Wine skrev:Jag förstår inte behovet som många har av att kramas, har märkt att det numera har blivit vanligt att folk vill kramas då man hälsar på varann fast man knappt känner varann. Tycker det räcker med ett handslag men skulle föredra att man hälsade med knutna händer där man endast stöter knogarna mot varann (hygieniskt också då det slarvas med handhygienen hos en del) eller helst inte alls då jag tycker det kan räcka med att man säger hej eller liknande.

+1

Det är bara min man det känns naturligt att krama för min del.

Miche skrev:Jag har inga som helst problem med kramar, jag gillar det sättet att hälsa.

Lyckliga du. Det underlättar onekligen tillvaron för er som funkar så.

Fast dottern avslutar våra telefonsamtal med att säga kram, och då känner jag det naturligt att säga kram. Sen kramas vi när vi ses, eftersom det är hennes naturliga sätt.

Frimodig

Frimodig skrev:

Miche skrev:Jag har inga som helst problem med kramar, jag gillar det sättet att hälsa.

Lyckliga du. Det underlättar onekligen tillvaron för er som funkar så.

Fast dottern avslutar våra telefonsamtal med att säga kram, och då känner jag det naturligt att säga kram. Sen kramas vi när vi ses, eftersom det är hennes naturliga sätt.

Frimodig

Jag är nog väldigt stel och formell, jag använder ytterst sällan ordet kram om jag pratar med eller svarar någon, vare sig om det handlar om ett samtal eller ett svar på ett mail jag fått där någon skrivit kram, det känns verkligen inte naturligt att använda ordet kram. De enda gånger jag använder ordet kram är när jag säger det till mina föräldrar. Kan annars inte komma på när jag senast använde ordet kram som i ovanstående.

Frimodig skrev:

Miche skrev:Jag har inga som helst problem med kramar, jag gillar det sättet att hälsa.

Lyckliga du. Det underlättar onekligen tillvaron för er som funkar så.

Fast dottern avslutar våra telefonsamtal med att säga kram, och då känner jag det naturligt att säga kram. Sen kramas vi när vi ses, eftersom det är hennes naturliga sätt.

Frimodig

Jag känner mig väldigt lyckligt lottad, mina diagnoser orsakar ganska milda problem jämfört med många av er andra här på forumet.

Jag har inga större problem med kramar när det är folk man känner.
Däremot säg mindre bekanta (och särskilt attraktiva kvinnor) får en att stelna till och känna obehag.

Eller jo, barnen har jag lite svårt att krama av någon anledning.
Sonen har inte fått knappt alls av den varan men dottern däremot har fått kramar, men det känns fortfarande jättekonstigt och obekvämt.....

Attraktiva kvinnor får gärna krama mig

I avsnitt 1 i Ribbings nystartade etikettskola får man lära sig hur man ska hälsa:

DN - Ribbing lär dig att hälsa korrekt

Ögonkontakt, att man ser glad och vänlig ut och hälsar med ett fast och bestämt handslag rekommenderas. Man bör också undvika att hålla kvar händerna i "handslagsposition".

Angående kramar så säger Magdalena Ribbing att ansvaret ligger hos kramaren att känna av om det är lämpligt att hälsa på en annan person med kramar. Att hälsa med en kram bör man bara göra om det handlar om en person man har någon relation med men man bör som sagt ändå vara lite försiktig och känna av om mottagaren känner sig bekväm med att kramas.

Om man blir utsatt för en attackkramare kan man säga till och förklara hur man vill hälsa och om inte det hjälper kan man skylla på att man är förkyld.

kapuni skrev:

Wine skrev:Jag förstår inte behovet som många har av att kramas, har märkt att det numera har blivit vanligt att folk vill kramas då man hälsar på varann fast man knappt känner varann. Tycker det räcker med ett handslag men skulle föredra att man hälsade med knutna händer där man endast stöter knogarna mot varann (hygieniskt också då det slarvas med handhygienen hos en del) eller helst inte alls då jag tycker det kan räcka med att man säger hej eller liknande.

+1

Endast en tiondel så många bakterier överförs med en knogkrock jämfört med en handskakning enligt en studie från Aberystwyth-universitetet i Wales. Ett experiment genomfördes där man hälsade med vanlig handskakning, "high five" och knogkrock:

DN - Knogkrock mest hygienisk hälsning
Publicerad 2014-07-29 06:44

Vill du slippa att bli förkyld? Om du hälsar med en "fist bump" eller en "high five" minskar risken betydligt, enligt en brittisk studie.

Att låta knogarna krocka lätt med knuten hand – en "fist bump" – är ett mer hygieniskt alternativ till den traditionella handskakningen, visar en studie från Aberystwyth-universitetet i Wales enligt flera internationella nyhetsbyråer.

För mig så är kramar från tjejer något som hör till relationer (om de inte tillhör familjen). Killar vill jag inte alls krama.

Fast det är trevligt att kramas på dans oxå, men då hör det ju ihop med själva dansen.

Miche skrev:

Frimodig skrev:

Miche skrev:Jag har inga som helst problem med kramar, jag gillar det sättet att hälsa.

Lyckliga du. Det underlättar onekligen tillvaron för er som funkar så.

Fast dottern avslutar våra telefonsamtal med att säga kram, och då känner jag det naturligt att säga kram. Sen kramas vi när vi ses, eftersom det är hennes naturliga sätt.

Frimodig

Jag känner mig väldigt lyckligt lottad, mina diagnoser orsakar ganska milda problem jämfört med många av er andra här på forumet.

Jag tycker det här med kramar är knepigt. Utan motstånd kan jag krama min syster, min dotter och mina barnbarn. Med visst motstånd kan jag krama min son och hans fru. Jag kan troligen krama min exfru, fast det är inte aktuellt.

Sen kan jag krama svarta brudar som jag haft sån kontakt med. Då känns det helt naturligt. Och det är ingen sex-grej, det är en mänsklighets-grej.

Frimodig

Hejdåkramar är enklare än hälsningskramar. För då vet man man är fri sedan.

Men värst är tanter som tar på en och lixom gnuggar med sin hand. Det är skitäckligt.

Jag accepterar bara kramar från mina föräldrar. Det är rätt obekvämt att blir fasthållen, men det är ett uttryck av positiva känslor, vilket jag har lärt mig att respektera.

Måste vara inställd på att det kommer 'kramar' annars kan känslan jag får vara att jag utsätts för övergrepp, alla är lika i den bemärkelsen om de ger mig kramar t om min fru. Däremot graderar jag väl främmande-bekanta-vänner-familj-fru/barn i skala/ordning jag mer el mindre kan tänka mig ge kramar till.

Efter jag tog MDMA så har jag för första gången i mitt liv kunnat använda beröring utan att få massa ångest över det.

Finns aktiva studier om detta. http://mdma-autism.org/

Förespråkar inte på något sätt någon att pröva nu, sånt här görs bäst i kontrollerade former med professionell personal som administrerar behandlingen.

Förhoppningsvis så kommer vi i framtiden se en banbrytande metod till att behandla social ängslighet. Jag är full av förhoppningar

Det krånglar ju till saker och ting. Har klantat mig några gånger och missbedömt om en kram eller en handskakning förväntats. Numera skiter jag i att försöka läsa tankar och jag ägnar ingen större mental energi åt att älta mina faux pas. Vill någon krama mig får dom annonsera det tydligt. Har inget emot kroppskontakt.

De enda kramar jag uppskattar är de jag får av mina döttrar och min mor. Förresten, jag fick en kram av en tjej för några månader sedan som verkligen kändes. I efterhand kan jag konstatera att det nog fanns lite "energi" mellan oss.

Uppskattar du inte kram från din fru?

plåtmonster skrev:Uppskattar du inte kram från din fru?

Om frågan var riktad till mig: har ingen fru. Mina barns mor och jag separerade för några år sedan. Vi var aldrig gifta.

Jeg kan like å få klemmer av vakre kvinner, men det skjer sjelden eller aldri dessverre.

Jag skulle behöva en riktig kram av nån som verkligen
älskar att arbeta med utsatta människor, en som man
verkligen ser upp till.

Är inte rädd för kroppskontakt.

Bara min sambo och de jag känner väl får röra mig egentligen.Jag kan acceptera läkare osv men folk som jag inte känner väl och inte har någon orsak kan jag gärna avstå.Handslag går bra dock men inte mer.Har en rätt kort lista vilka jag tycker är ok att krama kan sägas.Jag kan hålla god min men uppskattar det inte direkt.
Djur däremot har jag inga som helst problem med när det gäller beröring.Människor är en annan sak.

Har ständigt problem att skriva vettigt svar på e-mail med avslutningen:

Kram

/Namn

Jag tycker om närkontakt, och har inte problem med kramar. Om jag uppskattar nån tillexempel ger jag denna en kram eller klapp på axeln, få saker slår att få krama nån ordentligt. Kramar utlöser väl nåt lugnande i hjärnan och testas på barn med autism ( Taktil stimulering tror jag det kallas, rätta mig om jag har fel )

När de jag hatar tar i mig, känns det som de brännt mig med syra

Men när min bästa kompis kramar mig är jag glad hela dagen