Har senaste tiden snöat in på rollfiguren Martin Beck, har läst alla Sjöwall/Wahlöös romaner och kollat alla svenska Beck-filmer.
Romanerna är riktigt bra, även om en del av de tidiga är väl enkla för min smak.

Men filmerna tycker jag är svårare att smälta...Mannen på taket är den bästa men Thomas Hellberg gör sej inte riktigt i rollen som Gunvald. Visst han har en kärv röst som lätt kan låta väldigt fientlig men hans kroppshydda är ju inte mkt att skryta med.
Sen har vi Beck-filmerna från tidigt 90-tal med Gösta Ekman.....seriöst snälla, hur trovärdig är en 1,65 lång valrossmuscheprydd Martin Beck??
Haber/Persbrandt då? Jovars, nu är ju dom filmerna inte byggda på orginalhistorierna och anpassade till det moderna Sverige med mer brutalitet och annan typ av kriminalitet. Men ett återkommande irriterande inslag är bristen på svar i vissa frågor. Ta bara den sista i raden, Levande begravd, ingenstans finns en koppling mellan den schizofrena snickaren som tillverkat lådorna och den riktige mördaren. Sen kan man ju inte låta bli att associera Peter Haber med Sunes stirrige pappa Rudolf, och mycket riktigt finns det ett neurotiskt drag över hans tolkning av Beck som inte alls förekommer i vare sej romanerna eller de tidigare filmproduktionerna.

Någon annan som gillar Martin Beck och hans polare?

Jag. Men jag föredrar Gösta Ekman & Co och kan inte med de nyare.

Jag har aldrig kommit att tänka på Rudolf Andresson när jag sett en Beck-film även om jag sett Sunes sommar minst 20 gggr.

Jeg har alle bøkene om Martin Beck (i norsk oversettelse, og kjøpt på Fretex for en billig penge.) Det går en del på følelser/personlige problemer og separerte hustruer og slikt uinteressant, og jeg liker ham ikke. Mens Sherlock Holmes og Hercule Poirot kan jeg like.

Lennart Kollberg är en annan karaktär i Beck-serien som jag gillar, men som i filmerna ofta får ge plats för Gunvalds betydligt mer brutala personlighet som förvisso är ganska rolig emellanåt men blir ack så enformig i längden.
Gillar Kollbergs enorma matlust, sensualism och att han aldrig viker en tum från sina åsikter.

Jag har sett lite av en Beck-film på tysk tv dubbad till tyska, det var lite kul, fast jag kan inte tyska.

Hmmm, kom just att tänka på att samtliga huvudkaraktärer har extremt tydliga Aspergerdrag i Sjöwall/Wahlöös romaner.

Martin Beck - specialintressen båtar och andra världskriget, tappar totalt bort sej i dessa intressen och har i övrigt svårt att organisera sitt liv vilket leder till att han äter och sover som en påse nötter. Hans första äktenskap kraschar som en direkt följd av dessa personlighetsdrag som jag ser det. När han träffar Rhea i det slutna rummet förändras hans liv och han blir mer social och hon skämmer bort honom med kärlek och god mat.

Lennart Kollberg - specialintresse vapen, stor matlust och tappar totalt fokus om han inte äter var tredje-fjärde timme. Extremt kräsen på kvinnor och säger exakt vad han tycker. Lämnar till slut polisyrket då beväpningen ger honom stark ångest.

Gunvald Larsson - orubbligt ärlig och skiter totalt i konsekvenserna av sina uttalanden, socialt oaccepterat beteende (både verbala utfall mot folk han ogillar samt peta näsan/tänderna/öronen med pennor offentligt). Dessutom extremt kinkig på kläder och får nästan spel om dom skadas i tjänsten.

Fredrik Melander - fotografiskt och audiografiskt minne samt extremt behov av kontinuitet och rutiner, visar aldrig känslor offentligt utan håller låg profil.

Einar Rönn - tystläten och socialt klumpig, kan omöjligt uttrycka vad han vill i skrift, tar aldrig konflikter (förutom med Gunvald och då högst försiktigt).

Per Månsson - extremt frihets- och egentidsbehov med sina "Gripenbergare" (gin & tonic med is och lime om jag ej minns fel) samt oförmåga att riktigt fixa nära relationer.

Dom enda som är skapligt neurotypiska av karaktärerna är Skacke och dom olika gärningsmännen och cheferna som kommer och går. Observera att dessa karaktärsdrag endast gäller böckerna!
Någon annan som varit inne på liknande spår?

Jag tycker om böckerna utom den första men jag gillar ingen av filmerna inte de gamla inte de nya.

Kollberg upplever jag som lite ADHD-ig, som en fri själ eller vad man säger.

Melander är min favvo, så han är nog aspig, hahha.

Gunvald måste va ngnslags psykopat. Allvarligt fel i skallen.

Beck själv tycker jag är urtypen för en huvudperson i sådana serier där själva huvudpersonen är rätt slätstruken på någe vis. De är mest där för att föra storyn framåt och rätt neutrala.

Den Martin Beck jag gillar bäst är den som spelades av Carl Gustaf Lindstedt i Mannen på taket (romanen Den vedervärdige mannen från Säffle).

Men de moderna filmerna jag sett i TV har nästan förstört minnet av böckerna och de tidigare filmerna. Den mer känslige och eftertänksamme Kollberg har helt försvunnit, men tuffingen Gunvald Larsson är kvar.

Sjöwall/Wahlöös tio "romaner om ett brott" är samhällskritiska. Beck saknar det gamla folkhemmet men vad skulle han tyckt idag? De är ju väldigt mycket 60-70-tal. Idag är ju folkhemmet ännu längre bort, men filmerna känns mer som bara vanliga deckare/action, inte så mycket samhällskritik.

De moderna filmerna har inte alls mycke med böckerna att göra. Man kan se dem som fristående där vissa saker lånats från böckerna men man kan absolut inte se dem som en filmatisering av böckerna.

Nej, det är bara personerna som finns kvar från böckerna, och inte alla personer heller.

Gillar de nya Beck-filmerna mycket men dem är väl inte alltid så logiska men spännande och bra filmer i mitt tycke.

kiddie skrev:
Gunvald måste va ngnslags psykopat. Allvarligt fel i skallen.
.

Där måste jag bestämt säga emot.
Gunvald ser jag snarare som urtypen för aspergaren som är totalt ointresserad av sociala koder och som inte kan eller vill smälta in i mängden utan går sin egen väg.
Pratar nu om den Gunvald som porträtteras i Sjöwall/Wahlöös romaner och inte om Persbrandts rolltolkning som är betydligt mer våldsam och manipulerande än orginalet.

Böckerna är ju bra. Filmen Mannen på taket är ju bra ur ett 70-tals socialrealism. Dom nya filmerna är ju rent av skit. Man ser ju att dom är dubbade när dom pratar.

Kostymhippie skrev:
Gunvald Larsson - orubbligt ärlig och skiter totalt i konsekvenserna av sina uttalanden, socialt oaccepterat beteende (både verbala utfall mot folk han ogillar samt peta näsan/tänderna/öronen med pennor offentligt). Dessutom extremt kinkig på kläder och får nästan spel om dom skadas i tjänsten.

Nja, Gunvald petar inte tänderna offentligt för att han inte har koll på hyfs och fason.
Uppväxt som han är i överklassen känner han naturligtvis till alla regler för gott uppförande.
Som han väljer att skita i.
Han beter sig som han gör för att markera självständighet och distans gentemot kollegerna.

Han är en solospelare som inte vill kännas vid kåranda.
Han struntar blankt i att ställa sig in hos både underställda och chefer.
Detta skulle möjligen kunna vara ett aspergerdrag men om nu Gunvald är aspergare är han en väldigt högfungerande sådan, typ subklinisk.

Han är klädsnobb. Inte särdeles aspergianskt.

Han är definitivt inte psykopat, som nån menade.
Psykopater är inte villiga att offra liv och lem för att rädda andra, psykopater sätter inte plikten framför egna framgångar.
Jag ser honom som koleriker, det förklarar ilskeutbrotten.
Grumpy but good at heart med stark integritet och hög moral.

Gunvald Larsson är också stenhård kommunist.
Kapitalister och politiska analfabeter ger han ingenting för.

Karaktären är baserad på en taxichaufför som Sjöwall/Wahlöö åkte med nån gång på sextiotalet.

Jag är aspie och klädsnobb, men kanske är extremt ovanlig.

Kostymhippie skrev:Jag är aspie och klädsnobb, men kanske är extremt ovanlig.

Fler borde vara klädsnobbar, många aspies ser ju ut som hej kom och hjälp mig...

KrigarSjäl skrev:

Kostymhippie skrev:Jag är aspie och klädsnobb, men kanske är extremt ovanlig.

Fler borde vara klädsnobbar, många aspies ser ju ut som hej kom och hjälp mig...

DET kan jag definitivt hålla med om!

kiddie skrev:De moderna filmerna har inte alls mycke med böckerna att göra. Man kan se dem som fristående där vissa saker lånats från böckerna men man kan absolut inte se dem som en filmatisering av böckerna.

Håller med.

Böckerna är en sovjetisk beskrivning av Sverige. Filmerna är blask.

Jag har en dröm. När några litteraturvetare checkar upp vilken bild av Sverige som Sjöwall-Wahlöö presenterar och Guillou, och de senare fenomenen, säg Stieg Larsson. I vilket land tror de att de levde?

För egen del skulle jag ha föredragit om de bara flyttat härifrån, till deras jyssta ställen.

Jag tänker mig dem som genuina svinpälsar.

Frimodig

Sen tycker jag också att Lindstedt är den klart bästa Beck-figuren. Och knark-killen är den bästa Gunvald Larsson. Kollberg verkar inte passa nån.

Frimodig

Walter Matthau spelade Beck i en amerikansk film på 70 talet. Kommer inte ihåg vilken nu men den där det börjar med ett massmord på en buss. Rätt bra film.

Annars är Carl Gustav Lindstedt bäst. No contest!

El_Justiciero skrev:Walter Matthau spelade Beck i en amerikansk film på 70 talet. Kommer inte ihåg vilken nu men den där det börjar med ett massmord på en buss. Rätt bra film.

Den skrattande polisen, heter förmodligen Laughing Policeman på engelska.
Boken är min favorit så jag kanske skulle se filmen.