Det jojomamma säger väcker ju onekligen intressanta frågor. Om man inte blir våldsam eller orsakar svårigheter för sig själv eller andra utan istället blir "frälst", känner närhet till gud, får uppenbarelser/syner och mår bra av den tron - är det då verkligen motiverat att åka till psykakuten snarare än till en kyrka? Varför?

tahlia skrev:Det jojomamma säger väcker ju onekligen intressanta frågor. Om man inte blir våldsam eller orsakar svårigheter för sig själv eller andra utan istället blir "frälst", känner närhet till gud, får uppenbarelser/syner och mår bra av den tron - är det då verkligen motiverat att åka till psykakuten snarare än till en kyrka? Varför?

Om man klättrar upp på ett kyrkrtorn, hoppar tio meter ner i asfalten (som Gud befallde henne att göra) - överlever med hjälp av respirator och en jäkla massa mediciner. Vann hon sin överlevnad i Guds stora slumpmässiga tombola, eller pga lite tur och skicklig svensk sjukvård?

Läs gärna allt jag skriver, som t.ex "...eller orsakar svårigheter för sig själv...".
Människor tycks ha en osviklig förmåga att tolka allt som något form av angrepp. Jävligt tröttsamt.

Det är väldigt ovanligt att människor i djup psykos inte orsakar problem för sig själva och/eller andra.

tahlia skrev:Läs gärna allt jag skriver, som t.ex "...eller orsakar svårigheter för sig själv...".
Människor tycks ha en osviklig förmåga att tolka allt som något form av angrepp. Jävligt tröttsamt.

OK, jag tror att kyrkan och lite andlighet kan vara mycket bra. Jag tror det var en svensk biskop som sa något åt det här hållet: "att de enda som har en sann Gudstro i dag är medlemmarna i A-laget. "

Det finns fler förståss. Som samhället ser ut idag skulle mer andlighet inte skada. Idag löper de flesta efter mammon, försöker hjälpa samhället framåt genom att hålla upp konsumtionen, visar sin betydelse genom rätt ägodelar.

En bra kyrka tar väl emot en person med svår psykisk sjukdom, får den att känna gemenskap. Hur många andra organisationer gör det?

Rätt vanligt att före detta missbrukare som har gått 12-stegsprogram blir religiösa.

Rätt svårt att sluta missbruka om man inte får hjälp av Gud, är en annan teori. Själv fick jag hjälp med att bli av med mitt allvarliga spelmissbruk, cannabis/alkohol/nikotin. Även porr har jag slutat glo på. Röker då och då o kan ta ett par öl men spydde när jag testade en snus senast. Har snusat/rökt varje dag i princip i cirka 20 år..

jojomamma skrev:Om man klättrar upp på ett kyrkrtorn, hoppar tio meter ner i asfalten (som Gud befallde henne att göra) - överlever med hjälp av respirator och en jäkla massa mediciner. Vann hon sin överlevnad i Guds stora slumpmässiga tombola, eller pga lite tur och skicklig svensk sjukvård?

Vet du vilken Gud hon hade (dvs det hon trodde på)? Själv tror jag på fler andeväsen än Gud, och är hyffsat säker på att de kan låtsas vara Gud också.

Jag har faktiskt varit med om en liknande händelse men jag klarade mig lite sår på halsen efter repet som gick sönder när jag hängde mig. Har även suttit på tågrälsen och väntat på att tåget skulle köra sönder mig. Där hade det garanterat blivit svårt att klara sig. Kan lova dig att det är svårt att låta bli när man (enligt vetenskapen vanföreställningar) blir säker på att man tillhör en annan verklighet/värld och som jag även hotad med helvetet..

Ted Gärdestad hade väl också röster som sade åt han att ta sitt liv men jag undrar om han inte kastade sig framför tåget p.ga sitt dåliga mående och inte för att Gud/rösten sade åt honom, men det är bara en teori. Varje gång jag försökte ta mitt liv så räddade Gud mig i sista sekunden, eller som i fallet med tåget - ett par minuter minst. Sammanlagt försökte jag ta mitt liv säkert tio ggr så det är inget jag rekommenderar egentligen. Första gången var lite lustig. Då fick jag för mig att lura Gud som tyckte att jag skulle simma ut i havet och drunkna av utmattning. När jag kom till strandkanten så satte jag mig i vattent o bugade huvudet i vattnet i kanske fem sekunder sen gick jag hem. Då sade rösten att "bra nu kan du säga att du såg ljuset".. Det gjorde mig lite misstänksam faktiskt. haha

Nu vill jag fråga något igen. Parvlon - skulle du säga att du gör ett medvetet val att tolka röster/syner (och/eller det du upplever som andra tolkar som vanföreställningar/hallucinationer) som verkliga? Alltså att du någonstans gör ett medvetet val mellan att tolka dessa upplevelser som psykoser/hallucinationer och att tolka dem som verkliga upplevelser? Eller känns det som ett tvång att direkt dra slutsatsen att de är verkliga (att upplevelserna själva kräver det t.ex)?
Eller är det mer "bara" en känsla av att de är verkliga?

Vet inte vilken upplevelse du syftar på men jag har fått för mig att fåglar pratar med mig och att en katt dansade för mig precis som en människa. Nej, jag tror inte att jag kan kommunicera med djur på det sättet. Men då var det svårt att tro annat.

Alla val jag gör är medvetna, om jag vet om att jag gjort valet. En vanföreställning som är värd namnet är inte något man tvivlar på, nej. Tror att jag var dålig på att "gå på känslan" faktiskt. Enklast hade ju varit att gå och lipa till doktorn för att få medicin.

tahlia: litar du på dina egna upplevelser?

Parvlon skrev:tahlia: litar du på dina egna upplevelser?

Förr gjorde jag det rakt av. I slutet av utmattningsdepressionen gjorde jag det inte alls.. Nu när jag varit ur den på andra sidan några år - oftast, men inte alltid. Jag ifrågasätter saker oftare nu, men jag ifrågasätter inte allt.

Parvlon skrev:Vet inte vilken upplevelse du syftar på men jag har fått för mig att fåglar pratar med mig och att en katt dansade för mig precis som en människa. Nej, jag tror inte att jag kan kommunicera med djur på det sättet. Men då var det svårt att tro annat.

Alla val jag gör är medvetna, om jag vet om att jag gjort valet. En vanföreställning som är värd namnet är inte något man tvivlar på, nej. Tror att jag var dålig på att "gå på känslan" faktiskt. Enklast hade ju varit att gå och lipa till doktorn för att få medicin.

Dina upplevelser av den andliga världen då? Vad skiljer dem från din upplevelse av att djur pratar med dig? Du säger själv att just när djurpratet pågick var det svårt att inte tro på det. Är du någonstans orolig för att detsamma gäller de andliga upplevelserna eller känns det som upplevelser av ett helt annat slag?

tahlia skrev:Dina upplevelser av den andliga världen då? Vad skiljer dem från din upplevelse av att djur pratar med dig? Du säger själv att just när djurpratet pågick var det svårt att inte tro på det. Är du någonstans orolig för att detsamma gäller de andliga upplevelserna eller känns det som upplevelser av ett helt annat slag?

vilka "andliga upplevelser"?

Är det min tro på Gud du stör dig på? Ja visst är jag lite orolig för om Gud inte finns men jag tvivlar inte på det. Finns inte Gud så finns knappast helvetet heller, så från en ateistisk synvinkel är ju allt frid och fröjd då. Själv tror jag dock mer på att den här världen är som ett test och att vi får våran belöning i himlen av Jesus. Det rimmar mycket bra med bibeln och mycket dåligt med andra religioner kan jag tala om.

Parvlon skrev:Är det min tro på Gud du stör dig på? Ja visst är jag lite orolig för om Gud inte finns men jag tvivlar inte på det. Finns inte Gud så finns knappast helvetet heller, så från en ateistisk synvinkel är ju allt frid och fröjd då. Själv tror jag dock mer på att den här världen är som ett test och att vi får våran belöning i himlen av Jesus. Det rimmar mycket bra med bibeln och mycket dåligt med andra religioner kan jag tala om.

Nu läser du inte saker - jag stör mig inte, jag är uppriktigt intresserad. Jag har läst i andra trådar hur du refererat till andliga upplevelser, men kan ju vara jag som misstolkat också. Tänker på när du pratat om Jesus, om att bli frälst eller om onda andar som vill lura oss att begå tokigheter. Det var som därför jag undrade om du upplever sådana saker som annorlunda än de upplevelser du har som du identifierat som hallucinationer/vanföreställningar.

tahlia skrev:Nu läser du inte saker - jag stör mig inte, jag är uppriktigt intresserad. Jag har läst i andra trådar hur du refererat till andliga upplevelser, men kan ju vara jag som misstolkat också. Tänker på när du pratat om Jesus, om att bli frälst eller om onda andar som vill lura oss att begå tokigheter. Det var som därför jag undrade om du upplever sådana saker som annorlunda än de upplevelser du har som du identifierat som hallucinationer/vanföreställningar.

Jo, jag läser allt. Du får formulera din frågeställning bättre om du vill veta vad jag tycker/tror. Och vart har jag skrivit att onda andar vill att VI ska begå onda saker? Jag tror bara att jag skrivit om Satans ande och Gud, dvs. Jesus. och det handlar om vad jag upplevt, inte att andra människor ska göra saker, men du kanske fiskar bara.

Att släppa in Jesus i hjärtat är ju en andlig grejj och det handlar om tro och (säkerligen) Guds nåd. Tycker det är mest rimligt att Gud själv bestämmer vilka som ska få den chansen men som Jesus sade så ska dörren öppnas för den som knackar.

En vanföreställning tror man på som du säkert förstår men du kan ju försöka muta mig så kanske jag säger att det föreligger en risk att vara en vanföreställning.

Här är lite intressanta berättelser från människor som fått uppleva frälsning av Gud i Jesu nam;

http://carm.org/testimonies


Har ni nån annan andevarelse som gör samma sak så får ni gärna säga till.

Tror att jag egentligen varken behöver omformulera mig eller muta dig. Nu är det ju en högst subjektiv åsikt, men nog tycker jag mig ha sett en intelligent människa i dina inlägg, till och med när de varit aviga och aggressiva. Finner det därför svårt att tro att du inte redan både vänt, vridit och ifrågasatt - och först därefter valt.
Men, eftersom jag är obekväm med att anta så dristade jag mig till att försöka fråga. Nu återgår jag till att anta baserat på den information jag anser mig ha om dig (och nej, det är varken menat att vara negativt eller provokativt).

Tack, jag tycker du "kan vara" intelligent också.

Faktiskt så upplever jag det som att Gud har fått merjobb med mig bara för att jag är så "vetenskapligt" lagd. Det fick jag höra ganska tidigt också. Inte för att jag missstrode på Gud/anden och en allsmäktig skapare men nog mer för att jag har svårt att lita på människor som påstår saker t.ex och läser mycket om saker jag är intresserad av. Tog en vända på psyket och lite till innan jag trodde på onda andeväsen.

Jag misstänker(och det går att läsa om i bibeln) att Gud inte vill låta sig bevisas med mänskliga mätmetoder. Vissa av oss får dock uppleva saker som är omöjliga att förneka. Troligast är vi fler än man tror, men majoriteten vill inte bli stämplade som kocko. Och jag förnekar inte att jag är en aning tokig. Men det står också om i bibeln att Gud har valt ut det som den här världen anser är tokigt. Så tokig är inte lika med negativt. Men finns ju grader i helvetet. Att påstå att "allt är gud" t.ex är som jag ser det riktigt tokigt. Gud kan däremot prata i alltet.

Det är underligt att det är så icke-andligt här. Jag är nyfiken på "polariseringen" i t.ex:

Hjärna i olag eller inte. (Som AS eller psykos/schizofreni)
Andligt intresse eller inte.
Om man "håller sig till sanningen" eller inte.
Väldig noggrannhet eller inte.
Kristen uppväxt eller inte.
Arv som ger AS (eller psykisk sjukdom) eller inte.
Och de som upplevt att verkligheten kan ändra sig (andliga upplevelser), eller inte.
Psykos, vilket kan vara en blandning av sjukdom och andligt.
Dårskap, vilket i Bibeln är ett mystiskt fenomen - besläktat med enkelspårighet?!
Renlärighet, kristen/annan eller inte.

Sorry - det blev aningen småvirrig uppräkning, men ni kanske ser röda tråden?

Och jag tror en viktig komponent är om man "sett Gud", jag var ateist tills ca 30 års ålder och förstod inte hur stor komponent av Livet som aldrig hade visat sig för mig.

Men det är lite besläktat med hur stor upplevelse det var att få Aspergerdiagnosen - det föll någonting från mina ögon och jag kunde betrakta hela livet ur ett så annorlunda perspektiv. Det kan nog också vara en ögonöppnare att klara av en cancersjukdom - man förstår kanske först då att livet är så otroligt dyrbart!

Människan är en troende varelse, och dennes hjärna kan inte fungera effektivt om den inte tror blint på "saker". Om du läser den här texten, så tror du på bland annat; dina ögon, elektricitet, internet, datorer(mobil?), alfabetet, svenska, "andra" människor... Om du inte tänker medvetet på dessa, så "tror" din hjärna på dem som självklara saker i din verklighet. När jag rör "mina fingrar" för att skriva på "tangentbordet" så tänker jag inte på hur jag ska göra det eller varför det fungerar, det är en självklarhet, en tro.

Schizofrena har bara tagit det längre än vad som anses "normalt", och blir därför kritiserade för sina teorier, detta leder ibland till att de bygger upp en negativ verklighets tro som kan manifesterar sig i de stereotypa dragen. Många schizofrena lider inte av sina "desillusioner", om denne är smart så finner de mycket lycka och nöje i att inte dela samhällets svart-vita verklighet...