Har länge funderat på den frågan. Har inte kommit på något svar.

Är nyligen diagnostiserad med as. Blev lite gladare tack vare det, men hur går man vidare.

Har nämligen blivit tilldelad ett arv, dock är det några "krav" som ställs för att jag skall kunna ta del av arvet.

Ett av dom är att jag ska kunna visa att jag är lycklig. därav min fråga.

man blir lyckligare när man delar med sig. Säg att du ska skänka bort pengarna (förslagsvis till mig) och så får du köpa tillbaka hälften för en billig peng.

Seriöst så tycker jag det låter som flum.

Hej!

Personen som skrev in mig i sitt testamente, var en underlig person.

hade mycket konstiga ideer och så.

Nja, folk blir lyckliga av olika saker.
The road to happiness is not the same for everyone.

De som utger sig för att vara lyckoexperter och lyckocoacher ger jag därför inte mycket för.

Visst, vissa grundläggande saker om god hälsa, goda relationer och duglig levnadsstandard finns ju.

Men kom inte med nåt jämra magiskt hokus pokus-tänk eller nån supertrendig quick fix-metod...

har tänkt att börja med promenader. kan det vara en början?

Lycka är inte något som varar förevigt, man blir inte lycklig och sen förblir man det för all framtid.
Man kan ha världens jävligaste jobb, kämpa som fan hela dagarna, men när man kommer hem så läser man en bra bok eller ägnar sig åt ett intresse eller umgås med en nära vän, och på så sätt bli glad och nöjd.
"Lycklig" är man när de stunderna överväger det negativa man upplever i resten av vardagen.

priorityaero skrev:Hej!

Personen som skrev in mig i sitt testamente, var en underlig person.

hade mycket konstiga ideer och så.

Låter rimligt.

Dagliga promenader är inte fel, nej.

@priorityaero, Hur skall det avgöras om du är lycklig? och hur länge skall denna lycka pågå?

Sen kanske villkoren kan ogiltigförklaras.

Genom att lära sig allt om ångest... som t ex att man blir olycklig av att oroa sig för att inte bli lycklig. Lättnad genom nya insikter. Frihet OCH trygghet av att veta att det alltid finns lösningar och alltid tankar om att ingen lösning finns (tankarna är alltså inte fakta som inte går att komma ifrån).

plåtmonster skrev:@priorityaero, Hur skall det avgöras om du är lycklig? och hur länge skall denna lycka pågå?

Sen kanske villkoren kan ogiltigförklaras.

Ja precis. Hur troligt är det att någon ska kunna bevisa att man är lycklig, eller olycklig för den delen. Om man helt sonika säger "ja jag är lycklig", är tanken då att man ska kuta hos en psykolog femton gånger för att "bevisa" det? Luktar skitsnack.

priorityaero skrev:har tänkt att börja med promenader. kan det vara en början?

Mycket bra början, gå helst promenader i naturen, för egen del gillar jag att promenera i skogen i skymningen, det är avkopplande vilket i sig leder till lycka, dessutom är motion depressionshämmande vilket är en ypperligt bra bieffekt.

Myrkr skrev:Lycka är inte något som varar förevigt, man blir inte lycklig och sen förblir man det för all framtid.
Man kan ha världens jävligaste jobb, kämpa som fan hela dagarna, men när man kommer hem så läser man en bra bok eller ägnar sig åt ett intresse eller umgås med en nära vän, och på så sätt bli glad och nöjd.
"Lycklig" är man när de stunderna överväger det negativa man upplever i resten av vardagen.

Håller med.

Den frågan ställer jag mig varje dag men har inte kommit fram till något svar ännu.
Lycka är lite som ett moment 22..
Det finns mycket bra saker i livet men också mycket dåliga. Människan har åstadkommit mycket som jag är stolt över och uppskattar men också mycket hemskheter.
För att vara ärlig så känner mig jag som ett förvirrat vrak för jag kan inte hantera så stora kontraster.

Tomheten och ångesten i vardagen äter upp alla försök till positiva tankar och försök att göra nått vettigt med livet.
Uppskattar dock fortfarande vissa saker så det håller mig över ytan men lycklig.. Not in this lifetime

Sorry ni känner mig mig väldigt neggo som vanligt..
Blir bara så frustrerad över livet. Det skulle kunna vara hur bra som helst men det vägrar.

När jag gick på högstadiet, för länge sen alltså, så pratade man om "supa, knulla och åka hiss". Faen vet om det var i det här sammanhanget

Jag vet att detta låter konstigt, men var och en får väl utforma sitt testamente som denne själv önskar? har 1 år på sig från att testamentet öppnas... detta var väl ett försök att jag inte skulle kunna ta del av arvet. hur ska man kunna visa det?