Batman skrev:Kunskap gör mig lycklig.

Vänner har jag aldrig värderat högt och känner bara besvärande. Är lyckligare nu när jag inte har några vänner alls, då slipper man låtsas att man tycker om någon och slippa störa sig på allt dessa gör.

Är du allvarlig eller är det ironi?

Jag personligen är ganska trött på det sociala spelet där man ska "vara trevlig" mot folk man inte gillar och som inte gillar en och det blir som att "Låtsas" vara vänner när man kanske tycker att den andra är allt annat än en vän.

Men däremot riktiga vänner, så man kan vara sig själv med och som bryr sig om en och tycker om en som man är, det är ovärderligt. Eller vad säger du fladdermusen?

Ung_Aspie skrev:

Batman skrev:Kunskap gör mig lycklig.

Vänner har jag aldrig värderat högt och känner bara besvärande. Är lyckligare nu när jag inte har några vänner alls, då slipper man låtsas att man tycker om någon och slippa störa sig på allt dessa gör.

Är du allvarlig eller är det ironi?

Jag personligen är ganska trött på det sociala spelet där man ska "vara trevlig" mot folk man inte gillar och som inte gillar en och det blir som att "Låtsas" vara vänner när man kanske tycker att den andra är allt annat än en vän.

Men däremot riktiga vänner, så man kan vara sig själv med och som bryr sig om en och tycker om en som man är, det är ovärderligt. Eller vad säger du fladdermusen?

Nejdå, jag är allvarlig. Ser att vi värderar saker olika och tur är väl det.

Har haft någon som tyckt om mig för den jag är och som brytt sig om mig, men jag trivs bäst själv. I slutendan har jag alltid sagt tack o hej till mina tidigare vänskapsrelationer då jag faktiskt inte alls uppskattar kontakten med andra människor, att behöva både ge och ta, att behöva befinna sig i ett rum med en annan människa eller behöva svara på sms och riskera att delta i konversationer som jag finner så menings och betydelselösa att jag vill avsluta all mänsklig kontakt.

Tänk att behöva kompromissa om allt från samtalsämnen, filmer, musik till tider, rutiner och allt däremellan. Nej tack.

one direction gör mig lycklig

När nya avsnitt av ens favoritserie äntligen visas på tv

När jag får min första kopp kaffe på morgonen.

När någon smsar och frågar om jag vill med ut dansa en lördagskväll.

När min bästa vän hör av sig och inte säger rätt ut att han saknar mig.

När jag kommar in i mitt kreativa "flow" eller "in the zone" och kan spotta ut teckningar/målningar på löpande band.

När jag får en fråga inom något där min expertis kommer väl till användning och jag spotta ut svar och fakta i 180.

När jag har råd och tid att resa någonstans utomlands blir jag också lycklig

vällfyld mage och värme.

Jag är aldrig lycklig, men det som kan göra mig mindre olycklig är när jag kan sjunka in i en annan värld; t.ex. i ett TV-spel, en film, bok, musik m.m.

Frihet i naturen, träning, musik, goda stunder med min älskling, att se människor behandla varandra väl, fina gärningar mot natur och djur av människor, att se djur eller människor överleva svåra sjukdomar eller skador osv.

Det finns mycket som får mig att uppleva en temporär lycka, men glädjen finns kvar längre.

min pojkvän..

Jag tror att lyckan försvann för mig i övre tonåren.

Jag kommer ihåg att t.ex Julafton var så underbar när jag var mindre.

Jag däremot haft glädje som många andra människor, för allt möjligt.

Jag skiljer själv på de två orden, hoppas ni håller med?

Jag kommer ihåg den kanske ännu större lyckan också:

Att ha fyra stycken Kalle Anka-tidningar liggande hemma och vänta, när vi kom hem efter semestern!

/notwoodstock

notwoodstock skrev:Jag tror att lyckan försvann för mig i övre tonåren.

Jag kommer ihåg att t.ex Julafton var så underbar när jag var mindre.

Känner igen! Men den kan komma tillbaka!

Att upptäcka att jag kan bli lycklig redan av att lyckas slappna av (det tog ett antal år) - det gör mig lycklig! Det stämmer också både med psykologisk sakkunskap och med logisk teori. Min senaste upptäckt är att det går på fem sekunder - men inte på två!

Att få vara med barn och djur. Att ligga i sängen, se på Hell's kitchen, mysa med min hund och rolla gör mig också lycklig.

Min systerdotter, hon älskar att gosa med mitt hår

Något som gör mig lycklig, som nog är den enda sanna lyckan jag lyckats känna, är när jag ritar och målar bokstäver. Gärna till musik jag tycker om.

...när han som åtagit sig att ploga bort snön äntligen gjort det när jag kommer hem, skulle göra mig djävligt lycklig

Kunskap, att lära mig nya saker.
Lyssna på musik funkar också extremt bra för mig, om jag får välja genre och artist.
Måla och skriva dikter är något annat som får mig att må bra.

AustenAnnie skrev:Kunskap, att lära mig nya saker.

+1 på den.

antonius skrev:...när han som åtagit sig att ploga bort snön äntligen gjort det när jag kommer hem, skulle göra mig djävligt lycklig

Jag saknar snön, det kom bara lite i december som smälte bort inom 24h sen har det varit barmark


Vad som skulle göra mig lycklig är att människor blir toleranta i verkligheten och inte bara låtsas vara det, så vi som har massa misslyckanden socialt bakom oss faktiskt får en chans att vara med... men det kan man väl bara drömma om.

Batman skrev:Vänner har jag aldrig värderat högt och känner bara besvärande. Är lyckligare nu när jag inte har några vänner alls, då slipper man låtsas att man tycker om någon och slippa störa sig på allt dessa gör.

Hållet helt med. +1

Jag vet inte om jag någonsin varit lycklig.

Att se ordning och reda. Att inte saker ligger huller om buller. När jag får en bra idé och genomför den.

Känslan av att njuta av träningen.
Solen i ansiktet ute i naturen.
När jag lyssnar på glad musik som.

Att vara mig själv.

Det spelar nästan ingen roll hur dåligt jag mår, när min hund visar att hon är glad. Då ler jag automatiskt.

Espresso House´s blåbär/vit choklad muffin