plåtmonster skrev:Jobbet som forskningsassistent kanske ger ungefär samma lön som doktorand men kräver mycket mindre?

Ja, ungefär så...

Sedan så är det två till stora skillnader förutom kraven inser jag. 1) Det var en bättre gemenskap där och enklare att vara en del av den och jag trivdes väldigt bra. Dessutom fick jag en vän där som jag i efterhand inser hjälpte mig mycket utan att veta om det då det gällde det sociala runt omkring. (Där jag är nu trivs jag inget vidare rent socialt och känner mig rätt ensam). Och 2) Det var före barn och den enorma ökning av den totala aktivitetsgraden som det innebär.

Meliza skrev:

plåtmonster skrev:Jobbet som forskningsassistent kanske ger ungefär samma lön som doktorand men kräver mycket mindre?

Ja, ungefär så...

Beror på vad man sysslar med. Jag var forskningsassistent på ett sjukhuslaboratorium och i och med att det var anställningsstopp (i flera år före och efter) så kringgick man det genom att kommunen gick in som bulvan. Dvs även om jag jobbade åt universitetet så var jag på pappret anställd av kommunen som "laboratorieassistent" och fick lön motsvarande undersköterskorna.

Så småningom insåg jag att att jag kunde få högre lön genom att byta till ett mindre kvalificerat arbete.

Alien skrev:Är det inte så också att man som doktorand förväntas undervisa studenter?

Om du har en doktorandanställning brukar det vara krav på 20 % institutionstjänstgöring. Oftast är det undervisning, men kan vara annat såsom att hjälpa till med web-sida etc. En del älskar att undervisa och tar på sig betydligt mer än så frivilligt, andra ser det som ett nödvändigt ont. Ofta är det dock professorerna/lektorer som håller i grundkurser där det är många förstaårsstudenter, medan doktorander är övningsasistenter, rättar och på annat sätt hjälper till eller att doktorander har mer specialiserade kurser med färre deltagare (detta gissar jag dock varierar beroende på var du är). Doktorandutbildningen är på 4 år, men på grund av detta är du anställd 5 år på heltid pga. institutionstjänstgöring. Personer med stipendium etc. har ofta inte detta krav och håller på i 4 år (men har extremt dåliga villkor i övrigt).

Jag är själv inte så förtjust i att undervisa, men mycket av min institutionstjänstgöring var att handleda examensarbeten (vilket kan vara roligt) och att hålla en ganska tillämpad kurs för personer i industrin och sistaårsteknologer vilket passar mig bra.

Kvasir skrev: Att åka på några relevanta konferenser är lämpligt, helst då att man själv har fått bidrag accepterade att presentera.

Det är en stor fördel med att vara doktorand eller forskare på högre nivå. Har åkt på 1, ibland fler konferenser per år, utan småbarn hade det nog blivit 2 per år i genomsnitt. Bland annat varit i Puerto Rico och Singapore. Ofta är du ledig ganska stora delarna av dagarna så det blir lite av betald semester + att du kan stanna extra (betala själv för hotell extratiden) när ändå flygresan är betald av arbetsgivaren.

Meliza skrev:I teorin tycker jag också att det skulle passa min livssituation som småbarnsförälder men i praktiken så är det ju där som det brister mest. Att vara förälder är utmattande och energin räcker inte till för att jag ska orka vara en bra doktorand och det tär så att inte känna att man kommer till sin rätt. Ända sedan jag börjat har jag känt att jag kan bättre. Om jag bara inte hade varit så trött och splittrad.

Som ensamstående till 2 barn (+ ett tredje som inte bor hos mig) förstår jag precis hur du känner och tänker.

Jag själv hade många fördommar om doktorander innan jag började, att det endast var de allra smartaste, nördigaste och att det krävdes stenhårt arbete till slavlön. Inget av det stämde. Doktorandtjänsten passar personer med ojämn ork, du kanske arbetar hårt en period och har en annan period du mår sämre och knappt presterar alls. Eftersom det är långsiktigt jämnar det ut sig. Sen som statligt anställd har du många trygghetsförmåner och att vara föräldraledig på hel eller deltid uppmuntras bara. Många av mina kollegor har blivit föräldrar under sin doktorandtid och det har fungerat bra för dem alla. Med fri arbetstid är det också bra, du behöver inte formellt registrera frånvaro (vilket kan bli en hel del som förälder med skola, läkarbesök etc.).

Finns andra fördelar också som statligt anställd, exempelvis att du får receptbelagd medicin betald.

Meliza skrev:När det gäller jobb överlag så skulle jag vara så glad över att ens fixa att vara kompetent på ett jobb att jag inte bryr mig om vad jag tjänar. Kan bli så avundsjuk på andra människor ibland som pratar om hur de är värda så och så mycket pengar, jag skulle vara glad om jag kände en trygghet och självsäkerhet i ens klara ett jobb.

Bra skrivet

Här är aktuella lönen för KTH, de är tydligen numera uppe i 26 400 - 31 400 kr :
http://www.csc.kth.se/student/doktorand ... /index.php

För personer med utbildningsbidrag är det dock inte så bra – vilket är vanligt inom vissa ämnesområden:
http://www.doktorandhandboken.nu/finans ... 03005.html

Skulle man kunna betrakta doktorandtjänst som ett vanligt jobb egentligen?

plåtmonster skrev:Skulle man kunna betrakta doktorandtjänst som ett vanligt jobb egentligen?

Beror vad du syftar på.

Rent juridiskt har en person med doktorandanställning i princip samma rättigheter som en tillsvidareanställd har med undataget för att det endast är på 5 år, ingen LAS eller så som ger trygghet efter det. Pensionsförsäkring, semester, sjuk- och föräldraförsäkringar etc. är samma (om inte bätttre eftersom du är friare) som för statliga tjänstemän. I kontakt med FK, arbetsförmedlingen mm räknas det också som ett helt vanligt arbete. Av egen och kollegors erfarenhet vet jag att det till och med går få bostadslån på samma sätt som du hade en "normal" fast anställning (men kanske beror på hur arbetsmarknaden ser ut efter examen för ditt ämnesområde).

Andra anställningsformer doktorander kan ha är dock inte jämförbara.

Hur likt det är i fråga om arbetsuppgifter jämfört med ett "vanligt" arbete beror nog på vad du forskar inom och var samt såklart vad du jämför med.

Planerar att skicka in ansökan om doktorandtjänst 1/9. Ska främst jobba med neurodiversitet och specifikt kring relationer, uppvaktningsbeteende, sexualitet och anknytningsprocessen, samt möjligen oxå stims som kommunikation. Samtliga områden där det idag finns nästan noll kunskap bland professionella.

Om det inte är för off-topic så vill jag varmt rekommendera lite tips:

Forskningssituationsrevision:

o Vad vill/ville du när du började?

o Hur ser det ut idag? Kommit snett på ngt vis?

o Vart vill man komma? Fel målsättning under vägen?

o Kvalitet, välj rätt tjänst/ställe.

o Ämnesval, superviktigt! Handledaren betyder väldigt mycket.

Jag betraktar mitt doktorerande som ett vanligt jobb. Fast med mer flexibla arbetstider

Jag tror att det är mycket i doktorandsituationen som egentligen passar mig utmärkt. Så tanken är att använda dem till min fördel och samtidigt se till att ge mig tillräcklig återhämtning för att inte bli utmattad igen. Svårt att vara doktorand om man inte har något driv utan bara vill få vara ifred och göra ingenting för att man är så trött...