Har någon här talsvårigheter?

Om ni inte passar in på något av dessa alternativ, vänligen ange orsaken i den här tråden.

Kan tala!
Pratar visserligen när det behövs. Och ibland lite mer än så.

Men föredrar egentligen att vare sig tala eller lyssna. Läser hellre.

Då kanske fråga 4 passar dig bäst? "Tycker det är allmänt jobbigt/tråkigt att prata och undviker det helst"

Nja!

Den är iallafall den som är närmast. Men, att tala är uttröttande för mig, tär på min energi. Tråkigt är det väl inte, inte om det är något som berör något kul, eller intressant. Jobbigt, äh. Ja, ibland.

Du får gärna stryka 'tråkigt' för egenliten är det ju inte bra att ha två olika saker i samma fråga.

Jag valde mellan "jobbigt/tråkigt att prata" och "pratar bara med personer jag känner mig trygg med".

Skriver under på det JOR sa ord för ord. Utvecklar lite för att jag har trökigt och vill skriva av några minuter.

Jobbigt/tråkigt (blir lätt frustrerad och utmattad om jag inte är intresserad av att prata/lyssna eller om jag finner den som pratar/lyssnar ointresserad av mig) + svårt att veta vad man ska säga (sånt som man ska prata om, typ kallprat. Nya kontakter och arbetsintervjuer torde vara skräckexemplet) + en del tycker nog att jag pratar alldeles för mycket (när jag inte håller tyst är problemet ofta det motsatta istället och jag blir lätt helt förlorad i det jag pratar om på en nästan manisk nivå... då är det liksom bara för "mottagaren att snällt luta sig tillbaks och lyssna... och kanske uppleva lite av det jag så ofta upplever? Barnslig entusiasm är nog uttrycket jag söker efter här).

Så tar jag och överanalyserar lite också:

Upplever det som att jag, när det låser sig, ofta är påverkad av att min entusiasm inte funkar. Mycket av frustrationen och utmattningen kan vara ren hopplöshet inför att jag helt enkelt tycker att ingen lyssnar på mig och aversionen mot obekväma/nya diskussioner spelar kanske i samma område... att jag liksom vet med mig att jag ruvar på några tusen grodyngel som bara på att hoppa ur min mun... och att det därför, i sin tur, blir mer obekvämt med nya kontakter än med äldre (tenderar därför också att få nya kompisar som bara babblar på helt ointresserat utan att jag behöver bidra så mycket... vilket i sin tur kanske leder till att jag i ett senare läge blir sjukt frustrerad och uttråkad av deras ointresse??).

Ser också att problemet delvis som en kulturell företeelse. Svenskar i gemen är tråkiga, fördömande, ointresserade och hämmade surputtar som är livrädda för att göra bort sig och därför gärna saboterar för alla som inte har den rädslan. Världens osäkraste folk som Fredrik Lindström säger. Vi hyllar liksom det gråa och intetsägande och lustmördar allting som inte är riktigt, riktigt "svenskt" och "normalt".

Zlatan vägrade tala med pressen säger jag bara.

Underbart, Nassepuh! Jag har aldrig hört dig tala men om det du har att säga är lika intressant och brilliant som det du skriver så skulle jag vara trollbunden.

Grodyngel, lol, såna har jag också en koloni just under tungan. Svårt att öppna munnen utan att nån slinker ut. Ibland kommer det riktiga paddor också. *suck*

Känner också igen det där med att svårigheten att hitta nån som är intresserad av diskutera (eller lyssna på monologer om) t ex elektriskt ljus och andra specialintressen.

Ännu mer frustrerad blir jag när de ignorerar fakta pga att nästan ingen vill överge den favoritpropaganda som industri och myndigheter unisont programmerat in i deras hjärnor - hur mycket konkreta bevis för motsatsen man än presenterar (inkl uppgifter från exakt samma myndigheter och tillverkare samt saker de kan mäta själva, räkna ut med egen miniräknare eller observera med sina ögon). Då känner man sig som i Brave New World och kan inte låta bli att tänka "everyone belongs to everone else" - 5,438 upprepningar, när de som robotar rapar upp den inprogrammerade propagandan som om den vore sann bara för att de hört den så många gånger och från så många olika håll.

Hm, nu kom jag nog av spåret... Typiskt.

Kände mig tvungen att rösta på att somliga nog tycker jag pratar för mkt.

Dock så väljer jag mina tillfällen när jag låter tungan spela fritt. Om jag trf en person som är väldigt intressant el har intressanta kunskaper så kan jag mkt väl vara den, som mer el mindre enbart servar med frågor och uppmuntrande tillrop för att den andre ska fortsätta prata.

Om jag däremot är nervös el exalterad så bubblar jag ofta på utan hejd (dessvärre). Sen är jag väl som alla andra, kommer samtalet in på ngt ämne jag har som intresse så är monologen ett faktum :-}

Jag är långt mer verbal IRL än jag är på nätet, dock jobbigt okoncis på båda ställena (jag tycks aldrig lära mig) För impulsiv och talar utan att tänka sker oftare än jag är medveten om har det visat sig (genom att fråga folk i min omgivning) och det är jag inte helt till freds med men... Ingen aning om vad jag ska göra åt det, är ju inte medveten om att jag ens sagt ngt.

/Kaks

Inger skrev:Underbart, Nassepuh! Jag har aldrig hört dig tala men om det du har att säga är lika intressant och brilliant som det du skriver så skulle jag vara trollbunden.

Äsch!

*viftar bort det samtidigt som jag lite generat slickar i mig*

Inger skrev:Grodyngel, lol, såna har jag också en koloni just under tungan. Svårt att öppna munnen utan att nån slinker ut. Ibland kommer det riktiga paddor också. *suck*

Känner också igen det där med att svårigheten att hitta nån som är intresserad av diskutera (eller lyssna på monologer om) t ex elektriskt ljus och andra specialintressen.

Jag finner det märkligt att en del har så svårt att smittas av entusiasm. Jag lyssnar hellre på något ointressant från en intresserad människa än något intressant från en totalt ointresserad människa.

Många, har jag funnit, är istället litegrann som hundar som sprungit iväg, dom skuttar omkring och leker och tvärvägrar att komma när man ropar... men vänder man sig om och går därifrån...

Människor i gemen kanske helt enkelt letar efter "flockledare"?

Inger skrev:Ännu mer frustrerad blir jag när de ignorerar fakta pga att nästan ingen vill överge den favoritpropaganda som industri och myndigheter unisont programmerat in i deras hjärnor - hur mycket konkreta bevis för motsatsen man än presenterar (inkl uppgifter från exakt samma myndigheter och tillverkare samt saker de kan mäta själva, räkna ut med egen miniräknare eller observera med sina ögon). Då känner man sig som i Brave New World och kan inte låta bli att tänka "everyone belongs to everone else" - 5,438 upprepningar, när de som robotar rapar upp den inprogrammerade propagandan som om den vore sann bara för att de hört den så många gånger och från så många olika håll.

Jo, jag känner igen mig i det. En av de saker jag i mesta möjliga mån försöker tona ner.

"Vet du vad jag såg på Uppdrag granskning???!!!"

"*suuuuuck* Nej..."

"Skitsamma..."

Djur och zoologi är också en sån grej. Vandringsmyrans kollektiva intelligens... wow (dom bygger ju broar och har djur i fångenskap!).

M.m. m.m.

Kaks skrev:Jag är långt mer verbal IRL än jag är på nätet, dock jobbigt okoncis på båda ställena (jag tycks aldrig lära mig) För impulsiv och talar utan att tänka sker oftare än jag är medveten om har det visat sig (genom att fråga folk i min omgivning) och det är jag inte helt till freds med men... Ingen aning om vad jag ska göra åt det, är ju inte medveten om att jag ens sagt ngt.

En tanke som slår mig när jag läser detta.

Jag har också frågat min omgivning (misstag?).

Kanske det helt enkelt är problemet, att man bryr sig lite för mycket över vad man "ska" säga och att det exploateras?

Det finns ju liksom många som bara snackar strunt hela tiden och inte alls får några reaktioner.

Fundrar på om det ibland ligger en hårdare bedömning på en själv bara för att man försöker ta hänsyn.

Jag har inte vad som normalt skulle kalla "talsvårigheter", men har stora tendenser till "antingen eller". Antingen är jag mycket social, pratar lite för mycket och ofta lite för högt, men ytterst intresserat (även av vad andra säger) och ofta intensivt... Eller, vilket också kan ske lite närsomhelst under en social situation om jag plötsligt stör mig på något eller reagerar på något som sagts, så kan jag bli helt passiv, vägra prata, vilja försvinna därifrån så fort som möjligt, och i vissa fall inte ens KUNNA prata, trots att jag i hjärnan om och om försöker intala mig själv att jag bara inbillar mig att jag inte kan säga något, men det går inte i alla fall.

Folk som sett den ena jag men inte den andra kan snabbt få lite felaktiga förutfattade meningar om mig...

EDIT: Hm, har läst hela tråden nu... Jag kan bara skriva under 110 procent på det NassePuh säger. Känner igen mig fullständigt... Nästan kusligt...

Har ganska svårt med och prata speciellt kallprat skulle vilja prata mer.
Pratar också ganska otydligt

Verkar mest vara av sociala skäl som folk inte pratar, vilket väl är logiskt. De rent biologiska verkar väldigt ovanliga.

Först röstade jag för att vissa nog tycker att jag pratar aldeles för mycket, men efter att ha läst nassepuhs inlägg håller jag till 100% med honom, precis som han beskriver det är det för mig med!

Jag pratar tydligen väldigt tyst också. Det är i alla fall vad jag har fått höra.

rdos skrev:Verkar mest vara av sociala skäl som folk inte pratar, vilket väl är logiskt. De rent biologiska verkar väldigt ovanliga.

Det var naturligtvis väntat. Detta är en sajt för Aspergare, inte för icke-verbala autister.

Inger skrev:

rdos skrev:Verkar mest vara av sociala skäl som folk inte pratar, vilket väl är logiskt. De rent biologiska verkar väldigt ovanliga.

Det var naturligtvis väntat. Detta är en sajt för Aspergare, inte för icke-verbala autister.

Jo, kanske det, men det är samma "klientel" som gör Aspie-quiz som är med här. Jag fick nog bättre utfall på min udda fråga på WP isf.

Bättre utfall? Jag hade inga speciella förväntningar åt ena eller andra hållet förutom att jag inte väntade mig att det skulle finnas särskilt många icke-verbala autister just här.

Vad din "udda fråga på WP" var vet jag inte heller. Vi kan väl ta den diskussionen där vi började den?

Jag tyckte i alla fall att det var väldigt intressanta svar. Väldigt typiskt Aspiga svar också som liknar det som Aspergare i internationella forum också berättat när det gäller kommunikation.

Verkar som att det inte spelar nån roll var i världen man är född, vissa saker har man ändå gemensamt, samtidigt som det också finns en viss individuell variation samt ev lite skillnad mellan AS och AS/ADHD? Kanske också mellan kvinnor och män? På Aspie-träffarna blev det väldigt tydligt att det var mest vi kvinnor som höll låda, eller hur?

Var på ett blandat NPF-möte förra veckan och där var det också tydligt att de med ADHD hade väldigt svårt att inte prata hela tiden (jag själv drabbas ofta av tillfällig ADHD just i sociala sammanhang och var en av dem som inte kunde hålla näbben). Den stackare som varken var tjej eller hade ADHD hade nog inte fått en enda syl i vädret om det inte införts talarlista (och han blev ändå avbruten stup i kvarten av oss tjejer när han tog "för lång" tid på sig; över en minut, typ).

En annan intressant grej var att när vi var över 15 pers så var det färre som vågade yttra sig. När man delade upp gruppen i mindre så vågade t o m de blygaste säga nåt emellanåt. Kan iofs vara lite svenskt också. I större grupper så drabbas de flesta (även NT) av akut blyghet och säger inte pip fastän de sitter och kokar över av åsikter. Sen på fikarasten väller allting ut.

Jag menade den här pollen:
http://www.wrongplanet.net/modules.php? ... ic&t=23117

Förstår fortfarande inte vad du menar med 'utfall'. De flesta svarade ju nej på din fråga.

Dessutom har den ju ingenting med kommunikation att göra! (Om man inte håller sig till ämnet så får man smisk av JOR. )

Jag frågar saker för att jag vill ha så korrekt information om AS som möjligt, från så brett underlag som möjligt, att vidarebefordra till andra - inte för att bevisa någon specifik teori.

Jag tycker det kan vara svårt att prata och tänka samtidigt, och har ibland svårt för att hitta dem rätta orden. Jag har mycket lättare för att uttrycka mig när jag skriver än när jag pratar.

kan prata.
är bra på språk.
känner mej osäker ibland.
ibland pratar jag nog för mycket. ibland pratar jag bara när det behövs. ibland vill jag helst slippa prata. så det kan vara lite olika.

Jag tänker ibland ut i förväg vad jag ska säga, men glömmer bort att lyssna på dem jag pratar med. Har lätt för att bli "omkullpratad" eftersom det tar tid för mig att komma på vad jag ska säga. Jag vill gärna ha bra argument. I skolan ibland så sitter jag med frågor som jag skulle vilja räcka upp handen och ställa, men vågar inte alla gånger för att jag inte vet riktigt hur jag ska formulera mig för att få fram mitt buskap.