kapuni skrev:I Sverige utgår man automatiskt från att någon annan ska ta hand om sina gamla släktingar, inte gamlingarnas släktingar själva. Det är nog en av de stora skillnaderna.

Och ja, jag vet att vissa inte har släkt som kan ta hand om dem och självklart ska de få hjälp från yttre instanser, och minska på ensamheten.

Men det är själva tankesättet som stör mig. Att många inte ens tänker tanken på att man själv kan hjälpa till med sina gamlingar.

Så var det förr i Sverige, men det försvann när kvinnorna började förvärvsarbeta. Samma utveckling skedde med barnen, numera skall man ju inte ta hand om dom själv heller utan de skall på ett dagis så kan man träffa dom en stund på kvällen istället. Det är priset vi fick betala för att få världens mest generösa välfärdssystem.

Frimodig skrev:Jag tror äldrevanvården beror på 2 grejer.

Dels den blinda tron, från kommunerna, att mångfald garanterar kvalitet.

Dels en lika blind tro på valfrihet. Ibland är det ganska lätt att välja, om man jämför priser på laktosfri mjölk. Ibland är det svårt att välja, om man jämför olika äldreboendens beskrivning av sig själva.

Lösningen är att kommunerna tar sitt ansvar. De betalar. De är skyldiga att se till att skattepengarna används på ett bra sätt. De måste lära sig bedöma kvalitet med hjälp av egna kontrollanter. Grupper bestående av nån jurist, några sjuksköterskor och vårdbiträden inom äldrevård, och ett par talesmän/kvinnor. Oannonserade besök är en bra metod. När man vet i förväg exakt vad man letar efter. Klagomålshantering är också en viktig grej.

När jag skrivit sånt här så skäms jag lite. Man skall inte förklara självklarheter, det är att sätta sig på folk. Nå, ursäkta.

Frimodig

Det är väldigt irriterande när jag förklarar hur det är, och ingen fattar.

Är ni dumma i huvudet? Titti hade 2.0 på högskoleprovet, men hon är tyst.

Frimodig

kapuni skrev:

Miche skrev:Dina egna ögon där du bor nu eller i Sverige? Min mamma bor på äldreboende och jag tycker nog att det fungerar mycket bättre jämfört när min farfar bodde på äldreboende.

Mamma har en egen lägenhet med personal, gemensamma aktiviteter samt mat ingår, när farfar bodde på äldreboende på 80-talet hade de inte mycket till aktiviteter och förebyggande vård, sånt som är självklart där mamma bor.

Jag utgår från att tråden handlar om svensk äldrevård, därav pratar jag om äldrevården i Sverige.

Jag pratar naturligtvis om dem som blir vanvårdade, inte om sådana som din mamma som lever gott, jag vet att det finns sådana ställen också, tack och lov.

Tror du all äldrevård fungerar som din mammas? Då hade nog inte den här tråden uppstått.

Men om vi nu ska jämföra Sverige med andra länder så tycker jag svenska gamlingar respekteras mindre i jämförelse.

I Sverige utgår man automatiskt från att någon annan ska ta hand om sina gamla släktingar, inte gamlingarnas släktingar själva. Det är nog en av de stora skillnaderna.

Och ja, jag vet att vissa inte har släkt som kan ta hand om dem och självklart ska de få hjälp från yttre instanser, och minska på ensamheten.

Men det är själva tankesättet som stör mig. Att många inte ens tänker tanken på att man själv kan hjälpa till med sina gamlingar.

Det är nog ganska få individer som vanvårdade, även om det är åt helvete fel att det sker så gissar jag att det knappast är värre i Sverige jämfört med många andra länder, troligen t.o.m. bättre. Den stora skillnaden är att när det sker vanvård här så skyller folk ifrån sig men i de flesta andra länder så hämtar de säkerligen hem de gamla istället eller hittar andra lösningar.

Miche skrev:Det är nog ganska få individer som vanvårdade, även om det är åt helvete fel att det sker så gissar jag att det knappast är värre i Sverige jämfört med många andra länder, troligen t.o.m. bättre. Den stora skillnaden är att när det sker vanvård här så skyller folk ifrån sig men i de flesta andra länder så hämtar de säkerligen hem de gamla istället eller hittar andra lösningar.

Trådens fråga gällde ju vad äldrevanvården beror på. Jag är medveten om att de flesta har god vård. Men det är som sagt själva tankesättet jag pratade om tidigare som stör mig. Och att de som faktiskt blir vanvårdade antagligen råkat ut för den typen av människor som jag beskrev förut.

Om folk kunde tänka lite mer med hjärtat och mindre med plånboken och inte skylla ifrån sig eller förutsätta att andra ska göra allt åt en så fort det blir lite jobbigt så hade det inte skett vanvård som ju uppenbarligen sker då och då. Och nu jämför jag inte med något land utan skriver om själva problemet i sig.

Och jag tror nog ändå att folk respekterade varandra bättre förr.

Huggorm skrev:

kapuni skrev:I Sverige utgår man automatiskt från att någon annan ska ta hand om sina gamla släktingar, inte gamlingarnas släktingar själva. Det är nog en av de stora skillnaderna.

Och ja, jag vet att vissa inte har släkt som kan ta hand om dem och självklart ska de få hjälp från yttre instanser, och minska på ensamheten.

Men det är själva tankesättet som stör mig. Att många inte ens tänker tanken på att man själv kan hjälpa till med sina gamlingar.

Så var det förr i Sverige, men det försvann när kvinnorna började förvärvsarbeta. Samma utveckling skedde med barnen, numera skall man ju inte ta hand om dom själv heller utan de skall på ett dagis så kan man träffa dom en stund på kvällen istället. Det är priset vi fick betala för att få världens mest generösa välfärdssystem.

Importera dig själv en thailändska som kan serva dig i hemmet så ska du se att det blir bra.

kapuni skrev:Och jag tror nog ändå att folk respekterade varandra bättre förr.

Jag tycker nog att det på senare år faktiskt har blivit bättre, människor visar mer respekt och är vänligare numera. Värst var det nog på 80 eller 90-talet men det känns som om de flesta faktiskt reagerat på hur illa det var då och skärpt till sig.

Miche skrev:

kapuni skrev:Och jag tror nog ändå att folk respekterade varandra bättre förr.

Jag tycker nog att det på senare år faktiskt har blivit bättre, människor visar mer respekt och är vänligare numera. Värst var det nog på 80 eller 90-talet men det känns som om de flesta faktiskt reagerat på hur illa det var då och skärpt till sig.

När jag säger förr så menar jag inte så tidigt som 80-talet.

kapuni skrev:

Miche skrev:

kapuni skrev:Och jag tror nog ändå att folk respekterade varandra bättre förr.

Jag tycker nog att det på senare år faktiskt har blivit bättre, människor visar mer respekt och är vänligare numera. Värst var det nog på 80 eller 90-talet men det känns som om de flesta faktiskt reagerat på hur illa det var då och skärpt till sig.

När jag säger förr så menar jag inte så tidigt som 80-talet.

När tycker du att det var som värst? Var det då du lämnade Sverige?

Jag tycker att det verkar bli bättre hela tiden nu, folk bryr sig mer, man märker det tydligt när man är ute på stan, många fler visar hänsyn nu än för ex.vis tio-tjugo år sedan.

Miche skrev:

kapuni skrev:

Miche skrev:Jag tycker nog att det på senare år faktiskt har blivit bättre, människor visar mer respekt och är vänligare numera. Värst var det nog på 80 eller 90-talet men det känns som om de flesta faktiskt reagerat på hur illa det var då och skärpt till sig.

När jag säger förr så menar jag inte så tidigt som 80-talet.

När tycker du att det var som värst? Var det då du lämnade Sverige?

Jag tycker att det verkar bli bättre hela tiden nu, folk bryr sig mer, man märker det tydligt när man är ute på stan, många fler visar hänsyn nu än för ex.vis tio-tjugo år sedan.

När jag tycker det var som värst? Med vad?

Jag har inte lämnat Sverige. Jag bor i två länder. Men ju mindre jag befinner mig i Sverige desto mer inser jag att det inte är så fantastiskt som man kanske kan tro. T.ex. ovänlighet/ohjälpsamhet och sämre service i Sverige än många andra länder.

Jag kan komma med exempel om det så önskas.

Fråga vilken berest svensk som helst (eller en utländsk som varit mycket i Sverige) så lär du få liknande svar från de flesta.

Men!
Sverige har mycket bra att komma med också. Så tro inte att jag försöker svartmåla mitt land.

Miche skrev:En person som har bott ensam i många år kan ha fått ett nedsatt immunförsvar så när personen hamnar bland en massa andra där det går lite influensor mm så kan denne smittas och avlida av den anledningen.

Det hände en släkting till mitt ex, han var nästan 100 år gammal när han bestämde sig för att acceptera kommunens erbjudande och flytta till ett äldreboende, han var då kärnfrisk och hade skött sig själv i många år sedan frun avlidit men drog på sig en dubbelsidig lunginflammation på boendet och dog inom ett halvår.

Ja, att komma in sent på äldreboende är en risk, vare sig det beror på att man inte fått komma in trots att man vill el att man själv vill bo kvar hemma.

Egentligen tycker jag det borde finns kombinerade trygghetsboende/servicehus, som kunde fungera som trygghetsboende för de pigga och som servicehus för de mer skröpliga. Särskilt de som blivit ensamma riskerar att dö knall och fall och upptäckas först efter flera dagar.

DN Sthlm skrev:Under 2000-talet har det skett en förskjutning från äldreboenden till hemtjänst: andelen av befolkningen 80 år och äldre i äldreboende minskade från 20 till 14 procent. Samtidigt ökade andelen med hemtjänst från 18 till 23 procent.
Mellan 2001 och 2012 försvann var fjärde plats i äldre­boende, drygt 30 000 platser.
Av de äldsta (80 år+) som fått äldreomsorg har andelen minskat från 62 till 37 procent mellan 1980 och 2012.
Beräkningar visar att en äldre person i ett äldreboende får i genomsnitt 100–110 timmar hjälp per månad. Medan en person med hemtjänst får i genomsnitt 7 timmar hjälp per vecka eller 30 timmar per månad. Dessutom har den genomsnittliga hjälptiden inte ökat under 2000-talet.

http://www.dn.se/sthlm/korttidsdoda-oka ... stockholm/

Visserligen är de som är 70+ (och äldre) piggare och friskare än för 50 år sedan, men åas så är de "äldre äldre" så många fler.

För de som kommer in på "särskilt boende" finns nu speciella rum för döende.

DN Sthlm skrev:På Serafens vård- och omsorgsboende på Kungsholmen i Stockholm har man infört specialrum för gamla nära döden. Projektet som startades i höstas slog så väl ut att det nu får en permanent uppföljning.

Tanken med den nya rumstypen är att de som flyttar in ska slippa tänka på möblemang i den känsliga del av livet de befinner sig. I de ordinarie rummen ingår bara en säng och en madrass eftersom man ska flytta dit med sina egna möbler. Man behöver heller inte skriva något hyreskontrakt.

– Det blir mindre stress för alla. I stället för att fokusera på att hänga upp gardiner, flytta möbler och byta lakan kan de anhöriga i stället umgås med personen. Det blir helt enkelt mindre att tänka på, säger Britta Berggren, biträdande enhetschef på Serafen.

http://www.dn.se/sthlm/eget-rum-i-livets-slutskede/

Rummen påminner om korttidsboenden, som också är färdigmöblerade. Men där är tanken att de ska bli så friska så att de kan flytta hem igen.

Det blir konsekvensen av att de skröpliga som kom in på äldreboende inte stannade särkskilt länge. Så därför dessa tre specialrum som nu ska bli nio. Personalen har fått utbidning i palliativ vård.

Kerstin Ohlsson tror att konceptet kommer att bli allt vanligare.

– Vi måste anpassa vår omsorg och detta är ett sätt. Jag tror att de långa tiderna på äldreboenden försvinner mer och mer, säger hon.

Enligt Britta Berggren ses rummen som något positivt av de som behöver ett.

– Det är så klart en tuff tid, men jag tror ändå att det är roligare att vara här än att ligga i en stor sal på ett sjukhus, säger hon.

Ja, vad ska man säga? Bra att de finns men synd att de ska behövas?

Det kommer inte att behövas några äldreboenden i framtiden utan alla bor kvar hemma (om de så ska få hemtjänst 10 ggr om dagen av flera olika personer) tills de blir döende och får bo i sådana rum. Men alla äldre som inte är döende men känner sig ensamma och otrygga? Man behöver inte vara döende för att t ex riskera att falla omkull och bli liggande pga sin skröplighet.