Lyckligt gift, toppbetyg på Harvard, skribent på prestigefylld tidning etc etc hur fan lyckas man med allt det om man har all den ångesten han beskriver, och hur har man mage att klaga över det?
Påminner hursomhelst om David Eberhards I trygghetsnarkomanernas land.

Om ett "ekorrhjul" hela tiden skall rotera snabbare och snabbare så kommer det att brista tillslut, resulatet blir ångest, depression och i slutändan själmord etc, då spelar det nog ingen roll hur framgångsrik författare, oskarbelönad filmregisör, astronaut eller whatever man är, tyvärr...

Gissning: Framgången gör att allt tid går åt att göra det andra vill men man får inte tid att bara vara sig själv. Och arbetartillvaron dvs alla som är beroende av lön för sitt uppehälle är starkt beroende av framtiden som är svår att åtgärda här och nu vilket resulterar i en diffus upplevelse med en konkret ångest.

Förslag: Gör tid till dig själv. Gör dig oberoende. Åtgärda det du kan men ägna inte uppmärksamhet åt framtiden konstant.

Kasta ut alla måsten och onödiga distraktioner ur livet.