eftersom jag fick diagnos inom autismspektrumet så vet jag inte riktigt om jag har lätt autism eller aspergers.

så jag tänkte förklara några av mina svårigheter och andra saker ifall någon skulle känna igen sig

1. jag har lite svårt med ögonkontakten

2. har svårt att prata i stora grupper som består av mer folk än 2 st.

3. kan glömma småsaker lätt

4. blir ledsen och känner mig kränkt när någon kallar mig idiot och flera andra fula ord.

5. vågar inte säga ifrån eller emot när någon person retar eller tar saker från mig.

6. vågar inte vara ute i stan ensam.

7. vågar inte umgås eller prata med människor som är tuffa eller som har varit dumma mot mig eller som blir lätt arg

8. blir ibland blyg när jag går genom folkmassa men mest när jag åker buss själv.

9. kollar alltid på platsen där mina viktiga saker är så att dem inte försvinner.

10. blir irriterad när folk går in i min rum utan att fråga.

12. tycker inte om när folk tvingar mig att göra saker jag inte gillar. då brukar jag bli envis och lite gnällig

13. klarar av att prata med vuxna människor. framförallt dem som är glada och ler.

14. är känsligt för vita väggar när det gäller rum och lägenhet

15. blir jätte blyg när det är friidrott, tävlingar och att stå på scen

16. ställer vissa konstiga och onödiga frågor som jag redan vet svaret på

17. blir ganska irriterad när folk gnäller och tjatar på mig. blir också irriterad när folk klagar på vad jag gör och när jag pratar med vänner

18. är rädd att göra fel så att någon blir rasande

19. blir rädd när någon skriker på mig

20. sen är jag försiktigt när jag pratar med kompisar så att jag inte gör dem upprörd

någon som känner igen sig?

glömde säga den sista problemen att jag ändå kan bli orolig även om jag gömt mina saker i säker ställe och att det är svårt att förklara vissa saker

är det ingen här som har samma problem som mig?

yusuke20 skrev:eftersom jag fick diagnos inom autismspektrumet så vet jag inte riktigt om jag har lätt autism eller aspergers.

Det är väl samma sak? I framtiden kommer allt att kallas för autism.

Jag kan väl känna igen mig i flera saker, särskilt från när jag var yngre.

blir ledsen och känner mig kränkt när någon kallar mig idiot och flera andra fula ord.

Det blir väl alla? Fast en del blir förstås arga i stället/också

vågar inte säga ifrån eller emot när någon person retar eller tar saker från mig.

Det kan ju vara svårt att säga ifrån på rätt sätt när någon retas. Att visa att man blir ledsen el arg är inte bra, helst ska man hitta på något slagfärdigt tillbaka. Vad menar du med att ta saker ifrån dig, på skoj eller? Då hade jag blivit förbannad.

vågar inte umgås eller prata med människor som är tuffa eller som har varit dumma mot mig eller som blir lätt arg

Nej, varför skulle man göra det, sådana vill man ju inte umgås med. Men man kan ändå tvingas prata med sådana människor.

klarar av att prata med vuxna människor. framförallt dem som är glada och ler.

Vuxna brukar bete sig bättre än tonåringar och också vara mer förutsägbara

vågar inte vara ute i stan ensam.

Du menar utan sällskap av vänner el familj? Det stämmer väl för många om det är mörkt och sent. Annars tycker jag att det är ok att vara ensam, det är de andra människorna (stoj, trängsel, köer etc) som är problemet.

sen vill jag också säga att jag är känslig för jätte ljusa färger som ljusblå och vit

sen har jag svårt att göra skämt eller att förstå vissa skämt, även om jag skulle göra det skulle jag inte skratta så mycket.


sen har jag svårt att handla själv

har också svårt att bestämma mig för vissa saker

och jag har svårt att förklara vissa saker

Jag har ingen bra ögonkontakt.
Jag glömmer småsaker som storsaker.
Delar av mitt hem har bara JAG tillträde till!
Hatar att bli tvingad. Hataaaaar.
Hatar vita väggar verkligen!

När jag var ungdom:
Var jag blyg inför de jag inte kände.
Hatade stora grupper.
Blev ubernervös för allt där man skulle ha allas fokus på sig.
Var rädd att säga fel eller ibland ens prata.
Blev rasande inombords om någon trodde fel saker om mig. Men vågade aldrig säga till!
Var OK på stan och buss om jag vant mig, hade jag vant mig med en kompis med var det svårt att vänja sig tillbaka till ensam.
Var rädd för de som varit negativa mot mig.

Idag:
Skulle nog inte gilla att tala inför en stor grupp.
Har lätt för att skoja bort när jag gör bort mig.
Säger direkt till om jag tycker någon sagt något dumt till mig, inte argt men säger till.
Kan besvara en dum kommentar med ett skratt eller leende.
Pratar helt obehindrat med vem som helst. Dock har jag vissa problem med att börja prata för jag fattar fortfarande inte inledningar.
Är inte rädd för någon.

kiddie skrev:Jag har ingen bra ögonkontakt.
Jag glömmer småsaker som storsaker.
Delar av mitt hem har bara JAG tillträde till!
Hatar att bli tvingad. Hataaaaar.
Hatar vita väggar verkligen!

När jag var ungdom:
Var jag blyg inför de jag inte kände.
Hatade stora grupper.
Blev ubernervös för allt där man skulle ha allas fokus på sig.
Var rädd att säga fel eller ibland ens prata.
Blev rasande inombords om någon trodde fel saker om mig. Men vågade aldrig säga till!
Var OK på stan och buss om jag vant mig, hade jag vant mig med en kompis med var det svårt att vänja sig tillbaka till ensam.
Var rädd för de som varit negativa mot mig.

Idag:
Skulle nog inte gilla att tala inför en stor grupp.
Har lätt för att skoja bort när jag gör bort mig.
Säger direkt till om jag tycker någon sagt något dumt till mig, inte argt men säger till.
Kan besvara en dum kommentar med ett skratt eller leende.
Pratar helt obehindrat med vem som helst. Dock har jag vissa problem med att börja prata för jag fattar fortfarande inte inledningar.
Är inte rädd för någon.

jag var också jätte blyg när jag var yngre som 11 och 14 men är mindre blyg.

Alien skrev:

yusuke20 skrev:eftersom jag fick diagnos inom autismspektrumet så vet jag inte riktigt om jag har lätt autism eller aspergers.

Det är väl samma sak? I framtiden kommer allt att kallas för autism.

Jag kan väl känna igen mig i flera saker, särskilt från när jag var yngre.

blir ledsen och känner mig kränkt när någon kallar mig idiot och flera andra fula ord.

Det blir väl alla? Fast en del blir förstås arga i stället/också

vågar inte säga ifrån eller emot när någon person retar eller tar saker från mig.

Det kan ju vara svårt att säga ifrån på rätt sätt när någon retas. Att visa att man blir ledsen el arg är inte bra, helst ska man hitta på något slagfärdigt tillbaka. Vad menar du med att ta saker ifrån dig, på skoj eller? Då hade jag blivit förbannad.

vågar inte umgås eller prata med människor som är tuffa eller som har varit dumma mot mig eller som blir lätt arg

Nej, varför skulle man göra det, sådana vill man ju inte umgås med. Men man kan ändå tvingas prata med sådana människor.

klarar av att prata med vuxna människor. framförallt dem som är glada och ler.

Vuxna brukar bete sig bättre än tonåringar och också vara mer förutsägbara

vågar inte vara ute i stan ensam.

Du menar utan sällskap av vänner el familj? Det stämmer väl för många om det är mörkt och sent. Annars tycker jag att det är ok att vara ensam, det är de andra människorna (stoj, trängsel, köer etc) som är problemet.

det kvittar om det är mörkt eller ljus. jag har ändå svårt att vara i stan själv


dessutom är jag ganska långsamt på matte men kan några tabeller förutom 7, 8 och 9
men jag kan bara tabellerna i ordning men inte i slump

dessutom är det krångligt med klockan men jag kan timmar och halvtimmar rätt bra

har svårt att skilja vänster och höger

Vissa saker blir bättre med åren, dvs träning. T ex om du ofta åker till stan med andra, kan du sedan träna på att göra det ensam.

Jag har också svårt med höger och vänster. Min far försökte lära mig det genom att titta på väggklockan. Från 6 (morgon) till 12 (midnatt) var vänster sida, från 12 (middag) till 6 (kväll) var höger. Fast det förutsätter ju att man kan (den analoga, digital fanns inte då,) klockan, tydligen kunde jag lära mig klockan lättare.

Förr tittade jag på vilken arm armbandsuret var, det var alltså vänster. Men nuförtiden har jag inget armbandsur. Som tur är cyklar jag på rätt sida ändå.

Hur står det till med koordinationen? Jag blir jätteförvirrad av kartor eller vägbeskrivningar men också diagram och grafer.

Har dåligt lokalsinne och att hitta, så jag får plugga in färdvägen rejält innan eller provåka om jag ska till något ställe jag inte varit på tidigare.

adddd skrev:Hur står det till med koordinationen? Jag blir jätteförvirrad av kartor eller vägbeskrivningar men också diagram och grafer. 

Har dåligt lokalsinne och att hitta, så jag får plugga in färdvägen rejält innan eller provåka om jag ska till något ställe jag inte varit på tidigare.

har också dåligt lokal sinne men inte jätte dåligt och det jag avskyr är att använda kartor som inte är tagna av satalitt. dessutom har jag mest dåligt lokal sinne när det är inom stadskärnan eftersom det är så himla många krokiga vägar och gator från olika håll, det värsta är att det är otroligt mycket trafik ljud som stör mig mycket när jag ska läsa kartan.

och jag avskyr att åka buss ensam och vill helst åka med en vuxen

när jag åkte buss med min lillebror så var jag ganska osäker om bussen skulle komma rätt och jag bad min lillebror att ge mig busskorten för att jag hade säkrare fickor men min lillebror sa nej och då blev jag ännu mer stressad och orolig.


blir alltid orolig och stressad när jag tappar eller glömmer något som är viktigt eller en sak som jag gillar

jag hatar att bli stressad och orolig
jag vill att det ska vara lugnt och jag trivs  att göra en sak i taget och inte flera på en gång

Alien skrev:Vissa saker blir bättre med åren, dvs träning. T ex om du ofta åker till stan med andra, kan du sedan träna på att göra det ensam.

Jag har också svårt med höger och vänster. Min far försökte lära mig det genom att titta på väggklockan. Från 6 (morgon) till 12 (midnatt) var vänster sida, från 12 (middag) till 6 (kväll) var höger. Fast det förutsätter ju att man kan (den analoga, digital fanns inte då,) klockan, tydligen kunde jag lära mig klockan lättare.

Förr tittade jag på vilken arm armbandsuret var, det var alltså vänster. Men nuförtiden har jag inget armbandsur. Som tur är cyklar jag på rätt sida ändå.

som tur är så är jag vänsterhänt och då kan det bli lite lättare att skilja vänster och höger