mango skrev:Jobbar heltid, dock kan jag känna att det skulle ha varit skönt att ha onsdagar lediga.
Det vill säga att bara jobba 80% så att man får en paus mitt i veckan.
För när veckan är slut så är jag helt slut på det psykiskt sociala.
Lika så under veckan efter en arbetsdag vill jag vara helt för mig själv även om jag gillar mina arbetskamrater osv.

Jag gillar mitt jobb och personligen så behöver jag alltid någonting att göra så jag är väl en arbetsnarkoman. Jag har även hypomanisk, vilket innebär att jag konstant måste vara kreativ för att känna mig produktiv då jag älskar att skapa, rit a och komma på ideer.
Är även en person med mycket fysisk energi.

Så en arbetsdag för mig kan se ut: vaknar 05:15, 06:00 gym, 09:00 är på jobbet till 17, hemma ca 18:30 äter, slappar, 20:30 jobbar på egna projekt , går och lägger mig mellan 23 och 24:00.

Lördgara helt slut i huvudet och gör absolut bara det jag känner för.
Jag klarar heller inte av lång helger som är mer än 3 dagar då jag efter tre dagar måste ha någonting att jobba med.

Likaså med semestrar, de kan vara skitjobbiga då jag är en arbetsmyra som helt plötsligt inte har någonting att göra så måste jag konstant hitta på projekt eller något att göra.

Sover du bara drygt 5h i snitt? Alldeles för lite ju!

dasunbedingte skrev:

mango skrev:Jobbar heltid, dock kan jag känna att det skulle ha varit skönt att ha onsdagar lediga.
Det vill säga att bara jobba 80% så att man får en paus mitt i veckan.
För när veckan är slut så är jag helt slut på det psykiskt sociala.
Lika så under veckan efter en arbetsdag vill jag vara helt för mig själv även om jag gillar mina arbetskamrater osv.

Jag gillar mitt jobb och personligen så behöver jag alltid någonting att göra så jag är väl en arbetsnarkoman. Jag har även hypomanisk, vilket innebär att jag konstant måste vara kreativ för att känna mig produktiv då jag älskar att skapa, rit a och komma på ideer.
Är även en person med mycket fysisk energi.

Så en arbetsdag för mig kan se ut: vaknar 05:15, 06:00 gym, 09:00 är på jobbet till 17, hemma ca 18:30 äter, slappar, 20:30 jobbar på egna projekt , går och lägger mig mellan 23 och 24:00.

Lördgara helt slut i huvudet och gör absolut bara det jag känner för.
Jag klarar heller inte av lång helger som är mer än 3 dagar då jag efter tre dagar måste ha någonting att jobba med.

Likaså med semestrar, de kan vara skitjobbiga då jag är en arbetsmyra som helt plötsligt inte har någonting att göra så måste jag konstant hitta på projekt eller något att göra.

Sover du bara drygt 5h i snitt? Alldeles för lite ju!

Vad är minimum en människa klarar av 6h?

Mitt lönebidragsjobb är heltid och det klarar jag, fast de senaste två veckorna när jag kommer hem brukar det ofta sluta med att jag ramlar ihop likt en säck potatis i sängen och sover ett par timmar. Kanske har att göra med att mina arbetsuppgifter plötsligt blivit mycket mer fysiskt krävande.
Det jobbiga är egentligen att så fort jag kommer till jobbet, så längtar jag hem och vill bara att klockan ska bli 14:30 så man kan börja packa ihop för dagen. Den bästa metoden att få tiden att gå är ju att jobba, men för 12.200kr efter skatt i lön vill så är det knappast man jobbar fort.

Jag har jobbat eller studerat på heltid i hela mitt vuxna liv. Utom under de perioder då jag har varit arbetslös. Men arbetslösheten är också en heltidssysselsättning.

Jag skulle nog aldrig kunna jobba heltid med den vanligaste typen av jobb som finns idag, dvs antingen någon typ av försäljning eller vård

I försäljning där man alltid förväntas vara trevlig där målet är att sälja och bara tala om det positiva om en produkt, ha rätt mode på sig, smajla allt vad man kan fasst man mår kass, undrar om jag skulle klara av att sälja ett par strumpor, jag hade dels blivit sönderstressad av den mänskliga kontakten, och inte heller haft ett säljande ordförråd, jag skulle nog börja analysera sönder materialet på strumporna, berätta alla estetiska eller praktiska nackdelar med just dom, råka säga i vilken butik det fanns finare/tåligare/bättre strumpor.

Jag brukar säga att jag kan nog varken sälja: mat, datorer, golv, gardiner, växter, knappt ens konst, men bannemig kan jag montera ihop eller skapa allt det.

Ett annat vanligt arbete är att jobba inom vård, jag hade nog blivit psykotisk över att höra misären folk lever i och tagit med allt i mitt privata liv, velat bli kompis med alla patienter.

Nej jag ska nog jobba antingen för mig själv eller i liten grupp, jobbet hade varit en kombo av analytiskt, logiskt och kreativt (de jobben är väldigt få eller så får man starta eget). Då hade jag nog kunnat jobba heltid eller tom mer.

Och viktigast : just nu jobbar jag till 50% med att ta mig upp ur återkommande depressioner och psykoser

PS: Man är inte lat om man inte jobbar heltid, speciellt om man inte kan jobba heltid

Jag jobbar idag 75% på ett industri företag för att jag inte klarar av att jobba 100%, det är för mycket intryck och ett tungt arbete, stressigt och mina asperger drag påverkar mig på jobbet, som att läsa mellar raderna, tar saker ordagrant, blir lätt utnyttjad för att jag inte kan säga ifrån.

När jag kom hem ska jag klara av att laga mat, diska, syssla med mina intressen och framför allt hålla mig vaken. Jag sommna offta direkt när jag kom hem och vakna så sent på kvällen att jag glömmt äta och sen ska man försöka sova på natten villket inte gick. Jag mådde så dåligt av att leva så.

Så hadde jag det i 7år när jag jobba 100% och innan jag fick min Asperger Diagnos, då ansökte jag om att få gå ner till 75% och jag mår mycket bättre idag av det.

Zzzyn skrev:Mitt lönebidragsjobb är heltid och det klarar jag, fast de senaste två veckorna när jag kommer hem brukar det ofta sluta med att jag ramlar ihop likt en säck potatis i sängen och sover ett par timmar. Kanske har att göra med att mina arbetsuppgifter plötsligt blivit mycket mer fysiskt krävande.
Det jobbiga är egentligen att så fort jag kommer till jobbet, så längtar jag hem och vill bara att klockan ska bli 14:30 så man kan börja packa ihop för dagen. Den bästa metoden att få tiden att gå är ju att jobba, men för 12.200kr efter skatt i lön vill så är det knappast man jobbar fort.

12200kr efter skatt är rätt medel låter det som. När jag arbetade heltid inom vården, med allt "slav-OB" och det där, ändå en grundlön på 22.5K, så fick en ut ungefär samma som du.

slackern skrev:

dasunbedingte skrev:

mango skrev:Jobbar heltid, dock kan jag känna att det skulle ha varit skönt att ha onsdagar lediga.
Det vill säga att bara jobba 80% så att man får en paus mitt i veckan.
För när veckan är slut så är jag helt slut på det psykiskt sociala.
Lika så under veckan efter en arbetsdag vill jag vara helt för mig själv även om jag gillar mina arbetskamrater osv.

Jag gillar mitt jobb och personligen så behöver jag alltid någonting att göra så jag är väl en arbetsnarkoman. Jag har även hypomanisk, vilket innebär att jag konstant måste vara kreativ för att känna mig produktiv då jag älskar att skapa, rit a och komma på ideer.
Är även en person med mycket fysisk energi.

Så en arbetsdag för mig kan se ut: vaknar 05:15, 06:00 gym, 09:00 är på jobbet till 17, hemma ca 18:30 äter, slappar, 20:30 jobbar på egna projekt , går och lägger mig mellan 23 och 24:00.

Lördgara helt slut i huvudet och gör absolut bara det jag känner för.
Jag klarar heller inte av lång helger som är mer än 3 dagar då jag efter tre dagar måste ha någonting att jobba med.

Likaså med semestrar, de kan vara skitjobbiga då jag är en arbetsmyra som helt plötsligt inte har någonting att göra så måste jag konstant hitta på projekt eller något att göra.

Sover du bara drygt 5h i snitt? Alldeles för lite ju!

Vad är minimum en människa klarar av 6h?

En brukar få höra det där om 8 timmars sömn. 1/3 av dygnet ska gå åt att sova, 2/3 fysiskt aktiv (eller 1/3 arbete/studier, 1/3 hushållsarbete/ungar/familj).
Vissa mår bra av att sova 6h varje natt, själv går det i perioder, men vill gärna sova 7-8h varje natt. Drygt 5h sömn låter alldeles för lite för en ska kunna fungera funktionellt i längden.

Så, sov mer!

Apropå sova på arbetet:

På vissa arbetsplatser är det sovande jour, då ingår jourtillägg (varierar beroende på avtal, men generellt så är ersättningen skit) för 'sovande nattjour'. Oftast brukar nattjouren starta 22:00-23:00 och vara fram till klockan 05:00-06:00, under denna tid får en *endast* cirka 20-30kr/h (ungefär dubbla om det är helg). Vissa avtal (kanske ändrat nu), så var det på pappret att ens tjänstgöring endast var till 23:00, därefter obetald tid till kl 06:00...

il Duce: "Jamen du jobbar ju inte när du sover."
Jag: "Jo, visst gör jag det. Om något händer, så stiger jag upp, det som menas med jour. Varför ska en genomföra gratisarbete?"
il Duce: "Men du sover ju."
Jag: "Nej, inte om en utför arbete. Om tiden inte räknas in i tjänstgöringsgraden, så kan ju jag helt enkelt gå hem kl 23:00 och återkomma kl. 06:00."
il Duce: *suckar* "Visst. Du får ersättning."

WIN!

Om en vaknar och påbörjar arbete, så får en ändå bara betalt för jouren, oavsett hur många *hopp* det blir i sömnen eller om jouren aldrig påbörjas. Jag själv med andra har försökt få rätt ersättning utan resultat oftast.

Många arbetsgivare verkar slopa sovande jouren som enskilt arbetspass och istället integrerar den med övriga pass, m.a.o, dygnspass. Den anställde är på arbetet alltifrån 18-25h (beroende på avtal) varav en 6-8h får den anställde inte korrekt betalt för - ibland inte ens en del i tjänstgöringsgraden - folk kunde/kan ju nekas inträde i A-kassorna pga det här. Härligt...

Skitarbeten.

Sredna skrev:Ett annat vanligt arbete är att jobba inom vård, jag hade nog blivit psykotisk över att höra misären folk lever i och tagit med allt i mitt privata liv, velat bli kompis med alla patienter.

Precis så, jag har jobbat mycket inom äldrevård och personlig assistans, och det där har varit ett stort problem för mig. Mycket utmattande om än inte orsak till direkt psykos.

Sredna skrev:PS: Man är inte lat om man inte jobbar heltid, speciellt om man inte kan jobba heltid

WORD.

dasunbedingte skrev: Drygt 5h sömn låter alldeles för lite för en ska kunna fungera funktionellt i längden.

Det finns människor som år ut och år in bara sover fyra timmar per natt/dygn. En person vet jag (han har skrivit böcker om det) ägnade fyra timmar varje natt åt sitt hobbyprojekt vilket var så pass avkopplande så det kompenserade för den avsaknade sömnen.

Kan tillägga att han även arbetade heltid.

dasunbedingte skrev:

mango skrev:Jobbar heltid, dock kan jag känna att det skulle ha varit skönt att ha onsdagar lediga.
Det vill säga att bara jobba 80% så att man får en paus mitt i veckan.
För när veckan är slut så är jag helt slut på det psykiskt sociala.
Lika så under veckan efter en arbetsdag vill jag vara helt för mig själv även om jag gillar mina arbetskamrater osv.

Jag gillar mitt jobb och personligen så behöver jag alltid någonting att göra så jag är väl en arbetsnarkoman. Jag har även hypomanisk, vilket innebär att jag konstant måste vara kreativ för att känna mig produktiv då jag älskar att skapa, rit a och komma på ideer.
Är även en person med mycket fysisk energi.

Så en arbetsdag för mig kan se ut: vaknar 05:15, 06:00 gym, 09:00 är på jobbet till 17, hemma ca 18:30 äter, slappar, 20:30 jobbar på egna projekt , går och lägger mig mellan 23 och 24:00.

Lördgara helt slut i huvudet och gör absolut bara det jag känner för.
Jag klarar heller inte av lång helger som är mer än 3 dagar då jag efter tre dagar måste ha någonting att jobba med.

Likaså med semestrar, de kan vara skitjobbiga då jag är en arbetsmyra som helt plötsligt inte har någonting att göra så måste jag konstant hitta på projekt eller något att göra.

Sover du bara drygt 5h i snitt? Alldeles för lite ju!

jag vet inte vad minimum för en människa är, för mig är det 6 timmar.
Om jag sover mindre än 6 timmar så blir jag helt förstörd =P.

Men ja 8 timmar är det "normala" för de flesta.

Miche skrev:

dasunbedingte skrev: Drygt 5h sömn låter alldeles för lite för en ska kunna fungera funktionellt i längden.

Det finns människor som år ut och år in bara sover fyra timmar per natt/dygn. En person vet jag (han har skrivit böcker om det) ägnade fyra timmar varje natt åt sitt hobbyprojekt vilket var så pass avkopplande så det kompenserade för den avsaknade sömnen.

Kan tillägga att han även arbetade heltid.

HA! coolt!

Klart jag sover mer ibland men inte så ofta och om jag sover längre så är det typ aldrig i 8h.

dasunbedingte skrev:12200kr efter skatt är rätt medel låter det som. När jag arbetade heltid inom vården, med allt "slav-OB" och det där, ändå en grundlön på 22.5K, så fick en ut ungefär samma som du.

Det måste ha varit före jobbskatteavdragen infördes. Sista jobbet jag hade i Sverige gav 24k i lön, då hade jag cirka 19500kr efter skatt.

Huggorm skrev:

dasunbedingte skrev:12200kr efter skatt är rätt medel låter det som. När jag arbetade heltid inom vården, med allt "slav-OB" och det där, ändå en grundlön på 22.5K, så fick en ut ungefär samma som du.

Det måste ha varit före jobbskatteavdragen infördes. Sista jobbet jag hade i Sverige gav 24k i lön, då hade jag cirka 19500kr efter skatt.

Nu är jag helt övertygad om att du pratar i nattmössan. För i sådant fall skulle skatten vara så pass låg som 18.75% i Sverige och det är den inte.

Jag pallar nog någon månads heltidsarbete åt gången, men sen kickar diverse hinder in. (Tristess, likgiltighet, utmattning etc.)

Senast i går upplevde jag att en person blev helt ointresserad av konversationen vi hade efter att jag nämnt sjukskrivning i samma andetag som jag var positiv. Som att jag behövde ursäkta mig för att jag är glad och sjukskriven samtidigt ett slag. Långfinger verkligen.

DIProgan skrev:Senast i går upplevde jag att en person blev helt ointresserad av konversationen vi hade efter att jag nämnt sjukskrivning i samma andetag som jag var positiv. Som att jag behövde ursäkta mig för att jag är glad och sjukskriven samtidigt ett slag. Långfinger verkligen.

Känner igen det där. Är en sjukskriven ska en vara dödscanceraidsjsuk och ligga i sängen hela dagarna. Annars är en frisk... :/

mango skrev:

Miche skrev:

dasunbedingte skrev: Drygt 5h sömn låter alldeles för lite för en ska kunna fungera funktionellt i längden.

Det finns människor som år ut och år in bara sover fyra timmar per natt/dygn. En person vet jag (han har skrivit böcker om det) ägnade fyra timmar varje natt åt sitt hobbyprojekt vilket var så pass avkopplande så det kompenserade för den avsaknade sömnen.

Kan tillägga att han även arbetade heltid.

HA! coolt!

Klart jag sover mer ibland men inte så ofta och om jag sover längre så är det typ aldrig i 8h.

4h. Damn. Jag fixar det i perioder, men inget en vill göra i längden. Jag behöver minst 6h sömn, gärna 6.5-7.5h, varje natt. O andra sidan är jag relativt fysiskt aktiv varenda dag, även när jag arbetade heltid, så behöver vilan. Sen blir det rätt rutinbundet, vilket är väldigt skönt...

Vakna 04:00-05:00, ut och cykla/springa/styrketräna, hem och duscha/äta. Vila framför datorn/bok/mysa med hund. Till jobb (när en jobbade)/till biblioteket och läsa/baka/städa/tvätta/studera, träna igen, lunch. Koppla av. Sedan ut och träna igen/vardagsmotionera/studera/läsa/film/söka jobb, sova. vid 20-21:45.

Om en är hundvakt, så väcks en alltid runt 4-snåret, eftersom det är våran rutin. Då blir det ut och promenera, fixa mat, sedan går grisen och sover medan en beger sig ut och springer.

Fixar heltid utan problem, jobbade heltid ett år tills alldeles nyligen och det funkade bra, en fick lära sig strategier för att inte bli socialt utmattad. Är också en sån som behöver ha regelbundenhet och rutiner för att må bra, för långa ledigheter utan något speciellt att göra eller för lite att göra på jobbet och jag börjar klättra på väggarna.

Nej, klarar inte knappt av att vara sjukpensionär "på heltid".

Arbetar inom ett legitimationsyrke som innefattar mycket kollegialt samarbete och social interaktion. Har klarat av att arbeta heltid i några år inom yrket, men sett ur ett helhetspespektiv är 50-60% av en heltidstjänst min "egentliga" arbetsförmåga. Risken att drabbas av en utmattningsreaktion stiger markant vid heltidsarbete enligt min egen bedömning. När jag skriver en arbetsansökan till en potentiell arbetsgivare uppger jag tydligt att ansökan "främst" avser en deltidsanställning. Då jag parallellt med arbetet studerar på universitetet (50 % studietakt) inom mitt specialområde, uppger jag detta som motivering till varför en deltidstjänst bättre skulle passa mig än en heltidstjänst. Har valt att i yrkessammanhang aldrig vara öppen med min diagnos.

GuteS skrev:Arbetar inom ett legitimationsyrke som innefattar mycket kollegialt samarbete och social interaktion. Har klarat av att arbeta heltid i några år inom yrket, men sett ur ett helhetspespektiv är 50-60% av en heltidstjänst min "egentliga" arbetsförmåga. Risken att drabbas av en utmattningsreaktion stiger markant vid heltidsarbete enligt min egen bedömning. När jag skriver en arbetsansökan till en potentiell arbetsgivare uppger jag tydligt att ansökan "främst" avser en deltidsanställning. Då jag parallellt med arbetet studerar på universitetet (50 % studietakt) inom mitt specialområde, uppger jag detta som motivering till varför en deltidstjänst bättre skulle passa mig än en heltidstjänst. Har valt att i yrkessammanhang aldrig vara öppen med min diagnos.

Så gjorde jag ett tag med, tills studierna blev SÅ intressanta att en maxade 45hp och tjatade till sig om mer. Kan bli för mycket av det roliga med. Om en kan bromsa in sig lite, så är det ett bra sätt att hantera det hela - speciellt ha en "legitim" orsak att inte arbeta heltid.