kiddie skrev:Tycker det är bra att de nya kriterierna pekar på omgivningens krav med. Jag menar, jag växte upp i en by där alla var lite konstiga på något vis, man blev accepterad iallafall och därför så blev det inget problem med interaktion och dessutom fick jag mer träning än jag skulle fått i en hårdare miljö. Aspigheten syntes nog mer på andra plan hos mig just då. T ex att jag hade lite konstig gångstil och var lika smidig som ett kylskåp.

Sedan när vi flyttade till stan då märkte jag direkt hur himla utanför jag var. Det var som natt och dag. Det var omgivningens krav som ändrats iom att vi flyttade.

Precis det tänkte jag också på! Så kan det vara. Det kan se så olika ut beroende på omgivningen.

Wine skrev:

AlterEgo skrev:Jag blir dock förundrad över att folk här uttrycker sig i stil med att man kan ha varit utan problem i barndomen och att problemen skulle kunna "uppstå senare". Alltså ok att problemen kanske märks tydligare och tydligare efterhand som barnet blir äldre och möts av andra krav men det är ju inte samma sak som att problemen inte funnits där och många experter menar ju att det kan vara svårt att med säkerhet ställa en AS-diagnos innan barnet börjat skolan.
...

Finns även andra som jag tycker märkliga exempel på hur folk argumenterar när det gäller AS/ADHD/ADD, att det i princip kan vara ett osynligt funktionshinder/handikapp, att det det skulle vara osynligt för omgivningen, vilket jag har väldigt svårt att förstå och acceptera. Hur kan funktionshinder som AS/ADHD/ADD gå obemärkt förbi? Jag kan förstå att det kanske inte uppmärksammas av personer man inte umgås med, människor man flyktigt möter i vardagen som exempelvis kassapersonal o. dyl. samt kanske ytligt bekanta, eventuellt arbetskamrater o.s.v. men att symtom, beteenden och svårigheter som är förknippade med NPF inte skulle ha uppmärksammats av dem som man umgåtts med mycket och länge och känner på ett djupare plan samt anhöriga, människor som man växt upp med och som man umgåtts/umgås med dagligen har jag lite svårt att tro.

Jag kan ibland uppleva det som att en del resonerar på följande sätt:

diagnoskriterierna stämmer inte/de passar inte riktigt in på mig, alltså är det diagnoskriterierna det är fel på och/eller att de som utreder inte förstår dem/har missförstått diagnoskriterierna, inte har tillräckligt med kunskap eller är tillräckligt insatta och kunniga om hur NPF kan yttra sig o.s.v.

vid diskussioner om diagnoskriterier.

Ibland uppfattar jag det också som att diagnoserna hos vissa kan fungera som en slags accessoar, något som man kan vara lite stolt över och vill informera andra om genom att trycka upp t-shirts som visar vilka diagnoser och funktionshinder man har.

Hur det kan vara så att det inte märks? Helt enkelt för att folk tolkar in något annat. Oftast psykiska problem och orsaker, familjproblem och sånt. Titta på hela utvecklingen när det gäller autism! För inte så länge sedan trodde man att det var mammans fel, att hon var känslokall.

Ibland säger man också att det är osynlig, för att det ju är det. Jämnfört med fysiska handikapp som syns direkt. Visst kan man märka det så småningom, om man kan autism lite grann åtminstone, men man ser det ju oftast inte direkt.

Och att det är en slags accessoire - det blir lätt så om det har varit så negativt länge, att man försöker vända det till något positivt. Inte alltid lyckat, men det är nog tanken.

I min klass, från årskurs 1-6, hade vi hela fyra personer med adhd, eller damp. De tog i princip all uppmärksamhet och resurser från resten av oss.
Det var också först i högstadiet, när klassen delades, som mina problem började synas.

Generellt, om jag tänker på ursprungsinlägget igen nu, så tycker jag att det ju kan förekomma att folk inte har "tillräckligt" mycket Asperger för att få diagnos. Det kan blir lite tokig om folk har lite av flera saker. Lite Asperger, lite ADHD, lite depression, m.m. För då kan den personen ha ganska mycket problem i vardagen och ändå inte uppfylla kriterierna för en enda diagnos. Jag läste en bra bok om det en gång, det brukar kallas för skuggsyndrom (att ha för lite för en diagnos);

Skuggsyndrom
av John J Ratey, Catherine Johnson
http://www.bokus.com/bok/9789189091078/skuggsyndrom/

Lösningar? Det bästa är väl att utreda och att skriva som det är. Dvs. att patienten visserligen inte har så pass mycket problem i något område för att få diagnos, men att mängden av olika problem innebär en problematik ändå i praktiken.

Just det. Har man lite av varje då kan man ha en rejäl mix av problem. Tycker det är jag. Dessutom med fysiska problem med i mitt fall. Blir rätt rörigt.

Toblerone skrev:Ibland säger man också att det är osynlig, för att det ju är det. Jämnfört med fysiska handikapp som syns direkt. Visst kan man märka det så småningom, om man kan autism lite grann åtminstone, men man ser det ju oftast inte direkt.

Precis så sa min specialpedagog. Att man kunde urskilja det om man hade kunskap. Men att det inte syns på kroppen och bara i förbigående.

kiddie skrev:Just det. Har man lite av varje då kan man ha en rejäl mix av problem. Tycker det är jag. Dessutom med fysiska problem med i mitt fall. Blir rätt rörigt.

Jag tror att Diagnoserna kommer att förändras, antigen genom att man skapar fler för alla "blandade" tillstånd, eller genom att man slår ihop dem. Jag trodde faktiskt att man skulle slå ihop ADHD, Asperger och Tourette (till "NPF"), men nu ser det inte ut så längre.

Toblerone skrev:

kiddie skrev:Just det. Har man lite av varje då kan man ha en rejäl mix av problem. Tycker det är jag. Dessutom med fysiska problem med i mitt fall. Blir rätt rörigt.

Jag tror att Diagnoserna kommer att förändras, antigen genom att man skapar fler för alla "blandade" tillstånd, eller genom att man slår ihop dem. Jag trodde faktiskt att man skulle slå ihop ADHD, Asperger och Tourette (till "NPF"), men nu ser det inte ut så längre.

Skulle inte det bli ytters vanskligt? T.ex dom med Tourettets skulle ju kunna få ruggiga biverkningar utav ADHD medicin med ännu värre ticks. Sedan brukar väl dom ta andra slags mediciner för att mildra sina tvång. Vilket inte en ADHD människa kanske lider utav.

slackern skrev:

Toblerone skrev:

kiddie skrev:Just det. Har man lite av varje då kan man ha en rejäl mix av problem. Tycker det är jag. Dessutom med fysiska problem med i mitt fall. Blir rätt rörigt.

Jag tror att Diagnoserna kommer att förändras, antigen genom att man skapar fler för alla "blandade" tillstånd, eller genom att man slår ihop dem. Jag trodde faktiskt att man skulle slå ihop ADHD, Asperger och Tourette (till "NPF"), men nu ser det inte ut så längre.

Skulle inte det bli ytters vanskligt? T.ex dom med Tourettets skulle ju kunna få ruggiga biverkningar utav ADHD medicin med ännu värre ticks. Sedan brukar väl dom ta andra slags mediciner för att mildra sina tvång. Vilket inte en ADHD människa kanske lider utav.

Varför skulle man få medicin efter diagnos? Det får man ju inte nuförtiden heller. Vissa med ADHD (och även vissa med Asperger) äter antidepressiva. Okej, centralstimulerande får man bara ta med ADHD-diagnos. Men man måste ju inte heller.

Och så gott som alla med Tourette har även ADHD. Och många får medicin. Några få får värre tics, de slutar då kanske med medicinen. Min tidigare läkare sa att han har haft många patienter med Tourette som ätit ADHD-mediciner, och inte en enda behövde sluta med medicinen pga. ökande tics. Jag hade själv mer tics i början med medicinen. Men det gick över.

Toblerone skrev:

slackern skrev:

Toblerone skrev:
Jag tror att Diagnoserna kommer att förändras, antigen genom att man skapar fler för alla "blandade" tillstånd, eller genom att man slår ihop dem. Jag trodde faktiskt att man skulle slå ihop ADHD, Asperger och Tourette (till "NPF"), men nu ser det inte ut så längre.

Skulle inte det bli ytters vanskligt? T.ex dom med Tourettets skulle ju kunna få ruggiga biverkningar utav ADHD medicin med ännu värre ticks. Sedan brukar väl dom ta andra slags mediciner för att mildra sina tvång. Vilket inte en ADHD människa kanske lider utav.

Varför skulle man få medicin efter diagnos? Det får man ju inte nuförtiden heller. Vissa med ADHD (och även vissa med Asperger) äter antidepressiva. Okej, centralstimulerande får man bara ta med ADHD-diagnos. Men man måste ju inte heller.

Och så gott som alla med Tourette har även ADHD. Och många får medicin. Några få får värre tics, de slutar då kanske med medicinen. Min tidigare läkare sa att han har haft många patienter med Tourette som ätit ADHD-mediciner, och inte en enda behövde sluta med medicinen pga. ökande tics. Jag hade själv mer tics i början med medicinen. Men det gick över.

Förlåt var inte meningen att låta negativ. Men jag tycker bara att det var lite lustigt att klumpa ihop alla med NPF i en diagnos. Personligen tycker jag att det är bättre att bena ut diagnoserna så mycket som möjligt så att man får bästa möjliga behandling.

slackern skrev:

Toblerone skrev:

slackern skrev:
Skulle inte det bli ytters vanskligt? T.ex dom med Tourettets skulle ju kunna få ruggiga biverkningar utav ADHD medicin med ännu värre ticks. Sedan brukar väl dom ta andra slags mediciner för att mildra sina tvång. Vilket inte en ADHD människa kanske lider utav.

Varför skulle man få medicin efter diagnos? Det får man ju inte nuförtiden heller. Vissa med ADHD (och även vissa med Asperger) äter antidepressiva. Okej, centralstimulerande får man bara ta med ADHD-diagnos. Men man måste ju inte heller.

Och så gott som alla med Tourette har även ADHD. Och många får medicin. Några få får värre tics, de slutar då kanske med medicinen. Min tidigare läkare sa att han har haft många patienter med Tourette som ätit ADHD-mediciner, och inte en enda behövde sluta med medicinen pga. ökande tics. Jag hade själv mer tics i början med medicinen. Men det gick över.

Förlåt var inte meningen att låta negativ. Men jag tycker bara att det var lite lustigt att klumpa ihop alla med NPF i en diagnos. Personligen tycker jag att det är bättre att bena ut diagnoserna så mycket som möjligt så att man får bästa möjliga behandling.

Det är ingen fara, jag är bara förvånad, efter det ju INTE är så att man behandlar efter diagnos. Man behandlar efter symptom i alla fall. T.ex. om en person med ADHD-diagnos mest har humörsvängningar, inte så stora problem med uppmärksamheten, så kommer en läkare nog att fundera på att sätta in antidepressiva, trots att den vanliga medicinen för ADHD är centralstimulerande mediciner.

Men det kan förstås vara så att många läkare ändå tittar mycket på diagnosen. Och då "låser" diagnosen lite för mycket också, tycker jag. Det finns ju egentligen inget sätt att vara säker på att den personen har har ADHD och inte Asperger, om hen nu har lite av varje. Läkare har ganska svårt att avgränsa där. Också därför tycker jag att det vore bra att bunta ihop dem. Men man ska förstås även beskriva symptomen när man dokumenterar diagnostiken. En amerikansk läkare (Dr. Amen) har skiljt mellan sex olika sorters ADHD, och rekommenderar olika behandlingssätt för alla sex. Han har en poäng där. Om du har en person som är mycket aggressiv/explosiv, så kan det bli värre av centralstimulerande medicin. Dr. Amen gjorde SPECT-scans på hjärnan och visar hur olika det ser ut för olika typer. Mycket intressant.

http://aci.amenclinics.com/the-amen-met ... ory_id=348