min stora bror har diagnosen autism men det känns som om det är något mer som är fel

han blir ofta jätte arg när man säger saker som han inte gilllar. han blir också arg när man nekar honom eller säger åt honom att göra något, han blir dessutom arg när man klagar på det han gör

när han blir arg så skriker han och ibland slår i väggen.
när han var yngre så var han arg och sparkade hål i en dörr.
sen så befaller han folk att krama honom när han är arg men om dem inte gör det så blir han ännu mer argare

vad kan det vara för annat fel på honom? har aldrig stött på någon med autism som är som min bror.
kan han ha någon form av personlighetsdtörning?

har själv diagnos inom autismspektrumet men misstänker att jag har asperger så jag är knappast som min bror



Moderator atoms - modifierade rubriken.

Låter som att han fått lära sig att bara han tjatar tillräckligt så får han som han vill. (van vid att få sin vilja igenom).

Det är sådant som påbörjas i trotsåldern, man testar gränser och utvecklas därefter beroende på omgivningens reaktion.

tack för svar men varför kom det extra tråd om denna när jag skapade tråden?

yusuke20 skrev:tack för svar men varför kom det extra tråd om denna när jag skapade tråden?

På något vis fick du till en dubbelpost. Nu kopierar jag från den andra tråden och klistrar in mitt svar här:

Alla är vi olika, så det behöver inte alls vara någonting utöver hans autism. Jag har både träffat på - och hört talas om - personer med autism som uppfört sig ungefär så som du beskriver, både barn och vuxna. Det är inte direkt unikt, om man säger så...

BenFrylmark skrev:

yusuke20 skrev:tack för svar men varför kom det extra tråd om denna när jag skapade tråden?

På något vis fick du till en dubbelpost. Nu kopierar jag från den andra tråden och klistrar in mitt svar här:

Alla är vi olika, så det behöver inte alls vara någonting utöver hans autism. Jag har både träffat på - och hört talas om - personer med autism som uppfört sig ungefär så som du beskriver, både barn och vuxna. Det är inte direkt unikt, om man säger så...

är du 100% säker? för han bli överdrivet arg för småsaker och när läste om personlighetsstörning så kändes det troligt

som jag tidigare sa så har jag aldrig stött på någon med autism som får sån stor vredesutbrott förutom några som är gnälliga men det är inte samma sak som min bror

jag tror på att han har autism men det är hans onödiga vredesutbrott som inte verkar normalt

Alla med autism är inte exakt likdana med exakt samma problematik. Värt att tänka på.

yusuke20 skrev:är du 100% säker? för han bli överdrivet arg för småsaker och när läste om personlighetsstörning så kändes det troligt

som jag tidigare sa så har jag aldrig stött på någon med autism som får sån stor vredesutbrott förutom några som är gnälliga men det är inte samma sak som min bror

jag tror på att han har autism men det är hans onödiga vredesutbrott som inte verkar normalt

På din beskrivning låter det lite grann som borderlinestörning, men som sagt det kan bara professionell bedömning avgöra, säger det för jag har mina utbrott och påminner om din bror lite, vill bli kramad i ena sekunden och nästa är allt åt helvete och jag är diagnosticerad med det.

yusuke20 skrev:jag tror på att han har autism men det är hans onödiga vredesutbrott som inte verkar normalt

Jag har asperger och som barn hade jag okontrollerbara vredesutbrott där jag kastade saker omkring mig och jag brydde mig inget om sakerna gick sönder. Var jag arg så tappade jag kontrollen. Hos mig växte detta överdrivna raseriet bort men hos din bror kanske det inte har gjort det.

Det finns ju något som kallas "autistic tantrums" (autistiska utbrott). Här är några trådar om utbrott:

vredesutbrott-autistic-tantrums-t3643.html

ilska-och-asperger-omrostning-t2670.html

hur-ska-man-kontrollera-stress-och-utbrott-t5540.html

ilska-och-hat-mot-omgivningen-t16959.html

hur-styr-jag-mina-utbrott-t18632.html

att-hantera-ilska-t19111.html

raseriutbrott-hur-hanterar-ni-dom-t25388.html

att-grata-och-visa-ilska-infor-andra-manniskor-t30247.html

ar-ni-valdsamma-t32449.html

utbrott-omrostning-t21064.html

Alien skrev:Det finns ju något som kallas "autistic tantrums" (autistiska utbrott). Här är några trådar om utbrott:

Japp, det är just precis vad jag är inne på. Det är inte alls ovanligt och kan finnas hos såväl barn som vuxna med autism. Har själv sett det i min bekantskapskrets.

men han blir ju överdrivet arg när man säger emot honom eller nekar honom.

när han var yngre och bodde hemma i sin rum så kom min stora syster och knackade på hans dörr sen började han bli jätte arg och jagade henne tills hon låste dörren till hennes rum men då sparkade han hål i dörren

det går inte att kommunicera med honom

yusuke20 skrev:men han blir ju överdrivet arg när man säger emot honom eller nekar honom.

när han var yngre och bodde hemma i sin rum så kom min stora syster och knackade på hans dörr sen började han bli jätte arg och jagade henne tills hon låste dörren till hennes rum men då sparkade han hål i dörren

det går inte att kommunicera med honom

Förstår precis vad du menar... och håller fast vid att det förekommer vid autism. Känner igen det du beskriver. Jag har sett folk puckla på sina föräldrar, sparka sönder dörrar och väggar, få vansinnesutbrott och kasta middagstallriken i väggen... you name it.

Jag föreslår att ni söker mer professionell hjälp för ev vidare utredning. Förstår att det är jobbigt.

yusuke20 skrev:men han blir ju överdrivet arg när man säger emot honom eller nekar honom.

när han var yngre och bodde hemma i sin rum så kom min stora syster och knackade på hans dörr sen började han bli jätte arg och jagade henne tills hon låste dörren till hennes rum men då sparkade han hål i dörren

det går inte att kommunicera med honom

Men är det så hela tiden, eller har han perioder då det inte alls händer? Om man är mera av en bipolär natur ( manodepressiv ) så går det ofta månader mellan nedstämdhet och tillfällen med eufori (dvs upprymdhet), medan det jag beskrev först borderline har som regel kortare skov mellan olika sinnestillstånd...

BenFrylmark skrev:

yusuke20 skrev:men han blir ju överdrivet arg när man säger emot honom eller nekar honom.

när han var yngre och bodde hemma i sin rum så kom min stora syster och knackade på hans dörr sen började han bli jätte arg och jagade henne tills hon låste dörren till hennes rum men då sparkade han hål i dörren

det går inte att kommunicera med honom

Förstår precis vad du menar... och håller fast vid att det förekommer vid autism. Känner igen det du beskriver. Jag har sett folk puckla på sina föräldrar, sparka sönder dörrar och väggar, få vansinnesutbrott och kasta middagstallriken i väggen... you name it.

Jag föreslår att ni söker mer professionell hjälp för ev vidare utredning. Förstår att det är jobbigt.

varför ska jag söka hjälp när jag sällan bli arg?

när jag är arg så är jag arg inombords och jag skriker inte.

jag blir heller inte arg när någon säger emot mig eller nekar mig.


ändå är jag inom autismspektrumet men vet att jag har asperger eller lätt autism

ögonkontakten, blygheten, osäkerhet, göra fel och vissa sociala saker har jag problem med
men det är lättare och mindre blygsamt att chatta och skriva med folk än att prata med dem muntligt

jag kan förstå hur andra känner sig ibland men mest om dem visar det som:

spänna ögonbrynen när dem är arga eller sura

skratta och ler när dem är glada

gråta när dem är ledsna

dessa är dem största tecknen som berättar för mig hur någon känner sig

yusuke20 skrev:

BenFrylmark skrev:

yusuke20 skrev:men han blir ju överdrivet arg när man säger emot honom eller nekar honom.

när han var yngre och bodde hemma i sin rum så kom min stora syster och knackade på hans dörr sen började han bli jätte arg och jagade henne tills hon låste dörren till hennes rum men då sparkade han hål i dörren

det går inte att kommunicera med honom

Förstår precis vad du menar... och håller fast vid att det förekommer vid autism. Känner igen det du beskriver. Jag har sett folk puckla på sina föräldrar, sparka sönder dörrar och väggar, få vansinnesutbrott och kasta middagstallriken i väggen... you name it.

Jag föreslår att ni söker mer professionell hjälp för ev vidare utredning. Förstår att det är jobbigt.

varför ska jag söka hjälp när jag sällan bli arg?

när jag är arg så är jag arg inombords och jag skriker inte.

jag blir heller inte arg när någon säger emot mig eller nekar mig.


ändå är jag inom autismspektrumet men vet att jag har adperger

ögonkontakten, blygheten, osäkerhet och vissa sociala saker har jag problem med
men det är lättare och mindre blygsamt att chatta och skriva med folk än att prata med dem muntligt

jag kan förstå hur andra känner sig ibland men mest om dem visar det som:

spänna ögonbrynen när dem är arga eller sura

skratta och ler när dem är glada

gråta när dem är ledsna

dessa är dem största tecknen som berättar för mig hur någon känner sig

Jamen, han kanske menade för din bror, var det inte honom du var lite fundersam över?

yusuke20 skrev:varför ska jag söka hjälp när jag sällan bli arg?

Precis som antonius skrev, så syftade jag förstås på din bror.

Jag föreslår att du läser de länkar som Alien bifogade.

han bor inte hemma och jag tror inte jag vågar

yusuke20 skrev:han bor inte hemma och jag tror inte jag vågar

Skicka ett SMS där du säger som det är att du bokat en tid, och att du kan följa honom dit. Jag gjorde det med en anhörig och hen vart väldigt glad efteråt att det blev av för hen hade inte kommit sig för att ta itu med sina problem själv...

antonius skrev:

yusuke20 skrev:han bor inte hemma och jag tror inte jag vågar

Skicka ett SMS där du säger som det är att du bokat en tid, och att du kan följa honom dit. Jag gjorde det med en anhörig och hen vart väldigt glad efteråt att det blev av för hen hade inte kommit sig för att ta itu med sina problem själv...

jag är ju för rädd för honom

yusuke20 skrev:jag är ju för rädd för honom

Poor kid Men har ni ingen annan familjemedlem som kan följa med som moraliskt stöd, som han kanske har lite förtroende för? Många gånger när det är sådana här saker, så är det ofta att dom vet innerst inne att de behöver få hjälp, det gäller att dom bara får ändan ur vagnen...

Låter som en massa situationer stressar honom och blir ohanterliga för honom. Du kanske skulle läsa lite mer om autism och vilka svårigheter man kan ha.

Först, nedanstående citat är ett utomordentligt exempel på hur folk som inte vet bättre resonerar vilket leder till att föräldrar till barn med t.ex svårare autism konsekvent blir anklagade för att vara dåliga/lata föräldrar.
Förhoppningsvis börjar vi komma lite längre än så här generellt.

Braincandy skrev:Låter som att han fått lära sig att bara han tjatar tillräckligt så får han som han vill. (van vid att få sin vilja igenom).

Det är sådant som påbörjas i trotsåldern, man testar gränser och utvecklas därefter beroende på omgivningens reaktion.

För det andra - som många andra här tycker jag att din beskrivning av din bror och hans beteende mycket väl kan förklaras med "autism". Det finns, som nämnts, gradskillnader och hans tillstånd är uppenbart svårare än för många andra på ett flertal områden men ändå bra mycket mildare på andra (han pratar t.ex). Att hantera någon med så pass tydliga och uttalade autistiska problem är svårt. Det känns som om du, förutsatt att du vill ha en kontakt och fungerande relation med din bror, skulle tjäna på att själv få rådgivning av människor med både kunskap och erfarenhet inom det här området.

Han kanske har mer än en diagnos? Låter lite som ADHD också. En del kan ha båda. Han kanske ska testas för flera smådiagnoser. Att bara säga att han har autism kan förvärra hans liv. Innan de ändrade på reglerna om hur man skulle testas delade de in det i mindre namn. Aspergers, ADHD OCD ODD ADD etc.

Men har din bror fått diagnosen på senare tid kan han ha fallit mellan stolarna för att de numera hellre vill sätta in s k paraplydiagnosen som är Autism. Men han kan mkt väl ha andra diagnoser. Som ngn annan nämner finns det ju olika grader av Autism. Men det verkar vara värt att kolla upp mer ingående vad han har för ngt. Han behöver ju uppenbarligen mer hjälp. Det kan också handla om syskonrivalitet. Vad han äter & hur ni bemöter honom. Han verkar behöva mkt förberedelser. Och tydlighet.

Kan han inte med ord förklara vad som är fel kanske ni kan rita känslor på lappar och be honom via dem förklara vad som är fel. Det behöver inte bara vara känslor det kan vara annat också. Eller hans sätt att vilja ha er uppmärksamhet öht. Manipulering? Han verkar dominera er familj rätt mkt. Hoppas det löser sig?



Moderator atoms - la in ett par blankrader.

min pappa sa att han har autism men han kanske har glömt vad som stod mer