tahlia skrev:Då kan vi ju kika lite närmre på det där. Man tycks förutsätta att anledningen till att det är viktigt med en närvarande fader är för att barnet i sig har ett behov av båda föräldrarna. Själv undrar jag hur mycket som är ett sådant behov och hur mycket som är samhället. Dvs hur stor inverkan har samhället på det här behovet? Till hur stor del mår man dåligt av en frånvarande förälder till följd av att omgivningen anser det vara konstigt eller fel? Till hur stor del är det ett uppdiktat behov skapat av ett samhälle som romantiserar livslånga parförhållanden och perfekta kärnfamiljer?

Facit finns redan. Hade utvecklingen från 60-talet och framåt varit till gagn för mänskligheten så skulle vi sett den psykiska ohälsan hos barn och vuxna stadigt minska, men verkligheten ser inte ut så. Framförallt så har kvinnors och barns ohälsa stadigt ökat. Vilket alltså bevisar vad som är vad.

tahlia skrev:Att samhället byggt upp en romantiserad bild av den perfekta familjen för att den behövs? Tveksamt. Samhället har också byggt upp en bild av att lycka är matrealism och att man omöjligt kan vara lycklig om man inte reser utomlands 2 gånger per år och är ute på krogen minst ett par gånger i veckan. Är det byggt på realitet eller kommersialism?

Det är byggt på vår kultur.

tahlia skrev: Vidare har ju vad "perfekt liv" innebär skiftat över tidsåldrarna. En gång i tiden var bilden att en lycklig kvinna var en som "slapp" arbeta och istället lärde sig baka perfekta kakor. Var det rätt?

Det var ju rätt så till vida att kvinnor på den tiden hade mindre psykisk ohälsa än idag.

tahlia skrev: Vad är det då som säger att samhällets bild av den "perfekta familjen" är rätt idag? Utveckling sker vare sig vi vill eller inte.

Det är inte frågan om vad som är rätt eller fel, utan vad som fungerar bäst tillsammans med människans biologi. I den jömförelsen så vinner dåtidens kvinna stort om man använder psykiskt mående som måttstock.

rdos skrev:Facit finns redan. Hade utvecklingen från 60-talet och framåt varit till gagn för mänskligheten så skulle vi sett den psykiska ohälsan hos barn och vuxna stadigt minska, men verkligheten ser inte ut så. Framförallt så har kvinnors och barns ohälsa stadigt ökat. Vilket alltså bevisar vad som är vad.

Och mäns psykiska hälsa då? Sist jag läste upp på det hela var det män som var i ledningen i självmordsstatistiken t.ex. Det kan inte vara så att samtligas psykiska hälsa försämras till följd av att samhället kräver allt mer stress? Att man pressar människor i mycket högre grad?

rdos skrev:Det var ju rätt så till vida att kvinnor på den tiden hade mindre psykisk ohälsa än idag.

Det där betyder ju inget om även mäns psykiska ohälsa har ökat i minst lika hög grad.

rdos skrev:...

tahlia skrev:
Vad är det då som säger att samhällets bild av den "perfekta familjen" är rätt idag? Utveckling sker vare sig vi vill eller inte.

Det är inte frågan om vad som är rätt eller fel, utan vad som fungerar bäst tillsammans med människans biologi. I den jömförelsen så vinner dåtidens kvinna stort om man använder psykiskt mående som måttstock.

+1

tahlia skrev:

rdos skrev:Facit finns redan. Hade utvecklingen från 60-talet och framåt varit till gagn för mänskligheten så skulle vi sett den psykiska ohälsan hos barn och vuxna stadigt minska, men verkligheten ser inte ut så. Framförallt så har kvinnors och barns ohälsa stadigt ökat. Vilket alltså bevisar vad som är vad.

Och mäns psykiska hälsa då? Sist jag läste upp på det hela var det män som var i ledningen i självmordsstatistiken t.ex. Det kan inte vara så att samtligas psykiska hälsa försämras till följd av att samhället kräver allt mer stress? Att man pressar människor i mycket högre grad?

Det går inte att skilja ut olika kulturella element och säga att detta och detta är relaterat till detta, utan man får jämföra dagens kultur med gårdagens, och då vinner gårdagens när det gäller psykiskt välmående.

rdos skrev:Det går inte att skilja ut olika kulturella element och säga att detta och detta är relaterat till detta, utan man får jämföra dagens kultur med gårdagens, och då vinner gårdagens när det gäller psykiskt välmående.

Då undrar jag i just hur hög grad man faktiskt utförde forskning på temat "psykisk hälsa" på, säg, 40- och 50-talen? Jag menar, sitter du där och på allvar tror att intelligenta kvinnor mår sämre av att få utbilda sig och finna stimulerande arbeten än av att bli instängda hemma och baka kakor hela dagarna?

rdos skrev:

tahlia skrev:
Vidare har ju vad "perfekt liv" innebär skiftat över tidsåldrarna. En gång i tiden var bilden att en lycklig kvinna var en som "slapp" arbeta och istället lärde sig baka perfekta kakor. Var det rätt?

Det var ju rätt så till vida att kvinnor på den tiden hade mindre psykisk ohälsa än idag.

Nu tror jag att du har missat något här. Har du hört talas om hysteriska fruntimmer?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hysteri

tahlia skrev:

rdos skrev:Det går inte att skilja ut olika kulturella element och säga att detta och detta är relaterat till detta, utan man får jämföra dagens kultur med gårdagens, och då vinner gårdagens när det gäller psykiskt välmående.

Då undrar jag i just hur hög grad man faktiskt utförde forskning på temat "psykisk hälsa" på, säg, 40- och 50-talen? Jag menar, sitter du där och på allvar tror att intelligenta kvinnor mår sämre av att få utbilda sig och finna stimulerande arbeten än av att bli instängda hemma och baka kakor hela dagarna?

Här kan du läsa om hur den psykiska ohälsan bland kvinnor ökat sedan 1970 talet trots kvinnors ökade rättigheter och friheter på olika områden som utbildning och arbete och trots feminismens arbete för jämställdhet? Kvinnor har nu större ekonomisk frihet och möjligheter att forma sina liv men ändå ökar den psykiska ohälsan och missnöjet. Artikel i The Guardian:

The Guardian - The narcissism of consumer society has left women unhappier than ever

Madeleine Bunting
The Guardian, Sunday 26 July 2009 20.00 BST

The demands of a highly individualistic, intensely competitive world are at odds with the identities of a mother, sister, friend

The standard assumption is that women's lives have dramatically improved over the last 50 years. They have considerably more personal freedom; and opportunities for education and employment have been transformed. As a result they have much greater financial independence, which has given them more power to shape their lives. So far, so easy.

But something odd is going on that no one can explain. These huge social changes are not making women happier, and, according to several significant studies, women's happiness relative to men's has declined in the last 25 years. This includes women of all age groups, and it is evident in many countries, particularly in the US and the UK.

Stevenson and Wolfers found that American women – of all social classes, ages and whether they worked, stayed home, had kids or did not – had seen a decline in happiness since the early 70s. Thirty years ago, women reported higher rates of subjective wellbeing than men in the US. This advantage has been entirely eroded, and in many instances it is now men who are happier than women. So how did women manage to end up, after a generation of advances in gender equality, less happy typically than their mothers at their age?

This latter is key to the work of another American psychologist, Jean Twenge, whose most recent work has been to analyse what she describes as a "narcissism epidemic" in the US that is disproportionately affecting women. Her meta-analysis covered 37,000 college students. It found that in 1982, 15% got high scores on a narcissism personality index; by 2006 it was 25% – and the largest share of this increase was women.

The narcissist has huge expectations of themselves and their lives. Typically, they make predictions about what they can achieve that are unrealistic, for example in terms of academic grades and employment. They seek fame and status, and the achievement of the latter leads to materialism – money enables the brand labels and lavish lifestyle that are status symbols. It is the Paris Hilton syndrome across millions of lives.

Twenge points to the fact that in the 1950s only 12% of college students agreed that "I am an important person", but by the late 80s it was 80%. In 1967, only 45% agreed that "being well-off is an important life goal", but by 2004 the figure was 74%.

Wine skrev:

tahlia skrev:

rdos skrev:Det går inte att skilja ut olika kulturella element och säga att detta och detta är relaterat till detta, utan man får jämföra dagens kultur med gårdagens, och då vinner gårdagens när det gäller psykiskt välmående.

Då undrar jag i just hur hög grad man faktiskt utförde forskning på temat "psykisk hälsa" på, säg, 40- och 50-talen? Jag menar, sitter du där och på allvar tror att intelligenta kvinnor mår sämre av att få utbilda sig och finna stimulerande arbeten än av att bli instängda hemma och baka kakor hela dagarna?

Här kan du läsa om hur den psykiska ohälsan bland kvinnor ökat sedan 1970 talet trots kvinnors ökade rättigheter och friheter på olika områden som utbildning och arbete och trots feminismens arbete för jämställdhet? Kvinnor har nu större ekonomisk frihet och möjligheter att forma sina liv men ändå ökar den psykiska ohälsan och missnöjet. Artikel i The Guardian:

The Guardian - The narcissism of consumer society has left women unhappier than ever

Madeleine Bunting
The Guardian, Sunday 26 July 2009 20.00 BST

The demands of a highly individualistic, intensely competitive world are at odds with the identities of a mother, sister, friend

The standard assumption is that women's lives have dramatically improved over the last 50 years. They have considerably more personal freedom; and opportunities for education and employment have been transformed. As a result they have much greater financial independence, which has given them more power to shape their lives. So far, so easy.

But something odd is going on that no one can explain. These huge social changes are not making women happier, and, according to several significant studies, women's happiness relative to men's has declined in the last 25 years. This includes women of all age groups, and it is evident in many countries, particularly in the US and the UK.

Stevenson and Wolfers found that American women – of all social classes, ages and whether they worked, stayed home, had kids or did not – had seen a decline in happiness since the early 70s. Thirty years ago, women reported higher rates of subjective wellbeing than men in the US. This advantage has been entirely eroded, and in many instances it is now men who are happier than women. So how did women manage to end up, after a generation of advances in gender equality, less happy typically than their mothers at their age?

This latter is key to the work of another American psychologist, Jean Twenge, whose most recent work has been to analyse what she describes as a "narcissism epidemic" in the US that is disproportionately affecting women. Her meta-analysis covered 37,000 college students. It found that in 1982, 15% got high scores on a narcissism personality index; by 2006 it was 25% – and the largest share of this increase was women.

The narcissist has huge expectations of themselves and their lives. Typically, they make predictions about what they can achieve that are unrealistic, for example in terms of academic grades and employment. They seek fame and status, and the achievement of the latter leads to materialism – money enables the brand labels and lavish lifestyle that are status symbols. It is the Paris Hilton syndrome across millions of lives.

Twenge points to the fact that in the 1950s only 12% of college students agreed that "I am an important person", but by the late 80s it was 80%. In 1967, only 45% agreed that "being well-off is an important life goal", but by 2004 the figure was 74%.

Du tror inte att kravet på att arbetsplatser ska effektiviseras kan spela in? Jag kan personligen se kopplingen mellan effektiviseringen och utbrändhet. Men det är en högst personlig iakttagelse och inget jag kan styrka med siffror.

Wine skrev:

Stevenson and Wolfers found that American women – of all social classes, ages and whether they worked, stayed home, had kids or did not – had seen a decline in happiness since the early 70s.

Vilket torde innebära att det inte beror på någon form av förfall av kärnfamiljen. Snarare ser det ut som om det är samhällsriktningen i stort som är problemet.

Lite lustigt att just narcissism skulle nämnas eftersom jag personligen länge har gormat om att saker så som bloggar, twitter, facebook, instagram och liknande uppmuntrar narcissism hos människor.

tahlia skrev:Vilket torde innebära att det inte beror på någon form av förfall av kärnfamiljen. Snarare ser det ut som om det är samhällsriktningen i stort som är problemet.

Det kan man inte säga. Det kan vara ena eller båda, det går inte att avgöra. Dock så finns det som sagt forskning kring problematiken att inte ha två biologiska föräldrar som pekar på att detta är ohälsosamt för barn, så därför kan vi definitivt inte utesluta att en faktor i dagens ohälsa hör ihop med avskaffandet av storfamiljen och förfallet av kärnfamiljen.

rdos skrev:

Alien skrev:Men om det nu är svårt att hitta rätt partner, så riskerar kvinnor och i synnerhet högutbildade att bli för gamla innan de hittat den rätte.

Det är sjävförvållat. De kan sänka sin ambitionsnivå och välja killar med lägre status. Med det här förslaget får de en ursäkt att använda insemination så de slipper sänka sina pretentioner.

Vad vet du om hur självförvållat det är? It takes two to tango. Man kan inte ensam besluta att få partner och familj. Man måste hitta någon som är villig och kapabel också.

Det kan t ex vara så att kvinnan tidigare haft en partner och blivit med barn. Hon har varit inställd på att få barn och gifta sig, men han förklarar att han vill inte ha några barn, iaf inte nu. Kanske säger han rentav att han gör slut om hon inte gör abort och att han inte tänker bli en del av barnets liv. Vid den tiden har kvinnan kanske inte något fast jobb och vågar inte ta beslutet att föda och ensam ta hand om barnet. Ja, många tycker ju att en kvinna inte alls ska föda barnet om inte den biologiska fadern vill det: post875593.html#p875593

Alltså gör hon abort. Förhållandet tar sedan slut iaf. Vem vill vara ihop med den som inte tycker man duger som mor till hans barn? Eller som vägrar att mogna och ta ansvar när kvinnan själv ville föda ett oplanerat barn.

Tio år senare har kvinnan tillräckligt bra självförtroende och god ekonomi för att i värsta fall kunna ta hand om barnet själv. Men nu har hon inget fast förhållande. Ska hon ta första bästa och bli med barn innan hon ens vet om förhållandet håller? Nej, nu skaffar hon barnet själv. Pojkvänner/sambor/älskare kommer och går, men barnet kommer alltid att finnas i hennes liv, det vill hon inte avstå ifrån.

En kvinna (precis som en man) kan också haft många förhållanden och varje gång trott "this is it", men partnern har tröttnat och gjort slut. Kanske är det i många fall männen som har för höga krav? De kräver någon som både är ung, vacker och välutbildad för att vilja skaffa barn med henne. Eller så är de relationsfobiska/polygama/vill ständigt ha omväxling och fladdrar från blomma till blomma.

Jag är rätt trött på att läsa att det alltid är kvinnornas fel. Det kan lika gärna vara männens fel. Eller den moderna livsstilen.

slackern skrev:Du tror inte att kravet på att arbetsplatser ska effektiviseras kan spela in? Jag kan personligen se kopplingen mellan effektiviseringen och utbrändhet. Men det är en högst personlig iakttagelse och inget jag kan styrka med siffror.

Det kan säkert påverka till viss del men effektivisering på arbetsplatser borde väl i så fall även påverka mäns psykiska hälsa på ett likvärdigt sätt men det är bara hos kvinnorna den psykiska ohälsan har ökat så kraftigt. Dessutom så har ju den psykiska ohälsan ökat även hos kvinnor som inte arbetar, hos kvinnor i alla socialklasser samt i alla åldersgrupper. Hos flickor har den psykiska ohälsan ökat mycket mer i jämförelse med vad den gjort hos pojkar, från artikeln i The Guardian:

The rate of increase is appalling. Over a third of girls agreed "they felt constantly under strain"; those who "felt they could not overcome their difficulties" had more than doubled to 26%. The number who agreed with "thinking of yourself as a worthless person" had trebled between 1987 and 2006. These findings could partly explain the recent reports of sharp rises in girls' binge drinking and aggressive behaviour.

..an NHS study published this year showed that between 1993 and 2007 common mental disorders had risen by a fifth for women aged between 45 and 64 (there had been no change in men), and among the over-75s, they were twice as likely in women as men.

http://www.theguardian.com/commentisfre ... nhappiness

tahlia skrev:

Stevenson and Wolfers found that American women – of all social classes, ages and whether they worked, stayed home, had kids or did not – had seen a decline in happiness since the early 70s.

Vilket torde innebära att det inte beror på någon form av förfall av kärnfamiljen. Snarare ser det ut som om det är samhällsriktningen i stort som är problemet.
....

En förklaring som presenteras i slutet av artikeln är att relationer/relationsbyggande i regel eller alltid har varit ett viktigt inslag i kvinnors liv och viktigt för den kvinnliga identiteten - som mödrar, döttrar, fruar, vänner och systrar och något som också fortfarande idag är centralt för hur många kvinnor ser sina liv men detta är helt i strid med det samhälle vi nu lever i med en individualistisk, narcissistisk kultur, präglad av hård konkurrens.

Narcissism verkar ju också onekligen ha ökat i vårt samhälle, det har ju undersökningar visat och jag tror att det kommer att fortsätta att öka.

Wine skrev:

slackern skrev:Du tror inte att kravet på att arbetsplatser ska effektiviseras kan spela in? Jag kan personligen se kopplingen mellan effektiviseringen och utbrändhet. Men det är en högst personlig iakttagelse och inget jag kan styrka med siffror.

Det kan säkert påverka till viss del men effektivisering på arbetsplatser borde väl i så fall även påverka mäns psykiska hälsa på ett likvärdigt sätt men det är bara hos kvinnorna den psykiska ohälsan har ökat så kraftigt. Dessutom så har ju den psykiska ohälsan ökat även hos kvinnor som inte arbetar, hos kvinnor i alla socialklasser samt i alla åldersgrupper. Hos flickor har den psykiska ohälsan ökat mycket mer i jämförelse med vad den gjort hos pojkar, från artikeln i The Guardian:

Är du säker på att den psykiska ohälsan hos män inte har ökat? Vad jag har förstått så söker inte män i lika hög grad som kvinnor till psykiatrin. Utan dom tar livet utav sig istället. Om det är en skröna eller om det är sant vet jag inte. Kan vara illvilliga rykten.

Själv tycker jag att det vore bra om det tilläts i Sverige alltså ur samhällets perspektiv. Med den ökade medellivslängden och det låga födelsetalet. Sedan att vissa mindre attraktiva killar inte får ligga är inte mitt problem.

slackern skrev:Själv tycker jag att det vore bra om det tilläts i Sverige alltså ur samhällets perspektiv. Med den ökade medellivslängden och det låga födelsetalet. Sedan att vissa mindre attraktiva killar inte får ligga är inte mitt problem.

Jag tror precis tvärtom, ur ett samhällsperspektiv tror jag att det är sämre om ensamstående kvinnor tillåts att insemineras och skaffa barn på egen hand och som jag skrev tidigare så baserar jag mina åsikter på vad som framkommit genom forskning just om ökad risk att hamna i missbruk, utveckla psykisk ohälsa och beteendeproblematik, kriminellt och antisocialt beteende m.m. om man växer upp utan en närvarande fader. Kan inte se att detta skulle vara en positiv utveckling. Tror det har mindre negativ påverkan på samhället att medellivslängden ökar samt att födelsetalet är lågt. Det finns säkert många människor som är villiga att invandra till Sverige.

Wine skrev:

slackern skrev:Själv tycker jag att det vore bra om det tilläts i Sverige alltså ur samhällets perspektiv. Med den ökade medellivslängden och det låga födelsetalet. Sedan att vissa mindre attraktiva killar inte får ligga är inte mitt problem.

Jag tror precis tvärtom, ur ett samhällsperspektiv tror jag att det är sämre om ensamstående kvinnor tillåts att insemineras och skaffa barn på egen hand och som jag skrev tidigare så baserar jag mina åsikter på vad som framkommit genom forskning just om ökad risk att hamna i missbruk, utveckla psykisk ohälsa och beteendeproblematik, kriminellt och antisocialt beteende m.m. om man växer upp utan en närvarande fader. Kan inte se att detta skulle vara en positiv utveckling. Tror det har mindre negativ påverkan på samhället att medellivslängden ökar samt att födelsetalet är lågt. Det finns säkert många människor som är villiga att invandra till Sverige.

Jo jag kommer ihåg det där att det var debatt om det där. Frånvarande fäder och värstingar. Personligen tror jag att det handlar om att värstingarna växte upp i segregerade förorter. Att dom blev det pga social utslagning istället för att dom inte växte upp med papporna. Dom här mammorna som kommer att insemineras kommer nog från en högre socialgrupp och bor i "bättre områden".

slackern skrev:Jo jag kommer ihåg det där att det var debatt om det där. Frånvarande fäder och värstingar. Personligen tror jag att det handlar om att värstingarna växte upp i segregerade förorter. Att dom blev det pga social utslagning istället för att dom inte växte upp med papporna. Dom här mammorna som kommer att insemineras kommer nog från en högre socialgrupp och bor i "bättre områden".

Men med tanke på att den psykiska ohälsan har ökat och ökar bland kvinnor är det då verkligen lämpligt att ett barn endast ska ha möjligheten att få växa upp med en ensam förälder, familjeförsörjare och vårdnadshavare och att man dessutom utgår ifrån detta? Om den ena föräldern blir arbetslös, sjuk, fysiskt eller psykiskt så finns ju i all fall i de allra flesta fall en backup om ett barn har två föräldrar. Dessutom har man ju ingen aning om vilka kvinnor som kommer att insemineras, de kommer säkert inte bara vara kvinnor från högre socialgrupper och som bor i "bättre områden", hur kan du tro det?

Wine skrev:

slackern skrev:Jo jag kommer ihåg det där att det var debatt om det där. Frånvarande fäder och värstingar. Personligen tror jag att det handlar om att värstingarna växte upp i segregerade förorter. Att dom blev det pga social utslagning istället för att dom inte växte upp med papporna. Dom här mammorna som kommer att insemineras kommer nog från en högre socialgrupp och bor i "bättre områden".

Men med tanke på att den psykiska ohälsan har ökat och ökar bland kvinnor är det då verkligen lämpligt att ett barn endast ska ha möjligheten att få växa upp med en ensam förälder, familjeförsörjare och vårdnadshavare och att man dessutom utgår ifrån detta? Om den ena föräldern blir arbetslös, sjuk, fysiskt eller psykiskt så finns ju i all fall i de allra flesta fall en backup om ett barn har två föräldrar. Dessutom har man ju ingen aning om vilka kvinnor som kommer att insemineras, de kommer säkert inte bara vara kvinnor från högre socialgrupper och som bor i "bättre områden", hur kan du tro det?

För att dom kanske gör bakgrundskontroller som kollar upp att man är lämplig förälder? För mig känns det som att det är kvinnor som har satsat på karriären det här är tänkt för. Eller spontant tror jag att det kommer vara "medelklass" tjejer som kommer att använda sig utav den här metoden.

Det är väl allmänt att patrask ynglar av sig som bara den.

slackern skrev:Jo jag kommer ihåg det där att det var debatt om det där. Frånvarande fäder och värstingar. Personligen tror jag att det handlar om att värstingarna växte upp i segregerade förorter. Att dom blev det pga social utslagning istället för att dom inte växte upp med papporna.

Här finns mer att läsa om barns uppväxt, psykisk hälsa och boendeform, betydelsen av frånvarande fäder o.s.v:

Barns psykiska hälsa, uppväxt och boendeform

sid 6 (av 12):

Barn boende hos mamma

Redan 2003 kunde man läsa följande i Välfärd nr. 4, 2003:

"Barn i enförälderhushåll hade förhöjda risker för en rad ogynnsamma utfall i förhållande till barn som bodde med båda föräldrarna; psykisk sjukdom, självmord/självmordsförsök, skador, missbruk.
Riskerna att vårdas för missbruk, självmord, våld och psykisk sjukdom var två till tre gånger större efter att grupperna gjorts jämförbara avseende föräldrarnas eventuella missbruk och psykiska sjuklighet, ålder, socioekonomiska tillhörighet, storstadsboende och födelseland. Barn till ensamstående hade dessutom en högre risk att sluta skolan samt lägre förekomst av eftergymnasial utbildning i förhållande till barn som bodde med båda föräldrarna trots att hänsyn tagits till föräldrarnas sociala och ekonomiska förhållanden. Men stora delar av de förhöjda överriskerna förklaras ändå av socioekonomiska faktorer såsom socialbidragstagande och boendeform."

Socialstyrelsen bekräftar samma fakta några år senare i Social rapport från 2006(13):

(Tabellen kunde jag inte kopiera in i inlägget.)

Om man sammanfattar ovanstående tabell så ser ökad antal sjukhusbesök ut enligt nedan:

- ca 2,5 ggr. fler besök för yttre våld hos en ensamstående.
- ca 3 ggr fler besök för alkoholrelaterad diagnos hos en ensamstående.
- ca 6 ggr fler besök för drogrelaterad diagnos hos en ensamstående.

Internationell forskning påvisar skadlig utveckling för barn med en frånvarande pappa:

En kanadensisk undersökning från 2002(14) visar tydligt att pappans frånvaro har en direkt negativ effekt på barnens uppväxt och statistiken talar sitt tydliga språk:

- 71 % av alla ungdomar som hoppar av gymnasiet har växt upp utan sin pappa
- 80 % av sexualbrottslingar med subjektivt riktad aggressivitet, har växt upp utan sin pappa
- 63 % av ungdomarna som begår självmord kommer från faderlösa hem
- 85 % av ungdomsbrottslingarna som avtjänar fängelse straff kommer från faderlösa hem

Barn som växer upp utan en pappa löper ökad risk enligt följande:

- 4,6 ggr. större risk att begå självmord
- 6,6 ggr. större risk att bli tonårsmamma
- 24,3 ggr. större risk att rymma hemifrån
- 15,3 ggr. större risk att utveckla beteendestörningar
- 6,3 ggr. större risk att blir föremål för LVU
- 10,8 ggr. större risk att begå våldtäkt
- 6,6 ggr. större risk att hoppa av skolan
- 15,3 ggr. större risk att hamna i ungdomsfängelse, och med det kriminell utveckling

Om barn som växer upp med båda sina föräldrar:

sid 4 (av 12):

Barn boende med båda sina föräldrar

Barn som växer upp med båda sina föräldrar löper minst risk att utveckla olika riskbeteenden, eller fara illa, eller hamna utanför både socialt som ekonomiskt. Dessa barn är mest skyddade för att drabbas av yttre skador, risk att hamna i både alkohol och drogproblem eller på andra sätt fara illa i sin uppväxt.

Anknytning
En vanlig föreställning är att barn endast kan göra en anknytning i taget och då främst till mamman och sen till pappan. Detta påstående saknar helt stöd i forskning och undersökningar visar snarare att det kan vara till fördel för barnet att få tid till anknytning så tidigt som möjligt till båda föräldrarna.

Från inledningen, sid 3 (av 12):

Barns psykiska hälsa, uppväxt och boendeform

Inledning

Trots att separationer varit ganska stabilt med en smärre nedgång de senaste åren så ökar vårdnadstvisterna. Bakomliggande orsaker kan spåras till bland annat lagändringen 2006, som gjorde det enklare för en förälder att få ensam vårdnad om parterna "inte kom överens", andra faktorer talar även för att pappor idag ser sig som jämställda föräldrar och inte låter sig skrämmas iväg av mamman efter en separation, vilket var vanligare förr.

Samtidigt kan vi läsa återkommande larmrapporter om att barn och ungdomars psykiska hälsa bara blir sämre. Denna grupp av lågpresterande barn och ungdomar kan kopplas till boende och uppväxtförhållande.

Detta kan kanske också vara intressant i sammanhanget när man pratar om mammor som ensamma vårdnadshavare:

sid 7 (av 12):

Våld mot barn 0 - 6 år är vanligast av mamman

”De små barnen misshandlas oftast av kvinnor som av åldern att döma sannolikt var deras vårdnadshavare... Sammantaget pekar detta mot att det är mödrarna eller andra kvinnor som tar hand om barnen som står för den största delen av misshandeln mot de mindre barnen.” 15

Mer fakta i ämnet kan vi spåra tillbaka till 2001 när man letar olika riskfaktorer för barn. Värt att notera är även att de anger det är en "omfattande forskning", således har kunskapen funnits tillgänglig lång tid.

Ytterligare om riskfaktorer för en negativ utveckling av den psykiska hälsan hos barnen:

sid 7 (av 12):

Andra riskmoment för barn och uppväxtmiljö

"En omfattande forskning har påvisat en mängd förhållanden hos föräldrarna som kan kopplas till en ökad risk för antisocial utveckling hos barnen. Kriminalitet, missbruk, psykisk sjukdom, att vara ensamstående mamma eller tonårsförälder, långvarig och allvarlig social stress, bristande omsorgsförmåga, övergrepp och misshandel är några av de kanske vanligaste påvisade riskfaktorerna (2,3,4,5,10). Ofta påpekas att risken för antisocial utveckling ökar med antalet familjerelaterade stressfaktorer som barnet exponeras för”16

Barn boende med en ensamstående mamma löper ökad risk att bli indragen i en konflikt då både attityd och samarbetsvilja förändras mot barnets pappa efter en separation.

Wine skrev:Här finns mer att läsa om barns uppväxt, psykisk hälsa och boendeform, betydelsen av frånvarande fäder o.s.v:

Jag tackar och bockar jag antog fel.

Lika bra att tvångsabortera alla kvinnor som inte har en man i sina liv och därefter tvångssterilisera dom.

rdos skrev:

Mountain_lion skrev:Åsikter att det ska finnas en man och en kvinna som föräldrar i en familj, känns som eko från en mindre upplyst tid

Mindre upplyst? Jag undrar vem som är mest upplyst? Det handlar om vanlig enkel biologi, som dagens feminister försöker snacka bort. Människan är skapad för att leva i par.
Det där har du nog fått om bakfoten, hihi. Människan är ett flockdjur, inte ett pardjur. Hihi.

Mountain_lion skrev:Det fina med utveckling är att vi kan få ökad kunskap mer och vidga våra vyer och växa som personer.
Ett älskat och uppmärksammat barn genom en förälder, kvinna eller man med ett bra socialt nätverk är bättre än två föräldrar som inte älskar varandra och inte klarar att visa barnet detta.
Det finns många vuxna som aldrig borde skaffat barn då e inte är lämpliga som föräldrar, bara för att de kunda skapa barn.

Snarare så att en kvinna som inte vill eller kan skaffa en partner inte är lämplig att ta hand om ett barn.

Jag kan acceptera att homopar, och även poly-konstellarioner, skaffar barn, men inte ensamma kvinnor. I det senare fallet handlar det mest om orealistiska krav eller felaktiga prioriteringar som kommer att drabba barnet.

Haha, naturligtvis borde det vara ett obligatorium för en kvinna att skaffa sig en man för att skaffa ett barn.Alla barn som har en far och en mor är lyckliga. Haha

Då återstår frågan - hur många procent av samtliga barn växer upp med en ensamstående förälder?