Återhämtning från sociala event, hur fungerar ni andra?

av **Neith** » 2014-06-26 14:07:04

Jag måste definitivt har en period med återhämtning! Under en vanlig vecka (mån-sön) när jag jobbar (vardagar) så kanske jag orkar med en sak utanför jobbet, men det måste vara i anslutning till jobbet t.ex träffa någon på stan innan jag åker hem. Om jag åker hem mellan jobbet och Det Sociala så orkar jag inte ut igen. Och jag kan bara göra max en social sak per vecka utan att bli så utmattad att jag nästan känner mig sjuk. Har jag umgåtts med familj över en helg så planerar jag in att ta en semesterdag från jobbet på måndagen. Jag måste ha ett antal dagar på mig att återfå energin och det kan jag bara göra om jag är hemma och helt ensam (räcker med att telefonen ringer så blir jag stressad och på dåligt humör).

av **xayide** » 2014-06-26 15:04:47

Känner igen mig det kan ta riktigt lång tid att återställa sig igen ibland för mig med, men jag har ändå aldrig sjukskrivit mig för det(vilket kanske är korkat då det bygger på besvären). Jag brukar tvinga mig till jobb skola nästa dag även om jag har 'social baksmälla'. Har också känslan av gröt i huvudet men det brukar gå över efter en natts bra sömn, problemet är att jag sällan sover så bra.

av **hattifnatt** » 2014-07-01 19:18:37

Ja! Absolut! Vi är ett gäng på fem fd arbetskamrater som brukar träffas och äta middag ibland. Vi har en sluten grupp på Facebook där vi planerar när vi ska ses nästa gång, och dagen efter en träff är det fullt med inlägg om hur mycket energi alla fått av att mötas och vad det lyfter tillvaron. Nä, jag FÅR inte energi av att träffa människor. Jag gillar att träffa människor, jag går gärna på olika sociala grejer, men dagen efter är jag Helt Slut. Igår kom jag hem efter en weekendresa till London och idag vaknade jag inte förrän halv ett. Sedan har jag suttit och glott framför datorn fast jag **måste** jobba.

av **hattifnatt** » 2014-07-01 19:24:56

Londonresan var tillsammans med min dotter, vi delade hotellrum fredag-söndag och på söndag morgon kunde jag knappt prata, jag fick artikulera jättetydligt och orden kom knappt ut ur munnen, än mindre fram ur hjärnan. Läskigt. Tog en Stesolid, det är det enda som hjälper när stressen hotar att ta över. Och då hade vi haft jätteroligt! Hon bor i London och jag hade verkligen saknat henne. Mina barn förundras ständigt över VAD som stressar mig, de tycker jag är ganska obegriplig :shock:

Men de verkar ha vant sig. :-)Happy

av **Deadly_Nightshade** » 2014-07-01 20:33:39

Resten av dagen kräver vanligtvis återhämtning men sen är jag ok. Störningar i vardagsrutinen drabbas jag inte alls så mycket utav längre - jag har utvecklat bort det.

av **Xtrail3344** » 2016-10-16 10:43:30

Baba Jaga skrev:Om jag hade fixat allt som Njos72 klarade på en helg hade jag känt mig jätteduktig! Men också helt utmattad efteråt förstås ...
Har precis som Njos72 upptäckt att det kan vara betydligt lugnare i barnkammaren på såna här tillställningar. Eller i nån soffa med värdfolkets katter/hundar i knät.
(Total acceptans där. Tack alla djur och ungar!)
Men efter en sån helg. Ja, vad gör jag?
Fimpar definitivt alla umgängesförslag några dagar: - Nej, vill inte gå på fest nu. Nej, kan inte träffa kompis. Nej, vill inte gå på utställning.
Det som gäller är ensamhet. Helst ute i skogen. Promenera fort och samtidigt älta.
Gå igenom allt som fastnat i skallen på helgen: - Varför såg F ut så när jag sa si? Varför talade X och Y så ivrigt med varandra? Varför sa W okej, när hela hans kroppsspråk sa motsatsen? Tog jag för mycket plats i samtalet eller för litet? Och varför kan jag aldrig lära mig när det är "min tur"? Varför pratar jag alltid i munnen på folk?
Kort sagt - hela denna helg måste idisslas grundligt.
(Precis som helgen innan gick åt till att repetera inför den här helgen... Suck!)
När idisslandet till slut är färdigt och alla intryck gåtts igenom och stuvats undan infinner sig äntligen ett slags lugn.
Men innan dess får jag absolut inte "fylla på" med fler sociala intryck. För då brukar jag bli fysiskt sjuk: influensa, muskelinflammation, ischias.
Naturintryck går däremot bra. Blommor, susande löv, pippifåglar, moln, vind etc. är till god nytta medan jag idisslar.
Att skriva är också bra. Som om intrycken lämnar hjärnan ifred när de väl hamnat på papper.
Men hur/vad man gör om man har familj och inte kan gå undan - ja, det vet jag inte. Antar att man biter ihop.
Eller kan man göra nåt slags överenskommelse med sin familj om att man behöver lite egen tid emellanåt för att fungera?
En annan grej som funkar för mig är meditation. Eftersom jag var med redan på 70-talet, lärde jag mig transcendental meditation enligt Maharishi Mahesh Yogi, precis som Beatles.
Det behöver man inte bry sig om. Tekniken funkar ändå. Hitta på ett eget mantra. Koncentrera dig på det. Omgivningen brukar vara förvånansvärt förstående och lämna en ifred, om man säjer att man behöver meditera trekvart.

Det där är intressant. Jag har inte tänkt på att man blir fysiskt sjuk om man överbelastar sig. Till exempel är mer social än vad man orkar eller att det blir för mycket intryck på en och samma dag. Jag brukar få ischias ganska ofta. Eller det är mer som falsk ischias/lumbago aktigt. Ska se nu om det finns ett mönster i det hela. Har också blivit förkyld när det blir för mycket. Blev det ofta i skolåldern. Jämt förkyld, och det kanske var kroppens sätt att säga, stopp jag orkar inte mer? :-)063

av **Abazi** » 2016-10-16 11:04:41

efter något socialt, kan vara även en familjemiddag, brukar jag numera däcka totalt dagen efter. sover hela dagen i princip. Jag är sjukskriven, så jag kan göra det. Till min förskräckelse upptäckte jag för några dagar sedan att det numera även gäller när jag är för social på internet och via telefon. Jag blir stressad av att agera normalt, och efter för lång ansträngning så sätter den sociala baksmällan in.
Det som är synd är att jag inte kan stoppa i tid, det är för indrillat i skallen att det är så här man måste agera när man är social.

av **Xtrail3344** » 2016-10-16 11:17:47

Abazi skrev:efter något socialt, kan vara även en familjemiddag, brukar jag numera däcka totalt dagen efter. sover hela dagen i princip. Jag är sjukskriven, så jag kan göra det. Till min förskräckelse upptäckte jag för några dagar sedan att det numera även gäller när jag är för social på internet och via telefon. Jag blir stressad av att agera normalt, och efter för lång ansträngning så sätter den sociala baksmällan in.
Det som är synd är att jag inte kan stoppa i tid, det är för indrillat i skallen att det är så här man måste agera när man är social.

Samma här. Blir trött av allt socialt. Även om det är en kompis, eller familj.

av **Toblerone** » 2016-10-16 13:46:09

Precis så är det för mig också. Ofta går jag hem ganska tidigt från sociala evenemang, eftersom jag annars inte kan sova och/eller inte kan fungera nästa dagen. Jag funderade också på om man inte kan ta flera såna saker på varandra och vila sen. Dvs. vad händer egentligen om man bara kör på? Jag har för mig att jag brukade göra det förr i tiden. Men då var man mycket yngre och antagligen tog jag mig mina pauser ändå. Ibland genom att man bara stänger av, även om man är bland folk. Och det märks ju, folk kan ju tycka att det är konstigt. Nä, man behöver nog pauserna.

av **Flinta** » 2016-10-16 19:37:12

Många behöver planera in tid för vila både dagarna/veckorna innan och efter "eventet" (t ex familjemiddagen, läkarsamtalet, att träffa en vän). Att vara själv, vila från intryck och inte ställa för många krav på sig själv kan vara ett sätt att vila. Kanske behöver vissa acceptera att de inte ska vara igång som många andra eftersom det inte är hållbart i längden? Jag har fått intrycket av att "den här typen av funktionsnedsättning" är mer regel än undantag vid AS. Mycket tar mer energi än det ger och det behöver man kanske anpassa sig till.

av **Toblerone** » 2016-10-16 19:55:32

Flinta skrev:Många behöver planera in tid för vila både dagarna/veckorna innan och efter "eventet" (t ex familjemiddagen, läkarsamtalet, att träffa en vän). Att vara själv, vila från intryck och inte ställa för många krav på sig själv kan vara ett sätt att vila. Kanske behöver vissa acceptera att de inte ska vara igång som många andra eftersom det inte är hållbart i längden? Jag har fått intrycket av att "den här typen av funktionsnedsättning" är mer regel än undantag vid AS. Mycket tar mer energi än det ger och det behöver man kanske anpassa sig till.

Jag vet! Jag har jättesvårt med det. Men jag har fått diagnos först i 45-års-åldern. Så det kanske inte är så konstigt då.

av **npftjej** » 2016-10-16 23:55:04

Jag kräver också stor återhämtning, av saker som t.ex. möte med psykolog, praktiska lektioner, sociala evenemang såsom social träning i grupp, handla matvaror, ringa viktiga telefonsamtal.

Jag har ingen NPF-diagnos utan beklagar mig mycket inför mina vårdinsatser att jag ständigt är trött (och har varit sedan jag tog kontakt med psykiatrin för mer än 10 år sedan) men ännu har ingen valt undersöka min trötthet mer än att jag fått ta blodprov och inget har visat sig vara fel där.

Har du några tips för att klara av de här stressmomenten bättre? :-)Happy

http://npftjej.blogg.se/

av **Flinta** » 2016-10-19 18:49:36

Jag tackar alltid nej till födelsedagskalas med fler inbjudna än jag själv. Säger att jag inte orkar och frågar mina vänner om de vill ses och gå och fika någon annan dag istället. Kan ändå bara umgås med en åt gången. Och jag vill ju prata om saker. Inte skratta med åt fånerier.

Ett bröllop har jag tackat nej till hittills av samma anledning.

Jul/påsk firas enkelt med mamma och pappa.

Så. Ingen får fylla år eller gifta sig om det innebär någon form av umgänge/möte med fler än en person :-|

av **Abazi** » 2016-10-19 18:56:07

Fylla år ensam går nog att ordna, men giftermål blir ju lite svårare ja ^^