weasley, tack för din story

Hur tycker du att det funkar för dig idag, efter att du har förstått? Har du fått hjälp, har den isåfall varit bra?

docfrasse skrev:Jag tänker att kvinnan som beskrivs - sannolikt fullt korrekt - på egen hand hittat fram till diagnosen Aspergers syndrom. Möjligen har hon fått viss hjälp av likasinnad. Hon har tagit sig igenom högskoleutbildning och, i likhet med många andra aspisar "gått in i väggen". Eftersom hon spontant (väl?) sökt sig till aspergerforum och till synes insiktsfullt och utan beklagan beskriver en mängd autistiska drag hos sig själv, har hon mer eller mindre accepterat diagnosen.

Hon har noggrannt korrekturläst sitt inlägg innan det postades och skulle bli mycket illa till mods om någon fann ett stav- eller slarvfel i texten. Värst av allt: ett syftningsfel. Hon har en egenhet att börja ungefär varannat stycke på ny rad och varannat två rader ner.

Hon förefaller ha läst in sig väl på ämnet AS, tycks veta vilka personlighetsdrag som är relevanta i sammanhanget. Läsningen har hjälpt henne att navigera i tillvaron.

Hon har det svåraste arbetet bakom sig.
Hon är att gratulera!

... tänker jag.

sl och jag och andra har pratat en hel massa på annat forum, och när hon la den här texten där tyckte jag hon skulle introducera sig här för att det dels är roligt, trevligt, spännande, informativt här, oftast, dels för att hon skulle kunna få fler svar än bland mestadels föräldrar till småaspisar. Det verkar som det var rätt tänkt, vilket gläder mig, mycket!

weasley skrev:-sl-

Jag kan berätta om en annan flicka. När hon var liten brukade hon växla mellan att kallas "solstråle" och "förnuftspotta". Flickan var alltid [...]träffade personer inom vården. De sade nya saker, saker som att det var OK att hata kläder som klämmer. Saker som att det inte är så lätt för alla att fatta att det någon säger inte är det som någon menar.

Och så hamnade jag här.

Och här är det min tur att känna igen mig, kusligt mycket...

Ä*r du kåt?

Moderator Titti:

Detta och dina följande inlägg har renderat dig ett PM.

-sl- skrev:Tack alla för välkomnande!

earlydayminer, varför är du förvånad över att du läste hela inlägget? Är det jag som inte skriver om några negativa tankar, eller är det du som inte får dem av att läsa det jag skriver?
Sen kan jag berätta att jag otroligt nog valde en utbildning på högskolan som innefattade att man skulle sticka varann (insåg inte det när jag valde och tackade ja)... Du kan ju tänka dig hur hemskt det var? Men, samtidigt tog det bort min stickrädsla. Jag kan idag stickas och bli stucken. Dock väljer jag bort blodgivarnålen för egen del. Tandläkarskräcken tog jag tag i för några år sen och fick hjälp att komma över (tandvårdsrädsleklinik och behandling) så pass att jag idag faktiskt går till tandläkaren för undersökning en gång om året.

Ärligt talat så brukar jag inte vara så intresserad av presentationer men när du skrev det likt en berättelse så fastnade jag. Mycket bra formulerad tycker jag.

Jag fick inga negativa tankar av det du skrev. Det var så jag menade.

Ja jag kan tänka mig hur hemskt det var. Jag var på ett läkarbesök förra året och innan jag gick gav jag 5 blodprov. Jag kan fortfarande känna det, fantomsmärta.

Bra att du varit duktig nog att ta tag i det. Jag skall försöka få bort det också, tandläkarskräcken blir svårt men det skall väl gå om ett par hundra år eller så.

Parvlon skrev:Ä*r du kåt?

Har du fått spel ikväll? Ovanligt p/tarvlig...

Det är möljligt emn det det är inget jag tänker avslöja, faktist sår var det en sreriolös fråga.

Parvlon skrev:Det är möljligt emn det det är inget jag tänker avslöja, faktist sår var det en sreriolös fråga.

Du skulle ju behöva en sån där charmkurs som SAS-anställda fick på 80-talet.....

-sl- skrev:Jag behöver komma till vad min terapeut skulle kallat nyorienteringsfasen, där jag har accepterat och också sett en väg fram, med min nya kunskap. Där är jag inte än. Och hur jag ska komma dit vet jag inte heller. Har du tips och råd på vägen?

Fortsätt bara på den inslagna vägen: läs ännu fler böcker, inte minst biografier; diskutera på nätfora. Bara fortsätt.

-sl- skrev:Hur tänker du när du säger att jag har det svåraste jobbet bakom mig?

Svårt att förklara med några få ord, men jag ska försöka: oavsett om du formellt uppfyller kriterierna för AS-diagnos eller ej, har du beskrivit en livshistoria som överensstämmer med sådan vid autismspektrumtillstånd (AST). Olika slags trassel på flera plan är regeln vid AST. Man är annorlunda än majoriteten och "gör fel" regelbundet. Följden blir ofta olika psykiska problem (som även kan vara primära). Man vet inte vad som är "fel" och trampar liksom vatten.

Enligt min mening är diagnos (som inte alla gånger måste ha ställts av experter) en förutsättning för förbättring av situationen. Som jag ser det krävs det dock även ett intresse för ämnet för att förvalta kunskapen diagnosen för med sig. Intresse krävs för att ta reda på vad diagnosen generellt innebär, men även specifikt för en själv. Min erfarenhet är att det "går bäst" för dem som har kraft och intresse för att se sina svårigheter (och förvisso även styrkor) och kunna koppla dem till diagnosen och därigenom lättare kunna avgöra vad som kanske kan "förbättras" och vad som bör lämnas därhän. Det blir mindre svårt att få någon form av frid och att göra kloka livsval.

Ditt första inlägg antyder - oavsett vad du senare själv skriver - att du har en beredskap för egen AS-diagnos, och även ett stort intresse för saken. Det tycker jag bådar gott och föranledde mig att tänka att du har det svåraste jobbet bakom dig.

(ber om ursäkt för den initialt didaktiska tonen)

Aspkvinna skrev:

Parvlon skrev:Det är möljligt emn det det är inget jag tänker avslöja, faktist sår var det en sreriolös fråga.

Du skulle ju behöva en sån där charmkurs som SAS-anställda fick på 80-talet.....

Nej det tror jag inte, vad skulle det hjälpar isådanafall?

-sl- skrev:weasley, tack för din story :)

Hur tycker du att det funkar för dig idag, efter att du har förstått? Har du fått hjälp, har den isåfall varit bra?

Den hjälp jag har fått var den som läkaren och psykologen gemensamt gav mej när de skrev ner mina egna små bokstäver på ett papper.

Eftersom det aldrig varit något fel på min vetgirighet tog jag reda på massor, började hänga här, och såg till att fråga min underbaraste pojkvän om hur jag uppförde mej i sociala situationer. Så den initiala puffen jag fick från vården omsattes snabbt i en omfattande självrannsakan. Det är så mycket jag har fattat NU av vad och hur jag kan ha upplevt situationer eftersom jag inte tänker på ord med känslor, något som också har fått mej att förstå varför min telefon är så tyst.

Någon hjälp i form av boendestöd eller liknande behöver jag verkligen inte. Minnet är inte vad det brukar vara så jag kan glömma min medicin och eftersom jag otroligt sällan blir hungrig och inte vet hur en blodsockersänkning känns så kan jag ibland glömma att äta. Det som är svårast för mej är att hela tiden tänka på att ord jag använder som verktyg för kommunikation är något som andra lägger in värderingar och sånt i.

Välkommen sl och tack för en intressant berättelse!

Ja, mycket känner jag igen och speciellt det där med sprutorna som är det som ligger närmast idag att ha problem med.

Önskar jag hade ditt mod att skriva så berättande.

Välkommen!

Det här var nästan läskigt. Med undantag för 3-4 rader, så har du beskrivit mig som barn och vuxen på pricken! Och här har man gått runt och inbillat sig att man är ensam och unik

Hoppas att din insikt gällande AS kommer att underlätta saker för dig!

Parvlon skrev:

Aspkvinna skrev:

Parvlon skrev:Det är möljligt emn det det är inget jag tänker avslöja, faktist sår var det en sreriolös fråga.

Du skulle ju behöva en sån där charmkurs som SAS-anställda fick på 80-talet.....

Nej det tror jag inte, vad skulle det hjälpar isådanafall?

Vidga lite på ditt ordförråd för som tjej, och jag tror dom flesta kvinnor, skulle jag vända dig ryggen med en sådan kommentar.....

tahlia skrev:[...]
Det här var nästan läskigt. Med undantag för 3-4 rader, så har du [ -sl- ] beskrivit mig som barn och vuxen på pricken! Och här har man gått runt och inbillat sig att man är ensam och unik
[...]

Tja, jag med som sagt (eller åtminstone första meningen; den andra stämmer också, fast av andra orsaker).
Så jag undrar hur mycket känsla av att vara enda exemplar i unversum vi har tagit med oss ända in hit på forumet och sitter med här - som helt enkelt inte stämmer.
Och förtvivlan hos dem som inte är nöjda med det.

Aspkvinna skrev:[...]
Önskar jag hade ditt mod att skriva så berättande.

Hej sl och alla andra som är seriöst intresserade av ämnet. Vill rekommendera boken Konflikter, missförstånd, ensamhet - återspeglingar av Aspergers syndrom hos vuxna? av Karin Stadler.

Har inte läst så långt, men än så länge är den väldigt väldigt intressant.

Sällar mig till kören av välkomnande!

Jag tänker att mycket påminner om mig och mitt liv. Ganska skrämmande likt en del grejer faktiskt. Det hade varit så bra att läsa såna här grejer när jag var yngre och fattat att det finns fler människor som jag. När jag var liten var jag bara rädd för allt, sen blev jag självkritisk socialfobisk och deprimerad, jag fattade inte vad som var fel på mig men jag fattade att grejer var off, jag ville uppnå och ha allt som hör livet till men fattade inte var det brast. När jag var 15-18 så blev min självbild mer och mer trångsynt och inriktad på personliga fel och brister utan möjlighet till att se den stora bilden. När jag var 18 klappade jag ihop helt och blev galen. Jag trodde jag var deprimerad men det räckte inte till när jag jämförde mig med andra deprimerade, det var mer, jag var vanskapt och defekt, annorlunda, en utomjording, grejer som saknades i huvudet. Jag hade känt mig mindre ensam av att läsa något sånt här, jag hade fått lättare att förstå mig själv, processen hade snabbats upp.

Moderator:

Eftersom det här är en ganska självutlämnande tråd undrar jag vad forumisterna säger om att flytta den till NFD.

Fördelen är att den inte blir sökbar och att fler kanske vågar berätta.

Nackdelen är att om någon vill vara elak så kan den vara det i ganska stor utsträckning innan någon moderator får ingripa.

Återigen, tack för välkomnandet. (Och så önskar jag att jag kunde göra så snygga citat som ni andra gör, men det har jag inte lärt mig, så då fortsätter jag på "mitt" sätt )

docfrasse, det är ju preciiiis så jag menar! Det är så jag tänker kring att förstå både mig själv och Lilla. Jag vill förbättra, förstå, underlätta. Inte nödvändigtvis förändra, utan framförallt förstå.
Jag ÄR intresserad av det som ligger nära mig själv. Jag är intresserad av det som ligger nära barnen, alltså har jag börjat sätta mig in i AS men också adhd/add. Sannolikt snöar jag in på det här på samma sätt som på Lillas andra sjukdom. Jag brinner för att förstå, för att se hur det hänger ihop, vad som ger vad och hur det påverkar. Ego kanske. Jag vet inte. Eller en behov av kontroll? Om jag förstår kan jag förutse, om jag kan förutse är det lättare att ha kontroll? Jag vet inte det heller...

earlydayminer, jag har de senaste åren sett att jag _kan_ förändra mina tankar kring sådant jag är/varit väldigt rädd för. Det är möjligt. Men, det tar ofantligt mycket energi och kräver vilja, en vilja jag inte alltid kan frambringa. Men, som sagt, det gick. och med förändrade tankar, blir det förändrade känslor och då kan jag hålla rädslan/skräcken i schack i tandläkarstolen.

weasley, hungerskänslor har inte jag heller. Men, jag har förstått att jag måste äta när jag börjar skaka annars mår jag ännu sämre efter en stund. Nuförtiden använder jag mig av barnen. När de är hungriga äter jag också. Det brukar bli ganska bra och jag blir inte skakig när jag följer deras rytm.
Tycker du att det har blivit "lättare" för dig efter att du förstått att du har AS? Jag är nog där att jag skriver om min historia igen, där jag ser på mitt liv med AS-glasögon på och plötsligt ser allt i ett helt annat ljus. Det är omvälvande.
Om jag följer min vanliga agenda, kommer efter den här fasen, en annan fas, där jag förstår mig själv bättre, känner mig bättre och hittar nya strategier. Jag längtar dit nu. Men, jag förstår att den här fasen måste få ta sin tid.

alfapetsmamma, jag har lånat en packe böcker idag, efter dina rekommendationer på annat ställe. Jag har haft fullt upp med irl-liv idag (Lillas andra bekymmer) så jag har inte hunnit läsa så mycket ännu... Men, nya tipset antecknas såklart.

antikropp, har du planer på utredning, med tanke på att du skriver att du är odiagnosticerad? Känner du idag, att du förstår dig själv?

weasley, jag vet inte vad NFD betyder?

-sl- skrev:weasley, jag vet inte vad NFD betyder?

Nya fri diskussion.

En annan nackdel med att tråden flyttas till NFD är att i så fall kan inte trådskaparen själv svara i tråden. Iaf inte innan hon gjort 20 inlägg och gått med i NFD.

NFD = Nya Fri Diskussion

Ja jag ska utredas. Och jag förstår mig själv bättre. Önskar jag kunde svara mer på vad det är som gör att jag mår bättre av att förstå vilka problem jag har med grejer, men det är för komplicerat, jag fattar inte själv riktigt.