Dom intervjuade en präst på radion som sa det, det fick mig att reflektera och är nog beredd att hålla med där, det är lite typiskt. Låt mig ta ett exempel,
en bekant berättar att hans hustru har rymt med grannens tonåriga son. Då sitter vi där och tiger. Eller en kollega berättar: "Min dotter har kommit ut som lesbisk". Samma där, tyst som muren.

De enda som tycks öppna brödnäbben om vi hör ngt ovanligt, annorlunda eller så, är en med AS, eller människor av annan nationalitet. Annars kan svensken babbla på som bara den, men det får som inte gå över ngt slags osynlig verbal gräns, som för en aspie är så svår att se, är det någon annan här som tänkt på det, eller vart det för pinsamt? haha

Vanligt att folk börjar skruva på sig och tala om vädret när informationen blir för mustig.

Själv har jag ett enormt behov av att avdramatisera. Ställa följdfrågor. Få folk att känna sig bekväma med att berätta känsliga saker för mig.

Gillar att höra om andra människor. Tex dottern, har där funnits misstankar om fittslickeriet sedan förut, eller kom det som en chock? Känns ju helt naturligt att ställa en sådan fråga.

Men jag vet inte om det är för jag har AS. Jag hajar det "olämpliga" i att ställa en burlesk fråga. Jag tänker över mina ordval, skulle inte säga fittslickande hahaha skulle säga "homosexualitet" vid samtal med kollegan.

Fasteh sedan om stämningen var god och lättsam skulle jag nog inflika: Men har det hörts fittslickarljud från flickrummet?

sugrövmanövern skrev:Vanligt att folk börjar skruva på sig och tala om vädret när informationen blir för mustig.

Själv har jag ett enormt behov av att avdramatisera. Ställa följdfrågor. Få folk att känna sig bekväma med att berätta känsliga saker för mig.

Gillar att höra om andra människor. Tex dottern, har där funnits misstankar om fittslickeriet sedan förut, eller kom det som en chock? Känns ju helt naturligt att ställa en sådan fråga.

Men jag vet inte om det är för jag har AS. Jag hajar det "olämpliga" i att ställa en burlesk fråga. Jag tänker över mina ordval, skulle inte säga fittslickande hahaha skulle säga "homosexualitet" vid samtal med kollegan.

Fasteh sedan om stämningen var god och lättsam skulle jag nog inflika: Men har det hörts fittslickarljud från flickrummet?

Det är nog oftare det blir tyst i fikarummet då sexsnacket innefattar stråk av homosexuella inslag, det blir genast tabu, speciellt då det innefattar "okonventionell" penetration, men även så kallade ageplay, då det är nästan värre om kvinnan är ngt äldre än killen, konstigt nog...

Jag är nog alldeles för nyfiken för att bli tyst vid sådana tillfällen som förväntas vara pinsamma, i bland inser jag kanske inte att det är pinsamt för andra.

Ja, det är klart man blir tyst i sådana fall. Men vet ju inte vad som är poltiskt korrekt att säga. Med den lesbiska dottern skulle man ju kunna fråga "blev det en chock först?" Men egentligen vill jag inte veta något om arbetskamraters sexliv el deras barns sexliv. Möjligen skulle det vara bra att komma ihåg så man inte när kollegan talade om sin dotter frågade något pinsamt "har hon någon sambo då, börjar ni vänta på barnbarn?"

Med kollegan vars fru rymt med en tonåring är det värre. Ska man beklaga förlusten? Fråga "Hur mår du?" Eller säga "Good riddance, du kan säkerr hittat nåt bättre än henne"? Eller fråga hur barnen tagit det, tänk om de har tonårsbarn. Man vad man än säger kan det ju vara fel och man strör salt i såren.

Om någon däremot berättat det om någon icke närvarande, så finns det risk för att jag sagt något icke-korrekt som "vilken slampa som tycker att lammkött är viktigare än kärlek, tillgivenhet och äktenskap. Kättjan framför kärleken varja dag!" Eller så skulle jag bara tänkt det. Det är just när man tänker olämpliga saker som det är bäst att hålla tyst. Här finns heller inga färdiga klyschor att säga.

Men varför blir vi mer talträngda för dessa saker, vi svenskar? Har en kollega från Norge, han har inte den spärren, han säger direkt saker som, många svenskar hade tigit som en Franciskanermunk inför?

Vi har en annan kultur i Sverige, vi är mer ängsliga för att göra fel.

Haha, den var bra, ja nu skrattar jag åt mig själv!


Vet inte om just svenskar är sådana men det kanske stämmer, har hört att svenskar ibland beskrivs som blyga och något svåra att prata med, inte så öppna helt enkelt. Vädret fungerar ju ALLTID!
Det är svårt att veta vad människor tycker är okej, beror på kultur, uppväxt, ålder, sammanhang och en massa andra hemliga, osynliga koder!

Jag tror dom är i maskopi med varandra dom jävlarna!

Ja, det där är sannerligen en klassiker. Från andra världskriget.

Jora jag drämde till min syster med en kommentar häromsistens om att hon har pojkvän men inte jag. Närvarande var jag, systern och pojkvännen, mormor & morfar och mamma. Såhär sa jag:

"Ja du har ju ditt på det torra, eller ska jag kanske säga det blöta?"

Minen från syrran alltså. Minen

antonius skrev:Dom intervjuade en präst på radion som sa det, det fick mig att reflektera och är nog beredd att hålla med där, det är lite typiskt. Låt mig ta ett exempel,
en bekant berättar att hans hustru har rymt med grannens tonåriga son. Då sitter vi där och tiger. Eller en kollega berättar: "Min dotter har kommit ut som lesbisk". Samma där, tyst som muren.

Det stör mig inte med tigande människor , däremot med de som nästan oavbruttet kan babbla på så om de vore rädda för en stund tystnad .

Förresten , vad ska man svara när man hör detaljer om en människans intima liv eller om hennes läggning. Jag hade också tigit .

Jag gissar att man tiger för man vet inte vad man ska säga och knappast för att man är rädd att göra fel.

elle skrev:Jag gissar att man tiger för man vet inte vad man ska säga och knappast för att man är rädd att göra fel.

Jag tor att de flesta svenskar är nog rädda för att göra fel så de föredrar att tiga.

antonius skrev:en bekant berättar att hans hustru har rymt med grannens tonåriga son

"Ha ha, hon roar sig kungligt på äldre dar."

antonius skrev:Min dotter har kommit ut som lesbisk

"Härligt med människor som vågar leva ut sitt liv och erkänner det."

Tror de flesta skulle ta illa upp av de svaren, om jag vore den "drabbade" så skulle jag nog bara glädjas med både den som skulle svarat med ovanstående repliker respektive hustrun och dottern...

elle skrev:Det stör mig inte med tigande människor , däremot med de som nästan oavbruttet kan babbla på så om de vore rädda för en stund tystnad .

Förresten , vad ska man svara när man hör detaljer om en människans intima liv eller om hennes läggning. Jag hade också tigit .

Jag gissar att man tiger för man vet inte vad man ska säga och knappast för att man är rädd att göra fel.

Beror kanske på att vi har en benägenhet att bara vilja höra det vi vill höra i "vaniljlandet" Sverige, vi har det så bra att tar någon upp något ovanligt så blir det tyst. Bara de med åsikter med "vaniljsmak" har tolkningsföreträde, det otäcka skjuter vi in under mattan och låtsas att det inte finns, eller vill skrikande klappa sig på öronen så man inte hör det där "hemska"...

antonius skrev:skrikande klappa sig på öronen

Nja, skrikande var väl att ta i men det vanliga är att man för oväsen (säger OoOo eller liknande) så att man överröstar den man inte vill höra samtidigt som man klappar sig på öronen...

Miche skrev:Nja, skrikande var väl att ta i men det vanliga är att man för oväsen (säger OoOo eller liknande) så att man överröstar den man inte vill höra samtidigt som man klappar sig på öronen...

Ja, precis så menar jag, när man inte vill veta, haha

Om man säger något kan man sedan själv bli baktalad så det är klart att folk tiger. Alltihop är ett defensivt samspel som får en att backa i personlig utveckling eller som bäst slösa bort sin tid. Om det inte är tillåtet att prata realiteter och råka ha en avvikande åsikt så är det helt enkelt inte värt ens tid.

elle skrev:Det stör mig inte med tigande människor , däremot med de som nästan oavbruttet kan babbla på så om de vore rädda för en stund tystnad .

+1

Tydligen finns det svenska kulturella särdrag - även för en del som inte brukar hålla med om det