Snälla Hjälp Mig!

Nu så har Fk sagt att det får vara nog för min del med sjukpenning och de har haft kontakt med min läkare och Af, som inte gjort speciellt mycket insatser för mig dessa åren, mer än gett mig diagnoser, så som bipolär atypisk autism hög fungerande autism depression oro ångest narcissistisk personlighetsstörning och mycket mycket mer.

Nu så fick jag ett mail där Fk har beslutat att söka förtidspension (sjukersättning) för mig, till saken hör att jag är universitetsutbildad 5år, 30års ålder, fullt fungerande, bor själv etc...

De har liksom tryckt ner mig så mycket i skorna genom alla åren, så jag är helt slut, vet inte om jag orkar leva så mycket längre, eftersom detta tär verkligen på allt vad man kan kalla för liv....


Tacksam för hjälp

Vad är problemet? Du får fast inkomst för resten av livet. Och om du nån gång i framtiden klarar av att jobba igen är det ju bara att säga upp sjukersättningen. Tacka och ta emot, och var glad att du inte blir utförsäkrad istället...

Vid 30 års ålder går det per automatik från sjukpenning till sjukersättning. Frågan är om det gör någon praktisk skillnad?

Vad har du läst?

Tyvärr så ska man nog inte räkna med mycket mer än just pengar. Kompetent rehabilitering verkar inte finnas tillgänglig i någon större omfattning. AF har väl i stort sett inget alls att tillföra så de kan du nog koppla bort från ditt liv.

Kimmelie skrev:Vad är problemet? Du får fast inkomst för resten av livet. Och om du nån gång i framtiden klarar av att jobba igen är det ju bara att säga upp sjukersättningen. Tacka och ta emot, och var glad att du inte blir utförsäkrad istället...

Hmmm, vet inte om du är en av dessa som är bitter för du blivit utförsäkrad etc, jag tillhör dock den skaran personer som INTE vill vara sjuk och som kämpat som f-n för att få hjälp att bli frisk. Istället så vänder de mig ryggen...

Jag får som sjukpenning ut runt 10500kr efter skatt och ej bostadstillägg, om jag nu ska få sjukersättning istället, så kommer det vara ganska mycket mindre, räknar på runt 5 tkr ut, efter skatt och nej, jag känner inte att jag vill ha det nej, utan jag vill ha hjälp att återgå till livet och allt vad det innebär.

Hur länge har du haft sjukpenning?
Vad jag förstår så är maxlängden på sjukpenning 30månader (2,5år) därefter så kan man/måste göra nå tjaffs på AF i 3 månader för att få rätt till fortsatt förlängd sjukpenning.
Det är ju inte en fråga om FK får göra så, det är det dom måste göra.


Sjukersättning är ju mindre en sjukpenningen, men då är man kanske berättigad till bostadstillägg och dylikt?

Jag har själv haft sjukpenning i över ett år, och FK ville ju inte först ge mig förlängd sjukpenning men jag överklagade och fick det sedan.

Nu kör jag ett samarbete mellan AF och FK där man har max 12 månader på sig att försöka få in foten på arbetsmarknaden. (jag har jobbat tidigare, men detta ska tydligen även kunna gälla personer som aldrig jobbat.)

Jag tycker det är tråkigt att det verkar vara en hel del som desperat vill jobba men som AF och FK verkar ha skrivit av. Kanske prova att få en ny handläggare på FK/AF om det inte funkar med dom du har nu?

Sjukersättning + bostadstillägg (borde du vara berättigad till) ger väl tillsammans runt 10 000 kr efter skatt i runda slängar...

Aspergers syndrom går ju inte att bota. I själva verket hamnar det väl till syvende och sist där att Du själv får bestämma om du vill ha hjälp av något psykofarmakum eller inte. De olika trådarna i detta forum kan kanske vara en vägledning...

Så mycket till rehabilitering finns det kanske inte för oss med högfungerande autism/asperger.

Utmattad skrev:De har liksom tryckt ner mig så mycket i skorna genom alla åren, så jag är helt slut, vet inte om jag orkar leva så mycket längre, eftersom detta tär verkligen på allt vad man kan kalla för liv....

(Inte hela citatet)
Jag hade nog sett det så här;
Så skönt att slippa bråka med FK.
Nu behöver jag inte oroa mig för inkomst eller bli utförsäkrad längre.
Ska passa på att vila upp mig ett tag och bara göra sånt jag tycker är roligt.
När jag mår bättre kan jag börja jobba igen.

Kimmelie skrev:Vad är problemet? Du får fast inkomst för resten av livet. Och om du nån gång i framtiden klarar av att jobba igen är det ju bara att säga upp sjukersättningen. Tacka och ta emot, och var glad att du inte blir utförsäkrad istället...

Nu känner jag inte till TS hela situation så jag kan inte svara specifikt utifrån TS perspektiv men ett svar av mer generell natur känner jag att jag vill skriva här.

För många människor kan det vara väldigt nedbrytande i sig att inte ha ett arbete. Inte för utebliven inkomst utan för avsaknaden av ett sammanhang att vara i. Att sakna ett sammanhang, att sakna att vara efterfrågad och att sakna att få inkomst baserat på prestation kan vara väl så hårt för många människor. Dessutom är den här typen av inkomst väldigt låg vilket kan vara hämmande för att göra något utvecklande av den lediga tiden.

Det handlar, givetvis, inte om att döma någon men många människor behöver ett arbete för att må bra. Allt i ett arbete handlar inte om inkomst.

Kristofer skrev:Det handlar, givetvis, inte om att döma någon men många människor behöver ett arbete för att må bra. Allt i ett arbete handlar inte om inkomst.

Du har rätt. Att tillhöra ett socialt sammanhang där man känner sig välkommen är viktigt men man måste inte få det genom förvärvsarbete.

Att försörja sig på eget arbete är svårare utan anställning. Få i den situationen kan försörja sig på annat sätt. Men många avlönade jobb ger inget positivt till samhället - produktion av miljöskadliga saker tex.

Den "lön" man får av samhället som sjukpensionerad kan man förtjäna genom att ge något tillbaka till samhället, om det känns viktigt. Jag tycker det är viktigt. Men det behöver inte vara som anställd. Det finns mycket som behöver utföras i samhället som ingen betalar någon för att göra.

Det handlar om att tänka utanför ramarna.

Jag förstår nog inte riktigt problemet. Hur länge vill du ha sjukpenning då i stället för sjukersättning? Känns det inte tryggare att veta att du får en inkomst (sjukersättning) under tiden du mår dåligt?

Vad är det du behöver hjälp med för att kunna bli arbetsför?

Det finns ju inget som hindrar dig till att börja arbeta även om du har sjukersättning? Är det inte större stress att gå med sjukpenning på oviss tid än att ha en fast inkomst (sjukersättning) under tiden du får hjälp med din hälsa så att du i framtiden kanske kan börja jobba igen?

Jag uppfattar problemet som att det blir alldeles för lite pengar. Och jobb får man i den situationen se upp med för då kan FK dra in pengarna. Det är okej att jobba 4 timmar per vecka och det dras i steg om 2500 kr. Så jobbas det 4 timmar för 400 kr så förlorar personen 2100 kr den månaden. Något att tänka på.

plåtmonster skrev:Jag uppfattar problemet som att det blir alldeles för lite pengar. Och jobb får man i den situationen se upp med för då kan FK dra in pengarna. Det är okej att jobba 4 timmar per vecka och det dras i steg om 2500 kr. Så jobbas det 4 timmar för 400 kr så förlorar personen 2100 kr den månaden. Något att tänka på.

Men om man kan jobba så behöver man inte ha med försäkringskassan att göra. Har man jobb så är det väl självklart att FK drar in ersättningen?

Problemet blir väl om man förlorar detta 4-timmars jobb, då får man kanske inte full ersättning sedan. Man har ju visat att man kan jobba 10%? Och troligen inte a-kassa för den tiden heller.

Men det som jag ser som det stora problemet för TS är att det verkar som både FK och AF gett upp, att ingen tror på hens arbetsförmåga.

Jobbförmåga är inte en av och på funktion. Den kan dessutom variera över väldigt korta tidsintervall.

Som svar på din fråga, ja det får dom.

Vad är det för hjälp du behöver? Det är du som måste tala om det inte dom som ska föreslå det. Du kan inte gå och vänta på att dom ska göra något för det är du som måste göra allt själv. Vill du det ska vara dom som ska göra det ska du söka daglig verksamhet och via den vägen försöka hitta ett jobb.

Det är en magisk gräns när man fyller 30 hos FK, så är det bara.

Alltså det som är det sjuka, är att jag har sedan 2008, varit sjukskriven till och från, så då har jag fått sjukpenning. Tog examen hösten 2006 och fick jobb rätt så snart, dock vikariat, i några månader och sedan efter det så fick jag ett annat jobb som löpte 2007 ut, sedan så kom finanskrisen och de drog in personal.

Maj 2008 gick jag i väggen och efter många års oro och lättare depression så beslöt jag mig för att ta tag i det och få professionell hjälp, trodde jag.... Det tog nästan ett år innan jag ens blev inskriven på AF, då blev jag satt i märkligt program med 50+ människor, sådana som gått i väggen för att de inte trivdes på sina jobb och ville hitta nya jobb alternativ, medan jag hade min utbildning och visste vad jag ville jobba inom, så som ekonomi administration personal och annat, men även tekniska saker då jag har sådan utbildning också......

Men det har f-n bara varit ett enda jvla helvete rent ut sagt, skickad mellan olika instanser, har inte fått hjälp etc. Fick min autism diagnos på väldigt lösa grunder etc etc. Höst 2012 fixar jag själv (som allt annat) praktikjobb där jag går från 25% till 80% på några månader, därefter fick jag ett annat jobb på 100%, som jag slutade efter 6 mån för de som jobbade där var typ kavajklädda unga killar som hade mer pengar än hjärta och jag är en känslig människa så det funkade inte.... DÅ, för ett år sedan, ville Af och Fk samt psykiatrin sjukpensionera mig. De sade även saker som att jag ALLTID kommer att ha mina diagnoser, jag kommer troligen ALDRIG kunna ta ett jobb etc (trots jag för helvete jobbat i 8-9 månader vid det tillfället).

Det har varit såhär i många många gånger, jag har fått kämpa och lägga energi för att få liiiiiiite liiiiite hjälp, varenda jvla gång är det likadant och det gör ont i hjärtat. För jag är på samma gång en väldigt kännande empatisk människa, som varit utsatt för en del saker i livet och därmed är känslig, men jag är inte på något som helst sätt ointelligent eller mindre begåvad etc, utan svarare tvärtom....

Och så i höstas 2013 så fick jag än en gång ett eget jobb, med lönestöd. Ett jobb som jag trivdes med, butik, lager, e-handel och mycket annat. Mådde riktigt jvla bra, förutom att det var drygt att pendla 10 mil om dagen, men det var det värt. Jag byggde upp butiken och var där mer eller mindre själv, gjorde dagliga sysslorna, drev trafik, strukturerade upp saker och så. Tiden går och lagom till min provanställning tar slut, så anställer stället en annan person och jag får sluta.... Personen de anställde var en som varit där innan, en vän till ägaren..

Nu så meddelar jag detta till Af , Fk samt psykiatrin och då får jag mest som en suckande ton i örat, där de mer eller mindre samstämmer att "jag inte klarar av ett jobb" OCH eftersom jag av någon anledning anses vara för dum för att förstå det själv, så kommer de att gå över mitt huvud och söka förtidspension sjukersättning för mig.

Efter alla år med matande med alla diagnoser, så mår jag förjävligt rent ut sagt, har inte fått ett dugg hjälp med det som skulle fått mig bättre, utan istället har jag fått mest hjälp att precis ha huvudet ovan ytan, men inte mer än så....

Nu fick jag beskedet att så är fallet och det gör ont i hjärtat. De vet om att jag är självmordsbenägen och jag har uttryckt det vid några tillfällen och när jag sagt det till Af som exempel, så har de sagt "det får du ta med psykiatrin" och med psykiatrin så anser de att jag inte är något att lägga resurser på, för jag är ju ändå så körd.....

Prova att leta jobb precis överallt? om du vet att du har svårt för en viss typ kategori av människor så undvik företag som sannolikt drar till sig sådana. Använd FK mm för inkomst inte något annat.

Pröva med att få jobb i Norge eller nåt?

Jösses, jag läste ditt inlägg alldeles för snabbt. Raderar detta.

Utmattad skrev:Och så i höstas 2013 så fick jag än en gång ett eget jobb, med lönestöd. Ett jobb som jag trivdes med, butik, lager, e-handel och mycket annat. Mådde riktigt jvla bra, förutom att det var drygt att pendla 10 mil om dagen, men det var det värt. Jag byggde upp butiken och var där mer eller mindre själv, gjorde dagliga sysslorna, drev trafik, strukturerade upp saker och så. Tiden går och lagom till min provanställning tar slut, så anställer stället en annan person och jag får sluta.... Personen de anställde var en som varit där innan, en vän till ägaren..

Men då låter det ju som att du kan jobba. Så jag undrar igen, vad behöver du hjälp med?

Jag får ingen klarhet i problemet. Vad är det för insatser du vill ha? De kan inte tvinga dig till att leva på sjukersättning om du lyckas skaffa ett jobb. Då är det bara o jobba bäst du vill istället.

Du verkar ju ha förmågan så varför inte starta eget där du kan jobba i din takt. Kanske börja 25% för att sedan utöka till 50%, 75% och till sist 100%.

Mitt tips är mycket enkelt, ta emot sjukpensionen när du nu får den. Sök sen hjälp på en privat mottagning, ja det kostar pengar men där jobbar proffs och inte amatörer som på landstinget, sen när du mår bättre så börja söka jobb. Bjäbbis tips om Norge är bra, men sök överallt, Sverige, Norge, andra länder du kan tänka dej att bo/jobba i.

Hoppas det löser sej och att du mår bättre snart.