*ping*
Sa det ikväll och jag fick min stora lampa att lysa....som i en tecknad film när figuren får en idé.

Vad är det jag pratar om?
Jo, jag såg en dokumentär om en kille med Asperger. Mamman berättade mycket om....

Det var flera saker som jag kände igen mig i som jag inte förstått förut.

Som det här med att jag är som en elefant i att porslinshus när det gäller det sociala. Jag är väldigt intensiv med mer....

Jaja, jag läst en hel del här i forumet och detta är ju saker som ni andra redan vet...

jag har aldrig fått veta vad som beror på min diagnos utan har sett det som att vi lever i ett stelt samhälle...det gör vi kanske med iofs.
Men det att jag är helt ohämmad med mer...

Det jag vill säga är att jag har hittat hem kan man säga.
Jag märker att folk på stan har börjat bli rejält irriterade på mig...har fått hot om mitt liv med mer, hot som jag inte tagit på allvar, men som jag förstår är allvar.

Finns det något ställe där vi med Aspergers får vara oss själva, galna, glada och så?
För det verkar inte vara i vårat samhälle i alla fall.

Jag har ju mer eller minre försökt förneka min diagnos, men saker man försöker springa ifrån när det gäller en själv kommer alltid ikapp.

Är det någon av er som bor i närheten av Hässleholm?

"Sa det ikväll och jag fick min stora lampa att lysa"

Grattis.

"Finns det något ställe där vi med Aspergers får vara oss själva, galna, glada och så?"

Ja, på nätet. Haha. Nu menar jag förstås inte att man får driva på hur som helst med sin optimism.

"Är det någon av er som bor i närheten av Hässleholm?"

Förmodligen, men inte jag.

Din jävla lampa är trasig.,,,,,,,,,,,,,

Dunderbar skrev:*ping*
Sa det ikväll och jag fick min stora lampa att lysa....som i en tecknad film när figuren får en idé.

Vad är det jag pratar om?
Jo, jag såg en dokumentär om en kille med Asperger. Mamman berättade mycket om....

Det var flera saker som jag kände igen mig i som jag inte förstått förut.

Som det här med att jag är som en elefant i att porslinshus när det gäller det sociala. Jag är väldigt intensiv med mer....

Jaja, jag läst en hel del här i forumet och detta är ju saker som ni andra redan vet...

jag har aldrig fått veta vad som beror på min diagnos utan har sett det som att vi lever i ett stelt samhälle...det gör vi kanske med iofs.
Men det att jag är helt ohämmad med mer...

Det jag vill säga är att jag har hittat hem kan man säga.
Jag märker att folk på stan har börjat bli rejält irriterade på mig...har fått hot om mitt liv med mer, hot som jag inte tagit på allvar, men som jag förstår är allvar.

Finns det något ställe där vi med Aspergers får vara oss själva, galna, glada och så?
För det verkar inte vara i vårat samhälle i alla fall.

Jag har ju mer eller minre försökt förneka min diagnos, men saker man försöker springa ifrån när det gäller en själv kommer alltid ikapp.

Är det någon av er som bor i närheten av Hässleholm?

Grattis till att ha fått lära känna dig själv bättre!

Men "galna, glada Aspergare", är du säker på att du inte har ADHD i stället? Det är inte "glad och galen" som är det första jag tänker på när det gäller aspergare.

Men kolla på Träffar under Tipsa medlemmarna om du vill träffa andra aspergare i Skåne. Attention har tydligen ett möte i Skåne och det finns andra träffar också.

leta upp en försammling som kan hjälpa dig på vägen till gud..

tro mig mitt liv är totalt förändrat sedan ja hittade sanningen bakom korset som jesus dog på..

In-God-i-Trust skrev:leta upp en försammling som kan hjälpa dig på vägen till gud..

tro mig mitt liv är totalt förändrat sedan ja hittade sanningen bakom korset som jesus dog på..

Pålen. Iaf när studerat olika översättningar. Och om jag är profet, så kokar de mig, ska min symbol vara en gryta då?

Nu får vi be om en snar domedag, att farsoterna far över jorden.

Dunderbar skrev:Jo, jag såg en dokumentär om en kille med Asperger. Mamman berättade mycket om....

Det var flera saker som jag kände igen mig i som jag inte förstått förut.

Jag såg också dokumentären, men jag kan inte påstå att jag kände igen mig i Adam. Alla aspergare är inte såna, jag förstår mycket väl vad i hans beteende som irriterade andra. Dock kände jag hela tiden en viss empati med honom, för att han var söt, verkade rätt smart och för den mobbning hans "kompisar" utsatte honom för.

Dunderbar skrev:Jag märker att folk på stan har börjat bli rejält irriterade på mig...har fått hot om mitt liv med mer, hot som jag inte tagit på allvar, men som jag förstår är allvar.

Vad har du gjort för att främmande människor ska mordhota dig ? Det låter lite skumt.

Dunderbar skrev: Finns det något ställe där vi med Aspergers får vara oss själva, galna, glada och så?

Jag vet inte, här kanske du kan få vara dig själv ? Jag vill dock poängtera att vissa aspergare inte alls är galna, glada, ohämmade osv. Jag är det inte, och ärligt talat kan det nog gå även mig på nerverna när folk är för intensiva.

Dunderbar skrev:Är det någon av er som bor i närheten av Hässleholm?

Det är det nog, men jag gör det inte.

Dunderbar skrev:Finns det något ställe där vi med Aspergers får vara oss själva, galna, glada och så?
För det verkar inte vara i vårat samhälle i alla fall.

Det går bra så länge man inte riktar sig direkt mot folk. Dvs man kan köra sitt race, men inte gå fram till folk och tilltala dem eller på annat sätt störa dem på ett påträngande sätt. Själv har jag varit helt galen och aggressiv, ett skrikande missfoster med tics men relativt passiv och håller monologer om hur jävligt allt är. Är i viss mån sådan fortfarande, speciellt om jag glömt ta min lugnande medicin.

Min senaste manöver var i kassan på konsum. Jag hade glömt ta min Iktorivil och skulle panta flaskor. Väl i kassan stod där en kvinna som verkade sjuk i huvudet. Hon hade typ inga pengar men hade massor av varor på bandet. Hon var aggressiv och kastade varor åt sidan som hon inte hade råd med, bla köttfärs och bananer. Men ändå räckte inte pengarna.

Aldrig blev det min tur.

Då blev jag förbannad och skrek:
- vad fan är det där för jävla cp??!! och tittade menande på kvinnan.

Ingen reagerade.

Då började jag skrika som en mistlur. Kassören sade lugn, lugn. Men jag skrek vidare.

Då öppnade de en till kassa och jag ställde mig förnöjt i kön bakom några andra. Sedan fick jag mina pengar och kunde äntligen lämna butiken.

Märk väl att jag stod på ett och samma ställe och raljerade, jag hade först tänkt slå den psyksjuka kvinnan på käften, men hejdade mig. Så allt gick bra, eftersom jag var passiv aggressiv. Hade de bett mig gå därifrån hade jag gjort det vilt gastande om vilka jävla cpn det finns och att jag ändå inte tänker handla på deras jävla turk-konsum något mer och istället låtit min sambo ta med sig pantkvittot dit en annan dag.

Galen - passiv, går bra. Galen påträngande - går icke. Oavsett om man är glad eller arg så får man inte ofreda andra på ett för påträngande sätt.

Du var inte passivt aggressiv. Det innebär sabotage. Termen kom under ww2 när vissa soldater inte följde order som man skulle utan gjorde medvetet fel. Det är hursom en narcissistisk, eller oklassificerad, störning numer. Att maska. Missförstå. strunta i, förstöra pga att INTE göra är passiv aggressivitet.

Du visade ju vanlig aggresivitet, och det funkar bra på konsum, men om du satt i fängelse, då får du motarbeta dess teckenekonomi, maska, vägra, ställa till det.
Det är en del fobi i det hela.
Du vågar inte angripa men du är en 5:e-kolonnare.

Är du tillräckligt svartögd och tokig så...
Som när jag var på posten i Tibro för många år sen. Som den sthlmare jag är trängde jag mig in och tog en lapp så fort jag kunde. Det skulle jag inte gjort. Damer med rullator började förolämpa mig, det var lynchstämning när jag åkte, man står lugt och går in i den tur man kom i Tibro, man ska inte bete sig som ett släpp till en attraktiv konsert. .

Hoppsan....
Trampa i klaveret är jag bra på...*skrattar*
Något jag måste lära mig är att detta forumet är inte rätt ställe för mig att prata med andra på.
Folk här verkar inte direkt glada, utan mer arga ilskna och elaka..
Det gäller inte alla, men det är inte den gladaste tonen direkt.
Må hända att ni inte menar att vara så elaka som det kan låta när man läser det.
Men jag får hitta annat.

På den som frågade mig om jag var säker på att jag har Asperger.
Jag har INTE asperger, jag har ADHD, atypisk autism med DRAG av Asperger.
Men min tanke med att gå med här i forumet var att kanske man kunde känna igen sig i något av det ni skriver och tycker.
Men många av er här verkar vara på andra sidan av en stor skala. Om man säger så..
Men men....
Får se vad det här ger.

Jo det finns mycket agressivitet här ibland, men låt inte det skrämma iväg dig. Här finns sansade och t.o.m. glada personer också.

Grattis Dunderbar, ja, jag gjorde samma reflektion att det var kanske lite väl surrigt här för min del precis när jag fått ordet Asperger till mig MEN efter att ha varit runt lite och läst på andra ställen och min pojkvän hittade en del trådar som jag kände var bra så gav jag det en chans till och jag gillar att det inte är gulligt utan mer rakt på sak även om det ibland kan vara jobbigt.

Det är också skillnad i skarpt läge då det finns mycket omtänksamma personer som skriver mycket bra saker för att stötta med samma intensitet som i debatter.

Det här uppskattar jag verkligen, att de som verkligen är trevliga och glada skrev.....

Visst, det är klart att alla är olika, det finns säkert många som är glada och trevliga som skriver här med.

Men, näe, jag släpper tråden och får se hur jag gör, men det lockar inte direkt att skriva här mer just nu...får se hur jag gör...

Jag har tänkt på det och jag ser det som mer ärligt att skriva så rakt på än smyga runt i cirklar men det är ju min känsla!

Aspkvinna skrev:Jag har tänkt på det och jag ser det som mer ärligt att skriva så rakt på än smyga runt i cirklar men det är ju min känsla!

Klart man ska vara ärlig! Det finns dock olika sätt att uttrycka sin ärlighet på.

Men Dunderbar - så mycket mot dig finner inte jag i den här tråden. Mycket mer av glädje över dig och dina framsteg med dig själv!

Som jag instämmer i! Här var det någon som inte låter mossan gro på sig eller av prestige eller trygghetsbehov låser fast sig i ofruktbart tänkande när en chans till ökad självkännedom infinner sig!
Stryk första bokstaven i ditt nick och var kvar här, för sjutton! Här finns det fler underbara, som andra redan har sagt.

edit: och olika är ju folk alltid, det kan man inte göra något åt ens om man är känslig (som fler än du och jag här vet hur det kan vara). Man får inte glömma att inte titta bara på dem som är plumpa eller taskiga när det finns de som inte är det.

Nilale skrev:

Aspkvinna skrev:Jag har tänkt på det och jag ser det som mer ärligt att skriva så rakt på än smyga runt i cirklar men det är ju min känsla!

Klart man ska vara ärlig! Det finns dock olika sätt att uttrycka sin ärlighet på.

Ja man kan ju vara mer eller mindre diplomatisk alltid en avvägning vem som klarar vad. Och en del uppskattar jag att få raka fakta om för det ger en klar bild i min förvirring.

Dunderbar skrev:Hoppsan....
Trampa i klaveret är jag bra på...*skrattar*
Något jag måste lära mig är att detta forumet är inte rätt ställe för mig att prata med andra på.
Folk här verkar inte direkt glada, utan mer arga ilskna och elaka..
Det gäller inte alla, men det är inte den gladaste tonen direkt.
Må hända att ni inte menar att vara så elaka som det kan låta när man läser det.
Men jag får hitta annat.

På den som frågade mig om jag var säker på att jag har Asperger.
Jag har INTE asperger, jag har ADHD, atypisk autism med DRAG av Asperger.
Men min tanke med att gå med här i forumet var att kanske man kunde känna igen sig i något av det ni skriver och tycker.
Men många av er här verkar vara på andra sidan av en stor skala. Om man säger så..
Men men....
Får se vad det här ger.

Det är visst rätt forum, så länge du pratar om dig själv och inte "predikar" för el kritiserar andra.

Och om du har ADHD så borde Attention (forum och träffar) vara rätt för dig, eftersom det finns fler med ADHD än aspergare där. Tror jag iaf, eftersom det finns fler med diagnosen ADHD. Det finns ju också ett särskilt forum för ADHD:are: adhdforum.se

Alien skrev:
Det finns ju också ett särskilt forum för ADHD:are: adhdforum.se

Tack för tipset! Kände faktiskt inte till det...

Tack för alla era svar, det har gett mig mycket.....eller ja....det ger mig en känsla av värme som gör mig glad och det känns bra att vara här igen.

När det handlar om Attention här i Skåne så får jag lov att säga att dels så är deras träffar ytterst tråkiga. Det är BARA seriösa saker som man kan göra med mer.
Sedan när det väl är träffar för annat än bara det seriösa i livet är det inga som kommer.

Min känsla är att de är många som inte har accepterat sin diagnos utan håller på att kämpa med att försöka bli "normal", som många av dem säger.

För mig så handlar det om att när jag är på stan, är glad, skojar och går runt märker jag självklart att folk tittar på mig som om jag vore en alien som kommit vilse.
Men jag tänker som så...vad gör det om de tycker jag är knäpp, jag vet vem jag själv är. Låt de tycka vad de vill....

Men mitt problem är att jag har så mycket att ge, men vet inte vad jag ska satsa på.

Jag har då och då försökt lägga band på mig och mina utflippade dagar då jag yr runt på stan, skrattar och roligt.

jag har väldigt många kompisar i stan som känner mig, samtidigt märker jag ju att det är folk som försöker undvika mig.
Alla är ju olika och frågar du mig tycker jag det är de "normala" som inte har diagnos som verkligen har problem.
Som har svårt att vara social med okända utan att ha i sig alkohol, som ser ner på folk enbart för att de själva är så osäkra att de ständigt har ett behov av att känna sig bättre än andra med mer....
Det finns många andra saker som jag tycker är lite snett i samhället.
Jag ser ju hur osäkra folk är, folk är livrädda att sticka ut ur mängden.
Alla är olika, alla är individer, men när man är ute på stan så försöker folk passa in i den stora skalan.

Jag kommer vara kvar här på forumet, det ska jag vara, det är bara lite svårt att förstå vad en del av dem med Asperger skriver ibland, det låter så invecklat. Det kanske är just det som är Asperger, men ändå....
Man orkar inte ens försöka läsa och förstå en del saker somliga skriver.
Det känns fel och elakt att inte ens försöka, men men...

Ha det bra!!!

Hejsan hej igen!!

Jag kom på en sak efter jag satt och skrev mitt senaste inlägg.
Jag tycker det är skoj att göra lite utflippade saker som folk inte gör i normala fall.
Vara mig själv, ha skoj och vara trevlig och snäll mot folk.

Jag menar, varför ha tråkigare än man behöver ha?
Det finns ju redan så mycket tråkigt som sker i världen, varför ha tråkigare själv då?
Om man nu inte behöver det...*ler*

Det som jag börjat förstå är att jag tror att det är en del folk som irriterar sig på mig, delvis för att de känner att jag gör saker som de själva skulle vilja göra.
Sedan kanske jag rent av gör saker som retar folk utan att jag tänker på det själv.
Jag vet inte, men så länge jag inte trampar någon på tårna med stilettklackar och sedan skrattar åt personens skrik så är det nog ingen fara.

Det är bara det här med att jag har börjat ana att en del folk är seriöst trötta på mig och vill slå ner mig med mer.

Jag gjorde en rejäl tabbe igår....
Det var en ung kille som gick fram mot mig och gjorde en arg min....jag började skratta åt honom istället för att bli rädd.
Inget bra, jag vet...men han såg ut som en katt som fått i sig en citron av misstag.
Hur lätt är det att hålla sig för skratt då?

Som om inte det räckte med klavertramp att skratta, jag sa även att han såg ut som en katt....

Jaja, man lär sig så länge man lever.

Aspkvinna skrev: Det är också skillnad i skarpt läge då det finns mycket omtänksamma personer som skriver mycket bra saker för att stötta med samma intensitet som i debatter.

Jag har tänkt på det och jag ser det som mer ärligt att skriva så rakt på än smyga runt i cirklar men det är ju min känsla!

Instämmer till fullo.

Dunderbar skrev: Det här uppskattar jag verkligen, att de som verkligen är trevliga och glada skrev.....

Visst, det är klart att alla är olika, det finns säkert många som är glada och trevliga som skriver här med.

Måste man vara trevlig och glad då för att få skriva här, enligt dig ? För vissa kanske det inte faller sig naturligt att vara det, och då måste de också spela någon de inte är för att passa in, på samma sätt som att du känner att folk vill ha dig mindre utflippad. Ärlighet är mycket bättre.

Jag tycker att det finns glada och galna aspergare.
Alla verkar vara rätt så olika.

Bland de med dubbeldiagnos så kanske det är mer vanligt med "glada och galna", men jag vet inte helt säkert så jag säger bara "kanske".

Mardröm skrev:Du var inte passivt aggresiv. Det innebär sabotage. Termen kom under ww2 när visssa soldater inte följde order som man skulle utan gjorde medvetet fel. Det är hursom en narcissitisk, eller oklassifierad, störning numer. Att maska. Missförstå. strunta i, förstöra pga att INTE göra är passiv aggressivitet.

Hmm, ja så är det väl, passiv aggressivitet är det jag visar när jag medvetet går i vägen för folk på affärer, medvetet råkar köra på deras osnutna ungar med vagnen, vägrar flytta mig när folk frågar ursäkta får jag komma förbi , ignorerar dem när de vill förbi och så vidare.

Du vågar inte angripa men du är en 5: kolonnare.

Är du tillräckligt svartögd och tokig så...
Som när jag var på posten i Tibro för många år sen. Som den sthlmare jag är trängde ag mig in och tog en lapp så fort jag kunde. Det skulle jag inte gjort. Damer med rullator började förolämpa mig, det var lynchstämning när jag åkte, man står lugt och går in i den tur man kom i Tibro, man ska inte bete sig somett släpp till en attraktiv konsert. .

Askul, älskar när folk blir galna, och man bara står där som ett frågetecken, va dårå, är du sur, typ . Fast i själva verket är man mycket medveten om vad man gjort, tex när någon är på väg att ställa sig i kön och jag gör ett gasellhopp med min flodhästkropp och bara råkar hamna före. Då suckas det tungt.