Det sägs att vi med Aspergers saknar empati (vilket långt ifrån alltid stämmer). Jag tycker snarare att det är väldigt många normala eller s.k. NT:s som saknar det. Det är få människor som har förståelse för sånt de inte själva varit med om. De som aldrig mått psykiskt dåligt saknar ofta helt förståelse för dem som är det, osv.

Många NT:s har även svårt att förstå att andras tankar och känslor skiljer sig från deras egna. Att något som är lätt för dem är svårt för någon annan tror de ofta inte på. Då beror det snarare på att personen är lat.

Ett annat exempel är när jag säger att jag trivs bra ensam och har ett väldigt litet behov av social kontakt. Det har många väldigt svårt att tro på pga att de själva är så sociala och då måste alla andra funka likadant.

Själv tycker jag att jag har mer empati och sympati än de flesta "normala". När det gäller sånt jag inte själv varit med om så försöker jag verkligen att tänka mig in i personens situation. Även om jag inte alltid kan förstå allt, så har jag i alla fall lätt för att känna medlidande.

Det är myt och fördom att vi skulle "sakna empati".

Folk misstolkar oss.
Okunniga kan tro att stelare ansiktsmimik tyder på känslokyla, vårt behov av egentid kan missförstås som att vi inte gillar människor etc.

Min psykolog sade att det är vanligt att aspergare är omtänksamma och har mycket empati, och jag tror att det beror just på att de kämpar mycket mer att förstå och alltså lär sig mycket mer än vad andra behöver. Man blir ju t ex extra försiktig när man väl upptäckt att man ibland sårar folk, och gör allt för att undvika det. Medans neurotypiska lättare förstår när de sårar någon och alltså inte behöver ödsla så mycket energi på att analysera varför.

Jag håller med dem andra två. Precis så är det.

Min spec pedagog sa att hon ser det väldigt ofta att aspergare tar på sig ansvar, att de tänker igenom sina handlingar och vad de leder till för andra medan NT gör en sak och råkar det ha en negativ effekt på ngn så skiter de i det och går vidare. Hon tyckte vi la för mkt på oss själva. Sedan också att vi ofta ställer upp på andra mer än andra ställer upp på oss.

Det är ju inte riktigt samma som empati men har med medmänsklighet att göra.

vanliga och kompletta människor är onda. de ser ned på oss lite sämre, dom hatar oss.

kjwkjw skrev:vanliga och kompletta människor är onda. de ser ned på oss lite sämre, dom hatar oss.

Nej, de hatar inte dig, du hatar dig själv och kan inte föreställa dig att någon annan skulle kunna tycka annorlunda.

Jag saknar helt och hållet den där förljugna, ytliga, socialt konstruerade och falska empatin som nt lider av. Tvärtom bryr jag mig alldeles för mycket - när jag väl bryr mig...

Själv har jag ägnat en hel del åt att klura på det där. Ofta pratar man om bristande ToM (theory of mind) hos autister vilket då även pekar på bristande empati.
Det jag har kommit fram till är att människor rent generellt, oavsett diagnoser eller inga diagnoser, har en bristande ToM.

Hur kommer det sig då att NT brukar få bättre resultat vid dessa tester än t.ex autister får? En uppenbar anledning kan vara att testerna är utformade efter NT. Dvs det man ska göra är att tolka och förutse hur en NT skulle tänka, känna och reagera. Jag skulle vilja se ett test baserat på en autistisk hjärna och sedan se huruvida NT då får dåliga resultat och autister får bra.

ToM tycks helt avhängigt på huruvida man själv har erfarenheter som de man förväntas empatisera med. Om något är för långt från ens eget sätt att fungera eller egna erfarenheter, tycks förmågan att förstå och empatisera totalt försvinna. Ett praktexempel är väl det faktum att människor som varit igenom en depression aldrig skulle komma på tanken att kläcka ur sig frasen "ryck upp dig" till en deprimerad människa medan människor utan erfarenhet, och således även utan förståelse inom området, kläcker ur sig det mest hela tiden.

Eller varför inte hur människor som haft det lätt att sluta röka viftar bort berättelser av de som har det toksvårt blott och enbart för att de dömer alla utifrån sin egen upplevelse.

Instämmer i allt, tror jag. En ovanligt insiktsfull och enig tråd...

Men egentligen borde man skilja mellan empati ("kognitiv empati") som NT och i synnerhet psykopater uppvisar och sympati ("emotionell empati") som i synnerhet autister har men psykopater helt saknar.

De mest empatiska personer jag vet har AS eller drag åt AS . Deras empati går inte ens att jämföra med de utan AS som saknar insikt eller förståelse . Personer med AS har en äkta empati eller den är mkt djupare . Jag vill slippa säga vad jag tycker om empati bland NT personer .

En anledning till att NT känner att de kan identifiera sig med andra är inte bara projektion men även att de inte styrs av detaljer. Det kan vara intressant att studera i sammanhang där känslor tas upp. Det emotionella bandet som bildas är sant, alltså det är ingen låtsad känsla, men eftersom man inte är detaljstyrd identifierar man sig med en mycket större grupp. De kan påstå att de känner exakt likadant för att det hittar några grejer de har gemensamt, sedan att resten inte passar bryr de sig inte om. Så upplevelsen av empati är sann. Men premisserna är inte sanna.

Jag har gjort exakt samma spaning som Peace. Tycker att alla slår huvudet på spiken i den här tråden. Det känns som att det handlar väldigt lite om "empati"/ToM i sig utan mest om det som är NT:s bild av rätt känslor att förstå, och gör man det bra anses man ha bra empati.

Absolut känns det som att högfungerande självmedvetna autister/aspergare har större förmåga än NT:s att lära sig förstå *så här funkar vi, så där funkar de andra" och att från och med den insikten fortsättningsvis komma ihåg i kontakten med den andra gruppen att den funkar på ett annat sätt och att väga in det i bilden när man bedömer folk ur den andra gruppen.

kiddie skrev:En anledning till att NT känner att de kan identifiera sig med andra är inte bara projektion men även att de inte styrs av detaljer. Det kan vara intressant att studera i sammanhang där känslor tas upp. Det emotionella bandet som bildas är sant, alltså det är ingen låtsad känsla, men eftersom man inte är detaljstyrd identifierar man sig med en mycket större grupp. De kan påstå att de känner exakt likadant för att det hittar några grejer de har gemensamt, sedan att resten inte passar bryr de sig inte om. Så upplevelsen av empati är sann. Men premisserna är inte sanna.

Ja, sant!

Men nu görs det samma misstag igen. Ja det finns individer som saknar förmågan att känna empati men det är individer. Och vad de har för diagnos är strunt samma. NT Asperger ADHD eller vad som helst. Sluta klumpa ihop folk i fack tack!

I en värld där allting består av spikar så fungerar hammare väldigt bra och det som inte fungerar med hammare är defekt.

Min spaning är definitivt att normalstörda mycket generellt och mycket genomgående har groteskt svårt att lära sig komma ihåg i det fortsatta umgänget att en aspergare funkar på ett annat sätt, och ständigt sitter kvar i sina ryggmärgsreflexer och bedömer mig och mina handlingar genom sina NT-glasögon, och läser av mig "på eNTiska", och därmed läser in saker mellan raderna osv.

Och så "men har du glömt nu igen att..." "javisstja, den där diagnosen du alltid kan skylla på.."

Kanske då att jag har haft extrem otur som kunnat möta så många som aldrig verkar kunna lära sig...?

Pemer skrev:Min spaning är definitivt att normalstörda mycket generellt och mycket genomgående har groteskt svårt att lära sig komma ihåg i det fortsatta umgänget att en aspergare funkar på ett annat sätt, och ständigt sitter kvar i sina ryggmärgsreflexer och bedömer mig och mina handlingar genom sina NT-glasögon, och läser av mig "på eNTiska", och därmed läser in saker mellan raderna osv.

Och så "men har du glömt nu igen att..." "javisstja, den där diagnosen du alltid kan skylla på.."

Kanske då att jag har haft extrem otur som kunnat möta så många som aldrig verkar kunna lära sig...?

Syftar du på aspergare öppna med sin diagnos eller med människor som beter sig uppenbart "aspigt"? Är själv inte öppen med min diagnos utom i väldigt specifika fall, så har inga direkt ögonvittnesskildringar att ge.

Öppna med sin diagnos, ja. När man har berättat och det är folk som ska gälla för att veta att man har diagnosen. Inklusive vänner, nära familj och inte minst handläggare i systemen som handlar om hjälp och stöd. ALLA verkar ofta(st) glömma att implementera vetskapen om allt som kan funka helt annorlunda för mig.

Pemer skrev:ALLA verkar ofta(st) glömma att implementera vetskapen om allt som kan funka helt annorlunda för mig.

Det där är ett problem som drabbar alla som har ett osynligt funktionshinder och att man drabbas beror på mänskligt sätt att fungera - inte huruvida man har AS eller är NT.

En hörselskadad person kommer t.ex att finna att denne, ett uttröttande antal gånger, får påminna folk om att tala högre och att inte prata i munnen på varandra eftersom folk glömmer det stup i kvarten.

Vi har en inlärningskurva på det där. Dvs hur lång tid det tar för en människa att göra det nya beteendet (som att tala högre) till automatiskt standardförfarande. Tiden lär skifta beroende på i hur stor utsträckning man har kontakt med personen i fråga.

gadas skrev:Instämmer i allt, tror jag. En ovanligt insiktsfull och enig tråd...

Men egentligen borde man skilja mellan empati ("kognitiv empati") som NT och i synnerhet psykopater uppvisar och sympati ("emotionell empati") som i synnerhet autister har men psykopater helt saknar.

Kan jag förstå kognitiv empati som något inlärt, och emotionell empati som att en blir "smittad" av andras känslor?

Jag har svårt att värja mig mot andras känslouttryck, jag känner samma känsla direkt. Om jag inte bara tycker att det är störande. Antingen eller. Av eller på.

Pemer skrev:...normalstörda...

"Normalstörda" är ett uttryck myntat av Glada Hudikteaterns ledare, alltså von oben-snällism.

"Vi kan också kalla oss störda fast vi inte är det för då solidariserar vi oss med de utvecklingsstörda som det är synd om".

Den typen av välvilja ska vi inte befatta oss med.

NT är ett mycket bättre begrepp.

KrigarSjäl skrev:NT är ett mycket bättre begrepp.

Så skönt att få avsluta dagen med ett helhjärtat instämma med föregående talare, även om han inte helt uppskattar det då det blir så lite diskussion och passion när vi alla är överens.

Är jag den enda här som kan vara helt ärlig med att jag saknar allt vad empati och sympati heter?