Jo Pettson är ju ganska aspig när man tänker efter...

OnT: Lotta har lätt någon form av ADHD, likaså har Madicken drag åt det hållet. Och även Ronja faktiskt, fast mer åt det som ibland kallas ADD i så fall.

En karaktär som kommit i skymundan är Hubert i Bröderna Lejonhjärta. Han beter sig väldigt märkligt ibland och när Karl/Skorpan misstänker honom för förräderi så blir han ursinnig eftersom han inte har kapacitet att bemöta anklagelser på vanligt NT-manér (m.a.o. skita i dem eller i väldigt allvarliga fall ta ett lugnt samtal med vederbörande).

Kostymhippie skrev:Jo Pettson är ju ganska aspig när man tänker efter...

Pettson är ingen Astrid Lindgren-figur, han är skriven av Sven Nordqvist

Zirre skrev:Pettson är ingen Astrid Lindgren-figur, han är skriven av Sven Nordqvist

Konstaterades redan från början om du hade läst första sidan.

Jag kan tycka att Astrid kan kännas lite aspig själv så det ligger kanske något i det.

Alien skrev:Möjligen Pippi Långstrump i en scen.

Möjligen? EN scen? Massor!

Fast möjligen är hon för social. Men hennes dominans kan väl bero på egocentricitet. Det är inte alls ovanligt att aspergare uppfattas som intressanta av jämnåriga.

Bara en sådan sak som att det skrivits en hel bok om att böckerna om Pippi vimlar av anspelningar på Sokrates. Frågan är om det kan vara en tillfällighet ("allmänmänskligt"?) eller om Astrid gjorde det med avsikt, hon hade definitivt intellektuell kapacitet till det.

En aspergare vars far bekräftade henne i stället för att understryka hennes begränsningar...?

Karlsson är odräglig och ändå så värdefull för Lillebror - ganska aspigt väl?

Kommer på en möjligtvis aspig scen till. Pippi ser en skylt i ett skyltfönster "Lider ni av fräknar?" Pippi går rakt in i affären och säger typ "Nej, jag lider inte av fräknar". Expediten tittar närmare på Pippi och säger typ "Men kära barn, du har ju fullt av fräknar?" "Ja, men jag lider inte av dem", svarar Pippi och går ut igen.

Alltså ett aspig beteende att hon måste besvara frågan, som om den var ställd direkt till just henne. Men jag tolkar den som att hon har ett fantastiskt självförtroende, andra flickor lider kanske av sina fräknar men inte Pippi, hon accepterar sig själv fullt ut.

På kafferepet där Pippi tog över och bröt mot alla regler så tolkade jag det förr att "Pippi gör vad som faller henne in". Men klart att man kan se det som att hon inte fattar umgängesregler. Men hon behöver inte det heller, hon är inte som vanliga barn (och vuxna) beroende av omvärldens gillande, hon är suverän.

Pippi ses ju som en förebild för barn, stark och självständig, men jag har läst att inget barn identifierar sig med Pippi, de identifierar sig med Annika el Tommy i stället.

Karlsson på taket tolkar jag enbart som en narcissist, inte som en aspie. Jag gillade aldrig honom, han var ju värsta översittaren mot Lillebror, som fann sig i allt.

Astrid Lindgrens barn tycker jag ofta är vilda och påhittiga adhd-barn (Madicken får nya infall lika fort som en gris blinkar), Pippi verkar också ha både adhd och as. Eller så är det barn som det är väldigt synd om. Som fosterhemspojken Bosse i Mio min Mio, där man kan tolka allt som en önskedröm. Eller barnen i Sunnanäng som hittar till Paradiset och slipper sina hårda fosterföräldrar som bara vill använda dem som arbetskraft. Är barnen inte föräldralösa så är de ändå ofta ensamma som pojkarna i Nils Karlsson Pyssling och I skymningslandet, som får besök av fantasifigurer. Men barnan är ensamma av yttre orsaker, inte pga sin personlighet. Många berättelser om ensamma barn känner jag som om Astrid Lindgren vill trösta just ensamma barn.

Pelle i Vi på Saltkråkan som nämnts verkar lite aspig med sin otroliga djurvänlighet. Och han är inte ensam. Förutom en stor familj så har han två tjejkompisar som ibland rivaliserar om honom (Tjorven och Stina).

Men faktiskt tycker jag att det är för övrigt är ont om aspiga figurer i Astrid Lindgrens värld.

När jag var liten och såg Pippi fattade jag inte att det fanns tanke bakom den. Att författaren hade saker att säga med sin historia. Det var för mig bara ett par ungar som kände en stark tjej som gjorde knasiga saker. Det hela kändes gammalt och som en lite töntig serie. Var aldrig speciellt förtjust i Astrid Lindgrens tv-program. Hade ofta svårt att förstå vilken relation personerna hade till varann. Som varför Ida bodde på Elims gård grappade jag inte. Eller i Saltkråkan så hajade jag inte hur Malin var med i familjen.

När jag blev äldre insåg jag att Astrid Lindgren var en klok författare och ville få fram ett och flera budskap i sina sagor.

Herr Nilsson har nog ADHD...

antonius skrev:Herr Nilsson har nog ADHD...

Tänker sticka ut halsen och påstå att de flesta apor har ADHD.

Moggy skrev:När jag var liten och såg Pippi fattade jag inte att det fanns tanke bakom den. Att författaren hade saker att säga med sin historia. Det var för mig bara ett par ungar som kände en stark tjej som gjorde knasiga saker. Det hela kändes gammalt och som en lite töntig serie. Var aldrig speciellt förtjust i Astrid Lindgrens tv-program. Hade ofta svårt att förstå vilken relation personerna hade till varann. Som varför Ida bodde på Elims gård grappade jag inte. Eller i Saltkråkan så hajade jag inte hur Malin var med i familjen.

När jag blev äldre insåg jag att Astrid Lindgren var en klok författare och ville få fram ett och flera budskap i sina sagor.

Samma här. Men det som främst fick det att ta tid innan jag uppskattade Pippi var att jag tvingades byta min presentdublett av Mumin mot denna populära nya barnbok! Det var så praktiskt att ha en hos mormor och en hemma så man inte behövde komma ihåg att ta den med sig - men, försäkrade expediten i bokhandeln, "du kommer nog ihåg att ta med dig den". För övrigt tvingades jag senare byta Pelle Svanslös mot den uppbyggliga Kamratposten...

Nils Karlsson Pyssling, ja...
- Vad var det jag skulle säga nu igen?
- Tjillevippen, vetja!
- Tjillevippen, vetja!... det händer ju inget!
- Äh, du ska säga BARA Tjillevippen!
- BARA Tjillevippen... det GÅR ju inte!
- (suck)... Du ska inte säga nå annat än Tjillevippen!
- Jasså, nu vet jag - Tjillevippen! (blir liten som en pyssling)