Ja, nu menar jag ju inte direkt bokstavligen. Men mina erfarenheter av sömnbrist är att jag missar betydligt fler sociala signaler och beter mig mer "aspigt" än när jag är utvilad. Jag får också svårare att dölja inre aggressioner.
När människor inte vet om ens diagnos får man mest höra att det är lika för alla - alla människor är liiite trötta på morgonen och det är inte värre för dig.

Det är precis vad det är. När jag inte fått kvalitetssömn är hela dagen förstörd. Allt fungerar sämre och vardagliga sysslor känns motiga. Omgivningen erbjuder ingen nåd om man inte förklarar sig med en diagnos (vilket man inte vill alla ggr). Knappt ens då.


I flera år har det varit så att jag inte är utvilad om jag inte får sova till 12-1. Sömnpiller har jag tröttnat på pga efterverkningarna (som kan vara just trötthet bla). Om jag går och lägger mig tidigt somnar jag ändå inte förrän 3-4 på natten.

Sömn är A och O för alla. Jag vet. Men är inte aspergare extra känsliga för konsekvenserna av dålig sömn?

Eller så är DU extra känslig.

TheWonderer92 skrev:I flera år har det varit så att jag inte är utvilad om jag inte får sova till 12-1.

12-1?

Myrkr skrev:Eller så är DU extra känslig.

Jo det är mycket möjligt. Men är det inte vanligare att aspergare reagerar starkare på sömnbrist än NT:s? Det har nog inte förts någon statistik på det, men ändå...Finns det någon diagnoskriterie som styrker detta?

River skrev:12-1?

Ja alltså kl 12:00-13:00. Kunde uttryckt mig tydligare.

TheWonderer92 skrev:

Myrkr skrev:Eller så är DU extra känslig.

Jo det är mycket möjligt. Men är det inte vanligare att aspergare reagerar starkare på sömnbrist än NT:s? Det har nog inte förts någon statistik på det, men ändå...Finns det någon diagnoskriterie som styrker detta?

Jag skulle säga att vi reagerar annorlunda inte nödvändigtvis starkare. Hur känslig man är för sömnbrist känns väldigt individuellt.

Mig veteligen har ingen sådan forskning gjorts men då har jag inte heller koll på varken all forskning eller alla undersökningar.

Jag behöver sova 8 timmar för att må bra. Sover jag 6 timmar e jag som en zombie hela dan.

Tror jag absolut stämmer. Behöver minst 8 timmars djup sömn för att få ork till något.

Helt klart för mig iaf, när jag börjar bli trött missuppfattar jag saker och bokstavstolkar mer än vanligt. Eftersom jag inte är så pigg på morgonen, så blir det en del missar då med...

Jag kan dock sova 12 h utan att känna mig utvilad. Beror alldeles på kvalitéten på sömnen. Oro, ångest, deppighet och sånt gör ju att man vaknar flera ggr per natt. Då får man aldrig den viktiga REM-sömnen.

tahlia skrev:

TheWonderer92 skrev:

Myrkr skrev:Eller så är DU extra känslig.

Jo det är mycket möjligt. Men är det inte vanligare att aspergare reagerar starkare på sömnbrist än NT:s? Det har nog inte förts någon statistik på det, men ändå...Finns det någon diagnoskriterie som styrker detta?

Jag skulle säga att vi reagerar annorlunda inte nödvändigtvis starkare. Hur känslig man är för sömnbrist känns väldigt individuellt.

Mig veteligen har ingen sådan forskning gjorts men då har jag inte heller koll på varken all forskning eller alla undersökningar.

Ja personlig så påverkas jag mycket, men vad ska man jämföra med? Neurotypiska kanske känner exakt samma saker men är bättre på att dölja eller ignorera det.
Å andra sidan så har jag oftast extrem sömnbrist när jag väl har det, alltså sover inte alls, och då är jag helt groggy och får ångest. Någon timme hit eller dit kvittar.

Eftersom den sociala responsen hanteras som något man aktivt tänker på hela tiden så blir den förstås lidande om tankarna går trögt. Att hålla igång denna process tar på krafterna och ökar förstås sömnbehovet.

Prova att läsa böcker på landet utan att träffa människor så kanske behovet av sömn minskar och du kanske t.om sover bättre.

TheWonderer92 skrev:Jag kan dock sova 12 h utan att känna mig utvilad. Beror alldeles på kvalitéten på sömnen. Oro, ångest, deppighet och sånt gör ju att man vaknar flera ggr per natt. Då får man aldrig den viktiga REM-sömnen.

Djupsömnen är den allra viktigaste. Den är ungefär 15-20 % av totala sömntiden och kommer ganska sitidgt när man somnat under den första tredjedelen av natten (om man nu sover natt). REM-sömnen är på slutet, ofta i samband med att man vaknar.

Om NT:folket skulle vara tvungen att hela tiden konfronteras med sådant som dom inte är bekväm med skulle nog de också vara utmattade och ha högre behov av sömn, iaf tror jag det

Jag upplever också att jag snabbt blir mycket påverkad av sömnbrist och tycker att jag verkar känsligare för det än folk i allmänhet. Det är ju vanligt med sömnstörningar vid AS, olika studier har tydligen också visat störningar av dygnsrytm öht, störningar i melatoninnivåer samt att personer med AS/autism ofta har en sämre sömnkvalitet även när de sover tillräckligt lång tid. Om man alltid har det så borde det ju vara rimligt att man blir mer känslig redan vid någon enstaka natt av sömnbrist jämfört med någon som annars har bra sömnkvalitet de flesta nätter.

Orkar inte leta upp källor till alla de olika sakerna om sömn vid AS jag nämnde ovan men i denna text finns en hel del där man också hänvisar till många olika studier som man ju kan söka vidare på ifall man är intresserad:

http://www.autismforum.se/gn/export/dow ... lstand.pdf

Hm. När jag får bra nattsömn (7-8 timmar, ibland mer) så fungerar jag som en "vanlig person"... åtminstone 4-5h i streck, sen kan det, beroende på vad som händer, att jag återgår till min mer "aspiga person" per automatik för att jag blir trött av att "uppträda som en vanlig person". Jag blir trött för jag blir uttråkad av att vara sådär vanlig. Låter kanske underligt, men ja...

Sover jag däremot "för lite", så blir jag antingen som en zombie eller mer "hyper", just för att inte bli sådär trött så man somnar (tänker när jag skriver sistnämnda särskilt på jobbsammanhang, att man inte får sova under arbetstid).

Bara rent personligt så börjar jag missförstå om jag är så trött att jag blir ledsen av det. Då tror jag folk är elaka eller att jag blir hyperkänslig för att vi tycker olika.