Folk får gärna vara bittra bara jag slipper vistas kring dem. Min kontaktperson kan vara ganska bitter då och då. Så jävla drygt när det kvittar vad man säger så får man bara negativ respons. Men jag försöker få fason på honom.

ZeldAlice skrev:Även om trevlighet och sådant oftast varar längst så är det lättare att förstå och acceptera bitterheten ibland eftersom man kan har både dåliga dagar och annat sådant då och då. Sen kan jag tycka att bitterhet är särskilt acceptabelt om det ligger en kris bakom, typ en förlust och saknad av någon eller något.

Däremot, de som är bittra bara för bitterhetensskull och utan anledning plus att de måste snäsa, fräsa och tjura etc på andra det har jag personligen ganska svårt för.

Jag håller med. Tyvärr är jag själv en riktig bitterfitta. Önskar verkligen att jag inte var det!

elle skrev:Heathcliff i Svindlande Höjder är enligt min åsikt ett exempel på en bitter person i litteraturen . Han har något mörkt och dystert över sig som han tvingas att leva med . Mot andra människor är han korthuggen .

Är han verkligen bitter? Nu var det många år sedan jag läste boken, men jag uppfattade honom snarare som sadistisk.

CarolusRex skrev:Min kontaktperson kan vara ganska bitter då och då. Så jävla drygt när det kvittar vad man säger så får man bara negativ respons.

Det låter ju inte som någon vidare kontaktperson. Trodde de var till för att stötta och snarare glädja än tvärtom. Hoppas du får ordning på den rackaren så att han sköter sitt jobb rätt!

Moderator: citatet har rättats

gadas skrev:Jag har aldrig förstått varför folk inte uppskattar en gammal gubbe som är ständigt bitter...
Jodå, när det gäller sällskap så kan jag nog förstå det. Men, allvarligt talat, jag vet knappt något eller någon som hjälpt mig så mycket och så grundligt och gjort mig så lycklig som bitterheten. Problemet är snarast att jag alltför sällan tar till den.

Du säger här att det är problematiskt att göra det som gör dig lycklig utan att närmare specificera vad det är som är så problematiskt med varken metoden (bitterhet) eller lyckan. Om bitterheten gör dig lycklig så borde det inte spela så stor roll att människor inte uppskattar dig när du är lycklig (alltså bitter) du är ju trots allt lycklig trots att människor inte uppskattar dig när du är det.

Hej ! håller med om att det inte är nåt fel att vara bitter, är själv det ibland...(tror jag ) , men det är klart i sällskap blir det nåt annat för de närvarande i längden.



Mvh
C

Förstår inte riktigt vad ni menar med bitter när ni skriver om att det kan vara positivt..? För mig är att vara bitter att gå runt och vara arg, besviken osv över en massa gammalt som har hänt eller gjorts mot en. Att man inte kan släppa det utan måste älta alla dessa gamla negativa saker. Jag kan inte se det positiva i det, jag tror man hade mått bättre av att kunna släppa det. Att gå runt och må dåligt över en massa gamla saker som man inte kan förändra kan iofs vara svårt ibland men jag tror man mår bättre om man kan släppa det och inte längre låta det påverka en. Att vid tillfällen få utlopp för ilska osv känns som något helt annat och där kan jag hålla med om att det kan vara positivt. Jag skulle tro att om man inte kan/får det så kan det sedan leda till bitterhet. Men att vara bitter är för mig mer något negativt och destruktivt som tär på en.

Ja jag tror det råder viss förvirring kring begreppet och hur det defineras.
De som beskriver att de har varit bittra tycks vilja vända det till något positivt, vilket då gör att det upphör att vara bitterhet! Iallafall i mina ögon.

kiddie skrev:Snarare att det är ett skällsord mer än något annat. Att det egentligen saknar betydelse.

Klart ordet har en betydelse!

Synonymer till bitter:

1. besk, skarp, amper, sträv, hård, stickande, bitande
2. hätsk, hatisk, förbittrad; ledsen, förgrämd, besviken; tung, smärtsam, svår, tragisk
3. dyster, elak; sardonisk, hånfull, sarkastisk

http://www.synonymer.se/?query=bitter&SOK=s%C3%B6k

Oavsett om man föredrar att avnända det om andra och inte om sig själv så finns företeelsen.

Jag har svårt att se något positivt med att vara bitter. Däremot kan det vara en lättnad att slippa låtsas glad och positiv, när man inte känner sig så.

Sardonisk och sarkastisk är ju möjligen något som andra kan ha nöje av att läsa/lyssna på. Om man s a s är kvick och bitter samtidigt.

Kahlokatt skrev:

elle skrev:Heathcliff i Svindlande Höjder är enligt min åsikt ett exempel på en bitter person i litteraturen . Han har något mörkt och dystert över sig som han tvingas att leva med . Mot andra människor är han korthuggen .

Är han verkligen bitter? Nu var det många år sedan jag läste boken, men jag uppfattade honom snarare som sadistisk.

Jag uppfattade honom främst som avundsjuk och hämndlysten men även förbittrad.

Hade kontaktperson ett kort tag. Hon hade gärna fått vara bittrare. Hon var helt OOOhhhh jag ÄLSKAR sommaren då går jag inte och lägger mig, varför ska man ens sova när allt är sååå vackert? Ohhhh jag ÄLSKAR att motionera jag kör Friskis och Svettis varje dag i två timmar!!!

Jag blev trött av henne.

Ja men man ser på synonymerna att det inte betyder en enda sak. Det man känner inom sig är ofta mer nyanserat än vad andra tror man känner.

Om någon säger att du är bitter så är det väldigt stor skillnad på att vara hånfull, hatisk, ledsen och besviken.

Jag tror att anledningen till att bitterhet är så provocerande för vissa människor är att den också innehåller en udd av icke-acceptans, i det ledsna finns också vreden över att världen inte ser annorlunda ut.

Tyvärr är bitterhet också tärande på dem som bär på den. Det är jobbigt att gå omkring med denna tunga blandning av sorg och ilska som skaver och det verkar ju mycket trevligare att säga till ledsna och arga människor att de borde vara glada än att lyssna på vad de hakat upp sig på,

Vill man bli av med bitterhet tror jag det bästa sättet är att försöka bryta sönder den i sina beståndsdelar och tillåta sig att i tur och ordning vara både ledsen och arg. Då tror jag inte att man fastnar lika länge

kiddie skrev:Ja men man ser på synonymerna att det inte betyder en enda sak. Det man känner inom sig är ofta mer nyanserat än vad andra tror man känner.

Om någon säger att du är bitter så är det väldigt stor skillnad på att vara hånfull, hatisk, ledsen och besviken.

Om man säger så kan det vara för att man anser att personen fastnat i bitterhet och för sin egen skull borde gå vidare. Man säger det alltså för personens bästa.

Det kan också vara för att man tröttnat på personens ältande av gamla oförrätter; det är inte så kul för andra att lyssna på. Då säger man det för sitt eget bästa, men i förlängningen också för pesonens bästa, eftersom folk annars undviker hen som en "energitjuv".

Man må själv känna sig som ledsen och besviken men för andra framstår man kanske som hatiska och hånfull el just "bitter".

kjwkjw skrev:En sak också...

Tjejer som är bittra har inga problem med att få närhet & kärlek.

Det är fakta.

Men för bittra killar är det kört.

Och tjejer hävdar att dom har lika svårt som killar...lol.

Nej, det är inte fakta. Det är dina gissningar och antaganden. Det kan vara bra att lära sig skillnaden.

Alltså, det finns någonting väldigt förmätet i att säga till en bitter människa att den ska sluta vara bitter, "tänka positivt istället" och liknande.

Många människor är bittra, av olika anledningar.
Många människor har rätt att vara bittra - livet är jävligt mot många människor.

Att då komma som glad och bekymmersfri, privilegierad, framgångsrik och utvald människa och kasta ur sig rena klyschor; "ryck upp dig", "tänk positivt!!", "Carpe Diem", "le så ler hela världen mot dig", "sluta vara energitjuv" med mera är ingenting annat än öppet hån, om än oreflekterat och dumt så det förslår.

Om man är arbetslös, ensamstående, chanslös, fattig, har med besvärliga myndigheter att göra och bor i en risig etta med odrägliga grannar finns det sannerligen inte särskilt mycket att glädjas åt och livet är då inte samma ocean av möjligheter som den rike och privilegierade upplever den som.

Så nej, bittra människor stör mig knappast. De tillhör oftast den genomskådande sorten som levt livet och sett avigsidorna med egna ögon.

Det jag har noll fördragsamhet med är lyckofascisterna, de maniska optimisterna med huvet fullt av vykortsfraser, de som har Mia Törnbloms samlade på nattduksbordet.

Sen är det som Alien säger nånting väldigt bra med kvick bitterhet.
Se Charles Bukowski och Louis-Ferdinand Céline!

KrigarSjäl skrev:
Att då komma som glad och bekymmersfri, privilegierad, framgångsrik och utvald människa och kasta ur sig rena klyschor; "ryck upp dig", "tänk positivt!!", "Carpe Diem", "le så ler hela världen mot dig", "sluta vara energitjuv" !

Bittra människor är svåra men mer ärliga än de som vill " fånga dagen " och är alltid positiva .

Bitterhetens syllogismer är läsning för den som vill njuta nederlagets lemonad.

Folk blir så fruktansvärt irriterade på mig, när jag bara säger sanningen om det jag är bitter över. Ska man bara låtsas vara glad över saker man inte känner glädje för? Det är ju inte heller hälsosamt.

jag brukar oftast inte säga nånting när jag är bitter,vilket är rätt ofta man bara liksom håller med andra och går undan. när humöret går upp kan man ju bli lite socialare

Jag tycker att det tillhör de mänskliga rättigheterna att få vältra sig i bitterhet då och då. Det behöver inte vara så jävla carpe diem hela tiden.

hattifnatt skrev:Jag tycker att det tillhör de mänskliga rättigheterna att få vältra sig i bitterhet då och då. Det behöver inte vara så jävla carpe diem hela tiden.

Ja. En av känslorna i registret som måste upplevas då och då.

Kahlokatt skrev:

ZeldAlice skrev:Även om trevlighet och sådant oftast varar längst så är det lättare att förstå och acceptera bitterheten ibland eftersom man kan har både dåliga dagar och annat sådant då och då. Sen kan jag tycka att bitterhet är särskilt acceptabelt om det ligger en kris bakom, typ en förlust och saknad av någon eller något.

Däremot, de som är bittra bara för bitterhetensskull och utan anledning plus att de måste snäsa, fräsa och tjura etc på andra det har jag personligen ganska svårt för.

Jag håller med. Tyvärr är jag själv en riktig bitterfitta. Önskar verkligen att jag inte var det!

Jag personligen har aldrig sett dig som bitter alls! ^^ Sen också, enligt min mening, bara för att man alla gånger är på sitt bästa humör och är istället nedstämd etc så är man inte bitter, tycker jag. Jag själv är ofta sådan, är inte alls på topphumör plus att jag har ibland en hel del humörsvägningar också.