kiddie tack för tipset. Det har jag aldrig hört förut. Vore grymt bra om det funkade.

Ska skriva till min vårdkontakt och höra efter omedelbums.

Mitt tips skulle väl vara att få terapi och långsiktig hjälp mot ångesten istället för att knapra piller såfort det blir jobbigt. Quickfix är härligt men det löser ju inga egentliga problem. Terapi och "normal" hjälp är ju inte bara och bara att få heller, långa väntetider. Man får hjälpa sig själv mycket i guess. Meditera? Ut och spring som en idiot eller något kanske? : )

Hoppas du hittar verktyg att hantera känslorna!

Triangel jag tycker inte att man ska förutsätta att någon "knaprar piller så fort det blir jobbigt". Det är något väldigt nedsättande att säga om en person. Du har antagligen ingen större kunskap om på vilken nivå trådstartarens ångest ligger och vad som gör att vederbörande anser sig behöver lugnande för att komma ner. Ibland behövs båda delarna och om det inte handlar om att kupera en ångestsnurra kan ju också en ångestattack vid fel tillfälle innebära stora problem för någons relation till omgivningen.

Bjäbbmonstret skrev:Triangel jag tycker inte att man ska förutsätta att någon "knaprar piller så fort det blir jobbigt". Det är något väldigt nedsättande att säga om en person. Du har antagligen ingen större kunskap om på vilken nivå trådstartarens ångest ligger och vad som gör att vederbörande anser sig behöver lugnande för att komma ner. Ibland behövs båda delarna och om det inte handlar om att kupera en ångestsnurra kan ju också en ångestattack vid fel tillfälle innebära stora problem för någons relation till omgivningen.

Tack och ett stort tack till dig. Jag var just i färd med att få mig en varning. Och nu försöker jag andas lugnt och sansat..

Tack Bjäbbmonstret

Triangel skrev:Mitt tips skulle väl vara att få terapi och långsiktig hjälp mot ångesten istället för att knapra piller såfort det blir jobbigt. Quickfix är härligt men det löser ju inga egentliga problem. Terapi och "normal" hjälp är ju inte bara och bara att få heller, långa väntetider. Man får hjälpa sig själv mycket i guess. Meditera? Ut och spring som en idiot eller något kanske? : )

Hoppas du hittar verktyg att hantera känslorna!

Do'h! Att jag inte tänkt på det.. (en stor jävla stänk av sarkasm infogas här)
Jag har INTE skrivit att jag har ångest för jämnan. Terapi.. långsiktig hjälp.
Näh, vad fan i helvete ..
..att anta på det sätt du nu skrivit har gjort mig rent ut sagt förbannad och jag vill försvara mig själv.
Genom att starta den här tråden hjälper jag mig själv då jag får tips och en del riktigt värdefulla.

Säg mig vad som är långsiktig hjälp

Ut och springa som en idiot ? Idiot delen fixar jag galant nu när jag inte kunde låta bli att svara upp dig. Springa kommer jag med stor sannolikhet inte kunna göra resten av mitt liv.
Långa väntetider. Jag ska informera min sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog samt mina två olika läkare om detta. Att jag inte märkt av det, klart märkligt. ? Uj nu droppade det lite hemskhet ifrån mig igen.

Jag ska bolla tillbaka ett antagande till dig. Du som uppenbarligen är en livstilscoach kan väll undervisa mig en massa i att hålla modet uppe och leka "tåget som kunde" och visa mig att min sjukdom och skador utav den bara är fantasier och att läkarna som lämnat en del ärr på min kropp inte alls såg att något var galet. Berätta sedan om The Matrix, jag tror att jag är redo att ta det rätta pillret nu och inta verkligheten.

Mindfullnes, kbt, emdr, kostens betydelse, alla dessa meditationer, vikten av att röra på sig för att må bra, gruppterapi, massage. ? Har garanterat glömt en del men vad gör det, allt jag var med om och hela min utbildning var bara något påhitt i Matrix.
Jag är redo för att ta rätt piller (för sista gången, utanför matrixet ska jag börja springa av bara helvete) så vilken färg på pillret var det nu som ger mig verkligheten?

Jag förstår att du surnar till.

Jag har en annan personlig historia men jag tror att eftersom jag känner till min fattar jag att andras kan vara komplicerad oxo. Eller nåt.

Jag har oxo blivit anklagad att slentrianmässigt knapra benso. Jag har haft panikångest sedan jag var 6 år (!!!) som kommer i perioder och som förstör supermycket och sedan annan sorts ångest som kom senare i livet. Eftersom jag inte blev behandlad för ångest förrän många år in i psykiatrin så har jag testat MASSOR av grejer mot ångest redan för det gör man ju om man inte har meds. Man blir lixom desperat och försöker allt som man kan.

Då för min del känns det taskigt eftersom jag lidit så länge och dessutom testat massor av självhjälp. Det är väldigt få som får benso som förstahandsgrej. Så att förutsätta det är dumt. Och jag har testat kamomillte och varma bad.... Jag har dessutom ingen anledning att få ångest utom att jag är så jäkla KÄNSLIG. Det finns för mig inga inre konflikter att lösa upp. Jag skulle säkert vara ångestfri om jag kunde leva som eremit eller något i en oföränderlig värld men så finns lixom inte.

Bjäbbmonstret skrev:Triangel jag tycker inte att man ska förutsätta att någon "knaprar piller så fort det blir jobbigt". Det är något väldigt nedsättande att säga om en person. Du har antagligen ingen större kunskap om på vilken nivå trådstartarens ångest ligger och vad som gör att vederbörande anser sig behöver lugnande för att komma ner. Ibland behövs båda delarna och om det inte handlar om att kupera en ångestsnurra kan ju också en ångestattack vid fel tillfälle innebära stora problem för någons relation till omgivningen.

Då har jag nog uttryckt mig fel. Var inte meningen att låta nedlåtande eller elak på något sätt. Att jag inte har någon större kunskap stämmer inte, jag vet mycket väl vad ångest är hur det är att leva med. Min åsikt är bara att svaret inte är tabletter. Olika åsikter får man ha. Hur som helst var det inte meningen att låta oförskämd eller otrevligt!

Triangel skrev: Att jag inte har någon större kunskap stämmer inte, jag vet mycket väl vad ångest är hur det är att leva med. Min åsikt är bara att svaret inte är tabletter.

Okej jag förtydligar. Jag har inte betvivlat att du kan ha erfarenhet av ångest. Men det är inte samma sak som att känna till hur det känns för någon annan eller veta andras förutsättningar. Det är Thurizas ångest jag misstänkte att du inte har någon större kunskap om.

Jag har nu just idag satt in en ny adhd medicin som jag hört ska fungera som den jag tog innan. Skillnaden är att denna är i depotablett vilket gör att jag inte glömmer bort den under dagen, eller får intaget ojämnt. Det jag nu hoppas på är att min energi kommer bli mer jämn framöver och ångesten med sömnproblem håller sig borta.

I övrigt för de som undrar beror min ångest på hormonpåverkan som är ett måste för min överlevnad och jag om någon kämpar för att bli bättre och förlitar mig knappast enbart på piller.
Jag får hjälp av alla de jag nämnt i ett annat inlägg och ska även få hjälp med att hantera stress igen (som gör att smärtan blir värre) Varje dag är en kamp och jag är inte ute efter en "quick fix" (då hade jag redan tagit mitt liv) jag är ute efter att inte låta smärtan jag aldrig kommer att bli av med enligt läkare ta över psyket så pass att jag inte tänker klart och slutar finnas och kämpa för mitt barn.
Jag har mål, långsiktiga sådana. I övrigt tar jag inte ångestdämpande dagligen. Jag tar dem IBLAND. Och nu när dom inte verkar tar jag dom inte alls. Detta har lett till sådana ångestattacker att jag slutligen ramlat ihop, tuppat av och nu för några dagar sedan så pass illa att jag blivit sängliggandes i dagar efter. Detta på grund av att min kropp inte fått möjlighet att slappna av på grund av mitt tillfälliga grumliga sinne som gör att jag inte heller kan sova.
Jag rör mig i den mån jag har möjlighet, jag kör mindfullness, jag får terapi och jag äter rätt. Jag är utbildad hälsokonsult och mår skit bitvis över att jag har en kronisk sjukdom som jag inte har redskapen till att bota, bara bitvis lindra. Jag får förlita mig på läkare som förhoppningsvis har den kompetens jag själv inte har för att göra min och min familjs vardag mer hanterbar. Jag gör allt det jag kan för att bli en fungerande mamma och det kommer inte ske över en natt, hur mycket jag än önskade att det gick. Jag kämpar och att någon ens har den uppfattningen av att jag är ute efter en "quick fix" är ett hån mot både mig och andra som faktiskt försöker ta sig framåt. Min ilska i detta avseende tänker jag inte ursäkta.

I övrigt tar jag gärna emot fortsatta tips i vad som kan vara lugnande och effektivt. Inte heller måste det egentligen vara mediciner. Dock får jag inte laborera med örter (som jag har kunskaper i) då dessa gör andra mediciner mindre verksamma. Inte heller kan jag röra mig i den omfattning som behövs för att jag ska bli avslappnad (än) jag hoppas dock att jag ska kunna det i framtiden.

Hoppas det funkar med depottabletterna. Det är ju klart mer praktiskt men kan upplevas som en "annan" medicin, så vart det iaf med mig och olika depottabs. Men det kan ju bli en positivt "annan" oxo.

Det är egentligen skumt att vi är et sådant sobrilland. Att första benson alltid är sobril. Ingen av mina utländska kompisar vet ens vad det är.

Hoppas iaf att det går bra nu, annars finns det ju som sagt annan meds att pröva. Och benso är bara beroendeframkallande om man tar dem hela tiden. Jag fattar att folk varnar som varit fast men jag fattar oxo andra sidan som är mer rädd för effekterna av ångest.

Lånar tråden lite.
Någon som vet någon medecin som funkar bra mot Panikattack/kraftig oro ?
Har provat sobril , de dämpar väll lite men inte tillräckligt och hög dos blir jag trött av .

Truxal, Esucos och Theralen är de jag kan komma med så här på rak arm.

tahlia skrev:Truxal, Esucos och Theralen är de jag kan komma med så här på rak arm.

Esucos är avregistrerad.

Endorfin

Lillan1979 skrev:

tahlia skrev:Truxal, Esucos och Theralen är de jag kan komma med så här på rak arm.

Esucos är avregistrerad.

Ja tack gode gud för det, de informerade aldrig om att man kunde bli en fet tardiv dyskinesimongo av den, den var såå ofarlig (och i mitt fall verkningslös).

tack för tipsen får kolla upp förslagen

Sedan kan jag ju informera att Truxal och Theralen ger mig ångest och sådant obehag i kroppen, så pass mycket att jag nästan velat hoppa ut från balkongen. Läkaren säger att jag är överkänslig mot sådana mediciner.
Men alla är ju olika och reagerar olika på olika mediciner.

sugrövmanövern skrev:Ja tack gode gud för det, de informerade aldrig om att man kunde bli en fet tardiv dyskinesimongo av den, den var såå ofarlig (och i mitt fall verkningslös).

Seriöst? Den skrev de ju ut som godis.

Lillan1979 skrev:Sedan kan jag ju informera att Truxal och Theralen ger mig ångest och sådant obehag i kroppen, så pass mycket att jag nästan velat hoppa ut från balkongen. Läkaren säger att jag är överkänslig mot sådana mediciner.
Men alla är ju olika och reagerar olika på olika mediciner.

Truxal, Theralen och Esucos var de enda mediciner som bet på min massiva ångest. Det är tur att de var tre, för skiten pågick nästan utselutande i 4 år.

Theralen funkar bra för mig... Oftast

Myrkryp och akatisi är inte att leka med, fy fan.

tahlia skrev:Truxal, Theralen och Esucos var de enda mediciner som bet på min massiva ångest. Det är tur att de var tre, för skiten pågick nästan utselutande i 4 år.

Tre svaga neuroleptikum (ah, theralen är väl mer en neuroleptikasläkting) som var för sig kan behövas i stora doser för att ha effekt .

Fick du prova andra neuroleptikum såsom zyprexa eller risperdal?

Har du fått några bestående skador av medicinerna?