"De obekväma" ikväll kl 22 (debattörer om dagens Sverige)

av **Alien** » 2014-05-08 1:25:27

Klart att klassamhället finns, har det öht funnits något samhälle utan klasser?

För den skull behöver man inte hemfalla till våldsromantik.

Man skulle kunna säga att de som kastar sten på ambulans, brandbilar och brevbärare, de har själva valt det och det finns inget försvar alls för det, hur mycket de än orerar om klassamhället. De förstör för sina egna och det finns inget logiskt skäl alls.

Men nu är de ju ofta formellt sett barn, och deras hjärnor är inte färdigvuxna. Tyvärr kan ungdomar ställa till mycket elände för både sig själva, sina familjer, sina grannar och samhället i stort.

Underklassen har alltid funnits, slagsmål med, men så mycket våld fanns inte förr när mina föräldrar var unga. För att de växte upp på landet, för att de självklart följde i sina föräldrars spår, inte vet jag, men samhället har förändrats till oigenkännelighet.

av **elle** » 2014-05-09 9:53:58

Wine skrev:Kan verkligen inte hålla med om att han har en bra retorik.

+ 1

Håller med . Har bara hört en gång och det räckte .

av **Wine** » 2014-05-13 20:41:08

KrigarSjäl skrev:...
Tycker nog Staxx är bra, att han har en grund för sina påståenden som vältalarna från medelklassen ofta saknar.
Han talar om klass vilket inte många gör idag - och bara det är en välgärning i debattsammanhang.
...

När det är oroligt med upplopp, kravaller och våld i förorter så handlar det mycket om ligister och kriminella som tar chansen och härja, de får väl utlopp för sin aggression eller något. I SVT - Uppdrag granskning - Vänsteraktivister bakom många våldsdåd framkom ju att många vänsteraktivister som härjar och är våldsamma har medelklass- eller övre medelklassbakgrund.

Läste följande idag i DN angående Husby:

DN - Husby - ett år efter kravallerna
Publicerad 13 maj 09:15

I dag är det ett år sedan polisen sköt ihjäl en 69-åring man i Husby. Dödsskjutningen blev den tändande gnistan till de upplopp som kom att pågå under en vecka, spred sig till flera stadsdelar – och gav eko i hela världen.
Kravallerna kostade samhället drygt tio miljoner.
Men inte mycket har förändrats. Förutom att alla är på tå.

Jonas, en före detta närpolis som jobbat i Husby har slutat, hoppat av:

Han tröttnade på känslan av att inte komma någon vart med sitt relationsbyggande till den del av befolkningen som betraktas som ung och marginaliserad. Att unga killar han upplevde att han hade bra, företroendeingivande snack med kastade sten i ryggen på honom när han vände sig om för att gå.

När han slutade, innan kravallerna utbröt, kände han ett slags sorg.

– Det är bara tillfälligheter som avgör. Någon hittar en anledning att dra i gång, sedan är det svårstoppat. I det här fallet kände säkert många dessutom en allmän rastlöshet inför sommaren, funderar han.

Första natten sattes ett antal bilar i brand och det kastades stenar mot polis. De som startade upploppen var ungdomar från Husby.

Sedan spårade det ur helt.

De som fortsatte sätta bilar i brand och vandalisera kom överallt ifrån. Få av dem hade några kopplingar till Husby.

Det blev långdraget, verkade organiserat – och det var det också i viss mån, via sms och sociala medier som Facebook och Twitter.

Ali och Sabrin pluggar. Ali är snart färdig med sin lärarutbildning, han ska undervisa i idrott och engelska. Sabrin har precis sökt socionomutbildningen. Båda har haft småjobb här och där. Sabrin på posten och Ali på Posten och SL.

– Det finns jobb att få om man söker. Det finns fritidsgårdar, det finns föräldrar som stöttar. Allt det där svarta som hela tiden beskrivs är långt ifrån hela sanningen, säger Sabrin.

– De yngre här i Husby har förstått. De kämpar i skolan, de ser att det finns möjligheter. Det är den känslan vi måste pusha, fortsätter Ali.

När han och Sabrin hänger på sig sina jackor och möter det unga Husby på helgkvällarna ser de hopp. Och enligt Dejan Stankovic, chefen för preventionsenheten, som finns det just det.

– Vi har aldrig haft så mycket sociala resurser som nu. Fler fältare, fler sommarjobb, ett bra jobbtorg. Vi måste samordna resurserna mer, vi måste nå ut till föräldrarna, till de unga som behöver oss, säger han.

Det stora problemet är alltså inte resurserna, utan hur de används. Kombinationen med en utbredd brist på förtroende för myndigheterna är en stor stötesten.

Det finns alltså både resurser och möjligheter.