närheten av denna Jill CS.

Någon annan av er med erfarenhet av Jill?

För övrigt: Någon som kan tipsa om andra sevärda aspergerföreläsare/aspergerinformatörer?