Jag har läst i olika trådar här att folk nämner att det är vanligt vid AS med minskad eller höjd känslighet för olika mediciner, att personer med AS tex ofta behöver väldigt höga (eller låga) doser av medicin osv.

Jag undrar om det är så? Alltså finns det några bevis/underlag för det eller är det bara personliga erfarenheter?källor? Vad skulle det i så fall bero på att det är så?

Jag har det problemet, måste ofta upp i höga doser av olika mediciner eller kombinera olika med båda på maxdos för att ens få någon effekt alls osv.

Jag har inte hört detta men jag vet att många får fel medicin överhuvudtaget.
T ex så lindrar antidepressiva enbart depression, ju starkare desto bättre, men inga andra former av nedstämdhet. Sorg, ledsamhet, uttmattning etc har den ingen effekt på.
Det funkade aldrig på mig, fick pröva många olika sorter, för jag trodde länge att jag var deprimerad men det var nog i själva verket utmattning och nedstämdhet till följd av aspiga misslyckanden och motgångar.

Här finns också en tråd om mediciner och AST:

Fråga om medicintolerans, om Autism kan påverka detta.

Jag är tolerant mot det mesta, o har flera mediciner i sådana doser så att läkaren skriver det som (sic!).

Upplever detsamma som Richard.
Tuggat mig igenom halva FASS och tänker bara aha, placebo, placebo, placebo..

Och på det är jag biverkningskänslig och får biverkningar som "de aldrig hört talas om förut" och "det händer nästan aldrig, en på tusen"...

Wine skrev:Här finns också en tråd om mediciner och AST:

Fråga om medicintolerans, om Autism kan påverka detta.

Intressant! I den tråden har ju flera skrivit att det varit deras psykiater eller andra npf-kunniga behandlare som sagt detta om autism och medicintolerans. Men undrar fortfarande om det faktiskt är något som då är allmänt känt inom vården och om det finns några undersökningar där det påvisats att det skulle vara så? Eller öht faktabeskrivningar om AS/autism som ens tar upp detta fenomen? Någon som läst något sådant? Eller är det bara så att vissa läkare tyckt sig se detta mönster i arbetet med just dessa patienter och dragit dessa slutsatser endast utifrån egna erfarenheter utan att egentligen veta ifall det skulle vara mer förekommande bland autismpatienter än hos andra..? Det är ju också lite intressant när folk skriver att det sagts av psykiatrer och andra behandlare med erfarenhet av npf, om de diskuterar det med patienter även om det inte finns vetenskapliga belägg för det(?). I så fall borde de ju ha sett det mönstret väldigt tydligt för att våga uttrycka sig så till patienter utan att ha andra belägg för det (såsom undersökningar/forskning eller någon form av vetenskaplig grund i hur det i så fall skulle kunna förklaras)?

Om någon sett info om detta med avvikande medicintolerans i faktabeskrivningar av AS/autism (alltså måste inte vara tyngsta forskningsrapporterns osv men är inte intresserad av om tex en person med AS skrivit i sin blogg att just hon har det så, ja ni fattar tror jag...) så vill jag jättegärna ha länkar eller titlar på böcker där det tagits upp.

Myrkr skrev:Jag har inte hört detta men jag vet att många får fel medicin överhuvudtaget.
T ex så lindrar antidepressiva enbart depression, ju starkare desto bättre, men inga andra former av nedstämdhet. Sorg, ledsamhet, uttmattning etc har den ingen effekt på.
Det funkade aldrig på mig, fick pröva många olika sorter, för jag trodde länge att jag var deprimerad men det var nog i själva verket utmattning och nedstämdhet till följd av aspiga misslyckanden och motgångar.

Jag tror absolut att det kan vara en förklaring i vissa fall. Särskilt om man gått odiagnostiserad och därmed missat en del av orsakerna till tex trötthet och energibrist och missförstått/misstolkat flera av symptomen. Detta tror jag absolut kan vara en delförklaring till även mina många och långa försök med otroligt många psykmediciner i väldigt höga doser och ofta med flera olika preparat i kombination. (Jag är kvinna och ganska liten.)

Har tex fått mängder av olika ssri och snri och har fått väldigt lite effekt (och då först vid hög dos). Nu med facit i hand och ordentlig utredning gjord så antar jag att jag pga ADD:n hela tiden varit i behov av dopamin snarare än serotonin. Känner också en helt annan effekt när nu börjat med ADHD-medicin MEN även här verkar det som att jag behöver mer än vad som är normalt. ADHD-dispensären säger att dosen nu är hög och att hon måste få godkänt av läkaren hela tiden under den fortsatta insättningen. Och vi är ändå inte helt klara, jag ser fortfarande att den behöver höjas vid vissa tider + att jag behöver doser tätare än normalt för effekten håller inte i sig så länge som de menar att den brukar göra för andra.

Då de vid olika tillfällen misstänkt och gissat att jag haft alla möjliga psykdiagnoser har jag testat många olika typer av mediciner. Intressant i just denna diskussion är litium eftersom man då hela tiden mätte litiumhalten gn blodprov. Mina halter förbryllade dem för de tyckte att halten var alldeles för låg i förhållande till de doser jag tog. Ok, det där är individuellt och det är därför de måste mäta halten men de reagerade ändå på att halten var så låg och ifrågasatte om jag verkligen tog alla tabletter (vilket jag gjorde). Här handlade det alltså inte om självupplevd effekt utan om det de faktiskt kunde mäta.

Även enkla saker som mensvärk.. Kan ta mängder av typ alvedon, Ipren osv och det hjälper inte alls. Av receptfritt är det bara diklofenak som gäller och jag tar då fler än vad man får. Har tom i desperation ibland fått kodein som närstående fått utskrivet efter olycka för att få effekt på mensvärk...

Så jag tror att det finns saker som gör att jag kräver höga medicindoser, VAD det beror på är jag dock inte klar över..

Myrkr skrev:Det funkade aldrig på mig, fick pröva många olika sorter, för jag trodde länge att jag var deprimerad men det var nog i själva verket utmattning och nedstämdhet till följd av aspiga misslyckanden och motgångar.

Du råkar inte ha koll på huruvida det finns någon form av medicin som kan hjälpa vid utmattning?

tahlia skrev:

Myrkr skrev:Det funkade aldrig på mig, fick pröva många olika sorter, för jag trodde länge att jag var deprimerad men det var nog i själva verket utmattning och nedstämdhet till följd av aspiga misslyckanden och motgångar.

Du råkar inte ha koll på huruvida det finns någon form av medicin som kan hjälpa vid utmattning?

Voxra och Edronax har jag hört kan hjälpa till att ge folk energi.

Fast lite inte på vad jag säger utan prata med en psykiatriker.

Jag tror inte känslighet eller behov av höga doser beror på asperger utan det är bara så från person till person. Förstår inte alls det där vi: aspergare och ni: dom andra -grejen. ^^'

Jag tror inte att det är vanligare för oss med asperger iaf : )

Triangel skrev:Jag tror inte känslighet eller behov av höga doser beror på asperger utan det är bara så från person till person. Förstår inte alls det där vi: aspergare och ni: dom andra -grejen. ^^'

Jag tror inte att det är vanligare för oss med asperger iaf : )

Fast en autisthjärna är ju konstruerad på ett annorlunda sätt än en vanlig hjärna. Så det vore väl inte så konstigt om andra skillnader uppstår?



Själv behöver jag höga doser av mina psykmediciner. Inte ens valium hjälper mot min ångest.

kapuni skrev:

Triangel skrev:Jag tror inte känslighet eller behov av höga doser beror på asperger utan det är bara så från person till person. Förstår inte alls det där vi: aspergare och ni: dom andra -grejen. ^^'

Jag tror inte att det är vanligare för oss med asperger iaf : )

Fast en autisthjärna är ju konstruerad på ett annorlunda sätt än en vanlig hjärna. Så det vore väl inte så konstigt om andra skillnader uppstår?



Själv behöver jag höga doser av mina psykmediciner. Inte ens valium hjälper mot min ångest.

Klart det finns skillnader men det gör det ju mellan alla människor mer eller mindre. Många utan diagnos som också behöver höga doser för att känna verkan antar jag.

Men låter trist det där med att behöva så mycket ändå : ( Väldigt jobbigt!

Triangel skrev:Klart det finns skillnader men det gör det ju mellan alla människor mer eller mindre. Många utan diagnos som också behöver höga doser för att känna verkan antar jag.

Absolut, folk är olika oavsett diagnos. Det jag menade var mer generellt sett.

Jag känner definitivt igen mig! Jag hade Sertralin som inte hjälpte trots att den var på max-dos, sen efter ett antal år och efter att jag bytt VC så ändrades medicinen till Effexor (snri) och Lyrica (mot GAD) vilket funkade bättre men fortfarande inte tillräckligt. Nu efter några år så läkarna lagt till Voxra (dopamin) eftersom de andra medicinerna redan är på max. Jag hoppas att det kommer hjälpa för just nu är jag sjukskriven (igen) pga depression.

Neith skrev:Jag känner definitivt igen mig! Jag hade Sertralin som inte hjälpte trots att den var på max-dos, sen efter ett antal år och efter att jag bytt VC så ändrades medicinen till Effexor (snri) och Lyrica (mot GAD) vilket funkade bättre men fortfarande inte tillräckligt. Nu efter några år så läkarna lagt till Voxra (dopamin) eftersom de andra medicinerna redan är på max. Jag hoppas att det kommer hjälpa för just nu är jag sjukskriven (igen) pga depression.

Har du provat Effexor kombinerat med Mirtazapin? Den kombinationen fungerar för min depression och ångest som har varit väldigt svår. Mina läkare verkar vara eniga om att det funkar för många.

kapuni skrev:

Neith skrev:Jag känner definitivt igen mig! Jag hade Sertralin som inte hjälpte trots att den var på max-dos, sen efter ett antal år och efter att jag bytt VC så ändrades medicinen till Effexor (snri) och Lyrica (mot GAD) vilket funkade bättre men fortfarande inte tillräckligt. Nu efter några år så läkarna lagt till Voxra (dopamin) eftersom de andra medicinerna redan är på max. Jag hoppas att det kommer hjälpa för just nu är jag sjukskriven (igen) pga depression.

Har du provat Effexor kombinerat med Mirtazapin? Den kombinationen fungerar för min depression och ångest som har varit väldigt svår. Mina läkare verkar vara eniga om att det funkar för många.

Det är ingen läkare som nämnt det men jag ska skriva ner det ifall Voxra nu inte funkar.