Skrev detta som en kommentar på en annan tråd men startar en helt ny tråd eftersom jag är i stort behov av tips, råd och vägledning.

Jag ska få min AS och ADHD utredning nu i juni. Jag kommer att bli väldigt förvånad om jag inte får AS diagnosen. I så fall kanske jag har klassisk autism utan utvecklingsstörning eller något annat inom autismspekrumet. När jag väl fått min diagnos så tänkte jag söka delvis sjukersättning, antingen på 25% eller på 50%.

Just nu har jag gått mer eller mindre in i väggen. Det har varit en turbulent period, tonårsdottern som mår dåligt och en eventuell skilsmässa inom den närmaste framtiden.

Jag ska sjukskriva mig helt på måndag, min dotters terapeut tyckte att jag skulle göra det. Min hjärna är alltid helt överhettad efter en arbetsdag och jag måste isolera mig och ligga i ett mörkt rum i minst en timme efter jobbet. Jag jobbar heltid just nu vilket är alldeles för mycket för mig.

Har tidigare mestadels jobbat 80% eftersom ungarna varit mindre (har fortfarande rätt att gå ner till 75% eftersom en av ungarna är så pass liten). Brukade vara ledig på onsdagarna och det "räddade" mig från sjukskrivningen. Är HELT SLUT bara efter två dagars arbete och av att ständigt behöva vara social i två dagar i rad (fem dagar i rad dödar mig nästan, så jävla utmattad blir jag efter en hel arbetsvecka). Lördagarna går mestadels åt att sova och på söndagarna känner jag mig rätt så återställd efter maraton sömnorgier. Jag har tänkt söka delvis sjukersättning när jag fått min diagnos, det är rätt så uppenbart att jag inte klarar av jobba heltid.

Om jag nu får en AS-diagnos så hur lätt/svårt är det att få en sjukersättning på deltid? Vad krävs för att få en sjukersätting och hur testar man en? Jag vill ABSOLUT inte få HEL SJUKERSÄTTNING eftersom jag ÄLSKAR att jobba och är dessutom ganska så ambitiös. Berättigar AS i sig till en sjukersättning, det är tydligen vetenskapligt dokumenterat att man ofta är oerhört stresskänslig och klarar inte av så mycket sinnesintryck som NT gör.

Diagnosen AS berättigar en inte per automatik till sjukersättning. Man skaffar ett intyg om behovet av sjukersättning via vården och skickar in det med en ansökan om sjukersättning till FK. Du ska nog också själv beskriva varför du anser dig behöva sjukersättning.

Jag fick diagnosen i december 2012. Sökte 75% sjukersättning i mars 2013. Fick preliminärt avslag men hade möjlighet att komplettera ansökan, vilket jag gjorde. Men det som tog bäst var att min nyblivna handläggare på LSS (och råd och stöd via LSS måste man också söka för att få) skrev ett brev där hon beskrev mina problem, och att arbetsterapeuten (även hon på LSS) gjorde en smärre utredning om hur (illa) mitt vardagsliv fungerade. Detta skickade de in till FK, som då beviljade mig den sökta sjukersättning. Att få den har inneburit en stor lättnad.

Skulle vara intressant att följas åt. Vi är ju i samma situation. Fast min utredning påbörjas först till hösten. Jag vill också bli sjukskriven på deltid. Vad tycker du är jobbigast på jobbet?

Det jobbigaste är nog att dagarna är så långa, orkar inte koncentrera mig i så många timmar i rad. Morgnarna är skitjobbiga, i synnerhet om jag sovit kasst. Luncher och möten blir jag extra utmattad av, äter nuförtiden hemma eftersom vi skaffat en hund (slappnar av lite då).

Jag blir HELT slut om jag måste åka iväg till arbetsresor eller kurser, hatar också hel- eller halvdags aktiviteter då man ska umgås med arbetskamrater, lyssna på föredrag, fika och gå på tipspromenader. Jag blir också nästan knäckt när jag får nya arbetsuppgifter innan jag lärt mig dom hehehe... Vissa arbetsuppgifter känns lite för breda och omfattande för mig, jag får nästan panik eftersom jag har svårt att få dom till en helhet. Trots att jag är ganska så smart (tror jag) föredrar jag relativt enkla, pedantiska, mer rutinartade arbetsuppgifter som inte stressar ihjäl mig.

Känner oftast en blandning av stress och ångest på jobbet, rädd för att misslyckas och göra bort mig. Försöker sänka kraven på mig själv och acceptera att även jag gör fel.

Ibland tycker jag att fikarasterna är jobbiga och ibland blir jag helt fucking speedad på fikarasterna och pratar i stället oavbrutet och är helt slut efteråt, kan inte riktigt kontrollera mig själv och min energinivå, känns det som.

Jag brukar delta i julfester, After Work och liknande ibland. Ska undvika sådana tillfällen från och med nu, blir ofta för packad eftersom jag har sådana starka obehagskänslor i sådana där sammanhang. I år är jag med i Trivselgruppen (blääh) och måste delta och DESSUTOM planera varenda trista tillställning som händer i år! Life sucks!

Motlut skrev:Diagnosen AS berättigar en inte per automatik till sjukersättning. Man skaffar ett intyg om behovet av sjukersättning via vården och skickar in det med en ansökan om sjukersättning till FK. Du ska nog också själv beskriva varför du anser dig behöva sjukersättning.

Jag fick diagnosen i december 2012. Sökte 75% sjukersättning i mars 2013. Fick preliminärt avslag men hade möjlighet att komplettera ansökan, vilket jag gjorde. Men det som tog bäst var att min nyblivna handläggare på LSS (och råd och stöd via LSS måste man också söka för att få) skrev ett brev där hon beskrev mina problem, och att arbetsterapeuten (även hon på LSS) gjorde en smärre utredning om hur (illa) mitt vardagsliv fungerade. Detta skickade de in till FK, som då beviljade mig den sökta sjukersättning. Att få den har inneburit en stor lättnad.

Intressant, tack för svaret. Skönt för dig att det gick igenom. Söker du jobb på 25 %?

Nej, jag söker inte anställning. Jag är 25% egenföretagare. Det är vad jag förhoppningsvis orkar med efter en utmattningsdepression. (Någon inkomst att tala om blir det dock inte).

Motlut skrev:Nej, jag söker inte anställning. Jag är 25% egenföretagare. Det är vad jag förhoppningsvis orkar med efter en utmattningsdepression. (Någon inkomst att tala om blir det dock inte).

Att vara egenföretagare är nog ett skitbra alternativ, man kan styra sina egna arbetstider och vara sin egen chef och jobba så mycket som man orkar, ibland har jag funderat på det själv. Ska nu börja en healingutbildning och håller redan på med en utbildning i Tarot, vi får se vad det blir framöver Att ha en anställning i grunden är å andra sidan väldigt tryggt, man kan ju vara egenföretagare vid sidan av om man nu har en sjukersättning på deltid.

Jag trodde att min utredning var klappad och klar när psykologen sa att jag uppfyllde alla kriterierna för både ADHD och autismspektrumtillstånd enligt alla testerna som jag hade gjort. Dom vill ändå fortsätta utreda mig och säger att jag är ett ovanligt komplicerat fall (Förvånar mig inte alls av någon anledning). Denna utredning kommer nog pågå i all evighet, känns det som, och jag kan därför inte söka sjukersättning ännu. Å andra sidan är det väl bra att det blir korrekt och ordentligt gjort. Om jag hade gjort utredningen privat hade jag nog redan fått ett papper bara där det står att jag lider av ADHD och autismspektrumtillstånd.

Det verkar som att dom har misstankar om att jag eventuellt även skulle kunna lida av någon typ av affektiv störning, bipolär eller borderline (har märkt det på frågorna dom ställt dom senaste gångerna), och försöker få reda på det vilket kanske inte är så enkelt. Borderline stämmer ganska bra in på mig eftersom jag är en utpräglad känslomänniska med snabbt skiftande humör, jag tycker bara att det är svårt att avgöra vad som i så fall beror på ADHD och vad skulle kunna bero på Borderline. Känner inte alls igen mig i bipolaritet överhuvudtaget, mitt humör skiftar dagligen och jag är ibland deprimerad men har aldrig varit hypoman vad jag vet. Jag har även OCD, GAD samt depressioner och sömnstörningar så jag tror att det inte blir så svårt att få en sjukersättning på deltid oavsett den slutgiltiga diagnosen. Jag får nog alla bokstäver till slut förutom I och Q

Jag blir lätt överväldigad av alla dina eventuella bokstavskombinationer. Så jag hoppas bara att det går bra för dig. Och du ska se att du får både I och Q också.

Jag var i alla fall ovanligt bra på det där testet där man gjorde geometriska figurer med kuberna Jag vet att jag även har dom två bokstäverna som tur är

Jag har fått reda på mina diagnoser nu. Det blev ADD med autistiska inslag (inte ADHD och inte heller AST eftersom jag var för duktig i social interaktion och kunde fantisera för bra). Fick även diagnoserna GAD med panikångest, OCD, social fobi (var jätteförvånad) samt depressioner och kroniska sömnstörningar.

Jag är sjukskriven på halvtid just nu, jobbar hos en statlig myndighet. Jag vet faktiskt inte hur mycket sjukersättning jag ska söka. Jag har en känsla att jag inte kommer att klara av ens 75 % i längden. Att ha sjukersättning på halvtid känns lite deprimerande, lite gran som att jag misslyckats, jag älskar ju att jobba men blir så förbaskat trött av att jobba. När jag jobbar heltid har jag inget liv utanför jobbet, orkar knappt vara en bra mamma. Har kämpat som ett djur i åratal med min finska SISU men nu ska jag troligen ge upp och söka sjukersättning på halvtid. Vill ha ett liv även utanför jobbet, vill vara en bra mamma, vill träffa kompisar ibland, vill ha tid och ork till mina fritidsintressen

Vad säger ni utifrån mina diagnoser, är 50 % kanske en lagom arbetstid. Man kan naturligtvis inte bedöma andra och hur dom funkar även om man har exakt samma diagnoser men några svar kan ni kanske ändå ge mig

Jag tycker 50% är precis vad du ska söka. Har själv Add och atypisk autism samt diabetes och celiaki. Har nyligen ansökt om 50% sjukersättning efter att jag haft 100% aktivitetsersättning i fyra år. Har under de åren provat på att jobba 50% och insett att jag pga min diabetes inte klarar mer än så. Jag måste ha orken att sköta den också. Hade jag inte haft diabetes hade jag säkerligen klarat av 75% men knappt.

Och känner du att 75% är för mycket för dig men att du inte känner att 50% inte är så roligt eftersom du klarar mer, så är ändå 50% precis det du ska söka. Försäkringskassan har ju tyvärr så dumt med 100, 75, 50 eller 25% som intervaller. Så orkar du inte 75 så är det definitivt 50 du ska söka. Men jag förstår att det känns jobbigt. Tråkigt att behöva bli 50% sjuk när man gillar att arbeta.

Känner igen mig jättemycket!

Jag har funderat på att söka sjukersättning på minst 25% (tror jag skulle må som bäst (= inte känna mig så utmattad hela tiden) om jag jobbade 50%), men enligt min handläggare på försäkringskassan så är det inte en chans att jag skulle få igenom det. Vet inte om de säger sådant för att avskräcka en från att söka, eller om det ligger någonting i det hon sade. Känns orättvist.

Är just nu sjukskriven på 25% sedan några veckor, och det är enorm skillnad att jobba 75% jämfört med de 50% jag jobbade under några månader innan dess. Håller på att ta slut igen, jag vill inte inse det men jag orkar egentligen inte mer än 50%.

Skönt att höra att vi är flera i samma dilemmat som låter ungefär "jag vill, men orkar inte".

Lussan skrev:Jag tycker 50% är precis vad du ska söka

Skönt att läsa att du skrev detta, det känns liksom det rätta för mig innerst inne även om jag fortfarande pratar om att jobba 75 %...

Meliza skrev:Jag har funderat på att söka sjukersättning på minst 25% (tror jag skulle må som bäst (= inte känna mig så utmattad hela tiden) om jag jobbade 50%), men enligt min handläggare på försäkringskassan så är det inte en chans att jag skulle få igenom det. Vet inte om de säger sådant för att avskräcka en från att söka, eller om det ligger någonting i det hon sade. Känns orättvist.

Vad har du för diagnoser/sjukdomar? Jag ska snart träffa en psykiater och tänker fråga om hennes åsikt angående min arbetsförmåga. Jag ber att hon skriver ett läkarutlåtande för mig med. Sedan får väl FK avgöra vad dom tycker.

PMS-monstret skrev:
Vad har du för diagnoser/sjukdomar? Jag ska snart träffa en psykiater och tänker fråga om hennes åsikt angående min arbetsförmåga. Jag ber att hon skriver ett läkarutlåtande för mig med. Sedan får väl FK avgöra vad dom tycker.

"Bara" aspergers. Och depression har jag varit sjukskriven för nu i ett år på hel- eller deltid men utmattning känns som en bättre beskrivning. Jag nådde diagnoskriterierna för social fobi och GAD också, vet inte om de blev satta också och just då kändes de inte relevanta, utan bara som konsekvens av aspergerproblematiken.

Meliza skrev:

PMS-monstret skrev:
Vad har du för diagnoser/sjukdomar? Jag ska snart träffa en psykiater och tänker fråga om hennes åsikt angående min arbetsförmåga. Jag ber att hon skriver ett läkarutlåtande för mig med. Sedan får väl FK avgöra vad dom tycker.

"Bara" aspergers. Och depression har jag varit sjukskriven för nu i ett år på hel- eller deltid men utmattning känns som en bättre beskrivning. Jag nådde diagnoskriterierna för social fobi och GAD också, vet inte om de blev satta också och just då kändes de inte relevanta, utan bara som konsekvens av aspergerproblematiken.

Borde inte "bara" aspergers räcka då? Konstigt! Gå till en duktig psykiater och skaffa ett bra läkarutlåtande.

Hej!

Jag utreds f n för asperger och jag tror att jag kommer få diagnos. Anledningen t utredning är dels att min son och bror har asperger, dels att jag varit sjukskriven helt/delvis i snart två år för utmattningssyndrom och jag blir liksom aldrig piggare...
I somras gick jag upp till 75% ca 3 mån men mådde riktigt dåligt, så återgick till 50% igen.

Jag har en universutetsutbildning och ett arbete som jag älskar och toppenbra arbetskamrater. Har tidigare arbetat 82% plus pendling = ca 100% i tid, men det var innan min son fick problem m sin asperger.
Numera har jag fyra fina barn, varav äldsta asperger och tvåan depression och ångest, så tiden utanför arbetet tar väldigt mycket energi.

På senaste rehabmötet m Fkassan och läkare kände jag mig väldigt pressad att gå upp i tid de tycker att vi "bara står och stampar och kommer ingen vart"... Men jag har redan dragit ner på massa saker på fritiden för att orka med mina 50%, jag sover middag nästan varje dag, har jag haft för mkt under veckan blir jag som sjuk och kan ligga hela lördagen...

Jag funderar på om jag ska söka sjukersättning... Finns ni här som fått beviljat på halvtid? Jag tänker att det skulle vara bra under några år iaf, kanske att jag orkar jobba t ex 75% i framtiden när förhoppningsvis mina barn mår bättre och jag hinner återhämta mig ordentligt.

Tror ni man kan få sjukersättning så, säg på t ex tre år och att det sen omprövas...?

På rehabmötet pratade de även om att jag blir utförsäkrad i augusti 2015 och då kollar de om jag kan jobba heltid inom typ Samhall absolut inget ont om Samhall-jobb, men det är inte mitt arbete som gör mig oförmögen till heltid, det är ju mitt mående, min fysiska och psykiska hälsa samt att mina barn behöver ovanligt mycket stöd. Mitt arbete är snarare nåt jag mår bra av, i begränsad mängd dock. Det är befriande att komma ut några timmar per dag, jag skulle absolut inte vilja vara hemma på heltid!

Hoppas någon kan ge mig lite bra svar och tips

Moderator: Slog ihop med tidigare tråd om deltidsersättning.

Jag har aktivitetsersättning (nästan samma som sjukersättning fast för dom under 30) på 50% nu.

Jag gick däremot från 100% ersättning till 50% i somras så jag vet inte hur det är att göra tvärtom (att gå från 100% "arbetsför" till 50%) men det borde väl inte vara helt omöjligt i alla fall.

Bearmom skrev:Jag funderar på om jag ska söka sjukersättning... Finns ni här som fått beviljat på halvtid? Jag tänker att det skulle vara bra under några år iaf, kanske att jag orkar jobba t ex 75% i framtiden när förhoppningsvis mina barn mår bättre och jag hinner återhämta mig ordentligt.

Tror ni man kan få sjukersättning så, säg på t ex tre år och att det sen omprövas...?

Du kan alltid ansöka men om du säger att du kan bli bättre om några år så lär du inte få sjukersättning eftersom det är för folk som har nedsatt arbetsförmåga för all framtid.

Sjukersättningen är numera "varaktig" och det görs en uppföljning vart tredje år.

Bearmom skrev:På rehabmötet pratade de även om att jag blir utförsäkrad i augusti 2015 och då kollar de om jag kan jobba heltid inom typ Samhall absolut inget ont om Samhall-jobb, men det är inte mitt arbete som gör mig oförmögen till heltid, det är ju mitt mående, min fysiska och psykiska hälsa samt att mina barn behöver ovanligt mycket stöd.

Här tror jag att det beror lite på vilken läkare och handläggare man har. Jag jobbar 75 % pga en utmattningsdepression och blev utförsäkrad förra året. När det blev tal om att pröva mig mot andra arbeten förklarade jag att jag inte orkar jobba mer än 75 % - oavsett var jag placerades. De accepterade vad jag sa och sedan nämndes inget mer om saken.

Under tre månaders tid var jag inskriven på Arbetsförmedlingen på 25 % (mycket märkligt förfarande) och sedan fick jag åter 25 % sjukpenning.

Det ät absolut möjligt att få 50% sjukersättning, men som Zima säger så är den avsedd för såna som aldrig kommer bli arbetsföra. Med andra ord så måste du och läkaren vara överens om att du sannolikt aldrig kommer kunna jobba mer än 50%, om du ska ha någon chans att övertyga FK.

Det finns ett betydande glapp mellan sjukpenning (som implicerar "snart frisk") och sjukersättning ("aldrig frisk"). Som patient får man helt enkelt bestämma sig för vilket alternativ som man tror man kan leva med, och sen bygga sina argument utifrån det.

Bearmom skrev:Jag har en universutetsutbildning och ett arbete som jag älskar

Inom vilket ämnesområde?

Bearmom skrev:På senaste rehabmötet m Fkassan och läkare kände jag mig väldigt pressad att gå upp i tid de tycker att vi "bara står och stampar och kommer ingen vart"... Men jag har redan dragit ner på massa saker på fritiden för att orka med mina 50%, jag sover middag nästan varje dag, har jag haft för mkt under veckan blir jag som sjuk och kan ligga hela lördagen...

/../

På rehabmötet pratade de även om att jag blir utförsäkrad i augusti 2015 och då kollar de om jag kan jobba heltid inom typ Samhall absolut inget ont om Samhall-jobb, men det är inte mitt arbete som gör mig oförmögen till heltid, det är ju mitt mående, min fysiska och psykiska hälsa samt att mina barn behöver ovanligt mycket stöd.

Du måste utgå från vad din egen ork säger att du klarar. Ibland kan man t.om behöva gå ner mer än vad man känner att man behöver för att man skall återhämta sig. Istället för att balansera till utmattning på 99% av förmågan.

Om du löser familjeproblemen så kanske du också mår bättre vilket gör hela situationen bättre. Oftast finns det en orsak i en omöjlig situation i det förflutna eller i dagssituationen. Personalen på FK och socialen verkar mest vara inriktade att fålla in folk till jobb på ett sätt som inte är långsiktigt hållbart där individen får ta smällen på sikt. Så lyssna på dig själv och kommunicera total oförmåga om det är det som behövs för att få FK/soc att fatta,

Samhall är skit. Undvik det.