Dinitrogenoksid, pepsi och otere.

Att ha jämn och fin avföring

antonius skrev:Att ha jämn och fin avföring

antonius skrev:Att ha jämn och fin avföring

Det är verkligen inte att underskatta!

Långa telefonsamtal med mitt ex...
... min dotter...
... när socialsekreteraren mejlar: "Jag har satt in pengarna på ditt konto nu"...
... sällskap...

BenFrylmark skrev:Långa telefonsamtal med mitt ex...

Härligt för dig. Själv tycker jag att dom är pest och pina och min högsta önskan är att hon ska sluta pladdra. Vi har och andra sidan bra kontakt och så, ingen bitterhet eller liknande. Men varken hon eller jag har några som helst känslor för varandra har bara en son ihop. Men jag är inte särskilt intresserad utav ha någon djupare relation med henne.

slackern skrev:

BenFrylmark skrev:Långa telefonsamtal med mitt ex...

Härligt för dig. Själv tycker jag att dom är pest och pina och min högsta önskan är att hon ska sluta pladdra. Vi har och andra sidan bra kontakt och så, ingen bitterhet eller liknande. Men varken hon eller jag har några som helst känslor för varandra har bara en son ihop. Men jag är inte särskilt intresserad utav ha någon djupare relation med henne.

Jo, men det tycker jag nog också, för det mesta... om t ex min dotters mamma. Fast vi har - tack och lov - ingen kontakt i dagsläget, och när jag väl ska kommunicera med henne någon gång i framtiden, så blir det när jag bussat advokaten på henne

Exet jag pratar med nu är en annan sak, vi har båda känslor för varann... det är bara det att det inte funkar så bra. Tyvärr.

Frimodig skrev:"Lycklig" är ett för stort ord för mig. Det är andra människors värld.

Jag känner mig spetsigt harmonisk när jag inser nya sammanhang, när jag umgås med barn och barnbarn, när jag tittar på hackspettar i fågelmatbordet i Stråssa.

Lennart Frimodig

Det är märkligt vad klok jag är. (ironi)

Nå, jag är inte en lycklig typ av människa. Min gissning är att det är en personlighetsgrej. Hur man är gjord och så. En del blir lyckliga, en del känner att vi har ett stort jobb framför oss.

Lycklig kan man bli när man är död. När kampen har slutat, och man vet att man gjorde så gott man kunde göra.

Ungefär så.

Frimodig

Att mata en hungrig igelkott

Att upptäcka att det är tyst och att det bara var ångest!

Just nu att bara få känna mig utvilad och vara ledig.

få sova en hel natt utan att vakna.

antonius skrev:Att ha jämn och fin avföring

+1

oblivia skrev:få sova en hel natt utan att vakna.

+1

En "nybakad" kanelbulle på pressbyrån, det förgyller dagen

Kan man vara postmodernt lycklig? Med det menar jag att man medvetandegör de triviala bakomliggande mekanismerna och på så sätt synliggör det ironiska i att vara en lycklig människa. Exempel - jag stoppar i mig en chokladkaka och signalsubstanserna och andra processer och grejer kickar igång vilket gör att det känns bra. Jag vet att jag mår bra för att jag har intagit en massa skit som får min kropp att må bra. Samtidigt vet jag hur fånigt allt är, men vad spelar det för roll om jag mår bra ett tag?

När man säljer saker säljer man idéer och kanske främst idéen om konsumentens idé associerad med att konsumera vara x. Film är ju ett klassiskt exempel på att marknadsföra idén om lycka. Om man jämför det verkliga livet och sin egen definition av lycka så märker man fort att det finns en ofta ganska stor skillnad i idén av lycka illustrerad i en film och det verkliga livet, mer specifikt ens eget för det är ju den enda information som man är tillhandahållen.

Vad jag egentligen funderar på är om man blir bitter och cynisk av att vara postmodernt lycka? Om så; vilka andra varianter finns att tillgå?

Lycka kan väl inte vara något annat än en reaktion i hjärnan, spelar ingen roll vad som utlöser den.
Men utlösningsmetoderna kan vara mer eller mindre givande, en chokladkaka är ju enbart en fysisk njutning utan vidare behållning, medans ett djupt samtal med en vän eller en promenad i skogen kan trigga igång samma reaktion men även förhöja ens livskvalité efteråt.

ms tibbs gör mig glad
lycklig?
efter imorgon så ejag glad som tusan ^^

@Jesuite_magnus

Myrkr skrev:Lycka kan väl inte vara något annat än en reaktion i hjärnan, spelar ingen roll vad som utlöser den.

Låter oerhört cyniskt. Om det är så; vad kämpar vi för då?

Nibor skrev:

Myrkr skrev:Lycka kan väl inte vara något annat än en reaktion i hjärnan, spelar ingen roll vad som utlöser den.

Låter oerhört cyniskt. Om det är så; vad kämpar vi för då?

Först så uppkommer det väl någon "firing" av neuroner/hjärnceller i centrum för lycka. Sedan så beror det nog mycket på sakernas tillstånd om detta då har kvar förmågan att regera vidare, i sina förbindelser. Och detta beror på hur mycket Dopamin och andra signalsubstanser som finns just där. Psykofarmaka brukar dämpa detta.

Och min egen teori, är att oavsett hur hjärncentrat uppför sig, så upplever man ju någonting "själv". Denna upplevelse har ju med medvetandet och sinnesupplevelse att göra. Men hur ens sådant "finns", upplevs och kan orsaka andra hjärnimpulser är ett mysterium som forskarna nog inte riktigt vet.

Är inte psykologi ganska "flummigt"? Neuropsykiatri verkar kunna hantera saken mer vetenskapligt vettigt, tycker jag lite.

Och frågan är om vi är "hologram", eller vad, "jaget"/livet, och om alltet "finns", eller om detta bara är en kollektiv gemensam "undermedveten" modell av ett s.k. universum.

Alla är vi kanske "födda" av Gud, eller? (Dock inte "enfödda"...)

edited: /bibelord:/

notwoodstock skrev:

Nibor skrev:

Myrkr skrev:Lycka kan väl inte vara något annat än en reaktion i hjärnan, spelar ingen roll vad som utlöser den.

Låter oerhört cyniskt. Om det är så; vad kämpar vi för då?

Först så uppkommer det väl någon "firing" av neuroner/hjärnceller i centrum för lycka. Sedan så beror det nog mycket på sakernas tillstånd om detta då har kvar förmågan att regera vidare, i sina förbindelser. Och detta beror på hur mycket Dopamin och andra signalsubstanser som finns just där. Psykofarmaka brukar dämpa detta.

Och min egen teori, är att oavsett hur hjärncentrat uppför sig, så upplever man ju någonting "själv". Denna upplevelse har ju med medvetandet och sinnesupplevelse att göra. Men hur ens sådant "finns", upplevs och kan orsaka andra hjärnimpulser är ett mysterium som forskarna nog inte riktigt vet.

Är inte psykologi ganska "flummigt"? Neuropsykiatri verkar kunna hantera saken mer vetenskapligt vettigt, tycker jag lite.

Och frågan är om vi är "hologram", eller vad, "jaget"/livet, och om alltet "finns", eller om detta bara är en kollektiv gemensam "undermedveten" modell av ett s.k. universum.

Alla är vi kanske "födda" av Gud, eller? (Dock inte "enfödda"...)

Svåra frågor som det kanske inte några svar på?

Det som gör mig lycklig är att hanga med minna kompisar och att läsa en bra bok och att kolla på en bra film eller tv program man framförallt det som gör mig lycklig är når minna lag vinner

Nibor skrev:

Myrkr skrev:Lycka kan väl inte vara något annat än en reaktion i hjärnan, spelar ingen roll vad som utlöser den.

Låter oerhört cyniskt. Om det är så; vad kämpar vi för då?

Eftersom det känns bättre att vara lycklig än olycklig? Det är ett evolutionärt belöningssystem, för att hålla oss vid liv.

Att inte känna mig ensam

Att vara ensam. Just nu. Jag är lite trött på människor, men det är nog schizofrenilivet, där folk inte är sig själva, eller för mycket är det.

Jag blir lycklig av att min katt nu kommit hem helt utmattad efter att ha varit ute nästan hela dagen i det fina vädret, jag vill att han ska ha ett fullvärdigt liv.