Ny här, berätta om era upplevelser
8 inlägg
• Sida 1 av 1
Ny här, berätta om era upplevelser
Hej allesammans!
Jag har precis hittat hit då jag har starka skäl att tro att även jag har Asperger. Drar hela bakgrunden till varför jag tror detta längre ner. Kortfattat kan man väl säga att jag fick diagnosen som 8-åring men att mina föräldrar höll det hemligt. Det är först på senare tid som jag på allvar börjat förstå att jag högst troligt har Asperger och vad detta faktiskt betyder och hur mycket det skulle förklara känslor och upplevelser jag haft under mitt liv.
Då jag äntligen har ett namn på detta och det nu finns ett forum här att samlas upp kring så är jag ju jättenyfiken på hur det är för er andra. Hur har era liv förändrats sedan ni fick reda på vad det egentligen är som pågår? Hur fick ni reda på det? Naturligtvis så är vi alla mer olika än lika men vi har säkert gått igenom liknande svårigheter och vi har alla säkert hanterat dessa svårigheterna på olika sätt. Vissa bättre än andra. Det skulle vara kul om folk ville ge sitt bästa råd för ett typisk Aspergerproblem (därmed inte sagt att Asperger bara är problem).
Personligen så tycker jag att följande råd kan vara bra att få:
Håll alltid kvar vid den, ibland naiva, tron att nya människor är goda och bra och vill dig väl även då man ibland upplever motsatsen. Oftast är de ändå bra fastän om skillnaden mellan oss och dem kan göra att det ibland är svårt att få bra respons från dem.
Mitt andra råd är att försöka specialisera sig. Då tänker jag främst professionellt. Om man har ganska ovanliga kunskaper så kan det vara lättare att få och forma sitt jobb på ett sätt så att man kan trivas där.
Jag fick egentligen min diagnos när jag var 8 år efter en utvärdering på BUP då mina föräldrar misstänkt något en längre tid. Jag fick dock inte reda på vad det handlade om under den tiden utan fick bara förklarat att det var en rutinundersökning. Mina föräldrar valde att inte berätta om diagnosen då de hoppades att okunskapen om diagnosen skulle underlätta anpassning.
Personligen så misstänkte jag ingenting och när min mor till slut berättade om diagnosen när jag var 22 år så kom det som en blixt från klar himmel för mig. Jag hade ingen som helst självbild av att jag hade de svårigheter som Asperger innebär fastän om jag höll med om att styrkorna från en sådan diagnos stämde väl in på mig. Jag antog att psykologerna på BUP måste gjort någon feldiagnos och vi har aldrig pratat om det sedan dess.
Nu de senaste 4-5 åren så har jag hamnat i "vuxenlivet" på riktigt och därför blivit mer och mer medveten om mina begränsningar. Jag har upptäckt att jag faktiskt har seriösa svårigheter för vissa saker som de flesta inte tycker är jobbigt överhuvudtaget. Jag har märkt att jag beter mig socialt ovanligt på ett sätt som jag inte var medveten om innan, även om jag förmodligen alltid gjort det. Hur mer jag tänkt och försökt analysera mig själv utifrån så har det blivit tydligare och tydligare att det är något ovanligt med mig, och det är inte enbart positivt. Jag har försökt läsa på internet om olika diagnoser och mycket riktigt så är det Asperger som stämmer in som handen i handsken på mig. Detta till mitt stora förtret då jag inte velat erkänna att de där tanterna på BUP för 22 år sedan faktiskt hade rätt om mig.
Tycker det känns som ett uppvaknande när man helt plötsligt kan se på saker i ens liv utifrån och förstå vad det egentligen var som hände. Lite som i fight club när Edward Nortons karaktär helt plötsligt förstår att Tyler Durden inte existerar på riktigt.
Jag har tittat runt lite på det här forumet idag och upplever att jag delar kusligt mycket av de tankar och upplevelser som här beskrivs. Jag har aldrig, vad jag känner till, pratat med någon annan Asperger. Det skulle vara kul att gå på någon sådan träff. Vad jag förstår så har ni en organisation som heter OA. Det låter ju som ett väldigt bra initiativ. Känns bara konstigt att gå med och föreningen innan man träffat folket och vet om det är någonting för en själv. Kan man följa med på någon sån där lokal träff någon gång innan man går med?
Moderator atoms - modifierade rubriken.
Jag har precis hittat hit då jag har starka skäl att tro att även jag har Asperger. Drar hela bakgrunden till varför jag tror detta längre ner. Kortfattat kan man väl säga att jag fick diagnosen som 8-åring men att mina föräldrar höll det hemligt. Det är först på senare tid som jag på allvar börjat förstå att jag högst troligt har Asperger och vad detta faktiskt betyder och hur mycket det skulle förklara känslor och upplevelser jag haft under mitt liv.
Då jag äntligen har ett namn på detta och det nu finns ett forum här att samlas upp kring så är jag ju jättenyfiken på hur det är för er andra. Hur har era liv förändrats sedan ni fick reda på vad det egentligen är som pågår? Hur fick ni reda på det? Naturligtvis så är vi alla mer olika än lika men vi har säkert gått igenom liknande svårigheter och vi har alla säkert hanterat dessa svårigheterna på olika sätt. Vissa bättre än andra. Det skulle vara kul om folk ville ge sitt bästa råd för ett typisk Aspergerproblem (därmed inte sagt att Asperger bara är problem).
Personligen så tycker jag att följande råd kan vara bra att få:
Håll alltid kvar vid den, ibland naiva, tron att nya människor är goda och bra och vill dig väl även då man ibland upplever motsatsen. Oftast är de ändå bra fastän om skillnaden mellan oss och dem kan göra att det ibland är svårt att få bra respons från dem.
Mitt andra råd är att försöka specialisera sig. Då tänker jag främst professionellt. Om man har ganska ovanliga kunskaper så kan det vara lättare att få och forma sitt jobb på ett sätt så att man kan trivas där.
Jag fick egentligen min diagnos när jag var 8 år efter en utvärdering på BUP då mina föräldrar misstänkt något en längre tid. Jag fick dock inte reda på vad det handlade om under den tiden utan fick bara förklarat att det var en rutinundersökning. Mina föräldrar valde att inte berätta om diagnosen då de hoppades att okunskapen om diagnosen skulle underlätta anpassning.
Personligen så misstänkte jag ingenting och när min mor till slut berättade om diagnosen när jag var 22 år så kom det som en blixt från klar himmel för mig. Jag hade ingen som helst självbild av att jag hade de svårigheter som Asperger innebär fastän om jag höll med om att styrkorna från en sådan diagnos stämde väl in på mig. Jag antog att psykologerna på BUP måste gjort någon feldiagnos och vi har aldrig pratat om det sedan dess.
Nu de senaste 4-5 åren så har jag hamnat i "vuxenlivet" på riktigt och därför blivit mer och mer medveten om mina begränsningar. Jag har upptäckt att jag faktiskt har seriösa svårigheter för vissa saker som de flesta inte tycker är jobbigt överhuvudtaget. Jag har märkt att jag beter mig socialt ovanligt på ett sätt som jag inte var medveten om innan, även om jag förmodligen alltid gjort det. Hur mer jag tänkt och försökt analysera mig själv utifrån så har det blivit tydligare och tydligare att det är något ovanligt med mig, och det är inte enbart positivt. Jag har försökt läsa på internet om olika diagnoser och mycket riktigt så är det Asperger som stämmer in som handen i handsken på mig. Detta till mitt stora förtret då jag inte velat erkänna att de där tanterna på BUP för 22 år sedan faktiskt hade rätt om mig.
Tycker det känns som ett uppvaknande när man helt plötsligt kan se på saker i ens liv utifrån och förstå vad det egentligen var som hände. Lite som i fight club när Edward Nortons karaktär helt plötsligt förstår att Tyler Durden inte existerar på riktigt.
Jag har tittat runt lite på det här forumet idag och upplever att jag delar kusligt mycket av de tankar och upplevelser som här beskrivs. Jag har aldrig, vad jag känner till, pratat med någon annan Asperger. Det skulle vara kul att gå på någon sådan träff. Vad jag förstår så har ni en organisation som heter OA. Det låter ju som ett väldigt bra initiativ. Känns bara konstigt att gå med och föreningen innan man träffat folket och vet om det är någonting för en själv. Kan man följa med på någon sån där lokal träff någon gång innan man går med?
Moderator atoms - modifierade rubriken.
Ny här, berätta era upplevelser
Välkommen hit. Få om någon kommer nog svara sin livshistoria, då varje ny medlem ber om allas sådana. Kanske har du specifika frågor vi kan svara up, utan att behöva skriva om vår roman? Välkommen!
Ny här, berätta era upplevelser
Det bästa är att läsa massor i avdelningen Allt om Asperger då hittar du gott om livshistorier.
Ny här, berätta era upplevelser
OA och forumet har inte med varann att göra. Det är flera som är med i båda, men det är inget krav. Förutsagt att det inte står vid någon träff att det är OA som arrangerar den har den inget med OA att göra.
Ny här, berätta era upplevelser
Om vi alla skulle dra våra livshistorier finns det risk för att vi deppar ihop tror jag, men du ska ha tack för att du delade din historia och varmt välkommen till forumet!
Ny här, berätta era upplevelser
Hej Stieltje, och välkommen till forumet!
Jag fick min diagnos Aspergers syndrom med inslag av DAMP i mitten av 1990-talet, och tiden innan dess var jätteeländig för mig. I synnerhet från då jag gick i fjärde klass vantrivdes jag... satt mest och längtade till de vilda djuren ute i skogen. På samma sätt blev det sedan när jag började jobba. Av alla de olika jobb jag haft är det bara två jag trivts med.
Jag fick min diagnos Aspergers syndrom med inslag av DAMP i mitten av 1990-talet, och tiden innan dess var jätteeländig för mig. I synnerhet från då jag gick i fjärde klass vantrivdes jag... satt mest och längtade till de vilda djuren ute i skogen. På samma sätt blev det sedan när jag började jobba. Av alla de olika jobb jag haft är det bara två jag trivts med.
Re: Ny här, berätta era upplevelser
Hej och välkommen. Min historia är inte så kul. Blev mobbad i skolan. Har haft svårt att hitta jobb. Bränner ut mig lätt. Ensamheten har varit min följeslagare. Ja som jag sa ingen skojig historia. Fick diagnosen asperger 2010. Blev sjukpensionär med sjukersättning samma år.
Ny här, berätta era upplevelser
Hej och välkommen!
Det finns träffar öppna för alla som skrivs om i just avd Träffar. Så du har möjlighet att gå på en sådan och även att initiera en träff själv.
OA står det om här, de har också ett eget forum http://www.aspergare.org/
Det finns träffar öppna för alla som skrivs om i just avd Träffar. Så du har möjlighet att gå på en sådan och även att initiera en träff själv.
OA står det om här, de har också ett eget forum http://www.aspergare.org/
Återgå till Att leva som Aspergare