Ska hålla detta kort.

Jag går första året på gymnasiet, men allt har gått fel. Har 80% frånvaro i totalt för hela året. Jag har missat jätte mycket och nu känner jag mig pressad att ta igen så mycket jag kan och göra alla nationella proven innan sommarlovet. Men är det värt det? Jag har redan fått besked på att jag har F i alla ämnen. Så, om jag börjar ta i kapp nu så för jag ändå inte mer än ett E i vissa ämnen, i ett par ämnen är det helt kört. Har 6 veckor kvar innan sommarlovet.

Kan jag inte försöka höja betygen efter sommarlovet när vi börjar i årskurs två? Kommer alla dom här uppgifterna som jag inte har gjort hemsöka mig genom alla 3 åren tills dom är gjorda?
Jag är bara så långt back och frånvaron är för stor för att lärarna ska kunna bedöma mig ordentligt.

Jag vill ha en ny start efter sommarlovet. Åh nej... om jag har för låga betyg kommer jag att behöva gå om 1:an? Eller det gäller inte på gymnasiet?

Jag sitter här, och har varit uppe hela natten, och det är nationellt prov i svenska om 3 timmar. Fan vilken ångest, det trycker i bröstkorgen!

Allt jag vill ha är en ny start, men jag vill inte gå om ett år! För föra året så hoppade jag av för att jag inte tyckte om den linjen, så byta jag till en annan linje (spel design) som fanns på samma skola och det är den jag går nu, första året. Man blir ju gammal innan man kommer ut i arbetes livet, är 17 år.



Moderator atoms - tråden har flyttats från avdelningen, Att leva som Aspergare.

Det gick visserligen inte så dåligt för mig första året i gymnasiet men jag hoppade av (kände att jag valt fel linje), lyckades få ett jobb och jobbade ett drygt år sen började om i ettan på en annan linje.

Oroa dig inte över att komma ut i arbetslivet ett eller två år senare än alla andra, väldigt många går ändå arbetslösa de första åren efter skolan, de flesta arbetsgivare är ändå sällan intresserade av att anställa personer i den åldern, de vill gärna se lite arbetslivserfarenhet (hur man nu ska skaffa det innan man fått ett jobb) och personlig mognad.

Jag tvärbyter inriktning nu trots att jag har passerat 40!
Så ta det lugnt - du hinner både plugga och jobba före pensionen!

Betygsmässigt är det en fördel att avbryta och gå om eftersom det höjer medelbetyget fram till sista året. Vill du absolut hålla dig kvar så kan du förstås göra en rivstart för att få iaf godkännt. Det bästa är att läsa in så mycket du kan och börja om till hösten. Då kommer du istället förberedd och får det mycket lättare. Det enda som är svårt är att få ekonomin att gå ihop isåfall.

Kan du ta sommarkurser?

Egentligen vore det bästa för dig att gå om. Även fast du skulle få E i några kurser måste du ändå i slutändan vara godkänd i matte,svenska engelska samt gymnasiearbetet för att ut din gymnasieexamen som krävs för att kunna tex studera vidare. Saknar man endast betyg i några kurser kan man göra prövning men vore jag du skulle jag ändå bita i det sura äpplet och gå om. Känner folk som tar studenten tre år efter att de egentligen skulle tagit studenten så att gå om är vanligare än man tror. Lycka till i fortsättningen!

Många här har inte tagit studenten förrän de varit 20+, så det är inget konstigt. Och många NTs jag känner har tagit studenten ett eller två år "för sent", det är svårt att välja rätt linje direkt.

colaflaska skrev:Många här har inte tagit studenten förrän de varit 20+, så det är inget konstigt. Och många NTs jag känner har tagit studenten ett eller två år "för sent", det är svårt att välja rätt linje direkt.

Ja, jag förstår inte hur man skall kunna veta vad man vill syssla med resten av livet redan när man är 15 år och skall välja gymnasielinje. Tur att det finns många möjligheter att omskola sig senare i livet.