Framgångsrika, starka, lyckliga aspies?

av **Myrkr** » 2014-07-13 19:41:23

De flestas liv, om man bortser från aristokratin, var ju väldigt monotona och rutinbundna, gå upp med solen plöj åkern, käka gröt med familjen, sov igen. Det är nog ett liv som skulle passat en autist. Internet och böcker fanns inte i särskilt stor utsträckning, så specialintressen hade begränsats till det de kunde uppleva i sin vardag, kanske blev de hejare på att mjölka kor eller uppfann ett nytt plogsystem.
Det var först när städerna blev större som det sociala började bli ett problem.

av **Jeopardy Lane** » 2014-07-13 22:35:46

Jeg har bestandig vært opptatt av fremgang, det å ha et eget hjem og kanskje familie, å kunne kjøpe ting man vil ha og alt det der. Alt koker vel egentlig ned til penger, har man penger ordner alt seg og da blir man jo lykkelig, har jeg tenkt.

Så fant jeg ut at jeg er fortsatt meg. Uansett hva som forandrer seg, så er jeg den samme gamle meg. På et tidspunkt for flere år siden så tjente jeg 40000.- kroner i måneden. Det er ganske bra og jeg kunne ha festet hver helg slik alle andre gjorde, men jeg satt fortsatt hjemme alene uten helt å vite hva jeg skulle gjøre.

De tingene jeg helst vil oppnå er uoppnåelige, et rolig liv sammen med et annet menneske, å ha noen å snakke med uten at det er slitsomt og vanskelig hele tiden, å kunne gi noen en klem, å kunne bruke en telefon som et normalt menneske, dette er bare noen av de viktige tingene. Og fremgang klarer ikke å skaffe det. Selvfølgelig er fremgang bra, alle må betale regninger, men det er farlig å tro at fremgang = lykke. Jeg kan ikke påstå at jeg er fremgangsrik nå, men livet mitt er bedre enn det har vært før. Så jeg burde være glad. Men jeg har aldri vært mer ulykkelig.

av **Tigerklo** » 2014-07-13 22:43:54

Baba Jaga skrev:Apropå vad som hände med AS-personer förr i världen: undrar om kanske ganska många hamnade i kloster? Som munkar och nunnor i en skyddad miljö?
Vill också slå ett slag för pensionsåldern. Är ju äldre än de flesta här på forumet, numera är jag legitim folkpensionär.
Alltså slipper jag äntligen plikten att förvärvsarbeta för min försörjning. Och därmed också den dagliga kampen för att klara arbetsplatsens krav på social samvaro - något som oftast tagit all min energi i anspråk, utom de perioder då jag lyckats jobba halvtid.
Visserligen räknas jag tydligen som "fattigpensionär", men känner mig smårik ändå jämfört med halvtidslönen jag hade sista åren.
Dessutom har jag nu tid och ork på dagarna för alla mina intressen och projekt!
På något sätt känns det som om jag hamnat i femårsåldern igen. Då fick jag skrota runt hemma och vara ifred med sånt jag hade lust att göra, och då mådde jag hyfsat (innan skolhelvetet började). Nu mår jag också hyfsat.
Många äldre oroar sig för att gå i pension. - Vad ska jag hitta på hela dagarna? Jag kommer att bli ensam och uttråkad, klagar de.
Men för en person med AS (= jag) är pensionärstillvaron så gott som perfekt!

Låter helt underbart att du är nöjd med tillvaron

Ditt inlägg gjorde mig glad så här på kvällskvisten.

av **Charlie72** » 2014-07-14 0:19:19

Borde vara lycklig, men vet inte om jag är det, känner mig inte olycklig i alla fall :-)063

av **plåtmonster** » 2014-07-14 4:26:25

kiddie skrev:där de med AS, särskilt det med ett brinnande intresse och begåvning, slipper alla vardagssaker som drar energi, jag menar seriöst när jag betalat räkningar och har huvet fullt av nummer, tinat fisken, lagat mat, diskat och bokat tvättid, då sätter jag mig inte vid datorn och skriver. Utan då sätter jag mig i soffan och tänker Puh, det var den dagen det...

Har också funderat.. varför skall vardagen vara så omständig? Internetbank och autogiro är en välsignelse iaf!

Baba Jaga skrev:Många äldre oroar sig för att gå i pension. - Vad ska jag hitta på hela dagarna? Jag kommer att bli ensam och uttråkad, klagar de.

Tja, vad ska man hitta på? - vilket problem... :-)051

Så länge man har pengar iaf så är det absolut inget problem och även utan sådana har man oftast en superdator mellan öronen.

Myrkr skrev:Det var först när städerna blev större som det sociala började bli ett problem.

I små sammanslutningar är det sociala viktigare medan i storstäder så kan man lätt vara socialt selektiv. Så storstäder är en fördel. Däremot kräver arbetet fler sociala interaktioner.

Jeopardy Lane skrev:Selvfølgelig er fremgang bra, alle må betale regninger, men det er farlig å tro at fremgang = lykke.

Vilket kanske innebär att man inte skall fråga sig hur man blir framgångsrik. Utan vad man skall göra för att bli så lycklig som möjligt. Framförallt vad som är viktigt för en själv.

Pengar ger möjligheter. Men det krävs ofta visdom och intelligens för att använda de på ett kraftfullt sätt. Ett visst mått av mod att prova saker behövs också.

av **424stil** » 2014-07-15 1:09:36

Lionel Messi har väl AS. Kan kanske räknas som framgångsrik? :lol:

av **Myrkr** » 2014-07-15 1:35:00

plåtmonster skrev:
Myrkr skrev:Det var först när städerna blev större som det sociala började bli ett problem.

I små sammanslutningar är det sociala viktigare medan i storstäder så kan man lätt vara socialt selektiv. Så storstäder är en fördel. Däremot kräver arbetet fler sociala interaktioner.

Nja, när folk bodde i mindre samhällen på landsbyggden eller i jägarsamhällen minskar utbudet och det spelar inte så stor roll om någon inte funkar socialt, det är så illa tvugna att para sig med dom ändå, dessutom blir det "konstiga" normaliserat i mindre grupper eftersom det inte finns något att jämföra med. Nu talar jag om tiden innan dumburken, innan allmän skolgång.
I en grupp om tio-tjugo individer, som bara träffat varandra, kommer inte en aspergare stå ut särskilt mycket. Dessutom rör det sig främst om familjerelationer, där man är mer accepterande, vilket gör att aspergaren kan känna sig trygg och fungera bättre.