Känns mer som att visst kan en psykopat ha högt IQ liksom en med grav autism. Högt IQ är rätt bra om man vill göra smarta saker, men det behövs något mer också. Det räcker liksom inte med att ha högt IQ.

kiddie skrev:Känns mer som att visst kan en psykopat ha högt IQ liksom en med grav autism. Högt IQ är rätt bra om man vill göra smarta saker, men det behövs något mer också. Det räcker liksom inte med att ha högt IQ.

Exakt.

Frimodig

Jag förstår inte, varför skulle inte en psykopat kunna ha högt IQ?

tahlia skrev:

gadas skrev:

Parvlon skrev:Jag tycker det tyder på intellektproblem ifall man inte förstår att det finns goda eller onda saker att välja pǻ. Psykiatrin kanske delvis går ut på att förklara ondskefullt beteende men jag tycker inte de lyckas särskilt bra för det är som att säga att vi saknar den fria viljan.

Helt rätt! Ondska förutsätter dumhet. Det är bristande intelligens. 'Smarta, ondskefulla' - finns inte.

Men.. jag tyckte ni kom fram till att psykopater som mördar är onda. Dessa uppvisar inte sällan väldigt höga IQ-poäng och är alltså väldigt intelligenta. Hur får du då ihop ditt resonemang?

Från tråden forbannad-oskuld-dodade-och-skadade-flera-t40192-216.html

Jag tror att man som aspergare kan ha för mycket empati, så är det med mig och mina barn med diagnosen.

Jag blir alltid precis lika rädd och ledsen när jag ser sånt här.

NEJ, vi saknar inte empati. Ingen saknar empati. Det krävs ordentliga lobotomier för att sakna empati, och då ska de långt längre bak än frontalloben, dessutom!

Till och med psykopater har empati, de har bara möjligheten att totalt ignorera den och hantera den på ett helt annat sätt än "vanliga" människor.

Jag hoppas verkligen att sånt här inte sprids ut i världen, det är skrämmande att det verkligen finns dem som tror på sånt.

Wine skrev:Jag förstår inte, varför skulle inte en psykopat kunna ha högt IQ?

Det har väl ingen betvivlat. Däremot att hög IQ alltid betyder detsamma som "högintelligent" el framgångsrik. Det krävs annat också, som interpersonell (social) och intrapersonell (reflekterande) intelligens enligt Howard Gardner.

Amaya skrev:Jag blir alltid precis lika rädd och ledsen när jag ser sånt här.

NEJ, vi saknar inte empati. Ingen saknar empati. Det krävs ordentliga lobotomier för att sakna empati, och då ska de långt längre bak än frontalloben, dessutom!

Till och med psykopater har empati, de har bara möjligheten att totalt ignorera den och hantera den på ett helt annat sätt än "vanliga" människor.

Jag hoppas verkligen att sånt här inte sprids ut i världen, det är skrämmande att det verkligen finns dem som tror på sånt.

Den empati vi saknar är Theory of Mind (mentaliseringsförmåga). Det hör till aspergerkriterierna:

Begränsad förmåga att förstå hur andra tänker och att leva sig in i andra människors situation.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Aspergers_syndrom

Finns jättemånga trådar om just det redan, t ex empati-theory-of-mind-t6524.html, vad-ar-egentligen-empati-t8751.html, fraga-om-tom-t8005.html

Men den här tråden handlar ju om att många NT också har begränsad empati/mentaliseringsförmåga.

Under min utredning fick jag uppgiften att beskriva olika känslor men jag kunde fan mig inte beskriva en enda känsla, förklarade mer hur folk brukar se ut och bete sig när de har dom känslorna.
Så även om jag vet att folk känner något, kan jag inte riktigt förstå eller sätta mig in i det.
Alltså har jag ju inte empati men däremot en viss insikt om vad känslor är och hur de påverkar människor.

Jag saknar sån här naturlig emotionell empati.

Jag måste förstå varför det är synd om folk. Jag är beroende av objektiva beskrivningar.

Det är det ena. Det andra är att jag gillar att hjälpa folk som det är synd om. Dagen blir liksom ok. Sen lär man sig en ohygglig massa av folk, som det är, eller har varit, synd om.

Frimodig

Frimodig skrev:

gadas skrev:Psykopat är en person som upptäckt en liten del av sin hjärna och kan visa andra människor.
Aspergare är en person som upptäckt en stor del av sin hjärna men inte kan visa andra människor...

Det där låter som flum.

Frimodig

Varför det?

tahlia skrev:

gadas skrev:Psykopat är en person som upptäckt en liten del av sin hjärna och kan visa andra människor.
Aspergare är en person som upptäckt en stor del av sin hjärna men inte kan visa andra människor...

Kan vi åtminstone försöka undvika att glorifiera oss själva i vart och vartannat inlägg?

Hur kan du uppfatta det som glorifierande att vi inte kan visa andra människor? Det är ju det som är så sorgligt.

gadas skrev:

Frimodig skrev:

gadas skrev:Psykopat är en person som upptäckt en liten del av sin hjärna och kan visa andra människor.
Aspergare är en person som upptäckt en stor del av sin hjärna men inte kan visa andra människor...

Det där låter som flum.

Frimodig

Varför det?

Det handlar inte om att upptäcka sin hjärna. Det handlar om hur man fungerar.

Upptäcka sin hjärna, är frälsningsläror.

(Jag skäms för att förklara sånt här, det är genant.)

Frimodig

Att alla aspergare saknar theory of mind tror jag inte ett dugg på. Ingen aspergare som jag känner gör det, däremot kan de ha svårt att få till sig själva informationen.

Tror inte det står någonstans att aspergare helt skulle sakna theory of mind? Handlar väl om att den är svag eller begränsad. Hos neurotypiska sker det automatiskt och spontant, men aspergare kan behöva klura en stund? Jag vet inte, jag har trott mig förstå många som det visats sig att jag inte gjort.

NT har ju tolkningsföreträde på allas känslor så de kan inte ha fel så mycket som vi kan. Jag menar, om de påstår att jag känner något så går de inte att övertala att jag skulle känna något annat.

Om man måste klura mer så blir man ju bättre på den biten. Man kanske inte har de där spontana reaktionerna men man kan med rätt information göra sig en bild. Alla NT har inte tränat lika hårt på det så de kan sakna den biten ganska mycket och bara förlita sig till sin spontana reaktion.

Inget av sätten är 100 %.

Jag är bara asperger light.

Men vad ställer till asperger för oss i vardagslivet?

Varför är vi avvikande? Eller, hur är vi avvikande?

För egen del. Jag saknar emotionell empati, jag gillar att vara för mig själv och läsa böcker. Bortsett från nära familj och kompanjoner, så är människor en sorts verktyg. Nåt jag använder mig av. Fast på när håll blir de människor.

Jag bryr mig inte så mkt om vad andra tycker om mig, om de inte har en poäng. De har sin värld, jag är nån tillfällig gäst.

Jag liksom tittar på folk. Som man tittar på ödlor.

Sen tvingar jag omgivningen att anpassa sig till mig.

Men jag är extremt artig, och håller 2 meters lucka i varje kö. Jag lägger alltid upp sånt här mellanjox på bandet på systemet. Jag avskyr att bli sammanblandad.

Sen är jag från Västerås.

Frimodig

Allt det där är rätt typiskt aspergers, att kunna de enkla reglerna för artighet, medan mer komplicerat samspel inte är lika lätt. At vilja ha det på sitt eget sätt.

Där du kanske inte är som de flesta aspergare är väl att du inte vill vara så mycket med andra, det verkar mer vara vanligt att man vill det och känner sig ensam.

Själv vet jag inte vad ensamhet ÄR. Men det beror nog lite på att jag har mitt sociala behov tillgodosett och det kanske du har med.

Fast att vara från Västerås kanske ger litegranna immunitet mot AS, inte vet jag.

Frimodig skrev:Upptäcka sin hjärna, är frälsningsläror.

(Jag skäms för att förklara sånt här, det är genant.)

Jag tycker det är genant att läsa det. Hur kan du veta att det är "frälsningsläror" att upptäcka sin hjärna? Går du alltid på hur saker låter?

Och hur ska du upptäcka hur du fungerar?

Jag skulle vilja påstå att NT-personers empatiska förmågor baseras till stor del på inlärning, den är inte alls så intuitiv som de själva tror, tvärt om faktiskt, det är därför de kan ha svårt att uppfatta känslor hos personer med ett restriktivt kroppsspråk.
Att den empatiska förmågan till viss del är inlärd grundar jag på att NT-barnet kan känna empati för en ensam sten eller en död fågel medan den vuxne NT-personen inte anser att stenar har känslor eller att det är sorgligt att fåglar dör. På samma sätt lärs du att bli ledsen när någon närstående dör, även om personen i fråga är 100 år och sjuk, men inte när en igelkott blir överkörd, på sin höjd är det tråkigt (stackars hypotetiska igelkott)

Fast att tycka synd om saker är sympati, medlidande, men handlar om att lägga sina egna känslor på någon annan.
Empati är känslomässig inlevelseförmåga, det kräver att någon annan känner känslor som man kan sätta sig in i. Man kan tycka synd om en sten men man kan inte förstå en sten, eftersom den inte visar några känslor.

colaflaska skrev:Är jag den enda här som kan vara helt ärlig med att jag saknar allt vad empati och sympati heter?

Är du en sådan som spelar fotboll med kattungar som boll?

Jag har både hög IQ och hög EQ och jag avskyr det.
Det går inte att få dessa två sidor att samarbeta.
Det är ett helvete.

Anser att de flesta av oss har mycket empati. Jag menar, kan ju egentligen bara utgå från mig själv, men jag tänker ju ofta igenom saker och ting 5 gånger om innan jag gör något mot någon. Då menar jag saker för att personen/personerna ska tycka om en och känna sig uppskattad(e). Exempelvis så kan jag fråga noga hur dem mår och hur det kommer sig osv när de väl svarat bra/inte så bra etc.

Då och då får jag ryck och skämmer bort dem jag tycker om mest. Bakar t ex kakor och bjuder eller hjälper dem med städning om dem är i behov av det just då.

Har även träffat flera aspies som inte är helt olik en själv där, men visst där kan jag ju, som själv tycker mig ha drag av NT, tycka att vissa drar plumpa kommentarer som lätt kan missförstås som känslokalla etc, men i och med att man är så påläst om AS så brukar jag i regel inte ta illa vid mig som en NT hade gjort i det läget + jag själv fäller ju underliga kommentarer emellanåt Vilket gör att saker och ting ofta känns "rättvisa" då i slutändan.