Jag har funderat lite på om otrohet är vanligare hos personer med AS med tanke på "problem" med ToM, att man kanske inte riktigt tänker på konsekvenserna av sitt handlande. Vad tror ni?
Gränsen för otrohet dras olika hårt från person till person, så svara utifrån din synvinkel.

Är det inte mer intressant att veta var man drar gränsen för otrohet isånafall? Det skulle jag tycka såhär rent spontant.

Tvärtom skulle jag tro. Men samhället påverkar.

Minns ett program för ungdomar för ca 10 år sen, där jag vet att Gry Forsell var programledare, hon frågade panelen "vet ni ngt förhållande som inte tagit slut pga otrohet"

Det visste ingen. Det var ständigt orsaken.

Ändå så håller vi fast vid relationer som tagna ur bibeln och blandar dåligt samvete med risktagande och köttslig lusta. Det är väl bara att träffa adekvata avtal som passar dagen, isf att hålla på som våra föräldrar gjorde.
De avvek fån livslång monogami till seriell monogami och nu håller demn seriella monogamin på att bli obsolet. Låt oss vara vänner och knulla, och inrikta oss på att inte ta risker så vi får AIDS och könssjukdomar. Barn passar inte in i detta, men det löses ju genom varannanveckas vårdnaden.
Staten betalar.

Kanske börja en ny tråd/omröstning om "Var drar du gränsen för otrohet?"

Annars inget nytt under solen, jag gjorde en omröstning om otrohet för ett tag sen:
http://www.aspergerforum.se/hur-viktigt-ar-trohet-for-aspergare-t3954.html?
Men sen dess har ju nya medlemmar tillkommit, resultatet behöver inte alls bli likadant. Och ens åsikter om otrohet behöver kanske inte överensstämma med beteendet.

skulla alldrig vara otrogen.
ser det som värre än misshandel,
vet faktiskt inget värre förutom mord.

Både tre och sex stämmer på mig, dessa utesluter inte varandra varför det var oklart vad jag skulle svara.
Jag svarade tre eftersom det var det första talet i ordningen men skulle likväl kunnat svara sex (det är iofs det som är giltigt ftf).

rapchic skrev:skulla alldrig vara otrogen.
ser det som värre än misshandel,
vet faktiskt inget värre förutom mord.

Våldtäkt, tortyr?
Att systematiskt skära armarna av 20 miljoner människor?

Jag är helt övertygad om att otrohet är OVANLIGARE bland aspergare än bland NT. Detta huvudsakligen av två skäl:

1. Aspergare har på grund av svårigheten att i det sociala spelet generellt mycket färre möjligheter att hitta någon som vill vänstra med dem även om de skulle vilja.

2. Aspergare håller hårdare på principer om vad som är rätt och fel och vill ogärna förändra saker. Därmed blir det även viktigare för en aspergare att behålla sin partner.

Jag tvilar inte på att AS kan medföra flera negativa egenskaper som partner men tror inte för ett ögonblick att benägenhet att vara otrogen är en av dessa egenskaper.

sssssm skrev:

rapchic skrev:skulla alldrig vara otrogen.
ser det som värre än misshandel,
vet faktiskt inget värre förutom mord.

Våldtäkt, tortyr?
Att systematiskt skära armarna av 20 miljoner människor?

jo men jag tycker liksom det är på samma nivå eller vad man kan säga
misstänker dock att jag har problem att typ rangordna.

det ligger helt enkelt i lådan "saker man absolut inte gör och helst dör helldre" om du förstår vad jag menar.

jag menar självklart inte att man ska tex våldta men man ska heller absolut inte vara otrogen.

När jag var yngre tyckte jag att alla som var otrogna var "idioter styrda av sina sexuella begär och i total avsaknad av självdisciplin", men som äldre kan jag inte längre bli upprörd (vilket kan uttolkas som att jag har blivit cynisk); människorna är djur styrda av primitiva begär dolda under ett tunt lager fernissa som de väljer att kalla civilisation.

Jag skulle antagligen aldrig vara otrogen, eftersom jag saknar driften att para mig, vilket jag anser är orsaken till att människorna är otrogna, det vill säga driften att föra sina gener vidare med bästa möjliga partner, vilket bäst uppnås genom att para sig med så många som möjligt.

Samtidigt bör det vara sagt att det där tunna lagret av civilisation är det enda som håller oss från att utrota oss själva i våra försök att föreviga oss själva, så kanske är det ändå bra att låtsas som att vi faktiskt är mer än primitiva avelsmaskiner: "Fake it 'til you make it!", liksom.

Beror på hur fin flickan och hur full jag är, dessvärre är det inget jag styr över själv. Har 'hjäpt' flera att vara otrogen oftare än vad jag varit själv. Vilket inte betyder allt för ofta.

Otrohet är vedervärdigt och för detta har jag nolltolerans. Vill man ha sex med någon annan skall man avsluta det förhållande man är i före.

Skulle jag upptäcka att min partner varit otrogen skulle jag döda kvinnan och låta partnern lida. Alternativt slakta båda två.

Kan man fö vara otrogen utan att ha avgivit ett löfte?

Jag kan aldrig minnas att jag sagt "jag lovar, på min själs fräsning och det att jag må drabbas av helvetts alla kval att jag aldrig ska röra ngn annan..."


jag brukar säga ...det beor på... sen slätar jag ut det...
politik...

Se til att verka lova, men varför lova helt?

Jag har varit otrogen otaliga gånger i tidigare förhållanden men är nu tillsammans med mitt livs kärlek, varför det inte lär hända igen.

Jag kommer nog aldrig till fullo förstå hur svårt det måste vara att motstå den starka drift till parning som människorna uppvisar. Däremot kan jag förhålla mig ödmjuk inför fenomenet.

sugrövmanövern skrev:Skulle jag upptäcka att min partner varit otrogen skulle jag döda kvinnan och låta partnern lida. Alternativt slakta båda två.

Proportion på tillvaron?

Du skulle alltså typ avliva dem med en bultpistol, hänga upp dem i köttkrokar i taket, skära upp deras bukar och tömma dem på inälvor och blod. Sedan styckar du upp dem och vakuumförpackar dem i små förpackningar av cellplast och gladpack, som sedan säljs på ICA till underpris? Är du helt säker på det eller säger du bara det i ett ögonblick av stark affekt? Det verkar lite väl mycket jobb för så lite betalt (människoköttspriset ligger ovanligt lågt just nu, så jag skulle vänta tills bokrisen i USA är över).

underjord . Ja, måhända överdrev jag en smula. Men det kokar i hjärnan på mig när jag tänker på otrohet som fenomen, och skulle det drabba mig.... Jag skulle flippa. Men kanske mer bara försvinna ur mannens liv omedelbart. Skulle känna mig så oerhört kränkt och värdelös.
Får väldigt mycket agg mot väninnor som pysslar med otrohetsliknande saker, typ är ihop med en och träffar en annan vid sidan om, utan att ha sex, men liksom för att ha en i reserv . Äckliga hyndor.

sugrövmanövern skrev:underjord . Ja, måhända överdrev jag en smula. Men det kokar i hjärnan på mig när jag tänker på otrohet som fenomen, och skulle det drabba mig.... Jag skulle flippa. Men kanske mer bara försvinna ur mannens liv omedelbart. Skulle känna mig så oerhört kränkt och värdelös.
Får väldigt mycket agg mot väninnor som pysslar med otrohetsliknande saker, typ är ihop med en och träffar en annan vid sidan om, utan att ha sex, men liksom för att ha en i reserv . Äckliga hyndor.

Reserv är ju skitbra, jag skulle aldrig klara mig utan mina reserver.

Mardröm skrev:Kan man fö vara otrogen utan att ha avgivit ett löfte?

Jag kan aldrig minnas att jag sagt "jag lovar, på min själs fräsning och det att jag må drabbas av helvetts alla kval att jag aldrig ska röra ngn annan...

En oskriven regel är att man ska vara trogen i ett förhållande, om parterna inte kommit överens om annat. Det är s a s det normala och förväntade. Och jag tror inte man kommer undan med att säga "jag är inte normal, jag har AS". Eller med att säg att säga "jag har aldrig lovat vara trogen".

Trots att vi lever i så frigjorda tider brukar de som drabbats av otrohet ändå bli rasande och förtvivlade.

sugrövmanövern skrev:Får väldigt mycket agg mot väninnor som pysslar med otrohetsliknande saker, typ är ihop med en och träffar en annan vid sidan om, utan att ha sex, men liksom för att ha en i reserv . Äckliga hyndor.

Ur "sprida sina gener vidare"-synpunkt är en reserv väldigt bra, men om vi åtminstone ska försöka vara civiliserade är det dåligt och eftersom jag gärna vill tro att människorna kan frigöra sig från sina primitiva drifter är jag beredd att hålla med dig.

Det borde väl tillhöra arten människans styrka och kännetecken att kunna styra ganska mycket över sina drifter.

sssssm skrev:Reserv är ju skitbra, jag skulle aldrig klara mig utan mina reserver.

Ja, om det är bildäck .

underjord skrev: Ur "sprida sina gener vidare"-synpunkt är en reserv väldigt bra,

Jupps, men det brukar inte handla om det, utan om att hyndorna inte vill vara ensamma och istället för att göra slut med man nr 1 så kör de dubbelrace tills det tar slut med nr 1 och så sedan blir det korvstoppning med nr 2, eller så har det redan skett parallellt, men inte i syfte att skaffa barn utan för att få bekräftelse .

Reflekterar "hyndorna" någonsin över sitt beteende?

Ett typiskt sätt att göra slut är ju just att gå över till en annan man/kvinna. Antingen genom att man tar en "paus" från det första förhållandet och sedan väljer att stanna med den andra mannen/kvinnan, eller genom att vara otrogen.

Otrohet kan handla om massor av saker. Första gången jag var otrogen så gjorde jag det för att jag trodde att flickor som hade haft fler sexpartners var attraktiva (hade nog blandat ihop erfarenhet med antal sexpartners). Andra gången var det för att jag kände mig instängd. Många gånger har jag varit otrogen av en "slump" i ett berusat tillstånd.

Jag tror att alla som lever i den västerländska världen har blivit lärda att otrohet är fel, och att de därför inte vill vara det. Men om man är otrogen, oavsett anledning, så kommer hjärnan ändra sig lite i sin princip mot otrohet (eftersom människan har ett behov av att agera efter sina principer, och det är lättare att ändra sina principer än att göra en handling ogjord),

Jag tror inte på "en gång otrogen, alltid otrogen". Däremot tror jag att de som har varit otrogna många gånger löper större risk att vara det igen, jämfört med en grupp med människor som aldrig varit otrogna. För att bygga tillbaka principen mot otrohet som man sakta men säkert brytit ner genom att vara trogen, så måste man hålla sig trogen. Ju längre tid en före detta otrogen man eller kvinna håller sig trogen i en relation, desto mindre benägen att vara otrogen blir han/hon.

En annan sak som jag tror har stor betydelse för om förstagångsotrogna är otrogna igen är hur partnern reagerar då den får reda på det hela. Det bästa man kan göra om man blir bedragen är att inte ge personen en andra chans. Gör man det så signalerar man att det är okay att vara otrogen och personen kommer troligtvis göra det igen (och dessutom mycket lättare) än tidigare. Nej, utav respekt för sig själv, sin partner och sin partners kommande partners (blev det virrigt nu?) så tycker jag att man ska avbryta ett förhållande om otrohet funnits med i bilden.

Första gången jag var otrogen så blev jag förlåten (efter att jag hade berättat sa han, för första gången, att han älskar mig). Det var helt fel reaktion, för det fick mig att undermedvetet känna att det är okay att vara i ett förhållande och samtidigt ha sex med andra.

Just nu befinner jag mig i ett förhållande med en man jag varit tillsammans med till och från i över ett år. Men det var först nyligen jag insåg hur mycket han betydér för mig. Jag håller på att bygga upp mina principer mot otrohet igen. Jag vet att om jag är otrogen mot min nuvarande partner så fommer vårt förhållande genast avbrytas. Det är ett mycket starkt incentiv, men det finns givetvis andra saker som gör att jag inte skulle vara otrogen, t ex att jag älskar honom över allr annart

Förlåt för att det blev så mycket och ursäkta eventuella stavfel.