Hur funkar det för er?

Inom vilket ämnesområde?

Blir troligen doktorand i psykologi i Norge inom kort, dock helt på distans. Kommer säkert att funka utmärkt.

Jag är doktorand i biologi. Fast alla doktorander får gärna svara här .

Tycker att vissa saker med att vara doktorand passar mig utmärkt, men sedan är det mycket som inte gör det också.

Min bror med Tourette är doktor (inte doktorand) och forskar om papper, snyggt, fållbart, billigt, ekologiskt, strukturer etc. Funkar väldigt bra.

@Meliza, Lönen?

Jag är färdig doktor (ingenjör i grunden). Doktorand passade bra i min dåvarande livssituation som småbarnsförälder, fri arbetstid då mm. Tror det passar bra för många med asperger. Dock är den akademiska karriären efter doktorsexamen mindre och mindre passande för mig tycker jag, handlar mer och mer om dra in pengar, vara både chef och utförare samtidigt, tillfälliga projekt och nätverka. Vägen till fast tjänst är lång och målet inte så lockande för mig (undervisning, vara chef och ansök om medel) . Funderar därför på att börja på ett företag, är tur jag har utbildning inom område där det finns arbeten utanför universiteten.

Kan tilläggas att många inom denna värld har autistiska drag, men ofta ingen diagnos eftersom de hittat rätt i livet och inte blivit uppfångade av psykiatrin .

Inom ingenjörsvetenskap är det gaska okej lön, är nog numera mellan 24-30 tusen beroende på hur långt du kommit. Även okej lön inom medicin och ekonomi tror jag där det finns externa medel. Dock kan lönen vara låg inom andra ämnen, speciellt om du är finansierad av statligt bidrag eller stipendium.

Då ska man nog tänka på att den officiella ingångslönen i industrin är 30 tusen och snabbt drar uppåt.

plåtmonster skrev:Då ska man nog tänka på att den officiella ingångslönen i industrin är 30 tusen och snabbt drar uppåt.

Jo jag vet, är sämre lön. Dock inte lika illa som jag trodde innan jag själv kom i fråga för att bli doktorand. Hade många fördomar om doktorander och ingen tanke alls på att bli det, halkade in på det av en slump, inget jag ångrar . Får vägas mot andra fördelar såsom frihet och betald examen, människor gör olika prioriteringar och passar för olika saker.

Nargil skrev:Inom ingenjörsvetenskap är det gaska okej lön, är nog numera mellan 24-30 tusen beroende på hur långt du kommit. Även okej lön inom medicin och ekonomi tror jag där det finns externa medel. Dock kan lönen vara låg inom andra ämnen, speciellt om du är finansierad av statligt bidrag eller stipendium.

Att studera med finansiering är inte ens att tänka på för min del. De ersättningarna ligger långt under det jag har som anställd. Fördelen att inte ha finansiering är att man slipper ifrån en del problem relaterade till det med. Dessutom så har jag inte tid att ta flera år ledigt från jobbet då jag har en nyckelroll där.

Det jag mest är ute efter är att slippa använda "Independent Researcher" i publikationer, samt att få avgifterna för publicering betalda + kunna göra etikprövningar enkelt.

Sen får vi inte glömma att det finns många med neuropsykiatriska handikapp som trots avklarad attraktiv utbildning har svårt få eller inte orkar ha ett normalt arbete. Många har svårt klara grundläggande utbildning trots att de har intelligens över medel och kör fast redan där.

En lite varning till aspergare som tror att doktorera bara är att snöa in på ett specialintresse under 5 år. Är ett varierande yrke och kräver ganska mycket social kompetens. Jag var nästan som konsult gjorde många delprojekt i samarbete med företag, men iof ett induatrinära ämnesområde.

En lite narisistisk fördel med att vara forskare vs inom företag är att du får ditt namn på avhandlingar, rapporter och vetenskapliga artiklar som kommer finnas kvar under överskådlig framtid. Även titel som finns kvar oavsett om och vad du arbetar med resten av livet. På ett företag sliter du med projekt och får "bara" pengar för det och det betyder inget den dan du slutar.

Nargil skrev:En lite varning till aspergare som tror att doktorera bara är att snöa in på ett specialintresse under 5 år. Är ett varierande yrke och kräver ganska mycket social kompetens.

Men då kan man väl ta vanlig anställning och tjäna mycket mer istället?

Doktorand är man under en begränsad tid när man går en forskarutbildning. Numera är det nog vanligast att man har en tillfällig anställning som doktorand och är avlönad, men det varierar fortfarande mellan ämnesområden och lärosäten. Att bara jämföra rakt av med lönen för en vanlig anställning är därför missvisande. Lönen kan vara dåligt jämfört med näringslivet, men är mycket bra jämfört med en vanlig utbildning där man inte får något betalt alls. Förhoppningen är naturligtvis också att man ska få en högre lön efteråt än om man inte gått forskarutbildningen, även om det inte heller är självklart alla gånger.

Är det inte så också att man som doktorand förväntas undervisa studenter?

Alien skrev:Är det inte så också att man som doktorand förväntas undervisa studenter?

Bara om man är finansierad. Som distansdoktorand behöver man inte det. Dock tror jag man måste vara med i något annat undervisningssammanhang, typ på konferens eller så.

rdos skrev:

Alien skrev:Är det inte så också att man som doktorand förväntas undervisa studenter?

Bara om man är finansierad. Som distansdoktorand behöver man inte det. Dock tror jag man måste vara med i något annat undervisningssammanhang, typ på konferens eller så.

Precis, att undervisa är inte i sig en del av forskarutbildningen, möjligen med undantag för vissa ämnen där det är relevant i sig. Undervisning ingår däremot oftast i tjänsten om man är avlönad.

Jag vet inte riktigt vad du tänker på när du skriver "annat undervisningssammanhang", men som forskarstuderande måste du själv läsa kurser, men omfattningen varierar mellan ämnen och lärosäten. Att åka på några relevanta konferenser är lämpligt, helst då att man själv har fått bidrag accepterade att presentera.

Kvasir skrev:men som forskarstuderande måste du själv läsa kurser, men omfattningen varierar mellan ämnen och lärosäten.

Stämmer, men jag tror jag kan göra dem på distans. Bäst hade varit att gått dem i Lund, men det fungerar nog inte.

Kvasir skrev:Att åka på några relevanta konferenser är lämpligt, helst då att man själv har fått bidrag accepterade att presentera.

Jo, precis, det verkar ingå i ansökan t.o.m. Kommer nog att medverka på några autismkonferenser vad det lider om allt går som det ska.

rdos skrev:

Kvasir skrev:men som forskarstuderande måste du själv läsa kurser, men omfattningen varierar mellan ämnen och lärosäten.

Stämmer, men jag tror jag kan göra dem på distans. Bäst hade varit att gått dem i Lund, men det fungerar nog inte.

Nej, dels måste det vara tillräckligt lika kurser så du kan få godkänt att läsa dem istället, och så har Lund inte något intresse av att du går deras kurser, eftersom du inte är inskriven där. Dvs. du kan säkert följa kurserna i Lund, men de lär inte vilja examinera dig.

Kvasir skrev:Nej, dels måste det vara tillräckligt lika kurser så du kan få godkänt att läsa dem istället, och så har Lund inte något intresse av att du går deras kurser, eftersom du inte är inskriven där. Dvs. du kan säkert följa kurserna i Lund, men de lär inte vilja examinera dig.

Ja, fast min tanke var att gå på föreläsningarna på kurserna enbart (som jag gjorde när jag läste), och sedan göra examina på distans. Det borde väl egentligen fungera, och ingen borde väl klaga på att någon som inte är inskriven går på föreläsningar?

rdos skrev:

Kvasir skrev:Nej, dels måste det vara tillräckligt lika kurser så du kan få godkänt att läsa dem istället, och så har Lund inte något intresse av att du går deras kurser, eftersom du inte är inskriven där. Dvs. du kan säkert följa kurserna i Lund, men de lär inte vilja examinera dig.

Ja, fast min tanke var att gå på föreläsningarna på kurserna enbart (som jag gjorde när jag läste), och sedan göra examina på distans. Det borde väl egentligen fungera, och ingen borde väl klaga på att någon som inte är inskriven går på föreläsningar?

Föreläsningar inom grundutbildningarna på universitet är öppna för allmänheten, i mån av plats. Rimligen gäller det även forskarutbildningen. Fast det kan ju vara lämpligt ändå att fråga först, i synnerhet som forskarkurser brukar ha få deltagare och lokalerna kan vara anpassade därefter.

Nargil skrev:En lite varning till aspergare som tror att doktorera bara är att snöa in på ett specialintresse under 5 år. Är ett varierande yrke och kräver ganska mycket social kompetens. Jag var nästan som konsult gjorde många delprojekt i samarbete med företag, men iof ett induatrinära ämnesområde.

Ja, det kräver mycket mer social kompetens än vad jag tidigare trodde. Mycket nätverkande (åtminstone förväntan att man ska...) och samarbeten inom den forskargrupp man tillhör och samarbete med andra forskargrupper (det senare iaf om man kommit längre i sin forskningskarriär) och regelbundet redovisa sitt arbete på seminarier och hålla i undervisning och så.

Nargil skrev:Jag är färdig doktor (ingenjör i grunden). Doktorand passade bra i min dåvarande livssituation som småbarnsförälder, fri arbetstid då mm. Tror det passar bra för många med asperger.

I teorin tycker jag också att det skulle passa min livssituation som småbarnsförälder men i praktiken så är det ju där som det brister mest. Att vara förälder är utmattande och energin räcker inte till för att jag ska orka vara en bra doktorand och det tär så att inte känna att man kommer till sin rätt. Ända sedan jag börjat har jag känt att jag kan bättre. Om jag bara inte hade varit så trött och splittrad.

plåtmonster skrev:@Meliza, Lönen?

När det gäller jobb överlag så skulle jag vara så glad över att ens fixa att vara kompetent på ett jobb att jag inte bryr mig om vad jag tjänar. Kan bli så avundsjuk på andra människor ibland som pratar om hur de är värda så och så mycket pengar, jag skulle vara glad om jag kände en trygghet och självsäkerhet i ens klara ett jobb. (Men jag har blivit snällare mot mig själv i och med aspergerdiagnosen, att inte längre ta det för självklart att man klarar av att jobba heltid och att ta allt annat som att man misslyckats).

Har jobbat som forskningsassistent några år innan jag blev doktorand, det var samma frihet (att få lägga upp sitt arbete själv, friheten i arbetstider och att få gräva ned mig i något passade mig), men att vara doktorand innebär lite mer press, lite mindre färdiga ramar, lite mer eget ansvar, lite mer splittrat (eftersom det är en massa grejer som kurser/undervisning/seminare-serier/journal clubs/ansvar för saker etc).

Jobbet som forskningsassistent kanske ger ungefär samma lön som doktorand men kräver mycket mindre?