GladLedsen skrev:Långt och djupt, men troligen läsvärt...


Behöver hjälp, tips och råd, samt även höra hur ni hade gjort och reagerat i följande....

Mått dåligt mer eller mindre hela livet, men aldrig gett upp. Tar examen från universitet 2006 och får icke-kvalificerade jobb till Januari 2008, mitt mående försämras i takt med arbetslös och i Maj 2008 ansluter mig till sjukvården för att få hjälp att bli bättre.... (trodde jag....)

Det tar nästan 8 månader från det att jag blev sjukskriven, tills att jag ens får någon som helst hjälp och då blir jag inskrivit i något program där det handlar om att finna "nya yrken i livet"... Jag visste vad jag ville jobba med, hade läst 5år och var tämligen nyexad vid detta läget, men ändå sätter de mig i detta program. 2008 var jag 30år. Tiden går och hösten 2010 så ska det anlitas en expert att finna en passande praktikplats till mig.... I samma veva så får jag en diagnos mot autism (testa själv vara utan jobb i 3år, i ensamhet, så kan nog de flesta få en sådan diagnos...), men okej, jag har lite svårt med det sociala, som en följd av mobbing och utanförskap.

Det hittas ingen praktikplats till mig och tiden går vidare.... Hösten 2012 så ber jag om att få vara på ett ställe, där AF säger att det alls inte är möjligt att vara (för företaget ej tar emot...) och då ringer jag stället själv och får praktik. Vid det tillfället så har jag varit utan jobb och sysselsättning i 4 1/2år och börjar så sakta på 25%, men stegar upp , så i December är jag uppe i motsvarande 75%....., praktikperioden tar slut.

Jag finner ett eget jobb, ett riktigt jobb, med riktig lön... De får lönebidrag för mig, jag är där i 6 månader. Det funkar väl inte så bra, har kontakt med både af och fk under tiden, berättar hur jag stundtals blir behandlad dåligt och de bara vänder ryggen och säger att det inte är deras ansvar, att det är på facket... (företaget var inte fackligt anslutet). Tyvärr så mådde jag i slutet så dåligt att jag grät och mådde skit, så jag fick sluta där...

Förra året, Juni, så hade vi ytterligare ett möte, trots jag jobbat i nästan ett år, så tycker af och fk att nu har jag minsann fått så många chanser och det har lagts så mycket resurser på mig, så nu finns inget kvar för mig att göra..., mer än att söka sjukersättning (förtidspension). Jag blev givetvis förvånad över deras agerande, då jag verkligen vid detta tillfället borde ha varit värd att satsas på, inte minst då jag nyss arbetat och dessutom heltid.... , men man gör den bedömningen iallafall.

Vill inte bli sjukpensionerad och efter mycket kraft och energi som blivit omsatt, så finner jag ett jobb på 50% och över tjat, så får stället lönebidrag för mig.... Börjar hösten 2013 och det är bara jag som är anställd där, men vi skrev papper med AF och det var sysslor som var stimulerande för mig, jag tyckte om detta och jag trivdes någorlunda bra. Chefen hattade fram och tillbaka, men jag tog det ganska så ok. Jag jobbade väldigt mycket och han sa att jag var tvungen att jobba mer än 50%, för annars skulle han vara tvungen att stänga stället (butik).... Så jag hade nästan 200 timmar övertid förra året och början av detta året, som jag fick ta ut saker från butiken som "lön", motsvarande en lägre timlön än när jag jobbade vitt... , men jag ville inte svika han, jag ville verkligen visa vad jag gick för och därför blev det så.

Vid årsskiftet går jag upp till 75%, men så anställs en annan, som helt sonika tar över alla mina uppgifter, allt som jag har gjort ska nu denna nya göra, och jag får inte göra det längre, för det behövs bara "en person" som gör dessa sysslorna. Jag blev inte erbjuden 100% tjänst, utan detta gick över till den nya direkt..., trots jag hade alla färdigheter som behövdes. Detta gör att jag blir förvisad att stå på samma ställe, göra samma sak, vid min egen dator (ställets dator användes av den andra, så jag hade med min egen). Detta gjorde att jag mådde sämre och sämre, men jag kämpade på. Då det jag gjorde, lika väl kunde göras hemifrån, så fick jag jobba hemifrån 2 dagar i veckan och på stället 2 dagar...

4 dagar innan min provanställning går ut, så kommer chefen på att han inte kan ha mig kvar, då det kostar han för mycket (jag kostade runt 10 tkr i månaden, den nya kostade runt 40 tkr i månaden....), DESSUTOM så har mitt jobb som jag gjort på stället, gjort att omsättningen nästan ökat på ett halvår.... men ändå så fick jag sluta.... Behöver jag tillägga att jag mår mycket dåligt, blivit djupt kränkt och totalt utnyttjad....


Andra akten... nu börjar problemen.....


Nu fick jag vara hemma de återstående två veckorna med lön (brukar vara kottym vid uppsägning), han sa att jag inte behövde komma dit och där fanns inget för mig att göra.... Nu såg jag häromdagen att jag har fått felaktig lön under 2014, jag har fått 2014 lön, men då han får lönebidrag så ska han följa kollektivavtalet, som säger att jag ska ha en annan lön för 2014. Jag hör av mig till han, säger att jag vill ha retroaktivt den lön som jag har fått för lite, vilket ju inte är mer än rätt?? , varvid han svarar med att jag kan fara och flyga, det ska han minsann inte göra...

Han vägrar dessutom att skriva ett arbetsintyg (krav för att få A-kassa), han har inte heller skrivit något avskedspapper skriftligt till mig.....

Nu är jag kanske korkad, men jag vänder mig till af, då det är de som har betalat ut lönebidrag, så borde det kanske ligga i deras intresse att dels hjälpa mig och dels se till så att det gått rätt till, med tanke på att de gett han en massa pengar.... Nu vänder af mig ryggen, detta är inte deras bord, det är något jag ska ta med facket... Ett företag med en anställd är inte anslutet till kollektivavtal och jag således inte med i facket..... Jag skriver även till facket och de är ju inte intresserade av att hjälpa mig då jag inte är med där.....


Af och Fk tycker dessutom definitivt att jag skall söka förtidspension nu, eftersom nu borde jag väl fatta att jag inte kan klara ett arbete (de lägger alltså detta på mig, att han anställer en ny, att han utnyttjar mig, att jag blir förvisad att inte göra något, att han säger upp mig 4 dagar innan provanställning går ut, att jag mår dåligt av hand behandling, de lägger de på mig, att jag har lättare autism....).....


De kommer inte att bistå med hjälp vad gäller arbetsplatsens beteende mot mig, jag kommer inte få någon retroaktiv lön (frågan är om jag ens får lön alls...), och de kommer inte heller hjälpa mig att finna någon lämplig arbetsplats..., givetvis så pekar de mina misslyckande på mig.....


Så om ni vill hjälpa mig, så hade det verkligen betytt allt. Jag mår mycket dåligt och jag har lagt ner så mycket energi och kraft på det mesta i livet, alltid varit ensam, ingen kärlek eller vänner, knappt pengar, men har ändå inte gett upp, men nu är jag väldigt nära att göra det, att inte bry mig längre....

Vad hade ni gjort?

Ps. Medicin, psykolog etc, allt det är uttömt , det jag behöver är acceptans, kärlek, jobb, sysselsättning, dock helt nöjd med enbart jobb. Ds

Fantasia skrev:GladLedsen, jag känner igen mig. Läser och ser till min bestörtning att jag har utnyttjats på liknande sätt. Företaget jag är anställd på har inte kollektivavtal, jag har inte fått vare sig löneförhöjnning eller semesterersättning på hela tiden jag arbetat på företaget. Jag har en akademisk examen men står i en skrubb och scannar dokument hela dagarna, vilket lett till depression, men jag har inte råd att sjukskriva mig. Isolerad såväl privat som på jobbet. Dock har SIUS sagt att jag är kapabel till bra mycket mer avancerade arbetsuppgifter och i mitt fall , trots 85%lönebidrag så finns inga tankar på att förtidspensionera mig.

Jag har ambitioner att försöka öka i arbetstid men klarar inte det på denna arbetsplats jag är på, med tanke på den utfrysning jag är utsatt för sedan ett år tillbaka (anställd 3 år). Det finns åtskilliga likheter, så du är långt ifrån ensam i den situation, eller liknande situation. Ta hand om dig och gör det du känner är bäst för dig nu för att du i framtiden ska kunna komma igen.

Mvh
Fantasia