Dunderbar skrev:Hoppsan....
Trampa i klaveret är jag bra på...*skrattar*
Något jag måste lära mig är att detta forumet är inte rätt ställe för mig att prata med andra på.
Folk här verkar inte direkt glada, utan mer arga ilskna och elaka..
Det gäller inte alla, men det är inte den gladaste tonen direkt.
Må hända att ni inte menar att vara så elaka som det kan låta när man läser det.
Men jag får hitta annat.

Men vadå, måste alla vara kloner av dig för att du ska vilja prata med dem? Inga trådar duger ju åt dig, du blir ju sur och gnällig och klagar. Den där gladheten du säger dig ha, verkar inte äkta.

Suck...

Uppmärksamhet tycks vara något Dunderbar tycker om. Tänker därför inte mata någon fler av hans trådar. Övriga får göra som de vill!

tahlia skrev:Uppmärksamhet tycks vara något Dunderbar tycker om. Tänker därför inte mata någon fler av hans trådar. Övriga får göra som de vill!

+1

Jag måste verkligen ha missat något.

Dunderbar skrev:
Det är bara det här med att jag har börjat ana att en del folk är seriöst trötta på mig och vill slå ner mig med mer.

Alltså, vad gör du egentligen för att folk utan vidare hotar dig och vill slå dig?


Visst ska man få vara den man är, men blir folk så argpå en attman blir hotat med våld så kan det ju vara en tanke att se över sitt beteende....

Känner verkligen inte igen mig i beskrivningen "glad och galen". Snarare motsatsen. Är jag bland folk, på stan, i affärer etc är jag lugn, behärskad & distanserad. Clintan. Jag håller världen & människorna på avstånd. Det värsta som finns är påträngande människor och jag kan förstå att de blir arga. Mordhot ägnar jag mig inte åt, inte ens om jag blir väldigt arg. Istället bemöter jag påträngande människor med _iskall_ blick och ett lätt sarkastiskt tonläge. Det värsta som finns är skitiga fyllon som nödvändigtvis måste dela med sig av sina förvirrade fylletirader när man står och väntar på bussen en tisdag kl 14. Jag tycker inte dreglande tvååringar är gulliga, jag vill inte ha deras isglass i knät. De allra flesta föräldrar håller ordning på sina barn, men det finns de som inte för sitt liv kan förstå varför jag inte finner ständigt skrik, gapande & kletande gulligt. Ihärdiga pakistanska blomförsäljare som trycker upp rosor i plåten på mig klarar jag mig också utan. Vistas man på allmän plats visar man hänsyn & respekt inför sina medmänniskor. Svårare än så är det inte. "Spontana" människor borde låsas in i burar på zoo där de hör hemma.

KrigarSjäl skrev:Känner verkligen inte igen mig i beskrivningen "glad och galen". Snarare motsatsen. Är jag bland folk, på stan, i affärer etc är jag lugn, behärskad & distanserad. Clintan. Jag håller världen & människorna på avstånd. Det värsta som finns är påträngande människor och jag kan förstå att de blir arga. Mordhot ägnar jag mig inte åt, inte ens om jag blir väldigt arg. Istället bemöter jag påträngande människor med _iskall_ blick och ett lätt sarkastiskt tonläge. Det värsta som finns är skitiga fyllon som nödvändigtvis måste dela med sig av sina förvirrade fylletirader när man står och väntar på bussen en tisdag kl 14. Jag tycker inte dreglande tvååringar är gulliga, jag vill inte ha deras isglass i knät. De allra flesta föräldrar håller ordning på sina barn, men det finns de som inte för sitt liv kan förstå varför jag inte finner ständigt skrik, gapande & kletande gulligt. Ihärdiga pakistanska blomförsäljare som trycker upp rosor i plåten på mig klarar jag mig också utan. Vistas man på allmän plats visar man hänsyn & respekt inför sina medmänniskor. Svårare än så är det inte.

Känner igen mig precis i det du skriver irriterar dig. När jag var barn sa min mamma ofta att jag "kastade svarta ögon" på folk. Är dock tålmodigare nu, utom när jag har en dålig dag.
Har inget emot "glada och galna" människor så länge som de respekterar min önskan om att inte delta. Möhippor och svensexor är något av det värsta jag vet. Jag har inget intresse av att de stormar fram och frågar om jag vill kyssa den blivande brudgummen etc. Det är glad- och galenskap utan respekt. De får gärna vara glada och bete sig hur knäppt de vill om de gör det med varandra.

Sånt folk är ju allra värst...

KrigarSjäl skrev:Ihärdiga pakistanska blomförsäljare som trycker upp rosor i plåten på mig klarar jag mig också utan.

Ja usch! Jag brukar sätta upp händerna i ett kors och väsa vik hädan, edra styggelser, när de kommer med kvastarna och säger vashåguud.

KrigarSjäl skrev:Känner verkligen inte igen mig i beskrivningen "glad och galen". Snarare motsatsen. Är jag bland folk, på stan, i affärer etc är jag lugn, behärskad & distanserad. Clintan. Jag håller världen & människorna på avstånd.

Jag med. Med folk jag inte känner är jag antingen lugn, trevlig, väluppfostrad, eller lite kyligare och mer distanserad när jag inte orkar socialisera. Det har hänt att jag undvikit att hälsa på folk jag känner och såna saker, det är inte helt socialt korrekt men det är inget de dör av. Däremot är jag aldrig aggressiv och attackerar folk, inte heller "glad och galen" på ett irriterande sätt.

Det som är skönt med att bo i Sverige är att människor ändå visar hyffsad hänsyn och respekt för andras integritet. Så vill jag att det ska fortsätta att vara, jag vill absolut inte att folk ohämmat ska tränga sig på min privata sfär.
Man är inte tråkig för att man inte springer runt och stojar och skriker, man är respektfull.

Krigis! i vanlig ordning kan jag bara buga mig för både din iakttagelseförmåga och formuleringskonst. Det borde vara skottpengar på samtliga kategorier du räknar upp i ditt inlägg ovan (och säkert ett antal till).

KrigarSjäl skrev:"Spontana" människor borde låsas in i burar på zoo där de hör hemma.

Klockrent! Allt som är värt att göra ska göras väl och att göra nåt väl kräver planering i minst 9 fall av 10.


Jag fattar inte att folk inte kan fatta att man inte har minsta intresse av deras förehavanden och att de bara stör när de pratar och låter.

Tack för komplimangen. Ibland måste jag bara kverulera av mig överskottsenergi.