Hej!

Jag har precis blivit medlem på Aspergerforum och vill ställa en fråga till er: Ska man anpassa sig till andra för att passa in eller ska man göra det man tycker är rätt även om andra inte gör så. Jag fick alltid känslan på mitt arbete att allt jag gjorde var fel, även om det var saker som jag tyckte var bra som att baka fikabröd och bjuda på, ge komplimanger och presenter. En annan sak är att jag var noga med att alltid svara på e-post samma dag jag får den. Om andra inte gör så, är det fel?

Det sägs ju att den som har Aspergers inte kan förstå vad andra känner, men de runt omkring mig som inte har aspergerdiagnos borde ju kunna veta vad jag känner, varför gjorde de mig så ledsen då? Eller är den som är udda alltid en tillåten syndabock när det är stress i organisationen? Jag slutade mitt arbete för snart 1 1/2 år sedan men ska nu börja på arbetsträning och känner mig väldigt nervös inför det. Har ni några råd?

Det var tre frågor, ser jag

Att anpassa sig kräver väldigt mycket psykisk energi, det är inte ovanligt att vi med AS som försöker anpassa oss efter arbetet både har ett uselt privatliv och att vi bränner ut oss med tiden så det är inte värt den ansträngningen.

Man kan aldrig räkna med att NT-personer (de utan diagnos) har någon som helst förståelse för några andra än andra NT-personer, att förvänta sig att de begriper varför man reagerar som man gör är inte rimligt, de förstår helt enkelt inte sådant...

Det är svårt att förstå vad man gör för fel och vad folk stör sig på. Dem "bra sakerna" som du gjorde var säkert bra, men kanske funkade det inte så bra just då. Fikabröd är bäst att ha när folk är sugna på sånt. Inte när det redan finns eller när folk har ätit för mycket redan. Komplimanger är generellt mycket bra, men om det t.ex. är för mycket, så kan det kännas överdrivet och då tror folk inte att det är ärligt menat.

Jag tror inte att folk som inte har Asperger förstår folk som har Asperger. Det är mer fråga om två olika grupper som inte förstår varandra.

Jag tror det går att finna en balans. Man kan anpassa sig så att det inte blir jobbigt, men man ska inte anpassa sig att det blir jobbigt heller.
På nåt vänster.

Om man ska anpassa sig kan man nog bara själv känna. Jag har anpassat mig ganska mycket själv men känner att snart får det vara nog med det.

Det går inte att anpassa sig hur mycket som helst heller för tillslut blir man en annan person (man är inte sig själv) vilket man kanske inte mår så bra av i längden. Sen borde det vara upp till alla parter att anpassa sig jag tycker att även neurotypiska ska behöva anpassa sig till AS, så det blir jämnvikt, annars blir det orättvist.

Jag tycker att det du nämner ovan låter som väldigt positiva saker att göra iallafall för andra, du kanske har höga krav på dig? Dessvärre är det ju sånt som folk kan börja utnyttja och ta föregivet, och då kanske man inte vinner på det personligen i slutändan.

Jag brukar se det som att vi är en minoritet. Är det världens sak att anpassa sig för oss eller vår sak att anpassa oss efter världen? Logiskt sätt borde det vara minoriteten som får anpassa sig efter den stora massan.

Å andra sidan kan man alltid försöka vinna det bästa ur alla, även våra egenheter. Så har man lättare för att ta information i text, är det bra att berätta. Men det är ingen idé att t.ex. skylla på något specialintresse man suttit uppe med hela natten för att man kommit för sent. Då väljer arbetsplatsen hellre någon annan som passar tiderna, enkelt! Följ reglerna och finn din egen struktur.

Det är lättare för alla att förstå situationer och människor de känner igen sig i. Vi med AS har lätt att bli stötta av saker andra inte blir, men kan själva framstå som ganska empatilösa.