Hur frestande är det inte egentligen att tänka i banorna "vi och dem" när man är Aspie? Hur lätt är det inte att se ner på NT:s för att kompensera sina egna brister? Hur tillfredsställande är det inte egentligen med en grupp för inbördes beundran typ: "Vi Aspisar" eller "Vi med bokstavsdiagnos"? Och göra narr av dem som inte hänger med i "vårt språk". Detta bör inte uppfattas som en attack mot Aspergerforum, utan mer som en fundering om ett inskränkt perspektiv som kan vara förekommande hos vissa Aspisar.

Jag har ibland märkt dessa tendenser hos mig själv som bara slår tillbaka mot mig när jag inte lyckats dölja dessa självförhärligande känslor alla gånger för min omgivning.

Däremot kan det kännas skönt som Aspie att få bekräftelse och känna samhörighet med de som är likasinnade. SJÄLVKLART. Men ibland kan det vara en hårfin gräns mellan ett mer eller mindre "sekt-tänkande" och den nyktra slutsatsen att man är annorlunda.

Hur skulle ni analysera detta fenomen?

NOTE: Jag tycker det är bekvämt att skriva "aspie" så om ni stör er så tänk inte på det!

Ingen har svarat än...Ivrig som jag är, finns det verkligen ingen här som tycker detta fenomen är värt en närmare skildring?

Du har helt rätt. Men det är bättre att känna sig tillhörande en vi-grupp än än att känna sig som "jag - dom".

Se även denna tråd: om-nt-hatet-och-en-del-aspingars-bitterhet-t7750.html

Alien skrev:Se även denna tråd: om-nt-hatet-och-en-del-aspingars-bitterhet-t7750.html?hilit=hatet

Tack för tipset!

Jag tycker inte om det tänkandet alls, jag finner det rent skrämmande ibland på hur folk talar och för sig runt det.

Visst jag vet att det är en skillnad men det finns massor med skillnader på folk och folk, men när det ibland går över till nästan 'rasistiska' tänkanden tycker jag det blir obehagligt.

Finns säkert konstellationer där jag har ett vi och dem-tänk. Inte så mycket om AS vs. NT dock.

Jag tänker på folk som individer och inte som grupp. Jag hör inte mer hemma bland aspieasar än bland NT. Jag hör hemma bland individer som respekterar mig för den jag är. Punkt.

kullan skrev:Jag tänker på folk som individer och inte som grupp. Jag hör inte mer hemma bland aspieasar än bland NT. Jag hör hemma bland individer som respekterar mig för den jag är. Punkt.

-tummen upp -

TheWonderer92 skrev:Hur frestande är det inte egentligen att tänka i banorna "vi och dem" när man är Aspie? Hur lätt är det inte att se ner på NT:s för att kompensera sina egna brister? Hur tillfredsställande är det inte egentligen med en grupp för inbördes beundran typ: "Vi Aspisar" eller "Vi med bokstavsdiagnos"? Och göra narr av dem som inte hänger med i "vårt språk".
...

Detta sätt att tänka på och beteende verkar attrahera en del med Aspergerdiagnos men jag gillar det inte.

Jag tänker på människor mer som individer och jag gillar inte elitistiskt tänkande eller elitism och att man anser sig stå över en annan grupp av individer. Vi har alla både bra och dåliga egenskaper, starka och svaga sidor oavsett kön, etnicitet, om vi är diagnostiserade eller inte o.s.v.

"Don't judge a book just by the cover
Unless you cover just another
And blind acceptance is a sign
Of stupid fools who stand in line..." // Sex Pistols.

Tack för alla svar! Ni bringar klarhet i det hela.

Wine skrev:Jag tänker på människor mer som individer och jag gillar inte elitistiskt tänkande eller elitism och att man anser sig stå över en annan grupp av individer. Vi har alla både bra och dåliga egenskaper, starka och svaga sidor oavsett kön, etnicitet, om vi är diagnostiserade eller inte o.s.v.

Kan inte sägas mycket bättre, så jag bara plussar jag: +1

Jag tycker det är att börja i fel ände, eller kanske att slå in öppna dörrar. Så många med AS har erfarit att omgivningen, oavsett om man kallar dem NT, i decennier uppvisat ett 'vi-mot-dig-tänkande'. När man äntligen själv får vara del av ett 'vi-tänkande' så kanske man inte ska anklagas för ett "vi-mot-dom-tänkande". Om det är något man vill kompensera så är det nog inte sina egna brister utan andras brister som drabbat en. Ett "självförhärligande" är heller inte detsamma som ett "inskränkt perspektiv" - utom möjligen i ett typiskt NT-perspektiv - att märka "dessa tendenser" hos sig själv är snarare bevis för att man inte är inskränkt. Att annorlunda inte är sämre är en nykter slutsats - liksom att annorlunda behandlas sämre.

gadas skrev:Jag tycker det är att börja i fel ände, eller kanske att slå in öppna dörrar. Så många med AS har erfarit att omgivningen, oavsett om man kallar dem NT, i decennier uppvisat ett 'vi-mot-dig-tänkande'. När man äntligen själv får vara del av ett 'vi-tänkande' så kanske man inte ska anklagas för ett "vi-mot-dom-tänkande".
...

Men jag upplever att många sidor och beteenden hos de så kallade "NT" som individer själva diagnostiserade med AS/autismspektrumdiagnos ägnar sig åt att uppmärksamma och klaga på är sådant som de själva sysslar med.