malplacee skrev:Varför tvekar du ens med att tacka ja till det här andra företaget? Är det något fel på dem, har du något skäl att vara skeptisk mot dem som du inte skriver här?

För i mina ögon ser det ut som deras erbjudande om jobb kommer som en skänk från ovan; nu slipper du ju gå tillbaka till en arbetsgivare du har mycket dåliga erfarenheter av sedan tidigare! Men jag kanske har missat något, det kanske finns goda skäl att känna sig tveksam om dem också?

Ledsen för att jag inte skrev det tidigare eller var mer tydligare.

Det andra erbjudandet är ett jobb som telefonförsäljare eller snarare förmedlare.
Man har ingen fast lön det vill säga det finns ingen bestämd minimilön endast provision.
Jobbet är en heltidstjänst men inte en tillsvidare anställning.

Det skulle kunna vara så att jag inte blir ekonomiskt självständig om jag tackar ja.
Mot om jag skulle få en tillsvidareanställning hos min förra arbetsgivare, (som jag för övrigt inte litar på).

Ah, jag förstår, inget bra alternativ då. Men om det är någonting du känner att du vill pröva på, så kan du väl ändå göra det medan du väntar på besked om huruvida det blir något med den andra arbetsgivaren eller inte? För vid den typen av jobb måste man ju också kunna sluta på dagen om man vill; har man inte ens någon fast lön, så kan man ju inte heller ha några skyldigheter. Eller kan det bli något problem med A-kassa och liknande om du tackar ja till detta?

Mötet på AF är samma dag och samma tid som utbildningen för infomöte på AF.
Blir tvungen att vänta 14 dagar om jag inte får erbjudande om tillsvidareanställning.
Hinner alltså inte börja på det andra jobbet utan blir nog tvungen att avvakta.

Sedan vet jag inte om jag kommer behöva full fack-avgift om jag börjar på det andra företaget.
Jag har visserligen jobb men kanske bara tjänar ett par tusen eller så.
Om jag nu bestämmer mig för att ta det första jobbet som telefonförmedlare.
Risken är jag att jag jobbar gratis eller snudd på 2-3 månader och sedan får sparken.

AustenAnnie skrev:Om jag nu bestämmer mig för att ta det första jobbet som telefonförmedlare.

Se över vad du får för villkor på det jobbet innan du tackar ja. Många jobb av den typen bygger på ren provision vilket innebär att om du inte lyckas prestera något får du ingen lön, vilket är rätt värdelöst.

Många som jobbar inom sådana branscher blir antingen rätt misslyckade eller så blir de cyniska och förmedlar/säljer/kränger grejer till de som absolut inte vill ha.

Telefonförsäljare, eller säljare öht, är riktiga sunkyrken med dåliga villkor. Jag förstår att en måste ta arbetna - men binda upp sig att arbeta heltid (eller nästan) och få minimilön (resterande efter "prestation") som garanti, sedan veta att om en inte säljer X antal produkter/tjänster inom månaden är slut så får en gå, är stressande om något.

Tack för alla synpunkter, uppskattar de verkligen.
Får vänta och se och ta ställning till vad jag ska göra efter mötet på måndag.

AustenAnnie skrev:Tack för alla synpunkter, uppskattar de verkligen.
Får vänta och se och ta ställning till vad jag ska göra efter mötet på måndag.

Okej, kom nyss tillbaka från mötet och fick intrycket av att företaget ej tänker anställa mig (ialla fall inte på en gång). De tycker fortfarande att de är "ofelbara" och de skulle först höra med sin personalchef för att sedan eventuellt återkomma.
OM bara om de går med på att anställa mig igen så måste vi "reda ut alla tråkigheter."

Kan ett sådant företag neka ta emot personer som AF skickar till de?

Mötet var för övrigt mycket obehagligt, nu i efterhand hade jag helst sluppit gå dit.
Så fort de såg mig så började de räkna upp allt som hänt.

AustenAnnie skrev:Kan ett sådant företag neka ta emot personer som AF skickar till de?

Det finns inga lagar eller regler som kan tvinga ett företag att anställa en specifik person, så svaret är ja.

AustenAnnie skrev:

AustenAnnie skrev:Tack för alla synpunkter, uppskattar de verkligen.
Får vänta och se och ta ställning till vad jag ska göra efter mötet på måndag.

Okej, kom nyss tillbaka från mötet och fick intrycket av att företaget ej tänker anställa mig (ialla fall inte på en gång). De tycker fortfarande att de är "ofelbara" och de skulle först höra med sin personalchef för att sedan eventuellt återkomma.
OM bara om de går med på att anställa mig igen så måste vi "reda ut alla tråkigheter."

Kan ett sådant företag neka ta emot personer som AF skickar till de?

Mötet var för övrigt mycket obehagligt, nu i efterhand hade jag helst sluppit gå dit.
Så fort de såg mig så började de räkna upp allt som hänt.

Anmäl till DO.

dasunbedingte skrev:

AustenAnnie skrev:

AustenAnnie skrev:Tack för alla synpunkter, uppskattar de verkligen.
Får vänta och se och ta ställning till vad jag ska göra efter mötet på måndag.

Okej, kom nyss tillbaka från mötet och fick intrycket av att företaget ej tänker anställa mig (ialla fall inte på en gång). De tycker fortfarande att de är "ofelbara" och de skulle först höra med sin personalchef för att sedan eventuellt återkomma.
OM bara om de går med på att anställa mig igen så måste vi "reda ut alla tråkigheter."

Kan ett sådant företag neka ta emot personer som AF skickar till de?

Mötet var för övrigt mycket obehagligt, nu i efterhand hade jag helst sluppit gå dit.
Så fort de såg mig så började de räkna upp allt som hänt.

Anmäl till DO.

Ska överväga det att anmäla alltså.

Den rekryteringsansvarige på plats
undrade vad jag ens gjorde där om jag "aldrig mer ville arbeta där igen".
(I stridens hetta händer det att jag säger saker som jag egentligen inte menar).
Säger även saker som inte ska tolkas bokstavligt, för övrigt.
(Ingen analys på detta tack.
Undanber mig allt för detaljerade kommentarer just i detta hänseende).

Gick dit mest för att AF ville ge mig en chans,
mina föräldrar tyckte att anvisningen var som en skänk från ovan.

Med tanke på tidigare erfarenheter så vill jag helst inte arbeta där igen.
Okej, om de inte vill anställa mig men personen ansvarig för rekryteringen
nämnde något om att han skulle vilja ha ett trepartsmöte för att reda ut allt.

Hur ska jag tolka det?
Vill helst inte grotta ner mig i all gammal skit.

Trepartssamtal kan ju vara att de vill prata ut om föregående saker som inte fungerat.

Förslag på kravlista:
* Tafsa inte på mig.
* Prat om arbetsinstruktioner är okej, annat finns inget anledning att lyssna på.
* Arbetsintyg skall skrivas innan utgången av varje månad då detta har missköts av företaget innan.
* Löneutbetalning skall ske i tid annars räknas det som arbetsbefrielse.

Sedan skulle jag starkt rekommendera att hitta andra vägar via utbildning och andra jobb. Detta verkar vara en väldigt destruktiv miljö.

plåtmonster skrev:Trepartssamtal kan ju vara att de vill prata ut om föregående saker som inte fungerat.

Förslag på kravlista:
* Tafsa inte på mig.
* Prat om arbetsinstruktioner är okej, annat finns inget anledning att lyssna på.
* Arbetsintyg skall skrivas innan utgången av varje månad då detta har missköts av företaget innan.
* Löneutbetalning skall ske i tid annars räknas det som arbetsbefrielse.

Sedan skulle jag starkt rekommendera att hitta andra vägar via utbildning och andra jobb. Detta verkar vara en väldigt destruktiv miljö.

Stort tack för rådet plåtmonster.
Återstår att se vad som kommer ske,
min ordinarie handläggare var tyvärr inte med vid infomötet.

Kan dock säga att främst mamma är enormt besviken.
Pappa verkade dock inte särskilt förvånad..
Känns som om hon alltid varit kritisk och sträng emot mig.
(Ibland känns det som att jag inte är myndig, att jag inte kan fatta egna beslut).

Tips: Ibland får man utvärdera vilka människor som är bra att ha i sitt liv och inte. Samt därefter klippa banden med som orsakar för mycket problem.

Om din mamma bara tjafsar så kanske det är läge att upphöra med all kommunikation och undvika denne så att du mår bättre.

När det gäller arbete så handlar det om att du gör något för att få pengar. Det finns ingen lojalitet eller något annat. Det är en ren affärsverksamhet.

plåtmonster skrev:Tips: Ibland får man utvärdera vilka människor som är bra att ha i sitt liv och inte. Samt därefter klippa banden med som orsakar för mycket problem.

Om din mamma bara tjafsar så kanske det är läge att upphöra med all kommunikation och undvika denne så att du mår bättre.

När det gäller arbete så handlar det om att du gör något för att få pengar. Det finns ingen lojalitet eller något annat. Det är en ren affärsverksamhet.

Precis min tanke det är bara ett jobb,
därför vill jag inte gärna ödsla onödigt mycket energi
på att försöka reda ut tidigare händelser.
I egenskap över att eventuellt bli erbjuden ett jobb.

Kanske fel av mig att tänka så.

Tanken har slagit mig att jag ska försöka bryta med mina föräldrar.
I nuläget är det dock så att mitt umgänge mest består av de.
Har fantiserat om att jag ska kapa alla banden med de när jag skaffat en egen familj.
(Inga värderingar, eller detaljerade analyser på det tack.Undanber mig även förmaningar).

Om det är något man själv gör el säger som inte fungerar på arbetsplatser, så finns det alla anledning att få veta det, för att undvika att göra samma misstag i framtiden på andra ställen.

Samtidigt kan det kännas förnedrande om flera kritiserar en. Säger man emot (vilket är svårt att låta bli, när man känner sig orättvist behandlad), så ses man som en som inte vill inse sina egna problem.

Så i så fall skulle du vid mötet behöva någon som är på din sida, iaf ett stöd, för att inte känna dig utlämnad.

Det viktigaste för oberoende tenderar vara en egen inkomst.

Alien skrev:Om det är något man själv gör el säger som inte fungerar på arbetsplatser, så finns det alla anledning att få veta det, för att undvika att göra samma misstag i framtiden på andra ställen.

Samtidigt kan det kännas förnedrande om flera kritiserar en. Säger man emot (vilket är svårt att låta bli, när man känner sig orättvist behandlad), så ses man som en som inte vill inse sina egna problem.

Så i så fall skulle du vid mötet behöva någon som är på din sida, iaf ett stöd, för att inte känna dig utlämnad.

Tack Alien, återstår att se vad som händer.
Ett trepartsmöte om det ens blir av kommer förmodligen bli ett fyrapartsmöte.

plåtmonster skrev:Det viktigaste för oberoende tenderar vara en egen inkomst.

Visserligen sant, plåtmonster.
Fast ibland blir priset för högt i relation till vad man får.

Menar inte faktiskt pris utan mer att ett sådant jobb kommer påverka
min hälsa och psykiska välmående ordentligt.
(Vill förtydliga lite.Önskar endast konstruktiv kritik, inga alltför kritiska kommentarer). tack).

Just hört från AF, som tydligen instämmer att företaget inte var något för mig.
Den här gången. Min handläggare erbjöds sig att kontakta den rekryteringsansvarige,
har ännu inte svarat på mailet.

Men pratade nyss med pappa och han frågade "hur har det gått idag?".
Han syftade på att jag kontaktat min handläggare på AF och han tycker att jag
borde be min handläggare om ett möte med den förre arbetsgivaren.

Vet inte om det är värt att göra det,
risken finns att de räknar upp precis varenda liten grej som hänt.
Tror heller inte jag skulle bli erbjuden anställning där ens efter sådant möte.

Eftersom att jag riskerade stötta på mina tidigare arbetskamrater
eftersom även de blivit förflyttade.
Fick även veta att företaget värnar om sina anställda.

När de sedan frågade mig om jag ville arbeta hos de igen
så svarade ja nej,
egentligen inte.Det är mamma och pappa som skickat mig.

(Undanber mig långa utläggningar och detaljanalyser
på mig som person utifrån vad jag skriver på forumet. Konstruktiva råd uppskattas dock.)

Pappa tycker jag ska skriva ett brev till den rekryteringsansvarige.
Skulle i så fall berätta om vilka förändringar jag gjort i mitt liv.

Han tror och hoppas att detta kan få företaget att tänka om och överväga att faktiskt anställa mig. Vet inte hur jag känner över detta.

Jag kan förstå hans tanke. Genom att du visar upp en vilja att förändra sig för att bättre passa in i en omgivning så kan detta ses som positivt i arbetsgivarens ögon och därmed bli mer villig att anställa dig. Jag tror detta handlar om en förälders önskan om att ens barn ska få en inkomst och därgenom må bättre. Medan du känner att arbetsplatsen kan få dig att må så dåligt att det inte är värt pengarna.
Om du och dina föräldrar sittet ned och pratat om detta och ni inte förstår varandra så tror jag inte ni gör det framöver heller.
Jag hoppas att jag nu inte har skrivit något du undanbad dig, för det var inte min mening. Min tanke är bara att hjälpa dig genom att se det lite från sidan.
Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig.

Mountain_lion skrev:Jag kan förstå hans tanke. Genom att du visar upp en vilja att förändra sig för att bättre passa in i en omgivning så kan detta ses som positivt i arbetsgivarens ögon och därmed bli mer villig att anställa dig. Jag tror detta handlar om en förälders önskan om att ens barn ska få en inkomst och därgenom må bättre. Medan du känner att arbetsplatsen kan få dig att må så dåligt att det inte är värt pengarna.
Om du och dina förädrar sittet ned och pratat om detta och ni inte förstår varandra så tror jag inte ni gör det framöver heller.
Jag hoppas att jag nu inte har skrivit något du undanbad dig, för det var inte min mening. Min tanke är bara att hjälpa dig genom att se det lite från sidan.
Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig.

Nej, tvärtom mountain_lion.

Jag uppskattar alltid dina kloka ord.
Tyvärr tror jag att ett sådant brev inte skulle förändra något.
Särskilt då arbetsgivaren värnat om sina andra anställda
men glömt eller struntat i att även lyssna på mig.
Därför vill jag ogärna tillbaka dit.

Din generositet värmer.
Jag tror inte heller att ett sådant brev skulle göra någon skillnad. Där tror jag att det finns en generationsskillnad, vilken tilltro man sätter till arbetsgivare.
Ett trepartsmöte ställer stora krav på alla inbladade och måste ha syftet att reda ut det som har varit och vara en grund för att det inte händer igen. Frågan är om arbetsgivaren är mogen detta ansvar. Det kräver en stark och lyhörd chef som är beredd att ta strid för dig i en konflikt med andra medarbetare. Om de inte har bytt ut chefen hos arbetsgivaren skulle jag nog ställa mig skeptisk och även frågat varför de tror de skulle klara situationen bättre idag än tidigare.
Om du har ett sådant möte och väljer att försöka igen hos denna arbetsgivaren skulle jag föreslå återkommande trepartsmöten på månadsbasis under antingen sex eller tolv månader framöver. Visst, innebär en del investering, men vinsten skulle vara stor.
Nu la jag bara fram lösa tankar under förutsättning att du väljer detta företaget.
Oavsett hur du väljer så har du alltid mitt stöd.

Mountain_lion skrev:Din generositet värmer.
Jag tror inte heller att ett sådant brev skulle göra någon skillnad. Där tror jag att det finns en generationsskillnad, vilken tilltro man sätter till arbetsgivare.
Ett trepartsmöte ställer stora krav på alla inbladade och måste ha syftet att reda ut det som har varit och vara en grund för att det inte händer igen. Frågan är om arbetsgivaren är mogen detta ansvar. Det kräver en stark och lyhörd chef som är beredd att ta strid för dig i en konflikt med andra medarbetare. Om de inte har bytt ut chefen hos arbetsgivaren skulle jag nog ställa mig skeptisk och även frågat varför de tror de skulle klara situationen bättre idag än tidigare.
Om du har ett sådant möte och väljer att försöka igen hos denna arbetsgivaren skulle jag föreslå återkommande trepartsmöten på månadsbasis under antingen sex eller tolv månader framöver. Visst, innebär en del investering, men vinsten skulle vara stor.
Nu la jag bara fram lösa tankar under förutsättning att du väljer detta företaget.
Oavsett hur du väljer så har du alltid mitt stöd.

Återigen väldigt kloka ord.
Min pappa har 40 års erfarenhet av personalfrågor.
MEN vid tidigare möte med samme arbetsgivare så blev vi
(han och jag i stort sett nonchalerade).
Pappa är för övrigt 40-talist själv är jag född på senare delen av 80-talet.

I händelse av en eventuell andra chans
så tror jag att företaget i sådana fall skulle tillämpa någon form av nolltolerans.
De skulle fortfarande minnas allt som hänt och ha fortsatt "bevakning" på mig.

Tror tyvärr inte företaget är villiga att ens överväga
ett trepartsmöte med tanke på deras beklämmande hantering av personalfrågor och även "vanligt småtjafs". Blir det minsta lilla konflikt
så väljer man att flytta på personen man anser är ansvarig.
Det var aldrig någon som frågade mig varför eller tog reda på anledningen.
Fick istället föra "gör inte så" och "det får man inte göra".
Istället för att ge båda parter en vettig chans att reda ut det hela.

För övrigt kan jag säga att jag blivit "stämplad" på företaget.
Misstänker att jag kommer vara det åtminstone det närmsta åren.
Då jag är relativt ung så har jag heller ingen lust att gå och vänta
på att få en andra chans till anställning. Då företaget i sig är till
för att rehabilitera och återanpassa människor ut i arbetslivet.

Mina föräldrar är enligt mig väldigt naiva som sätter sin tilltro
till att "allt går att lösa". Det förutsätter dock att båda parterna
är mogna att ta ansvar och villiga att ta ansvar och kompromissa.
Det kan jag säga redan nu att företaget inte är, tyvärr.
Hade känts lättare med en tillsvidare anställning
då hade jag fått utrymme för att söka jobb vid sidan av.

Hade nämligen aldrig tänkt att arbeta där mer än e begränsad period.

Just min föräldrarelation är väldigt komplicerad och ansträngd.
De råd som jag oftast får av pappa är egentligen inte goda råd
utan mer uppmaningar eller befallningar.
I händelse att jag inte skulle lyda deras råd så blir reaktionen
från dras håll alltid densamme.
De vet nämligen alltid bäst och pappa har alltid rätt.
Om jag inte gör som pappa tycker så ifrågasätter och kritiserar mamma mig alltid.

Tror och hoppas att jobbsituationen det ska lösa sig ändå, men känner mig alltid misslyckad
när jag valt att "inte lyssna på mina föräldrars goda råd".
Ä övertygad om att de nämligen inte alltid har rätt.

(Vill helst inte ha kommentarer över detta, undantaget är om det är extremt kloka ord.
I övrigt är jag mer öppen för konstruktiv kritik på de övriga delarna.
Men samma policy gäller som innan.)