Surrogatmammor - bra el dåligt?
21 inlägg
• Sida 1 av 1
Surrogatmammor - bra el dåligt?
Baby M var ett berömt fall från år 1986 som sedan blev en TV-serie.
En kvinna (Mary Beth) åtog sig att mot pengar bli surrogatmamma till ett barnlöst par, William och Elizabeth Stern. Hon lät sig insemineras med mannens sperma och födde ett barn. Men efter födelsen ville hon inte lämna ifrån sig barnet. Ett kontraktsbrott, men domstolen i New Jersey förklarade kontraktet ogiltigt.
Det blev en vårdnadstvist. Mary Beth var ju barnets biologiska mor och William dess biologiske far. Mary Beth kallade barnet Sarah och paret Stern kallade henne Melissa. Det blev paret Stern som fick vårdnaden. Det ansågs vara i barnets bästa intresse. MaryBeth var en "high school drop-out" och hennes man var renhållningsarbetare. De hade två barn tillsammans. Paret Stern var en biokemist och en barnläkare. Men Mary Beth fick besöksrättigheter.
1988 gjordes en film om fallet, Baby M:
http://www.imdb.com/title/tt0094696/
Det blev inget lyckligt slut utan ständig fientlighet mellan Mary Beth och paret Stern. Det blev inte bättre av att Mary Beth grät ut i tidningar och på TV.
Men när barnet ifråga, Melissa, fyllt 18 år såg hon själv till att Mary Beth förlorade alla rättigheter och Elizabeth Stern kunde då äntligen adoptera Melissa.
Men nuförtiden har vetenskapen gått framåt. Surrogatmamman är nu inte längre genetisk mor till barnet. Ett embryo planteras in henne. Den genetiska modern är kvinnan i paret och då kallas det Gestational surrogacy. Eller så finns det ingen som kommer att bli social mor el hon har inga ägg. Då kommer ägget från en annan (en tredje) kvinna, Gestational surrogacy + äggdonation.
Man undviker alltså att kvinnan som föder barnet är den genetiska modern. Skulle denna kvinna vägra att lämna ifrån sig barnet, har hon inga lagliga rättigheter till barnet, eftersom hon inte är dess genetiska mor. Men det betyder inte att det saknas etiska komplikationer.
Edit: Lade till ett missat "inte".
En kvinna (Mary Beth) åtog sig att mot pengar bli surrogatmamma till ett barnlöst par, William och Elizabeth Stern. Hon lät sig insemineras med mannens sperma och födde ett barn. Men efter födelsen ville hon inte lämna ifrån sig barnet. Ett kontraktsbrott, men domstolen i New Jersey förklarade kontraktet ogiltigt.
Det blev en vårdnadstvist. Mary Beth var ju barnets biologiska mor och William dess biologiske far. Mary Beth kallade barnet Sarah och paret Stern kallade henne Melissa. Det blev paret Stern som fick vårdnaden. Det ansågs vara i barnets bästa intresse. MaryBeth var en "high school drop-out" och hennes man var renhållningsarbetare. De hade två barn tillsammans. Paret Stern var en biokemist och en barnläkare. Men Mary Beth fick besöksrättigheter.
1988 gjordes en film om fallet, Baby M:
A childless couple enlists the help of a woman to be their surrogate for their first child. What ensues changes their lives and laws of surrogacy.
http://www.imdb.com/title/tt0094696/
Det blev inget lyckligt slut utan ständig fientlighet mellan Mary Beth och paret Stern. Det blev inte bättre av att Mary Beth grät ut i tidningar och på TV.
Men när barnet ifråga, Melissa, fyllt 18 år såg hon själv till att Mary Beth förlorade alla rättigheter och Elizabeth Stern kunde då äntligen adoptera Melissa.
Men nuförtiden har vetenskapen gått framåt. Surrogatmamman är nu inte längre genetisk mor till barnet. Ett embryo planteras in henne. Den genetiska modern är kvinnan i paret och då kallas det Gestational surrogacy. Eller så finns det ingen som kommer att bli social mor el hon har inga ägg. Då kommer ägget från en annan (en tredje) kvinna, Gestational surrogacy + äggdonation.
Man undviker alltså att kvinnan som föder barnet är den genetiska modern. Skulle denna kvinna vägra att lämna ifrån sig barnet, har hon inga lagliga rättigheter till barnet, eftersom hon inte är dess genetiska mor. Men det betyder inte att det saknas etiska komplikationer.
Edit: Lade till ett missat "inte".
Surrogatmammor - bra el dåligt?
Här är den idylliska skildringen av två fäder med sin dotter.
År 2002 blev det möjligt för enkönade par i Sverige att ansöka om adoption. Men de insåg snart att det var omöjligt, eftersom så få länder accepterade homosexuella par som föräldrar. (Men för USA tycks det gå, tänker på bögparet med sin adopterade dotter i Modern family).
Men så fick de höra talas om surrogatmödraskap.
Efter ett misslyckat försök med ägg som en vän donerat, använde de ägg från en kvinna i Ukraina. Kontakten med henne förmedlades av den indiska kliniken.
– Hon var beredd att donera ägg till två män, men det är inte alla som är det. De reaktioner som vi har mött under den här processen har inte bara handlat om att vi använder oss av surrogatmödraskap, utan också om att vi är två män som blir föräldrar tillsammans.
– I Indien talar man inte så mycket om homosexualitet och vår surrogatmamma undrade lite fascinerat vem som egentligen skulle ta hand om barnet efter födseln. Även här hemma finns det människor som har svårt att acceptera att två män faktiskt kan vara fullgoda föräldrar, säger Andreas.
Under graviditeten höll de kontakt med surrogatmamman via Skype. De håller fortfarande kontakt med Geeta och hennes familj.
Ja, här verkar ju alla ha tjänat på affären och bögparet är ju jättesympatiska (betalar utöver ersättningen till Geeta även skolgången för hennes son).
Men någon kontakt med den ukrainska äggdonatorn står det inte om. Ändå är hon ansvarig för hälften av dotterns DNA. Det måste finnas många likheter, både fysiska och psykiska. Kanske Alice en dag vill kontakta henne?
Alice har alltså två pappor varav en genetisk, en genetisk mor och en "födelsemor".
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/kro ... 783634.svdSvD skrev:Två män och en baby. Den nya reproduktionsteknologin ställer många av våra invanda föreställningar kring barnalstrande och familj på ända. Makarna Andreas och John är i dag lyckliga föräldrar till dottern Alice som kommit till genom surrogatmödraskap. Spermier från en av dem befruktade ett ägg från en ukrainsk kvinna och fördes sedan över till en indisk surrogatmamma. I dag bor dottern med sina båda pappor i ett radhus i Huddinge utanför Stockholm.
År 2002 blev det möjligt för enkönade par i Sverige att ansöka om adoption. Men de insåg snart att det var omöjligt, eftersom så få länder accepterade homosexuella par som föräldrar. (Men för USA tycks det gå, tänker på bögparet med sin adopterade dotter i Modern family).
Men så fick de höra talas om surrogatmödraskap.
Efter ett misslyckat försök med ägg som en vän donerat, använde de ägg från en kvinna i Ukraina. Kontakten med henne förmedlades av den indiska kliniken.
– Hon var beredd att donera ägg till två män, men det är inte alla som är det. De reaktioner som vi har mött under den här processen har inte bara handlat om att vi använder oss av surrogatmödraskap, utan också om att vi är två män som blir föräldrar tillsammans.
– I Indien talar man inte så mycket om homosexualitet och vår surrogatmamma undrade lite fascinerat vem som egentligen skulle ta hand om barnet efter födseln. Även här hemma finns det människor som har svårt att acceptera att två män faktiskt kan vara fullgoda föräldrar, säger Andreas.
Under graviditeten höll de kontakt med surrogatmamman via Skype. De håller fortfarande kontakt med Geeta och hennes familj.
– Även om vi har helt olika förutsättningar i livet och bor i olika delar av världen så är Alice något vi har skapat ihop. Våra familjer kommer därför alltid att ha ett speciellt band mellan sig.
– Samtidigt ska man förstås inte romantisera surrogatmödraskapet. Det handlar också om en affärsuppgörelse. Geeta tog på sig att vara surrogatmamma för att kunna skapa en bättre framtid för sin familj. Men samtidigt har hon gjort det möjligt för oss att bilda familj – och det kommer vi att vara henne evigt tacksamma för.
Totalt har Andreas och John betalat runt 400 000 kronor för att kunna bli föräldrar till Alice. I den summan ingår allt från resor och sjukvård till äggdonator och surrogatmamma.
Ersättningen till Geeta låg på 40 000-50 000 kronor, vilket motsvarar ungefär fem årslöner för henne.
Ja, här verkar ju alla ha tjänat på affären och bögparet är ju jättesympatiska (betalar utöver ersättningen till Geeta även skolgången för hennes son).
Men någon kontakt med den ukrainska äggdonatorn står det inte om. Ändå är hon ansvarig för hälften av dotterns DNA. Det måste finnas många likheter, både fysiska och psykiska. Kanske Alice en dag vill kontakta henne?
Alice har alltså två pappor varav en genetisk, en genetisk mor och en "födelsemor".
Surrogatmammor - bra el dåligt?
Ett reportage från "babyfabriken" i Indien.
Men surrogatmammorna lever som ett slags lyxfångar i "surrogathuset". De ägnar sig åt att titta på TV och prata med varandra. Det får inte resa hem på besök och inte ens gå ut. Och de måste alla föda med kejsarsnitt.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/surro ... 500780.svdSvD skrev:För surrogatmammorna som får mellan 42 000 och 50 000 kronor av kliniken motsvarar pengarna flera års inkomst, vilket betyder en snabb väg ut ur fattigdom. När maken till 32 år gamla Ranju Rajubhai ådrog sig svåra brännskador i en olycka 2007 kunde han inte längre arbeta och de upplevde att en surrogatgraviditet var svaret på deras problem.
- Jag tänkte att det var en bra handling: jag utför ett arbete och paret får ett barn, säger Ranju Rajubhai som ska föda en surrogatbebis om en månad.
Liksom alla kvinnor som skrivit kontrakt med Dr Patels klinik kommer Ranju Rajubhai att få minst 42 000 kronor, vilket motsvarar sju år av hennes mans tidigare lön.
- Jag vill betala en operation för min mans brännskador. Och så vill jag köpa ett hus och det kostar mellan 700 000 och 900 000 rupier nuförtiden (omkring 10-12 000 kronor). En graviditet är inte tillräckligt för allt detta så jag funderar redan på att komma tillbaka, säger hon.
Men surrogatmammorna lever som ett slags lyxfångar i "surrogathuset". De ägnar sig åt att titta på TV och prata med varandra. Det får inte resa hem på besök och inte ens gå ut. Och de måste alla föda med kejsarsnitt.
- Vi måste skära upp våra magar för att få pengar, säger Anjuman Pathan, en rättfram 30-årig surrogatmamma med mörka ögon. Det är inget dåligt med det, eller hur?
Surrogatmammor - bra el dåligt?
I vissa fall så tillkommer surrogatbarn utan genetiskt släktskap med varken den blivande mamman el pappan. Både ägg och sperma är donerade. Som i detta fall när pappan sedan ville avsäga sig faderskapet för att det blev ett barn för mycket. Det är ju vanligt att läkaren planterar in flera embryon för det ska bli större chans att det föds ett barn. Denna behandling är ju mycket dyr. Därav alla dessa sjulings- el åttlingsgraviditeter man läst om i USA.
Sunda förnuftet säger att det inte går att en tvilling får en far och den andra blir faderlös. Det är orätt mot barnen, oavsett om modern gått emot faderns vilja. Precis som när en kvinna blir med barn av misstag och vägrar att göra abort trots att mannen vill det. Eller alla gånger när ett par förväntar sig ett barn och får veta att det blir två. Tänk om mannen kunde säga "abortera bort ett av dem".
Men det var förstås juridiskt intressant.
Och domstolen dömde till barnens fördel. Men jag måste säga att jag inte tycker han verkar vara någon vidare pappa.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vill- ... 986488.svdSvD skrev:[Mannens advokat] säger enligt tidningen City att mannen och kvinnan vid ett första besök kom överens med läkaren att endast använda ett embryo. Trots det planterades två embryon in både vid försök två och tre, varav det sista ledde till tvillingfödseln.
- Hon har gått bakom hans rygg, säger Bjermer, som hänvisar till dokument som mannen lämnat in till domstolen där bara kvinnans namnteckning ska finnas.
Sunda förnuftet säger att det inte går att en tvilling får en far och den andra blir faderlös. Det är orätt mot barnen, oavsett om modern gått emot faderns vilja. Precis som när en kvinna blir med barn av misstag och vägrar att göra abort trots att mannen vill det. Eller alla gånger när ett par förväntar sig ett barn och får veta att det blir två. Tänk om mannen kunde säga "abortera bort ett av dem".
Men det var förstås juridiskt intressant.
I föräldrabalken finns ett lagrum som säger att faderskap kan hävas om det genom arvsanlag eller andra omständigheter framgår att mannen inte är barnens far.
- Man kan kanske hålla för visst att han inte är biologisk far. Men han har enligt henne lämnat sitt samtycke, och anses därmed vara barnens far enligt ett annat lagrum i föräldrabalken.
Och domstolen dömde till barnens fördel. Men jag måste säga att jag inte tycker han verkar vara någon vidare pappa.
Surrogatmammor - bra el dåligt?
http://www.dn.se/insidan/trotta-pa-att- ... i-gjordes/DN Insidan skrev:Den brittiska forskaren Susan Golombok vid universitetet i Cambridge har gjort de längsta studierna om barn födda genom surrogatmödraskap. Hon har också forskat mycket om barn till homosexuella föräldrar, i första hand lesbiska föräldrar eftersom de kunnat skaffa egna barn under en längre tidsperiod.
– All forskning tyder på att barnen mår lika bra som andra barn. Ibland bättre, men det kan bero på att processen kring att skaffa barn är så komplicerad. Det krävs enormt med tålamod och dessutom pengar för att skaffa barn som homosexuell. Man måste verkligen vilja, säger hon.
Tillsammans med sina kolleger har hon följt ett 30-tal surrogatbarn. När de var tio år gamla kände nio av tio till sitt ursprung, deras psykiska hälsa var bra och de hade ett bra förhållande till sina föräldrar. Tre av fyra hade neutrala känslor kring att vara födda av en surrogatmamma, resten hade en positiv inställning till det.
– Men inte förrän barnen har hunnit bli äldre kommer vi att kunna bevisa att surrogatmödraskap inte är problematiskt för barnen, säger Susan Golombok.
Ja, allt är förstås bra för föräldrarna, de har ju fått vad de ville ha. Och likaså för barnen, de känner ju inte till något annat liv. Men ingen verkar undersöka hur det är för surrogatmammorna. Är det inte "naturens ordning" att havande kvinnor får starka känslor för de barn de bär på? Nej, tydligen har vi kommit långt ifrån sådana primitiva känslor. Det gäller bara att tänka "det här är inte mitt barn, jag bär på andras barn" så fungerar det. Och rent genetiskt är det ju inte längre surrogatmammans barn längre, eftersom man använt ägg från en tredje kvinna.
De 13-åriga tvillingarna Tomer och Elinor i New York berättar:
http://www.dn.se/insidan/trotta-pa-att- ... i-gjordes/– Alltså, vi fick äggen från min faster, hans syster, säger Tomer och pekar på sin pappa Greg.
– Och sperman från honom, säger Elinor och pekar på sin pappa Ron.
– Och så satte de ihop dem i labbet och efter att embryona hade skapats satte de in dem i surrogaten. Hon bar på oss och efter nio månader födde hon oss.
Något intresse av att träffa surrogatmamman har de inte, och deras genetiska mor är bara faster för dem. Inga tankar på t ex ärftlig egenskaper, men det har man väl inte när man är 13 år.
Det är som om biologin inte betydde något. Åas, varför valde man detta sätt att skaffa barn om inte biologin spelar något roll? En av papporna är alltid biologisk far, och i detta fall är även den andre pappan släkt med barnen (tekniskt deras morbror). Varför inte adoptera i stället? Svårare att adoptera för två män? Det framgår tyvärr inte i reportaget.
Re: Sv: Surrogatmammor - bra el dåligt?
Personligen skulle jag absolut kunna tänka mig att bära ett barn åt någon vars kropp inte själv klarar det, men eftersom jag är övertygad om att jag skulle känna ett mycket starkt band till barnet i fråga skulle jag bara göra det för mina barn eller min bror och hans sambo, där ett band mellan mig och bebisen är naturligt.
Jag mådde oförskämt bra under båda mina graviditeter så det fysiska planet är inte direkt avskräckande heller.
Att bära ett barn 9 månader för att sedan aldrig se det igen... nej, det skulle jag inte klara.
Jag mådde oförskämt bra under båda mina graviditeter så det fysiska planet är inte direkt avskräckande heller.
Att bära ett barn 9 månader för att sedan aldrig se det igen... nej, det skulle jag inte klara.
Surrogatmammor - bra el dåligt?
Jag skulle väldigt gärna vara surrogatmamma till ett par av olika anledningar inte kan få det på naturlig väg.
Jag har under min graviditet mått mycket bra, nästan som jag känt som att jag varit frisk från min AS.
Men det är inte den största anledningen till att jag vill vara det, utan att kunna ge något sådant så fantastiskt rent av ett mirakel till ett annat par vore helt enkelt en underbara känsla.
Givetvis skulle jag under inga omständigheter använda mitt ägg, jag har inga problem att vara surrogatmamma åt ett par som jag inte känner, men att vara det åt någon man känner skulle kännas lite extra i mitt hjärta. <3
Jag vet också att jag inte skulle känna mig ledsen/ångra mitt beslut att ge bort ett barn som växt i min mage (som då inte är av mitt ägg eller min mans spermier).
Men för att allt detta skulle vara möjligt så krävs det ju att jag måste sluta med vissa mediciner och jag vet inte om det är realistiskt i daxläget.
Sedan finns det ju en massa lagar och sådant som jag inte är speciellt uppdaterade om.
Jag har under min graviditet mått mycket bra, nästan som jag känt som att jag varit frisk från min AS.
Men det är inte den största anledningen till att jag vill vara det, utan att kunna ge något sådant så fantastiskt rent av ett mirakel till ett annat par vore helt enkelt en underbara känsla.
Givetvis skulle jag under inga omständigheter använda mitt ägg, jag har inga problem att vara surrogatmamma åt ett par som jag inte känner, men att vara det åt någon man känner skulle kännas lite extra i mitt hjärta. <3
Jag vet också att jag inte skulle känna mig ledsen/ångra mitt beslut att ge bort ett barn som växt i min mage (som då inte är av mitt ägg eller min mans spermier).
Men för att allt detta skulle vara möjligt så krävs det ju att jag måste sluta med vissa mediciner och jag vet inte om det är realistiskt i daxläget.
Sedan finns det ju en massa lagar och sådant som jag inte är speciellt uppdaterade om.
- Lillan1979
- Inlägg: 216
- Anslöt: 2013-11-07
Surrogatmammor - bra el dåligt?
Det är olagligt med surrogatmammor i Sverige än så länge. Men det finns ett förslag om att tillåta det.
SMER föreslår också lämplighetsprövning av både surrogatmodern och den blivande sociala modern.
Nu tycker jag förstås Ingrid låter som värsta prinsessan på ärten. Dessa "kränkande frågor" är ju samma som blivande adoptivföräldrar alltid får svara på. Att ingen annan gör "anspråk på barnet" är ingen orsak att strunta i barnets rättigheter. De barn som finns för adoption på barnhem har inte heller några som "gör anspråk på dem".
Därmot skulle kvinnan ifråga kunna utredas redan innan el parallellt med den medicinska processen, så det inte blir så att barnet lever utan officiell mor i månader.
Se även SMERs sida: http://www.smer.se/nyheter/efter-smers- ... fruktning/
http://www.svt.se/nyheter/sverige/surro ... -i-sverigesvt skrev:Det finns redan mer än hundra barn i Sverige som har kommit till med hjälp av en surrogatmamma. För kvinnor som inte kan bli gravida och för homosexuella par kan det vara den enda möjligheten att få barn.
Nu föreslår Statens medicinsk-etiska råd i en utredning att surrogatmödraskap av så kallad altruistiska skäl ska tillåtas, det vill säga när kvinnan gör det av fri vilja utan att några pengar blandas in.
Ett krav för att metoden ska godkännas är att det finns en nära relation mellan de blivande föräldrarna och surrogatmodern. I exempelvis Storbritannien kan kvinnor i dag bli surrogatmamma även åt barnlösa par de inte känner sedan tidigare, men i utredningen väcks en farhåga om att det skulle kunna glida över i en kommersiell verksamhet.
SMER föreslår också lämplighetsprövning av både surrogatmodern och den blivande sociala modern.
Ingrid och Jonas är två föräldrar som råkat i kläm i den svenska byråkratin. Deras två flickor föddes med hjälp av äggdonation och surrogatmamma i Bangalore i november 2011. Först åtta månader senare blev Jonas, den biologiske fadern, godkänd som vårdnadshavare. Ingrids adoptionsansökan har fortfarande inte gått igenom.
– Familjerätten jämställde det med internationell adoption. Så det blev många besök och kränkande frågor. Det kändes konstigt, eftersom barnen redan finns i min vård sedan länge och det finns ingen annan som gör anspråk på dem.
För att bli godkänd som vårdnadshavare har Ingrid bland annat fått svara på frågor om sina föräldrars alkoholvanor samt om tidigare relationer, trots att hon varit tillsammans med sin man sedan hon var 14. En handläggare jämställde hennes barn med ensamkommande flyktingbarn.
Den utdragna processen har inneburit att de först efter åtta månader beviljades föräldrapenning och barnbidrag. Föräldrapenningen har betalats ut retroaktivt, men inte barnbidraget.
Nu tycker jag förstås Ingrid låter som värsta prinsessan på ärten. Dessa "kränkande frågor" är ju samma som blivande adoptivföräldrar alltid får svara på. Att ingen annan gör "anspråk på barnet" är ingen orsak att strunta i barnets rättigheter. De barn som finns för adoption på barnhem har inte heller några som "gör anspråk på dem".
Därmot skulle kvinnan ifråga kunna utredas redan innan el parallellt med den medicinska processen, så det inte blir så att barnet lever utan officiell mor i månader.
Se även SMERs sida: http://www.smer.se/nyheter/efter-smers- ... fruktning/
Surrogatmammor - bra el dåligt?
Kajsa Ekis Ekman är starkt emot surrogatmödraskapet och har skrivit en debattbok om det Varat och varan.
http://www.dn.se/insidan/surrogatmodras ... -industri/DN Insidan skrev:Modern forskning visar, enligt Kajsa Ekis Ekman, att en liberalare lagstiftning som syftar till att ta udden av de värsta formerna av exploatering har motsatt effekt.
– När prostitutionen legaliseras ökar också trafficking. Och när det altruistiska surrogatmödraskapet legaliserades i England ökade också efterfrågan på ”barnfabriker” i Indien.
Längtan efter barn kan vara stark och överväldigande, oavsett kön, ålder eller sexuell läggning. Många av argumenten för en legalisering i Sverige handlar om att bryta heteronormen, att ge homosexuella möjligheten att bli föräldrar.
Är inte det bra?
– De homosexuella par som skaffar barn med hjälp av en surrogatmamma bejakar ju snarare kärnfamiljsnormen, betonar den genetiskt legitimerade familjen där det är viktigt att man är just två föräldrar.
Vem är det som har rätt att bestämma över våra kroppar, frågar sig Kajsa Ekis Ekman.
– Om barnet i magen anses tillhöra någon annan, vem ska då bestämma över den gravida kvinnans kropp? Barnet betraktas ju inte som en del av surrogatmammans kropp.
Surrogatmammor - bra el dåligt?
Har spontant svårt för surrogatmödraskap men samtidigt känns det hycklande att hänvisa till rätten om kvinnans kropp vid abort om man säger nej till det.
- kvicksilver
- Inlägg: 1473
- Anslöt: 2011-02-19
Surrogatmammor - bra el dåligt?
En intervju med en surrogatmamma:
Feministiskt? Har jag svårt att se. En del feminister är för surrogatmammor, en del (som Kajsa Ekis Ekman) är emot.
Men när det gäller de indiska surrogatmammorna har det en bismak av kolonialism, rika västerländska par som utnyttjar fattiga indiska kvinnor. Här är det frågan om en amerikanska, som inte gör det för pengarnas skull.
Kan beställarna kräva att surrogatmamman gör abort om de inte vill ha ett handikappat barn?
Adrienne Black är utbildad barnmorska och har alltid på något sätt jobbat med att hjälpa andra människor att föda barn. Sedan några år tillbaka driver hon en surrogatbyrå.
Men om beställarna inte vill ha barnet och surrogatmamman inte vill göra abort, hamnar barnet på barnhem då? Det beror förstås på vad som står i kontraktet.
Men samtidigt är kvinnan alltid fattigare än de blivande föräldrarna. De måste vara rika, annars skulle de inte ha råd med processen.
Nej, behålla barnet kan surrogatmamman inte, eftersom det inte är hennes genetiska barn. Göra abort på eget bevåg får hon förstås inte heller. Kan hon ens avbryta IVF-behandlingen? Nej, det vore ju ett kontraktsbrott.
Men även om denna surrogatmamma är helt nöjd med sitt "jobb", så behöver det inte gälla alla.
För "traditionella surrogatmammor" är det större risk att de ångrar sig; de vet ju att det är deras genetiska barn. Som fallet "Baby M", som jag skrev om i första inlägget. De mammorna riskerade också att bli stigmatiserade av omgivningen; "hon sålde sitt barn".
Altruistiskt surrogatmödraskap, dvs när någon gör det för någon den känner, är ju på förslag att bli lagligt, däremot inte kommersiellt surrogatmödraskap.
Jag tror aldrig jag skulle kunnat tänka mig det. Oavsett genetiken, så skulle jag känna att barnet var MITT, det skulle nog hormonerna se till. Så roligt var det inte att vara gravid och föda barn heller. Det finns också vissa risker.
Det finns alltså tre parters intressen: de som vill ha barn genom surrogatmödraskap, de kvinnor som blir surrogatmödrar och de barn som blir resultaten. Men jag är en smula irriterad på argumentet "det är orättvist att vi inte får biologiska barn som alla andra".
http://www.dn.se/insidan/hon-foder-garna-andras-barn/DN Insidan 2014-06-10 skrev:Adrienne Black är 38 år gammal och har fött sju barn. Men bara två av dem är hennes egna. ”Jag har aldrig varit med om ett mer feministiskt ögonblick än när jag födde någon annans barn för första gången”, säger hon.
Feministiskt? Har jag svårt att se. En del feminister är för surrogatmammor, en del (som Kajsa Ekis Ekman) är emot.
Men när det gäller de indiska surrogatmammorna har det en bismak av kolonialism, rika västerländska par som utnyttjar fattiga indiska kvinnor. Här är det frågan om en amerikanska, som inte gör det för pengarnas skull.
I de flesta amerikanska delstater är det fullt möjligt att få barn genom surrogatmödraskap och i jämförelse med i Sverige är frågan inte särskilt kontroversiell.
Adrienne bor i Portland, Oregon, en stad där IVF-klinikerna är kända för att deras behandlingar resulterar i en hög andel graviditeter. Oregon är också billigare än Kalifornien och New York dit många annars åker. Sedan surrogatindustrin i Indien, där priset är ännu lägre, började stänga igen för homosexuella par har Oregon blivit ett populärt alternativ både bland amerikaner, svenskar och folk med andra nationaliteter.
Kan beställarna kräva att surrogatmamman gör abort om de inte vill ha ett handikappat barn?
Adrienne Black är utbildad barnmorska och har alltid på något sätt jobbat med att hjälpa andra människor att föda barn. Sedan några år tillbaka driver hon en surrogatbyrå.
De flesta i USA går genom en sådan. En surrogatbyrå matchar ihop föräldrar och surrogatmödrar. Alla parter ställer sina särskilda krav och de måste stämma överens för att man ska kunna gå vidare tillsammans. Det gäller saker som hur man hanterar att ett barn har en grav missbildning, att fostret visar sig ha Downs syndrom, eller en tvillinggraviditet – gör man abort eller inte?
– Jag gör inte abort för Downs syndrom men om fostret har ett genetiskt fel som inte är förenligt med ett värdigt liv så kan jag tänka mig att göra det om föräldrarna vill. Samtidigt kan man aldrig veta förrän det händer och jag har en klausul som innebär att om det känns fel för mig så får de inte tvinga mig.
Men om beställarna inte vill ha barnet och surrogatmamman inte vill göra abort, hamnar barnet på barnhem då? Det beror förstås på vad som står i kontraktet.
De surrogatbyråer som DN har talat med tillåter inte att kvinnor som “behöver pengarna för att överleva” blir surrogatmammor. I USA får en surrogatmamma i genomsnitt en summa mellan 18 000 dollar (125 000 kronor) och 40 000 dollar (277 000 kronor) per graviditet. Summan varierar beroende på var hon bor, vilken erfarenhet hon har och vilka andra krav hon har.
– Jag vill inte nedvärdera värdet av kompensation. Det är för viljan att hjälpa som vi gör det här, men kompensation är ändå viktigt eftersom man tar en stor risk och avsätter mängder av tid, säger Adrienne.
– Jag behöver inte pengarna och det finns inte en enda byrå som jobbar med dig om du gör det. Då blir det exploatering, för då har kvinnan inget val.
Men samtidigt är kvinnan alltid fattigare än de blivande föräldrarna. De måste vara rika, annars skulle de inte ha råd med processen.
– Skulle man ångra sig, om man till exempel märker att man tycker att föräldrarna är olämpliga, så har man en väldigt liten möjlighet att klara av att vinna mot dem i rätten.
Nej, behålla barnet kan surrogatmamman inte, eftersom det inte är hennes genetiska barn. Göra abort på eget bevåg får hon förstås inte heller. Kan hon ens avbryta IVF-behandlingen? Nej, det vore ju ett kontraktsbrott.
Men även om denna surrogatmamma är helt nöjd med sitt "jobb", så behöver det inte gälla alla.
Forskningen kring surrogatmammors erfarenheter är begränsad. De få studier som har gjorts gäller så kallade ”altruistiska” surrogatmammor, de som gör det utan ekonomisk kompensation, och visar att de är nöjda med sina val.
För "traditionella surrogatmammor" är det större risk att de ångrar sig; de vet ju att det är deras genetiska barn. Som fallet "Baby M", som jag skrev om i första inlägget. De mammorna riskerade också att bli stigmatiserade av omgivningen; "hon sålde sitt barn".
Altruistiskt surrogatmödraskap, dvs när någon gör det för någon den känner, är ju på förslag att bli lagligt, däremot inte kommersiellt surrogatmödraskap.
Jag tror aldrig jag skulle kunnat tänka mig det. Oavsett genetiken, så skulle jag känna att barnet var MITT, det skulle nog hormonerna se till. Så roligt var det inte att vara gravid och föda barn heller. Det finns också vissa risker.
Det finns alltså tre parters intressen: de som vill ha barn genom surrogatmödraskap, de kvinnor som blir surrogatmödrar och de barn som blir resultaten. Men jag är en smula irriterad på argumentet "det är orättvist att vi inte får biologiska barn som alla andra".
Surrogatmammor - bra el dåligt?
marxisten
Diskussionen om hur man startar och skriver en diskussionstråd återfinns nu här: hur-ska-man-starta-och-skriva-i-en-diskussionstrad-t40762.html
------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett
Diskussionen om hur man startar och skriver en diskussionstråd återfinns nu här: hur-ska-man-starta-och-skriva-i-en-diskussionstrad-t40762.html
------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett
Surrogatmammor - bra el dåligt?
Om beställarparet inte vill ha babyn, vad händer då? Eftersom "varan" inte är tillräckligt bra.
Det är inte rimligt att surrogatmodern ska bli beroende av välgörenhet.
Men det borde ju ha klargjorts redan i kontraktet, t ex om surrogatmodern går med på att göra abort om fosterdiagnostik visar på att det är något fel på barnet. Men likaså att föräldrarna får ta ansvaret om det felet upptäcks först efter födseln. Det kan ju också hända saker vid själva förlossningen som ger barnet syrebrist och hjärnskador.
Så det går att abortera en tvilling utan att riskera den andra tvillingens liv?
Det framgår inte om surrogatmamman också är den genetiska modern. Barnet har iaf typiskt mongoliska ögon. Hursomhelst är iaf fadern den genetiska fadern och borde alltså betala underhåll för sitt barn. Men kvinnan bor i Thailand, så det är svårt för henne att göra något. Givetvis är hon fattig också, det är knappast rika och välutbildade kvinnor som åtar sig att bli surrogatmammor mot betalning.
http://svenska.yle.fi/artikel/2014/08/0 ... tmodraskapSvenska Yle skrev:Gammy föddes i december. Barnets föräldrar hade då betalat en thailändsk kvinna 16 000 australiska dollar (cirka 11 000 euro) för att kvinnan skulle bära och föda pojken och hans tvillingsyster. Systern föddes frisk och fick åka med paret till Australien, men paret ville inte ta Gammy med sig eftersom han hade Downs syndrom.
Pojken lider också av ett livshotande hjärtfel och den 21-åriga kvinna som födde honom har inte råd med de behandlingar som krävs. Hon säger ändå att hon vill ta hand om honom och folk har nu börjat donera pengar för att pojken ska få den vård han behöver.
Det är inte rimligt att surrogatmodern ska bli beroende av välgörenhet.
Men det borde ju ha klargjorts redan i kontraktet, t ex om surrogatmodern går med på att göra abort om fosterdiagnostik visar på att det är något fel på barnet. Men likaså att föräldrarna får ta ansvaret om det felet upptäcks först efter födseln. Det kan ju också hända saker vid själva förlossningen som ger barnet syrebrist och hjärnskador.
Det par som betalade för surrogatmödraskapet fick veta redan tidigt i graviditeten att pojken hade Downs syndrom och ville då att kvinnan skulle utföra abort, men hon vägrade och hänvisade till sin religion buddhism.
Så det går att abortera en tvilling utan att riskera den andra tvillingens liv?
Surrogatmödraskap är tillåtet i Australien, men bara om kvinnan som bär på barnet inte får betalt för det. Australiska par anlitar ändå ofta kvinnor från andra länder för att bära deras barn och betalar då för det.
Det framgår inte om surrogatmamman också är den genetiska modern. Barnet har iaf typiskt mongoliska ögon. Hursomhelst är iaf fadern den genetiska fadern och borde alltså betala underhåll för sitt barn. Men kvinnan bor i Thailand, så det är svårt för henne att göra något. Givetvis är hon fattig också, det är knappast rika och välutbildade kvinnor som åtar sig att bli surrogatmammor mot betalning.
Re: Surrogatmammor - bra el dåligt?
Ett barn med Downs syndrom som har typiska mongoliska ögon... Hur tänkte du där?
Surrogatmammor - bra el dåligt?
Asså alla Downisar har mongolveck, så man kan inte se asiatsläktskap på det viset på en Downis . *Downsvetare*.
- sugrövmanövern
- Inlägg: 11110
- Anslöt: 2007-01-12
- Ort: Marianergraven
Surrogatmammor - bra el dåligt?
Men ögonen var väldigt mörka också.
Iofs vet vi ju inte något om beställarparet, de kan vara asiatiska invandrare i Australien.
Iofs vet vi ju inte något om beställarparet, de kan vara asiatiska invandrare i Australien.
Surrogatmammor - bra el dåligt?
I första videon på den här sidan nämner de "his biological parents"...
http://www.dailymail.co.uk/news/article ... 2-000.html
Down's Syndrome baby Gammy - who was abandoned by Australian parents - transferred to advanced medical facility as he fights for his life
http://www.dailymail.co.uk/news/article ... 2-000.html
- sugrövmanövern
- Inlägg: 11110
- Anslöt: 2007-01-12
- Ort: Marianergraven
Surrogatmammor - bra el dåligt?
Det låter alltså som den klassiska imperalismen, de vita och rika utnyttjar de fattiga och icke-vita.
Alltså han är inte hennes genetiska barn. Men den genetiska modern är tydligen av asiatiskt ursprung själv medan fadern är en vanlig vit australiensare.
Kommersiellt surrogatmödraskap är förbjudet i Australien. Ska slutsatsen vara att förbjuda surrogatmödraskap helt? Åas, kan man säga att just för att detta inte är enligt lagen, så har det australiska paret kunnat smita undan. Om det hade varit lagligt och reglerat så hade de inte kunnat det. De hade varit tvungna att ta hand om barnet själva el betala stort skadestånd. Men här kunde paret gå genom en agentur och de träffade aldrig surrogatmamman, dvs kände inget ansvar gentemot henne. När de stack med det friska barnet hade de inte ens betalat allt de var skyldig kvinnan. De ville väl inte betala något för att hon födde tvillingen de inte ville ha.
Surrogatmamman behövde pengarna för sina egna barns utbildning och för att betala skulder. Nu är kommersiellt surrogatmödraskap förbjudet i Thailand också. Det tillåts bara av altruistiska skäl och om surrogatmodern är släkt med någon av de blivande föräldrarna.
http://www.dailymail.co.uk/news/article ... z3AfiEULy6Daily Mail skrev:The young mother - who lives 90km south of Bangkok - had been paid a total of about $16,000 by the couple to give birth to the baby but when she gave birth to twins - a boy and a girl - they only took the girl back to Australia.
Ms Janbua - who already had two other children aged three and six - told the ABC she felt sorry for baby Gammy.
'This was the adults’ fault. And who is he to endure something like this even though it’s not his fault?' she said.
'Why does he have to be abandoned and the other baby has it easy?
'I chose to have him, not to hurt him.'
Ms Janbua said she treated the six-month-old like he was one of her own children.
'I love him, he was in my tummy for nine months, it’s like my child,' she told the ABC.
'Never think that you’re not my child, that I don’t care for you.'
Alltså han är inte hennes genetiska barn. Men den genetiska modern är tydligen av asiatiskt ursprung själv medan fadern är en vanlig vit australiensare.
Kommersiellt surrogatmödraskap är förbjudet i Australien. Ska slutsatsen vara att förbjuda surrogatmödraskap helt? Åas, kan man säga att just för att detta inte är enligt lagen, så har det australiska paret kunnat smita undan. Om det hade varit lagligt och reglerat så hade de inte kunnat det. De hade varit tvungna att ta hand om barnet själva el betala stort skadestånd. Men här kunde paret gå genom en agentur och de träffade aldrig surrogatmamman, dvs kände inget ansvar gentemot henne. När de stack med det friska barnet hade de inte ens betalat allt de var skyldig kvinnan. De ville väl inte betala något för att hon födde tvillingen de inte ville ha.
Surrogatmamman behövde pengarna för sina egna barns utbildning och för att betala skulder. Nu är kommersiellt surrogatmödraskap förbjudet i Thailand också. Det tillåts bara av altruistiska skäl och om surrogatmodern är släkt med någon av de blivande föräldrarna.
Surrogatmammor - bra el dåligt?
Även manliga homosexuella par har farit till Thailand för att få barn. I sådana fall är väl surrogatmamman också den biologiska mamman, vilket komplicerar saken.
I Israel är det inte tillåtet för bögpar att skaffa barn via en surrogatmamma. Thailand har varit lösningen. Men nu har Thailand infört lagen att modern ska skriva under ett särskilt papper där hon ger upp sina rättigheter till barnet för att det ska få föras ur landet. Barnen blir vid födseln automatiskt thailändska medborgare liksom sina mödrar.
Så israeliska diplomater försöker hjälpa till:
Kan de inte ändra lagen i Israel i stället? Jag misstänker att det är de ortodoxa som sätter stopp för det:
Och för att barnen ska få föras in i Israel så måste fäderna genomgå genetiska faderskaps-tester, att barnen redan har papper från Thailand på vilka deras biologiska fäder är räcker tydligen inte.
De blivande föräldrarna har bildat en Facebookgrupp, "Help us bring the babies home":
I Israel är det inte tillåtet för bögpar att skaffa barn via en surrogatmamma. Thailand har varit lösningen. Men nu har Thailand infört lagen att modern ska skriva under ett särskilt papper där hon ger upp sina rättigheter till barnet för att det ska få föras ur landet. Barnen blir vid födseln automatiskt thailändska medborgare liksom sina mödrar.
Så israeliska diplomater försöker hjälpa till:
http://www.timesofisrael.com/minister-e ... z3Ah2lehHCIsraeli diplomats are working with Thai authorities to clear the way for dozens of babies born to surrogates to be allowed into Israel, Interior Minister Gideon Sa’ar said Sunday, appealing for calm in the wake of an advocacy campaign around the issue
Kan de inte ändra lagen i Israel i stället? Jag misstänker att det är de ortodoxa som sätter stopp för det:
Israel does not permit homosexual couples to initiate the surrogacy procedure in the country, forcing many who wish to have children to seek a solution abroad.
Och för att barnen ska få föras in i Israel så måste fäderna genomgå genetiska faderskaps-tester, att barnen redan har papper från Thailand på vilka deras biologiska fäder är räcker tydligen inte.
De blivande föräldrarna har bildat en Facebookgrupp, "Help us bring the babies home":
There are some 65 cases of babies stuck in Thailand that were conceived by homosexual Israeli couples and birthed, or are about to be birthed, by surrogate Thai women, according to the group “Help Us Bring the Babies Home.”
Surrogatmammor - bra el dåligt?
Bump!
Tio år har gått och fortfarande är surrogatmödraskap olagligt och därför helt oreglerat i Sverige. Staten lägger sig inte i, inte förrän barnen fötts och anlänt till Sverige. Staten lägger sig inte heller i det privata företag som anordnar surrogatmödrar utomland för svenska par el personer. Även ensamstående män skaffa sig barn genom en surrogatmor. Bara man kan betala...
Vilka problem det kan bli framgår i reportageserien Vi vill ha barn, Dokument Inifrån. Det handlar om tre fall.
Den ensamstående Tobias reser till Columbia för att hämta sina barn med en surrogatmamma. Det är två tvillingflicor. Men de är sjuka, särskilt den ena, Alice, som behöver extra syrgas. Sjukhuset skickar hem dem att få vård i hemmet av Tobias. Tobias anställer en kvinna med vissa sjukvårdskunskaper för att hjälpa att ta hand om flickorna. Tobias tycker inte han får någon hjälp alls av "surrogatföretaget" i Sverige trots att de skriver i sin reklam att de är med och stöder kunderna hela vägen.
Så har vi det pensionerade paret Tommy och Marie. De träffades som tonåringar men ödet skilde dem åt. 30 år senare träffas de igen och gifter sig. De vill ha barn men det blir inget, Marie är för gammal. De är också för gamla för att adoptera. Men på "surrogatföretaget" godkänns de trots sin höga ålder. De hämtar hem sina tvillingar från USA och till en början är allt bara lycka. Men omgivningen ifrågasätter dem som föräldar, eftersom de är så gamla. Det är dock Tommys biologiska barn. "Surrogatbyrån" borde aldrig ha godkänt dem.
Det tredje fallet handlar om den trevlige läkaren från Spanien. Hans fru ska komma senare men hon kommer aldrig. Han berättar att han beställt ett barn via surrogatmamma från Ukraina för hans fru kan inte få barn. Han skulle åka och hämta sin dotter från Ukraina.
Det är ju upprörande öden man får följa. Jag kan inte låta bli att tycka synd om Marie och Tommy, som inte själva verkar förstå hur olämpligt det är att skaffa barn vid deras ålder. "Surrogatbyrån" tycks bara ha tänkt på pengarna, varken på barnen el på de åldriga föräldrarna. Och hur går det för flickan med den helt olämpliga pappan? De spanska myndigheterna tycks inte bry sig. Inte heller den spanska surrogatagenturen.
Man får hoppas att denna serie påverkar politikerna så att handeln med surrogatbarn slutar att vara ett laglöst vilda västern.
Tio år har gått och fortfarande är surrogatmödraskap olagligt och därför helt oreglerat i Sverige. Staten lägger sig inte i, inte förrän barnen fötts och anlänt till Sverige. Staten lägger sig inte heller i det privata företag som anordnar surrogatmödrar utomland för svenska par el personer. Även ensamstående män skaffa sig barn genom en surrogatmor. Bara man kan betala...
Vilka problem det kan bli framgår i reportageserien Vi vill ha barn, Dokument Inifrån. Det handlar om tre fall.
Den ensamstående Tobias reser till Columbia för att hämta sina barn med en surrogatmamma. Det är två tvillingflicor. Men de är sjuka, särskilt den ena, Alice, som behöver extra syrgas. Sjukhuset skickar hem dem att få vård i hemmet av Tobias. Tobias anställer en kvinna med vissa sjukvårdskunskaper för att hjälpa att ta hand om flickorna. Tobias tycker inte han får någon hjälp alls av "surrogatföretaget" i Sverige trots att de skriver i sin reklam att de är med och stöder kunderna hela vägen.
Spoiler: visa
Så har vi det pensionerade paret Tommy och Marie. De träffades som tonåringar men ödet skilde dem åt. 30 år senare träffas de igen och gifter sig. De vill ha barn men det blir inget, Marie är för gammal. De är också för gamla för att adoptera. Men på "surrogatföretaget" godkänns de trots sin höga ålder. De hämtar hem sina tvillingar från USA och till en början är allt bara lycka. Men omgivningen ifrågasätter dem som föräldar, eftersom de är så gamla. Det är dock Tommys biologiska barn. "Surrogatbyrån" borde aldrig ha godkänt dem.
Spoiler: visa
Det tredje fallet handlar om den trevlige läkaren från Spanien. Hans fru ska komma senare men hon kommer aldrig. Han berättar att han beställt ett barn via surrogatmamma från Ukraina för hans fru kan inte få barn. Han skulle åka och hämta sin dotter från Ukraina.
Spoiler: visa
https://www.svtplay.se/video/KnDgPJ1/do ... ista-chans1: ”Vår sista chans”.
Ett par som närmar sig 70 år bestämmer sig för att skaffa barn. De anlitar en svensk surrogatagentur - som mot betalning hjälper dem få tvillingar i USA. Men väl hemma i Sverige börjar problemen direkt. Surrogatagenturerna erbjuder en så kallad barngaranti, där kunderna kan vara helt säkra på att få barn. Men vilka garantier finns för barnen?
https://www.svtplay.se/video/ePBkYw4/do ... lerad-risk?2: ”En kalkylerad risk
Samtidigt försöker en ensamstående pappa förstå vad som hände när han satt fast med svårt sjuka barn i Colombia. Vems är ansvaret när en surrogatprocess går snett?
https://www.svtplay.se/video/8MyRXVX/do ... rindvakten?3. ”Vem är grindvakten?”
På ett sjukhus i Ukraina ska en nyfödd flicka hämtas upp. Men mannen som betalat för surrogatprocessen kommer inte. Han sitter häktad i Stockholm. Vem ska nu hämta flickan? Mannen är hennes enda förälder. Vad händer när alla i en surrogatprocess har fått sina pengar och föräldern visar sig vara allt annat än lämplig?
Det är ju upprörande öden man får följa. Jag kan inte låta bli att tycka synd om Marie och Tommy, som inte själva verkar förstå hur olämpligt det är att skaffa barn vid deras ålder. "Surrogatbyrån" tycks bara ha tänkt på pengarna, varken på barnen el på de åldriga föräldrarna. Och hur går det för flickan med den helt olämpliga pappan? De spanska myndigheterna tycks inte bry sig. Inte heller den spanska surrogatagenturen.
Man får hoppas att denna serie påverkar politikerna så att handeln med surrogatbarn slutar att vara ett laglöst vilda västern.