Det här med att våga berätta hur man är, hur man funkar och varför för andra utom de närmaste i familjen. Att stå för vem man är. För mig är det så jävla svårt att stå för vem jag är, att berätta när nån frågar hur det är och vad man jobbar med, för det är oftast vad folk frågar. "Jo du förstår jag blev väldigt sjuk och hamnade på samhall och har diagnoser och sjukersättning och bl.a. Bl.a.
Ofta när man nämner nåt om psykiska besvär eller funktionshinder börjar folk flacka lite med blicken och frågar inte så mycket mer och allt blir obekvämt. Att då försöka stå upp för sig själv utan att känna sig dålig är svårt. Det handlar ju mycket om att acceptera sig själv och va stolt för det man är bra på. Men hur orka? Jag gör inte det och har ljugit folk rakt i ansiktet för rädsla över vad de ska tycka och säga. Fegt, ja! Oftast till människor jag inte känner så väl. Samtidigt börjar jag långsamt erkänna för mig och för andra vem jag är, nyaste tatueringen visar min diagnos fast bara om du är insatt i "ämnet".
Hur känner ni och hur har ni gjort/gör?

Jag tyckte följande var ett bra citat:

Man får trösta dem och säga: Det är ingen fara, jag är född sådan här och vet inte av något annat sätt att fungera på.

Jag har slutat anpassa mig, det är ingen idé att försöka vara någon man inte är. Folk får acceptera det eller så kan de få försvinna ur mitt liv. Sedan brukar jag inte nämna något om asperger, det räcker bra att berätta att jag har svårt för gruppaktiviteter och andra sociala tillställningar eller vad problemet är för tillfället.

Då låter som att du skäms, och då är det väl inte så lätt att stå för något.
Sen behöver man inte säga vart man jobbar när någon frågar, du kan säga vad du gör på jobbet istället?

Huggorm skrev:Jag har slutat anpassa mig, det är ingen idé att försöka vara någon man inte är. Folk får acceptera det eller så kan de få försvinna ur mitt liv. Sedan brukar jag inte nämna något om asperger, det räcker bra att berätta att jag har svårt för gruppaktiviteter och andra sociala tillställningar eller vad problemet är för tillfället.

Bra skrivet (sällan jag håller med dig).

De flesta jag berättar för accepterar mig som jag är, de få som inte gör det är jag inte intresserad av att umgås med.

Jag ljuger så det står härliga till. Det är därför jag isolerar mig ifrån omvärlden, jag gillar inte att ljuga.