Ok polarbear, du är en sån där person som jag skulle vilja höra om tjugo år berätta om "hur gick det sen".

Polarbear, jag tycker att du ska tänka om och tänka vidare innan ni bestämmer er för att skaffa barn. Det är som Alien sa helt fel att förvänta sig att man ska få ett barn som är på ett visst sätt eller delar era intressen. Om du inte får ett barn som passar dina mallar, tänker du lämna bort det då?

polarbear_ skrev:Du vill alltså att ditt barn ska få din flickväns intelligens och din sportighet, de där var väl en tämligen dum fråga. vem vill att samhället ska förfalla mer. varför ha många dumma människor när man kan ha färre och smartare. tycker du verkligen samhället behöver mer kvantitet istället för kvallitet?
sen har jag aldrig pratat om ett perfekt barn. för såna finns inte. men åtminstone ett friskt. ett med bra förutsättningar. jag har jobbat nog inom vården för att överväga att inte skaffa barn, bara av rädsla att mitt barn ska behöva sån vård. ingen ska behöva leva så.
så du får tycka vad du vill, för jag tycker du ha fel. ska vi lämna de så? eller ska vi gräla i några dar för att sen inte komma fram till nått?

sen vet jag att man inte kan vara säker på vad man får om man adopterar. men jag kan ofta ta reda på vilka föräldrar eller typ av föräldrar som barnet har. så med andra ord kan jag bli "säkrare"

klart att mesighet inte sitter i mängden muskler. det sitter ju så klart i uppfostran. men det finns forskning som bevisar att en människas hälsa och fysik har stor inverkan på ens självförtroende. så ja, de hjälper.

vad gäller lägre än 50% så är de nästan lite högt för att skaffa egna. men jag tror den är nog låg för att flickvännen vill försöka med en unge innan vi adopterar om jag känner henne rätt.

vad gäller trollförklaringen. ok. men de känns ändå inte bra att bli utnämnd till världen ondaste människa bara för att man faktiskt vågar göra vad man finner rätt. är de jantelagen igen kanske?

Barn skaffar man inte för "samhällets skull" utan för sig själv. Och det är inte brist på intelligens jag tycker kännetecknar världen utan brist på sunt förnuft, brist på tolerans, brist på empati, brist på långsiktigt tänkande. Den som är intelligent kanske inte använder sin intelligens för samhällets och världens bästa utan bara för sin egen. Han utvecklar bättre vapen och försöker blir rik och mäktig på andras bekostnad. Robert Mugabe är säkert intelligent men ett monster.

Vad du säger är att barn med AS skulle vara mindre lämpliga att födas. Med tanke på att vi som är här antingen har AS, barn med AS el bägge två så är ditt inlägg provocerande. Och självklart tolkas provocernade inlägg från en som aldrig postat förr som trollinlägg. Hur skulle det annars kunna tolkas?

Nej, vi kommer nog aldrig att komma överens, våra värderingar är diametralt motsatta.

Dessutom, en del här anser att AS inte alls är något handikapp utan ett annat sätt att tänka och en annan slags personlighet än majoritetens. Och det inte självklart att vi tänker sämre.

polarbear_ skrev:jag är den ”kroppsliga” typen. stark, snabb och allt de där. Nu säger jag inte att jag är dum.
Men min flickvän har en hög IQ. Jag önskar bara att mitt barn får de bästa av allt. De vill säga, min kropp och min flickväns hjärna. Är de så fel?...
Jag har ALDRIG sagt att jag tycker något illa om aspergare.

Jo, det har du. Senast i ditt förra inlägg. Tillåt mig citera: För dom flesta aspergare verkar vara ganska trångsynta och som Alien sa: besserwissrar.

I övrigt påminner ditt resonemang om fyrtiotalets tyska övermänniskofantasier. Du vill avla fram ett barn med perfekta genetiska egenskaper. Du säger dig vilja undvika skaffa ett barn som riskerar få motoriska svårigheter. Tjenare.

Varför inte bli fadder åt en schimpans?
De har en otrolig fysisk förmåga, de kan bära sin egen vikt flera gånger om och har en akrobatisk förmåga du inte kan komma i närheten av.

Det här är inte något stödforum för oroliga föräldrar, vill du diskutera dina oroliga föreställningar rekommenderar jag Attentions forum. Det här forumet är en plats för aspergare att dryfta aspergares syn på tillvaron. Såna som du, oroliga blivande föräldrar alltså, tittar in ibland, men försvinner alltid. Oftast efter ett par inlägg. Anledningen? Här är det aspergare som dikterar normerna. Men fortsätt att skriv för all del, din hantering av svenska språket är mycket underhållande...

Men det är då fan vad spydiga en del ska vara här mot "nykomlingar". Ni verkar ibland missförstå med flit bara för att ha någon att hacka på. Klart att Polarbear och hans flickvän kan ha funderingar. Sen om det ibland är uttryckt lite klumpigt får man väl ha överseende med. Alla är inte bra på att uttrycka sig i skrift.
Den här klubben för inbördes beundran-stämningen som ibland råder på forumet mellan vissa gör mig illamående.

Krigarsjäl skrev:
Det här är inte något stödforum för oroliga föräldrar, vill du diskutera dina oroliga föreställningar rekommenderar jag Attentions forum. Det här forumet är en plats för aspergare att dryfta aspergares syn på tillvaron. Såna som du, oroliga blivande föräldrar alltså, tittar in ibland, men försvinner alltid. Oftast efter ett par inlägg. Anledningen? Här är det aspergare som dikterar normerna. Men fortsätt att skriv för all del, din hantering av svenska språket är mycket underhållande...

Då har jag verkligen missuppfattat. Jag trodde att alla som hade att göra med AS var välkomna på forumet.

De som säger sig vilja abortera barn för att de kan ha AS, eller vilja få råd om hur man bäst undviker få barn med AS blir inte särskilt väl bemötta på ett aspergerforum, nej. Lika lite som en människa skulle bli väl mottagen om den undrade hur pass svart barnet skulle bli om den fick barn med en afro på ett afroforum. Tänk dig själv: "hur gör man för att få ett så vitt barn som möjligt?". "Kan man efter födseln operera bort de värsta negroida dragen?"

Det kanske kommer som en överraskning för dig Nilale, men alla här ser inte AS enbart som ett handikapp. En del av oss har ett annat perspektiv än det gängse vårdmässiga; vi har ett neurodiversitetsperspektiv.

Om nu inte AS är en sjukdom, varför förhålla sig till det som om det vore en?

KrigarSjäl skrev:De som säger sig vilja abortera barn för att de kan ha AS, eller vilja få råd om hur man bäst undviker få barn med AS blir inte särskilt väl bemötta på ett aspergerforum, nej. Lika lite som en människa skulle bli väl mottagen om den undrade hur pass svart barnet skulle bli om den fick barn med en afro på ett afroforum. Tänk dig själv: "hur gör man för att få ett så vitt barn som möjligt?". "Kan man efter födseln operera bort de värsta negroida dragen?"

Det kanske kommer som en överraskning för dig Nilale, men alla här ser inte AS enbart som ett handikapp. En del av oss har ett annat perspektiv än det gängse vårdmässiga; vi har ett neurodiversitetsperspektiv.

Om nu inte AS är en sjukdom, varför förhålla sig till det som om det vore en?

Att jämföra att välja att inte skaffa ett barn som löper stor risk att ha ett funktionshinder med att inte skaffa ett barn som ser ut på ett visst sätt är för mig inte helt logiskt. Det kräver ett visst ansvar och större arbete som förälder att fostra ett barn med funktionshinder, och jag anser att det är helt naturligt att ställa sig frågan hurvuda man anser sig kapabel till det eller ej.
Vissa frågeställningar som togs upp var ganska klumpiga, men jag anser ändå att man ser en genuin oro över om de är villiga att ta på sig någonting som kräver mer än de kanske orkar.
Du får det att låta som om Polar talat om att abortera bort ett barn. Skrev du detta för att du menar föräldrar i allmänhet, eller för att han faktiskt har skrivit att han har sådana funderingar, för de har jag missat i så fall?

Det kanske kommer som en överraskning för dig Nilale, men alla här ser inte AS enbart som ett handikapp.

Ditt sätt att tala till mig som om jag vore ett barn är ett välbeprövat sätt att försöka få den man diskuterar med att känna sig mindre. Duktigt av dig, lille Krigarsjäl. Duktig pojke.
Men för att bemöta ditt påstående; Nej, det är ingen överraskning, och jag själv anser inte heller att det enbart är ett handikapp. Jag skulle absolut inte vilja vara någon annan än den jag är.

Ändå har du inga problem med polarbear_'s inlägg. Hur kommer det sig? Kan du förklara din syn på AS så jag vet varifrån du kommer?

För mig som ser på AS ur ett neurodiversitetsperspektiv är jämförelsen med afrikaner högst tillämplig. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: tål man inte att bli emotsagd har man inte på ett diskussionsforum att göra. Då får man söka upp ett stödforum istället.

KrigarSjäl skrev:Ändå har du inga problem med polarbear_'s inlägg. Hur kommer det sig? Kan du förklara din syn på AS så jag vet varifrån du kommer?

Ditt påstående både stämmer och stämmer inte. Jag har inga problem med Polars inlägg i stort, men däremot anser jag som jag nämnt tidigare att han uttryckt sig klumpigt på vissa ställen.
Hur det kommer sig är svårt att svara på, men jag tar inte illa upp för att jag tror inte att han menar något illa, utan just att han har så många frågor och funderingar i huvudet angående detta att han helt enkelt bara skrev vad han tänkte och kände. Att det sen kom ut lite fel ibland är mänskligt.

Min syn på AS... Ja du, det var en tung fråga som egentligen kräver ett längre svar än vad jag orkar skriva. Men kortfattat så anser jag att det är en funktionshinder i ett samhälle som ser ut som vårt.

Jag sa inte att jag skulle skaffa en unge för samhällets skull. Jag vill att min unge åtminstone inte ska bli en belastning för samhället, eller hälst vara så ”stark” så att ungen kan klara sig utan det.
Ja visst är de brist på alla dom sakerna också, men även på intelligens för att tex när man sitter på jobbet får man höra en massa skit som inte är grundat på nått. Som senast idag fick jag lyssna på hur alla föräldrar här i Lycksele kämpar mot at barn ska ha reggie kläder. För om man har reggie kläder så är man, eller blir man automatiskt en knarkare. Och dessa föräldrar får dessutom stöd av kommunen pga att dom som bestämmer där är lika obildade.
Att inte använda sin gåva, vad de nu än är, tex intelligens för att försöka göra värden bättre ÄR ENBART SJÄLVISKT. Och den personen är i så fall värre än dom som inte kan göra någon större förändring. De är desamma som att inte bry sig i värden eller barnen i tycker jag.

Orsaken till att du tolkar inlägget som provocerande är att du vill att att de ska vara det.
För har jag någon stans sagt något om att jag tycker minsta lilla illa om AS?

Urklipp från ett tidigare inlägg: Jag har ALDRIG sagt att jag tycker något illa om aspergare. Jag är ju ändå tillsammans med en! Jag har aldrig heller ens sagt något om att lämna henne eller ha barn med någon annan.

Jag kan tillägga att aspergare är långt mer anpassade till dagens och framtidens samhälle än vad NT:are är. Om man ska se logiskt på situationen så är de så..
Som jag nämnt tidigare hoppas till viss del att mitt barn får AS, men inte dom kroppsliga funktionshinder som ibland kan komma med AS

Det ända jag ville med den här tråden var att få reda på hur jag ska uppfostra mitt framtida barn, om barnet skulle få kroppsliga problem. Eller om de vore klokare att adoptera för att skona barnet från en livstids plågor.
Jag kan knappast göra det mycket tydligare nu.

Nej alla har olika tankar, och det är ok, men jag avfärdade det sättet att tänka för många år sedan. Så de är ingen idé att försöka övertyga mig om motsatsen.


KrigarSjäl: suck att argumentera med någon som aldrig vill eller kan förstå är lönlöst. Så det tänker jag inte göra. istället för att göra ett till långt utlägg om vad som inte stämmer, så har jag kortat ner det. allt i ditt inlägg är fel.

Men för att klargöra en sak för att andra inte ska missförstå.

polarbear_ skrev:
jag är den ”kroppsliga” typen. stark, snabb och allt de där. Nu säger jag inte att jag är dum.
Men min flickvän har en hög IQ. Jag önskar bara att mitt barn får de bästa av allt. De vill säga, min kropp och min flickväns hjärna. Är de så fel?...
Jag har ALDRIG sagt att jag tycker något illa om aspergare.

krigarsjäl skrev: Jo, det har du. Senast i ditt förra inlägg. Tillåt mig citera: För dom flesta aspergare verkar vara ganska trångsynta och som Alien sa: besserwissrar.

Du utlämnade den mening som är avgörande.
Polarbear_ skev: Jo, det har du. Senast i ditt förra inlägg. Tillåt mig citera: För dom flesta aspergare verkar vara ganska trångsynta och som Alien sa: besserwissrar.
Men de är ju bara det första intryck jag får här på forumet…

Det betyder att det är såna som du som drar ner resten i skiten.

Nilale: jag är en NT:are så de kan vara därför ni anser att jag utrycker mig klumpigt.

Och vad du skrev är i stort vad jag menar vad gäller afro VS handikapp grejen.

Jag vill bara tillägga att hur mycket man än gjort för att barnet ska bli så välutrustat som möjligt betr intelligens och kroppsstyrka, så vet man ändå inte vad som händer. Man kan få ett barn med Downs syndrom el något annat funktionshinder el sjukdom. Det är en risk man tar när man beslutar sig för att skaffa barn.

Men måste alltså vara beredd att älska och ta hand om även ett icke-friskt barn. Jag tror alla blivande föräldrar har ett "drömbarn" och man måste kunna klara av om barnet blir långt ifrån drömbarnet.

Jaha. Så jag "drar ner resten i skiten". Och hur vill herr polarbjörn titulera 'skiten'?
Om du kallar mig "kaxig aspergare som säger vad han tycker utan att visa hänsyn", så har du helt rätt. Jag skriver vad jag tycker rakt av, utan att linda in det i krusiduller. Jag bryr mig inte om vad du & andra kan tänkas tycka om det. Du vill skapa den perfekta avkomman och låter oroväckande lik brunskjortorna, så du kan ju ta en funderare på varför jag skriver som jag gör.

Hur ska jag förresten kunna förhindra att mitt barn blir NT om jag vill skaffa barn med en NT-tjej? Jag vill ju inte att barnet blir en flockmänniska. Någon som har statistik på risken?

P.S
Det finns ett litet fält i svarsrutan där det står citera. Använd gärna den.

Att adoptera säkerställer inte att man får ett "friskt" barn. Oftast vet man inget eller lite om barnets ursprung, medicinska historia etc. Många utlandsadopterade har allergiska problem med ämnen som finns i Svergie mer än i ursprungslandet. Många kan ha sjukdomar och funktionshinder, det är inget man friskriver sig ifrån. Man får inte "välja". Vad jag förstår är dessuom utlandsadopterade överrepresenterade vad gäller många typer av psykologiska besvär och sjukdomar. Ta reda på statistik om det vet jag.

Inlägg som dina gör ont. Jag skulle kunna blivit bortvald. Jag har motorisk klumpighet, AS, allergier och så vidare. Jag förstår att det kan finnas en ansvarstanke att fundera kring ärftlighet och anlag innan man skaffare barn. Men att inte förstå att det kan upplevas som provocerande eller sårande av dem som har vad du upplever som oönskade drag är faktiskt rätt korkat.

Men herre gud! Suck… ta och läs mitt förra inlägg några gånger till så har ni svar på alla frågor och påhopp..

om man nu inte har någon chans att få veta ett adoptivbarns ursprung så är ju adoption uteslutet.

pH skrev:Inlägg som dina gör ont. Jag skulle kunna blivit bortvald. Jag har motorisk klumpighet, AS, allergier och så vidare. Jag förstår att det kan finnas en ansvarstanke att fundera kring ärftlighet och anlag innan man skaffare barn. Men att inte förstå att det kan upplevas som provocerande eller sårande av dem som har vad du upplever som oönskade drag är faktiskt rätt korkat.

synd att du känner så.. men om du ser det ur min synvinkel. allt lidande du har fått gå igenom pga just dina hinder, skulle inte du vilja bespara dina barn det?
sen har vi kanske lite olika tro. jag hade inte valt bort dig, bara din kropp. jag hade bara försökt ge din själ en friskare kropp.

polarbear_ skrev:[...] allt lidande du har fått gå igenom pga just dina hinder, skulle inte du vilja bespara dina barn det?
sen har vi kanske lite olika tro. jag hade inte valt bort dig, bara din kropp. jag hade bara försökt ge din själ en friskare kropp.

Jag är jag, med kropp, själ och historia. I nuläget ganska till freds. Ändra någon av förutsättningarna och det skulle inte vara jag. Med bättre kropp hade jag inte behövt lösa så mycket med tanke och träna den delen, med mindre AS hade jag inte behövt öva mitt logiska tänkande och min empati så mycket, med annan omgivning hade inte så mycket tid gått åt till att tolka och förstå det triviala och sociala. Resultatet hade kanske blivit bra. Det hade kanske blivit lättare. Men det hade inte varit jag.

Visst vill jag det bästa för mina barn (som jag inte har ännu). För mig innebär det att skapa bra förutsättningar genom att äta väl, folsyra och omega 3+6 särskilt, så att de kan utvecklas optimalt, att ge dem den bästa hjälpen och stödet att bli hela individer utifrån just sina förutsättningar vilka de nu råkar vara och att arbeta för en mer tollerant och stöttande värld som inte skapar funktionshinder hos människor som är annorlunda genom att behandla dem illa.

Ditt inlägg, och många med samma tema är känsliga. Jag är inte tvungen eller skyldig att tollerera dem. Särskilt inte på en plats för mig. Detta är min arena. Du är gäst. Om jag tollererar dem är det ett val, för att jag vill åstadkomma, något, hjälpa, förstå eller bli förstådd. Men jag har ingen skyldighet. Är det verkligen svårt för dig att förstå att din fråga är känslig här?

Frågor som denna lämnar ofta mycket osagt. Det är frågor om moral. Om människosyn. Om värderingar. En aspekt som ofta lämnas osagd är för vems skull det skulle vara ett problem. Barnet som kan få AS? Föräldern till ett barn med funktionshinder? Samhället som riskerar en tärande i stället för en närande individ? Vilka val har vi rätt att göra? Vilka val har vi skyldighet att göra? Hur kan vi veta säkert att valet blir det rätta? Är det verkligen svårt för dig att förstå att din fråga är känslig här?

Jag är jag, med kropp, själ och historia. I nuläget ganska till freds. Ändra någon av förutsättningarna och det skulle inte vara jag. Med bättre kropp hade jag inte behövt lösa så mycket med tanke och träna den delen, med mindre AS hade jag inte behövt öva mitt logiska tänkande och min empati så mycket, med annan omgivning hade inte så mycket tid gått åt till att tolka och förstå det triviala och sociala. Resultatet hade kanske blivit bra. Det hade kanske blivit lättare. Men det hade inte varit jag.

det har väl med tro att göra, så där har du lika rätt och fel som jag. så jag tänker inte ifrågasätta din tro, så länge du inte ifrågasätter min.

Visst vill jag det bästa för mina barn (som jag inte har ännu). För mig innebär det att skapa bra förutsättningar genom att äta väl, folsyra och omega 3+6 särskilt, så att de kan utvecklas optimalt, att ge dem den bästa hjälpen och stödet att bli hela individer utifrån just sina förutsättningar vilka de nu råkar vara och att arbeta för en mer tollerant och stöttande värld som inte skapar funktionshinder hos människor som är annorlunda genom att behandla dem illa.

det är i stort sett samma sak som jag vill.

Ditt inlägg, och många med samma tema är känsliga. Jag är inte tvungen eller skyldig att tollerera dem. Särskilt inte på en plats för mig. Detta är min arena. Du är gäst. Om jag tollererar dem är det ett val, för att jag vill åstadkomma, något, hjälpa, förstå eller bli förstådd. Men jag har ingen skyldighet. Är det verkligen svårt för dig att förstå att din fråga är känslig här?

hur kan det vara enbart ditt? är det inte till för dom som har AS i familjen? så det gör väl att jag har lika mycket rätt som någon annan.
att du inte tycker om vad jag skriver är väl upp till dig. alla tycker olika.
det finns nog dom som tycker som jag med, även här. men klart ingen vill ytra sig om dom blir sytematiskt påhoppad.

Frågor som denna lämnar ofta mycket osagt. Det är frågor om moral. Om människosyn. Om värderingar. En aspekt som ofta lämnas osagd är för vems skull det skulle vara ett problem. Barnet som kan få AS? Föräldern till ett barn med funktionshinder? Samhället som riskerar en tärande i stället för en närande individ? Vilka val har vi rätt att göra? Vilka val har vi skyldighet att göra? Hur kan vi veta säkert att valet blir det rätta? Är det verkligen svårt för dig att förstå att din fråga är känslig här?

klart den kan vara kännslig här, precis som överallt annars..
jag vill som sakt bara att mitt barn blir nog "starkt" för att inte behöva vara beroende av andra mer än nödvändigt. eller helst inte alls. jag vill att mitt barn ska känna sig så starkt som möjligt. det är allt jag vill med mitt barn.

Isbjörnen, får man fråga varför du ids sitta här och diskutera ditt framtida barns eventuella tillblivelse med okända människor på ett forum? Du verkar ju redan ha bestämt dig.

Tillförlitlig statistik får du nog söka annorstädes. Att AS har viss ärftlighetsfaktor är redan etablerat men några exakta siffror tror jag inte någon av oss har på rak arm, då hade de säkert klämt fram dem vid det här laget.

Kanske det vore en bättre idé att googla eller fråga en neuropsykiater? Om de nu kan ge bättre svar... kanske en genetikexpert vore bättre, de kanske kan räkna ut procentchans för barnet att ärva vissa egenskaper. Ingen kan dock lova något, det förstår du ju själv? Vi har liksom inte kommit till Gattaca-stadiet ännu.

Bjäbbmonstret skrev:Tänk om det är samma par och båda är diagnosförnekare....?

ROTFL

**torkar skärmen efter sej**

Polarn

AS är ärftligt. Exakt hur mycket vet ingen. Vilka delar av AS som är ärftliga vet ingen heller. Hur det ärvs är inte klarlagt. Inte heller vet man hur stor sannolikhet på gruppbasis det är för ett barn att födas med ett eller fler personlighetsdrag som skulle kunna diagnosticeras med AS i en avlägsen framtid.

Det enda vi vet är att för just DITT barn, på INDIVIDNIVÅ, är sannolikheten 50% för att barnet ska ha AS. För antingen har det det eller så har det det inte.
Och skulle det ha AS är det inget som säger att det skulle vara klumpigt. Och, åas, är det klumpigt behöver det inte vara pga AS.

Så jag tror nog du får lägga drömmen om det superintelligenta sportvidundret på hyllan och inse att det kan bli antingen det ena eller det andra, men mest troligt varken eller och lite av varje.

PolarBear

Om du menar att själen finns statiskt och inte formas av kroppen, livet och omständigheterna så har vi olika tro ja. Min tro baseras på vetenskap, och min tro på vetenskap är av nära nog religiös natur. Om din tro är av mer klassiskt religiöst snitt så är vi mycket olika. Men jag skall respektera din tro och försöka lämna det vid det.

Jag trodde att detta var ett forum för personer med AS, inte om personer med AS. Därmed inte sagt att andra berörda inte är välkommna, men mer som gäster om de visar respekt. Hade jag fel i detta var det naturligtvis ett misstag som jag bör be om ursäkt för. Annars tror jag att Attentions forum mer är för anhöriga än vad detta är. Men frågan kan vara känslig även där, och bör kanske öppnas med en aning mer ödmjukhet. Det är min åsikt.

Annars har du fått bra tips, vänd dig till en genetiker eller neuropsykiatrisk specialist om det är hårda fakta du behöver. Här finns egna upplevelser och åsikter baserade på erfarenhet.

Detta blir för övertydligt men jag kan ändå inte låta bli att citera Björn Afzelius, i det här sammanhanget:

"Ändå står snart dom vuxna där och pekar
ut den riktning dom tycker man skall ta.
Alla drömmar dom själva har förvägrats
vill dom förverkliga genom sina barn.
Är man lydig belönas man och hyllas
revolterar man mister man allt.
Ingen älskar ett barn som inte lyckas,
ingen älskar ett barn som är starkt.

Men vem besitter förmågan att veta
vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säj' till nå'n annan hur lyckan ser ut,
vem kan säj' vad nå'n annan vill bli?"

Ur "Ikaros", Exil, 1984